Ann Lundberg, Jessica Gedin och frågor kring den svenska kramkulturen
Posted Under: Kvinnor
På några veckors semester i Sverige har jag tid att kolla svensk TV. Jag kan visserligen titta på SvT Play i Silicon Valley men jag har så risigt bredband där (1.5 GB mot 10 GB här) att det inte är något som går speciellt lätt.
Ett program jag fastande vid är Ann Lundbergs Landgång. Jag kände varken till Ann Lundberg eller programmet tidigare och trots att Ann Lundberg kanske är litet väl hurtfrisk och skrattar åt allt och alla så man blir riktigt matt, så är programmet originellt och man vänjer sig snart vid henne. Ingen är perfekt.
Och det är inte helt fel att få se insidan på en toppmodern svensk ubåt in action, eller ett toppenreportage från Svalbard.
Ett annat intressant program är Jessica Gedins Babel. Jessica Gedin känner jag väl från Ingvar Storms utmärkta radioprogram Spanarna, och som förläggare och bokälskare är hon betydligt mer substantiell än ann Lundberg.
Vad som slog mig när jag tittade på de här två programmen i natt, var att Ann Lundberg, liksom många andra kvinnor och även män, är en kramare av stora mått.
När Jessica Gedin träffar deckarförfattarinnan och legenden Maj Sjöwall däremot så sträcker dom båda ut handen.
Nu är är Lundberg fyra år äldre än Gedin, och båda är givetvis betydligt yngre än den idag 77-åriga Sjöwall. Jag märker också att det är Sjöwall som sträcker ut handen först så Gedin kanske inte gavs någon chans att krama henne.
Nu till kramfrågan:
Om två svenska kvinnor som känner varandra, och som i fallet Ann Lundberg och Svalbardkocken Catarina Holmqvist, inte känner varandra, ger dom varandra en kram eller inte? Vilka regler är det som gäller på kramfronten i Sverige?
Den som vill se hur det fungerar i Silicon Valley kan kolla början av Googles berömda Glass-demo med Sergey Brin och Vic Gundotra:
Pressklipp:
SvD – Utrikes,Dagbladet.no – nyheter
Svenska bloggar om: Ann Lundberg, Jessica Gedin, Den svenska kramkulturen, Kvinnor Kramar
Jodå många gillar att kramas så fort de möter någon, känd eller okänd spelar tydligen ingen roll, men hellre det än som i kindpussarnas Frankrike.
När det gäller just Babel så medverkade en vän till mig (Ragnar) i senaste avsnittet. Det var ett kortare inslag som handlade om en händelse i en av Göran Tunströms böcker (Juloratoriet). Inslaget ifråga kommer ca. 50 minuter in Babelprogrammet.
Regeln är att kramas med de man känner. Fast det är heller ingen självklarhet att alltid kramas. Det har med den övriga kontexten att göra. JAg kramas inte med mina hockeypolare vid första träffen för säsongen. Däremot kramas jag alltid när jag träffar min gamla granne (kille) som bor 70 mil bort.
Jag kramar mina kvinnliga arbetskamrater efter sju veckors semester, men inte mina manliga kollegor.
Peter: Tack, låter vettigt. Jag bara förundras över en sak, du har arbetskamrater som har SJU veckors semester, det är ju inte klokt
Själv är jag helt förvirrad. Svenskar kramar, amerikaner en kindpuss, de flesta européer två och schweizare tre. jag umgås med en handfull nationaliteter och vet aldrig hur jag ska ta farväl.
@ Lennart – Du fÃ¥r tänka pÃ¥ att dela alla pÃ¥stÃ¥enden om semesterseparationer med tvÃ¥ – först är halva styrkan ledig i fyra veckor, sedan är den andra halvan ledig i fyra veckor – totalt är man dÃ¥ Ã¥tskilda i Ã¥tta veckor, fast ingen har haft längre än fyra veckor själv som enskild individ.
Peter tycker jag har rätt,jag gör så.
(kramandet).
Betr semester är väl fyra veckor normalt inkl helgerna.
Sedan kan vissa grupper förhandla till sig en/två veckor till om dom lämnar kravet på övertidsersättning. (Normalt ett nedköp men det låter ju tjusigt..)
Man kan även samla på sig sk flextid,en sorts icke övertidstidsbank,som man kan ta ut i samband med semestern. (Ej reglerat i lag,vad jag vet).
Peter: OK, du har givetvis alldeles rätt. Jag trodde ett ögonblick att det inte bara var på Tillväxtkontoret som man hade förhandlat fram semestrar på flera månader.
Åtta veckor på sommaren, 2-3 runt jul, en vecka på hösten och sammanlagt en vecka på våren. Vadå, har ni inte det i amerikat? Ska jag vara riktigt ärlig brukar jag jobba några dagar på vinterlovet, några på höstlovet, någon på sport- ellef påsklovet.
Jag har ett ytterst stimulerande jobb och viktigt, men krävande.
I morn börjar det med svenska 1 där vi håller på med argumenterande text. De ska skriva ett debattinlägg som svar på något inlägg publicerat på newsmill.
Därefter blir det ett 2.5 timmars pass med internationell ekonomi.
Därefter ett pass samhällskunskap 2 där vi håller på med miljöekonomi med fokus på befolkningstillväxt och överutnyttjande av resurser.
Dagen avslutas med samhällskunskap 1 där vi hÃ¥ller pÃ¥ med media och decentralisering och demokratisering av media – att alla kan vara sändare idag.
Efter en sådan dag krävs det en mil löpning och tidigt i kojen.
B t w, mina semesterdagar är jag värd. De klarar jag inte utan. Utan dem skulle jag inte palla.
Jag har i huvudsak s k motiverade elever
PÃ¥ sätt och vis är jag alltsÃ¥ pÃ¥ “tillväxtkontoret”