Sharu wi Dansu? Kan Obama åtminstone få oavgjort mot Mitt Romney i de nästa två presidentdebatterna?

Kampen mellan Barack Obama och Mitt Romney är en strid mellan en mycket intelligent, intellektuell och djupsinnig man, Obama, och en helt ointellektuell, chauvinistisk och synnerligen ytlig man, Romney, som uteslutande ser världen i svart och vitt.

I vanliga fall borde den ytlige mannen förlora eftersom det skulle klart för alla att han inte hållet måttet, speciellt inte för ett så viktigt jobb som president i världens enda supermakt.

Men i ett USA som i generationer har vant sig vid korta förenklade förklaringar som kan framföras i en 30-sekunders reklamsnutt, skrivas i ett Twitter-meddelande eller på en T-shirt, så har Romney onekligen en fördel framför den akademiske Obama, speciellt eftersom Romney inte har det minsta problem med att säga precis vad amerikanerna vill höra.

Det ska vara korta, rappa uttalanden “bomb Iran”, “peace through strength”, “support Israel”, helst sagda av en käck botox-fylld politiker som Romney. En man som Obama nu återigen kommer att tvingas debattera den 16:e och 22:a oktober.

Det blev som bekant totalt fiasko när en käck och hurtfrisk Romney sprang cirklar runt en helt apatisk Obama och bombarderade honom med angrepp på angrepp utan att Obama ens förmådde försvara sig. Detta trots att Romney faktiskt är 65 år medan Obama bara är 51 år gammal.

Nu har Obamas rådgivare äntligen upptäckt att man i alla fall måste få Obama att inte bara sitta där och stirra dumt som en groda som angrips av en pytonorm, men frågan är om Obama kommer att bli mycket mer framgångsrik i de två följande debatterna. Den första kommer att handla om in och utrikespolitik och den sista enbart om utrikespolitik.

Och Romneys käcka korta “zingers” om att återställa USA:s position som världens enda supermakt kommer att tyvärr att vara precis de amerikanska väljarna vill höra.

Economist skriver om skillnaderna mellan Romneys och Obamas utrikespolitik:A world of troubles
The economy has dominated the campaign, but there are serious foreign-policy issues to grapple with

THE trouble with foreign policy, a sage diplomat once observed, is that it involves foreigners—and they don’t always do what they are told. In the last weeks before an election dominated by economics, in which geopolitics has often seemed an afterthought, the world seems full of foreigners refusing to bow to American advice and imprecations.

Mitt Romney has a simple explanation: allies have lost faith in America and opponents have been emboldened by Barack Obama’s inconstancy and lack of resolve. The president, Mr Romney charges, is ambivalent about American might, and embarrassed to assert America’s unique destiny as leader of the free world. A Romney presidency, he vows, would follow Reagan’s dictum of “peace through strength”, whether economic, military or moral, unapologetically championing such American values as free trade and democracy.

The Obama camp offers a more nuanced explanation. America remains the “indispensable nation”, but is not omnipotent. The world can be “confounding”, as Hillary Clinton, the secretary of state, sadly noted in the wake of the murder in September of her ambassador to Libya in Benghazi, a city saved from destruction by American air power.

M.a.o., även om Obama nu inser att han måste vakna upp ur sin dvala och börja försvara sig i de kommande debatterna, så är det inte så lätt för en så dålig och långrandig debattör som Obama att hålla Romney stången.

Orsaken till att jag säger det är att jag själv har träffat såna som Romney, personer med talets gåva som kan kläcka ur sig så gott som vad som helst och få det att låta hur bra som helst, medan man själv förgäves försöker förklara att så enkelt är det inte.

För Obama att vinna de två återstående debatterna så måste han lära sig från Masayuki Suos nu ikoniska film Sharu wi Dansu? från 1996.

I den mycket charmiga filmen, som handlar om japaner som går på en danskurs i Tokyo, så får eleverna lära sig hur viktigt det är att inte tveka när dom tar de första stegen utan att öppna starkt och tveklöst.

Precis så måste Obama göra om han ska hoppas att bli återvald. Han måste ta initiativet, Sente som det heter i det japanska Go-spelet och inte att omedelbart gå över på defensiven, Goto på Gospråk.

Obama måste börja från första sekunden med att angripa Romney och att hamra på honom med snärtiga angrepp genom hela debatten. Med ett leende på läpparna visserligen, men hamra måste han, med korta rappa repliker, vilket är raka motsatsen till hur Obama vanligtvis talar och tänker.
Lyckas han med det så kommer han att vinna valet. Misslyckas han så kommer Romney antagligen att vinna.

Vi får veta svaret på natten den 17 oktober.

Pressklipp:

Nyheter – Nyheter,Nyheter – Nyheter, Nyheter – Nyheter, Ekot, SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt, VG RSS

Svenska bloggar om: Mitt Romney, Obama Romney, Presidentvalet i USA, USA-valet, Obama USA, USA President, Presidentdebatter i USA