Bok för sensommarhängmattan: Craig Browns uppsluppna Hello Goodbye Hello: a circle of 101 Remarkable Meetings

I en värld av sociala nätverk så inser de flesta av oss idag hur viktigt det är med kontakter människor emellan. Människor som möter människor, som påverkar andra människor och som blir påverkade av andra människor.

Craig Brown som är mest känd från den brittiska humortidskriften Private Eye, har skrivit en mycket underhållande bok som handlar om 101 möten mellan intressanta och betydligt mindre intressanta människor.

Nu är det här inte en historiebok eller ens en bok som kan tävla med Jonah Lehrers superba Proust was a Neuroscientist, som f.ö. skrevs innan avslöjandet att Lehrer hade plagierat ett citat i del av en senare bok.

Vad som gör boken läsvärd är inte i första hand människorna utan Craig Browns beskrivning ofta lätt bisarra möten mellan välkända människor.

Den perfekta hängmatteläsningen alltså, för den som fortfarande äger en hängmatta.

Det finns också möten mellan människor som kunde ha inträffat men som av olika anledningar inte skedde. Som Aleksandr Solzjenitsyn som kom för att träffa Vladimir Nabokov på hans hotell i Montreux men som inte våga ringa upp till Nabokovs svit. Nabokov hade tagit fel på dagen och de två giganterna tväffades aldrig. Ett annat möte som hade kunnat ske var det mellan Churchill och Hitler. Churchill var på besök i München i mitten på 20-talet och ville träffa Hitler, som dock avböjde.

En annan man i München på 20-talet var Alfred Hitchcock som filmade där.

Moira Hodgson recenserar Craig Browns underh̴llande bok i Wall Street Journal: Book Review: Hello Goodbye Hello РWSJ.com

In August 1910, Gustav Mahler was having marital problems with his much younger wife, Alma, and the composer made an appointment with Sigmund Freud. The two men met in the Netherlands at Leiden, where they went for a long walk, during which Freud suggested that Alma had a father fixation. Among other points of friction in the marriage, Mahler had forbidden her to write music. (“The role of composer falls to me—yours is that of loving companion.”) Mahler arrived home exhilarated by the meeting. He looked again at Alma’s lieder. “What have I done?” he said. “These songs are good.” He had five of them published and dedicated his Eighth Symphony to her. But in less than a year’s time, he died of bacterial endocarditis. In October 1911, Freud suddenly realized that he had forgotten something. He wrote out a bill and sent it to Mahler’s widow “for services rendered.”

Själv stiftade jag bekantskap med Craig Brown genom hans artiklar i Private Eye. Jag jobbade på en uppslagsbok på den tiden ock lyckades övertala ledningen att vi måste prenumerera på Private Eye om vi skulle kunna skriva artiklar om England och brittisk kultur.

Vilket också ledde mig till den fantastiske Auberon Waugh, Evelyns son och Alexanders pappa.

Och för den som undrar över varför jag har tagit med Tom Lehrers magnifika visa om Alma Mahler, så är det givetvis för att hon figurerar i Craig Browns bok.

Pressklipp:

SvD – Senaste nytt,svt.se – Världen

Svenska bloggar om: Chris Browns uppsluppna Hello Goodbye Hello: a circle of 101 Remarkable Meetings