Yttrandefrihet och Diabetes, det fria samhället och dess fiender

I sin bok Plikten, profiten och konsten att vara människa. Essä skriver Göran Rosenberg om hur många människor idag utnyttjar det öppna samhället för egen räkning utan ta något som helst ansvar för andra än en själv. Alltså utan att inse att varje medborgare faktiskt har ett ansvar för att det öppna samhället ska överleva.

en grundtanke i boken är att vi har satt alldeles för stor tilltro till den oberoende individen, till självförverkligandet, till möjligheten att leva fria från alla beroenden. Det paradoxala är att vårt moderna samhälle inbjuder till just ett sådant tänkande. Det uppmanar oss att ”kräva våra rättigheter”, leva fritt och obundet, utan hänsyn till något annat än vår egen fördel.

Om vi börjar nysta i det här så kan det vara bra att börja med den amerikanska sjukvården, där det amerikanska frihetsbegreppet har lett till en katastrof för att ett litet antal helt oansvariga individer vägrar att anamma en sund livsstil.

För att sjukvården ska räcka till alla så kan ett litet antal helt oansvariga individer som kedjeröker, äter som grisar och vägrar sporta inte tillåtas riva ner hela det amerikanska sjukvårdssystemet.

Dvs frihet är inte frihet från ansvar för det gemensamma, det kommunala. Friheten finns, det är samhällets grundsten, men det är trots det frihet OCH ansvar, inte frihet FRÅN ansvar.

Den tyska Weimarrepubliken från 1919 till 1933 är ett varnande exempel på hur en nation som inte vidtog åtgärder mot de ytterlighetsgrupperingar, nazister och kommunister, som med alla till buds stående medel försökte och till slut lyckades störta det demokratiska samhället.

Idag har sjukvårdssystem i både Sverige och USA börjat uppmärksamma det faktum att det är några få procent av befolkningen som står för en mycket stor procent av alla sjukvårdskostnaderna. En del av dessa människor är kroniskt sjuka och lever helt sunda liv inom, men alltför många andra är som den svenske finansmannen Jan Stenbeck eller den brittisk-amerikanske författaren Christopher Hitchens, självdestruktiva människor som förstör sina egna liv för att sen ta sjukvårdsresurser från dom som bättre behöver dom.

På samma sätt är det alltså med yttrandefriheten. Vi har en frihet men inte en frihet från ansvar. Hitler var den förste politikern på kontinenten som insåg hur han kunde använda radion för att sprida sitt hat. Han var sin tids Rush Limbaugh, 1920 och 1930-talets hatpratare.

USA har hittills i alla fall överlevt Rush Limbaugh, men Tyskland överlevde som bekant inte Hitler.

De flesta är bekanta med domen mot Socrates i det klassiska Aten år 399 f.Kr och inser säkert att personligt ansvar alltid har varit en del av Yttrandefriheten.

Precis var gränsen går mellan personlig frihet och ansvar för allas välfärd är av naturliga anledningar suddigt.

1) Man får inte syssla med hets mot folkgrupp eller förneka Förintelsen, det kan man få fängelse för. Den brittiske förintelseförnekaren David Irving dömdes t.ex. till tre års fängelse i Österrike för sina uttalanden. Och orsaken till det var att man med rätta ansåg att Irvings uttalanden gav draghjälp till nynazistiska grupper, som samhället måste försvara sig mot, speciellt i Österrike.

2) Man får inte syssla med grovt förtal av nämnda personer, inte ens av officiella personer. Det får man böter för. Det är inte ens självklart att du får ge ut falskmynt med titeln “Vår horkarl till kung”, även om kungen inte har valt att stämma. Däremot får man definitivt inte anklaga kungen eller någon annan för specifika brott som dessa inte har begått.

3) Däremot får man förneka den globala uppvärmningen och argumentera emot abort och HBT-människors rätt att gifta sig, eftersom det inte direkt handlar om uppvigling till våld.

En modell som har fungerat bra sedan Andra Världskriget men som allt fler provokatörer som b.a. Lars Vilks och hans kompisar i den amerikanska hathögern idag försöker sätta krokben på.

Pressklipp:

Nyheter – Nyheter,Nyheter – Nyheter,Nyheter – Nyheter,Nyheter – Nyheter,Nyheter – Nyheter

Svenska bloggar om: Yttrandefrihet, Diabetes, Göran Rosenberg