Det här är en...Hans Bergström, den USA-kritiske folkpartisten som emigrerade till USA, övergav liberalismen och blev doktrinärt republikansk språkrör
Posted Under: Svenskar i USA
Från Per Gahrton till Paul Ryan, hans Bergströms kräftgång har säkert inte slutat än.
USA-svenskar kommer i alla schatteringar och alla storlekar, precis som svenskar i allmänhet. En grupp som nu lyckligtvis är på utdöende är de svenskar som fann den svenska stugan för trång och emigrerade till USA av ideologiska skäl.
Hans Bergström, DN:s förre utgivare är en av de minst sympatiska av alla USA-svenskar som jag känner till om. De flesta är f.ö. mycket trevliga och sympatiska.
Enligt den svenska pressen är Bergström kanske mest känd för en skandal när han jobbade på DN .
I sitt svenska liv var han, enligt Wikipedian, folkpartist och anhängare av Per Gahrton, som “stod för en radikal omdaning av samhället i socialistisk riktning, en radikal kritik av USA och Västerlandet i allmänhet och ett starkt engagemang för tredje världens befrielserörelser, även de kommunistiska. Bergström var en av de ledande i den senare falangen och hade ett nära samarbete med Gahrton”.
Men kring 2003 lämnade Bergström plötsligt Sverige och flyttade till solen i Florida med sin vad jag förstår, amerikanska fru. Han blev amerikansk medborgare och Bush-republikan.
Bergström skaffade sig en framtoning som mysfarbror som utan att säga ett ord om att han nu plötsligt är doktrinär republikan bara råkar anse, på helt objektiva grunder, att George Bush, John McCain och nu Mitt Romney, och varenda jäkla republikan som överhuvudtaget finns, efter varenda måttstock som finns, är bättre än vilken demokrat som helst.
Att DN och SvD fortfarande slösar spaltutrymme på en så doktrinär förespråkare för det republikanska partiet är penibelt. För republikanerna är just “liberalism” det värsta skällsord som överhuvudtaget finns, men väl förskansad nere i Florida så har Bergström tydligen svängt 180 grader.
Hans Bergström skriver en av sina vanliga republikanska propagandaartiklar, nu i Svenska Dagbladet om årets val: Därför är det bäst för USA om Romney vinner | SvD
Det främsta argumentet för Mitt Romney är att Barack Obama inte förtjänar att omväljas. Tre skäl är för mig avgörande:…Barack Obama befinner sig långt till vänster om den amerikanska mitten. Han dolde det skickligt 2008, med tal om ”en ny ton i Washington”. Den här gången är det klasskrig och hårda motsättningar som gäller för Obama, vilket bättre speglar hans grundsyn. Barack Obamas hela prägling och syn på politiska metoder kommer från vänstersociologen Saul Alinsky och dennes Rules for radicals.
Det här är så doktrinärt och galet att man undrar hur Bergström är funtad. kanske har han fått solsting Men sån är han, ett republikanskt språkrör som nu gör allt för att sprida tepåserepublikanernas förgiftade budskap i den svenska pressen.
Visst, han har all rätt att ha vilka åsikter han vill, men det vore onekligen ärligt att tala om att när han skriver så är det en doktrinär republikan som pratar.
Pressklipp:
SvD – Utrikes,svt.se – Världen,
SvD – Utrikes
Svenska bloggar om: 2012 Election , Barack Obama , Mitt Romney , Barack Obama 2012 , Elections 2012 , Mitt Romney 2012 , Tea Party 2012 Election , Tea Party Elections 2012 , Politics News, Barack Obama, Poll Ballot , Jon Huntsman 2012 , Mitt Romney 2012 , 2012 Election , Mitt Romney , Politics News, Elections 2012, Barack Obama , Mitt Romney, Barack Obama 2012 , Elections 2012, Video, Mitt Romney Bain, Mitt Romney Bain Capital, Politics News, Bain Capital, Stephanie Cutter, Politics News,
Skrattade själv när jag läste det, särskilt Saul Alinsky som väl egentligen bara Newt Gingrich och Glenn Beck yrat mest om. Blev ytterst förvånad över att se någon i DN dra upp detta som Republikanerna själva glömt bort efter att ha blivit utskrattade.
Hela SVD-grejen med för respektive kandidat blev bisarr. Men Bergström tog nästan priset: Om jag läste rätt tog han även upp hur “Mitt Romney förstår företagande”.
Men om man på allvar antyder att Obama är en socialist och för ett “klasskrig”. Då är jag ledsen, men förtjänar knappast att tas på allvar. Då tillhör man samma galna tokhöger som, tyvärr, blir allt större och dominerande i Republikanerna. Det finns för all del saklig kritik emot Obama. Ett, framför allt ekonomin men klasskrig och nästan socialist!?
Give me a break…
Johannes: Precis, Hans Bergströms ordval är direkt hämtat från den republikanska kampanjretoriken. Efter ett sånt här utfall är han helt förbrukad.
På tal om förbrukade personer, tycker jag nästan RPM är lika illa stundtals (Roland Poirrer Martinsson). Han dyrkar Romney och Republikanerna, vilket han ger uttryck för i Aftonbladets satsning “kampen om vita huset” där en Demokrat (Manuel) och en Republikan representeras. RPM är så färgad, så fast i Romneys förträfflighet (har aldrig sett han skriva ett kritiskt ord om honom och partiet…). Visst, hans uppgift men blir ändå smärtsamt. Eller är jag känslig, må hända. Så kan det också vara. Dock använder ju inte RPM GOP:s kampanjslogan och så, som Bergström vilket man får vara tacksam för….
Nåja, övedrev en aning ska erkännas men blir gärna lite irriterande. Om vi bortser från det, så är ju RPM kunnig när det gäller amerikansk politik och kan sin sak när det gäller analyser (oftast). Inget snack.
Tycker verköigen inte RPM är lika illa. Tror du hittar betydligt fler svenska journalister som har svårt med objektiviteten åt andra hålla i USA-valet.
San: Jag tror nog att dom ligger på ungefär samma nivå: http://www.expressen.se/debatt/i-vilken-varld-lever-du-poirier-martinsson/
Johannes: Jag tror inte riktigt att jag kan gå med på det: http://www.expressen.se/debatt/i-vilken-varld-lever-du-poirier-martinsson/
Obama är väl den mest vänstervridna president som USA haft sedan Jimmy Carter eller? Sverige är ju ett av världens mest vänsterextrema och feministiska länder och från den positionen blir ju all USA-politik högerextrem.
Vad jag förstår är båda kandidaterna för krig mot Israels fiender i Syrien och Iran på USAs bekostnad. Det spelar mindre roll om det blir röd eller blå sionistisk politik, Capitol Hill förblir “Israel Occupied Territory” och den Amerikanska demokratin representerar inte längre folket utan bara välbetalande särintressen.
Johnny, jag skulle mer lägga Obama ungefär på samma nivå där Bill Clinton var. Försöker (läs: tvingas) nå ut och samarbeta med republikaner och lägger sig, delvis, lite väl platt. Skillnaden är väl att Obama lyckades få igenom sjukvårdsreformen, Clinton inte. Annars tycker jag det finns många likheter dem emellan. Det blir med andra ord liberal retorik (amerikansk definition) men med ganska moderat-demokratisk politik.