Det här är en...Viktig fråga om demensvård och äldreboende i Sverige
Posted Under: Sjukvård
I Sverige på semester har jag kommit i kontakt med ett problem som jag undrar om någon möjligtvis är insatt i.
Det finns äldre personer som i snälltågsfart närmar sig 100-årsstrecket, och som inte längre kan klara sig själva, med starkt nedsatt syn och som dessutom har början till demens.
Dessa person kan få Hemtjänst men förr eller senare måste de in på ett äldreboende.
Så hur beter man sig när en sådan person kategoriskt vägrar att ens diskutera frågan om äldreboende, och som dessutom blir helt omedgörlig och oerhört upprörd.
Bakgrunden är att man inte kommer in på ett äldreboende på några dar. Det tar många månader, så det är bra att ansöka tidigt, den behöver man givetvis inte nappa på erbjudanden om man trots allt kan klara sig själv hemma.
Givetvis är det bäst om man får bor kvar i det egna hemmet där man känner sig hemma. Men frågan är alltså vad som sker om man inte klarar sig på egen hand, ens med omfattande hjälp från Hemtjänsten.
Eftersom man inte står in loco parentis för en sån person och inte gärna vill få dom förklarade lagligt oförmögna att klara sig själva, har man då några möjligheter att mot deras vilja få in dom in på ett passande äldreboende?
Och om man inte har det, vad sker i så fall när Hemtjänsten, som själva anser att personen i fråga måste in på ett passande äldreboende, inte klarar av att hjälpa dom längre?
Dom kan ju knappast lämnas vind för vår på egen hand?
Och nej, det finns inga strider om förmögenheten eller annat i bakgrunden. Bara en enkel fråga om vad man kan eller inte kan göra i ett sånt här fall som ju knappast kan vara unikt.
Svenska bloggar om: Sjukvård, Demens, Demensvården i Sverige, Äldreboende
I mitt län respekterar man den fria viljan och avvaktar naturens gång (att de skall hamna på sjukhus) och sedan skriver man ut dem till ett s.k korttidsboende, med löfte om att få återgå till det vanliga hemmet när de piggat på sig ytterligare lite mer. Där hinner de vänja sig vid tanken på att det kanske inte är så illa på ett vårdboende i alla fall. Köper de det inte första gången så gör de det på andra eller tredje.
En nittioÃ¥ring eller hundraÃ¥ring som väljer att bo hemma är ändÃ¥ aldrig mer än ett par mÃ¥nader frÃ¥n ett nytt akutbesök i vilket fall som helst (influensa, magsjuka, förvirringsepisod, fall pÃ¥ toaletten pÃ¥ natten, egen felmedicinering, etc, etc) sÃ¥ det tar normalt inte alltför mÃ¥nga mÃ¥nader – och skulle de mot förmodan klara sig bra i hemmet längre än sÃ¥ är ju alla glada för det istället.
Peter: Tack, låter som ett vettigt tillvägagångssätt.
Det finns dementa och dementa…symptom kan komma redan tidigt (50-Ã¥rsÃ¥lder).
Rätt diagnos missas rätt lätt i den Ã¥ldern och dÃ¥ kan man bli fast i psykvÃ¥rden…
Rent gererellt är nog Peters iaktagelser ok. Visst kan en familj kräva tvångsintagning av en gammal..men varför då? Då krossas den gamles sista illusioner.
SÃ¥vittjagförstÃ¥tt är detta ett svÃ¥rt omrÃ¥de…
Bossebus: Problemet som jag ser det, och som jag förhoppningsvis kommer att få mer information snarast, är att Hemtjänsten är helt suverän men att det kommer en tid när dom inte kan förse de gamla med 24*7 hjälp. Och vad händer då?
Som du så riktigt säger, ett svårt område.
Viktigt att kommunicera väl med sjuksköterskorna som är kopplade till hemtjänsten. De sitter ofta på större makt när det gäller att få iväg folk för vidare vård.
Marcin: Bra tips, tack, jo jag har upptäckt att många av Hemtjänstens personal är undersköterskor.
Om kuriosa är hemtjänst & dito kopplat till kommuner och ej landsting eller regeringen. Inneb’r att det skiljer sig ganska mycket mellan kommunerna.
Bossebus: Det stämmer, nämligen att Hemtjänsten är kopplat till kommuner och inte landsting, så det är ett bra påpekande att servicen kan skilja sig rätt rejält åt mellan olika kommuner.
Min erfarenhet av hemtjänsten och äldreboende genom åldriga släktingar är att i små kommuner är det bättre än i storstäder.
Skälet till detta är nog att i små kommuner känner alla varandra och det blir ett jävla liv om faster Hanna och farbror Gösta vanvårdas,och det går inte ens vare sig för politiker eller personal att gå på Coop eller ICA sitt livs nödtorft utan att bli hudflängd.
Christer: Ja så verkar det onekligen, alla känner alla. Däremot har Hemtjänsten inte moderna datasystem och allt verkar skötas via telefon. Personalen gör allt dom överhuvudtaget kan och servicen är fantastisk. Men med moderna datasystem skulle man kunna förbättra servicen ännu mer.