Politik

Lunch med Friedrich Nietzsche på Verve Coffee Roasters i Santa Cruz i Kalifornien

Verve Coffee Roasters in Santa Cruz

Verve Coffee Roasters i Santa Cruz

Jag har länge velat träffa den store tyske filosofen Friedrich Nietzsche. Så när chansen kom och han befann sig i närheten och dessutom tackade ja, så bestämde vi träff på Verve Coffee Roasters på Pacific Avenue i Santa Cruz här i Silicon Valley.

Jag känner omedelbart igen honom på hans hår och hans yviga mustasch när han med tjocka solglasögon kommer in i lokalen. Han är i 40-rsåldern, rätt kort, i god kondition från de långa promenader han har tagit i bergen Schweiz och Italien. I en natur som mycket påminner om den Kaliforniska här ute vid kusten. Han kunde lätt misstas för en av lärarna på University of California ett par kilometer upp i bergen. En boren flanör som lätt smälter in i det bohemisk Santa Cruz.

Han har bara några år kvar till det massiva stroke som kommer att drabba honom 1888 och göra honom dement för att sen döda honom år 1900, artonhundratalets sista år. Eller han kanske led av hjärncancer. Ingen är riktigt säker.

Varför vill jag just träffa Nietzsche? Varför inte Schopenhauer, Immanuel Kant, Ludwig Wittgenstein, David Hume eller Bertrand Russel?

nietzsche in turin

Ja det beror inte enbart på hans filosofiska skrifter, skrivna på en fulländad tyska och med aforismer som har blivit en del av vårt kulturarv: When you look into an abyss, the abyss also looks into you, That which does not kill us makes us stronger, Love is blind; friendship closes its eyes, To live is to suffer, to survive is to find some meaning in the suffering, och Without music, life would be a mistake. För att bara nämna några. Nietzsche var en av världens första Twitter-filosofer.

Vad som gör Nietzsche till ett så gott sällskap på julen och när som helst är att han hade ett så brett register. Han började som filolog och blev endast fyllda 24 professor i klassisk filologi i Basel med de försokratiska filosoferna som specialområde. Nietzsches första verk, den djupt originella Die Geburt der Tragödie aus dem Geiste der Musik beskriver hur de klassiska grekiska tragedierna, av Aeschylus, Sophocles och Euripides visar att människorna i det klassiska Grekland inte sökte mening i livet genom en längtan till ett evigt liv efter döden utan genom en dionysisk berusning, passion, naturdyrkan. Som motsats till en kallt resonerande och logiska apolloniska livsstil. Eller vänster och höger hjärnhalva om vi så vill. Och Nietzsches insikt var att det endast är när dessa två fundamentala principer samspelar som vi blir riktigt kreativa. Hade Nietzsche haft tillgång till den kinesiska filosofin hade han funnit liknande tongångar i mystikern Laozi.

Det var inte med sånt som en tysk klassisk filolog skulle syssla med, och kritiken mot Nietzsches förstlingsverk var brutal. En akademiker skulle inte skriva för hoi polloi utan för sina akademiska kollegor. Och helst på ett så torrt akademiskt språk som möjligt. Att skriva medryckande och på finslipad tyska var sänka sig till en obeskrivligt låg och populistisk nivå.

Hade Nietzsche fortsatt på sin utstakade bana hade han snart blivit bortglömt. Men Nietzsche, som hade förlorat sin fader, en präst, vid ung ålder, förstod omedelbart betydelsen av Charles Darwins bok Origin of Species, som kom ut 1859, och visade med all tydlighet att den kristna guden var död och att hela den moralfilosofi med synd och evigt liv i ett parallellt universum som kyrkan hade predikat under århundraden vilade på lösan sand.

Vilket betydde att vi måste börja tänka för oss själva och bygga upp en helt ny moralfilosofi. Och i den upptäckten hittar vi grunden för Nietzsches livsverk.

Nietzsche var också djupt musikalisk och en skicklig pianist, och det var det som förde honom samman med Richard Wagner och hans fru Cosima, Franz Liszts dotter. Efter att först ha dyrkar Wagner och dennes musik, så bröt sedan Nietzsche under uppmärksammade former med Wagner. Och har är vi ett exempel på hur brett Nietzsches register faktiskt var. För musiken brukar sannerligen inte behandlas som en del av filosofin. Men Nietzsche hade inga såna hämningar. Han skapade sin egen filosofi utan hänsyn till den tyska filosofiska traditionen.

Nu är det kanske lätt att se i Nietzsche en typisk tysk filosof, men vad som gör Nietzsche så intressant är att han fyllda 25 år sade upp sitt tyska medborgarskap för att bli professor i Basel, och sen levde livet ut som statslös. Han avskydde allt vad tysk nationalism hette och levde stora delar av sitt liv på olika pensionat i Schweiz och Italien. Något som den store ryske författaren Vladimir Nabokov sen skulle imitera, fast i stil, när han långt senare flyttade in på The Montreux Palace Hotel.

Det hör också till saken att Nietzsche hade mycket dålig hälsa, dålig syn, ständiga magproblem och dessutom kanske led av syfilis och andra möjliga åkommor. Hypotesen att Nietzsche skulle ha lidit av syfilis har dock ifrågasatts.

Trots sin sjukdom skrev han dock en veritabel uppsjö av böcker, fyllda med fulländade aforismer som visar honom som en av det tyska språkets främste företrädare.

Och det är i hans kamp mot sin egen sjukdom som man hittar grunderna för mycket av hans filosofi.

Han var en man av sin tid, man behöver inte dela alla hans åsikter, det gör man aldrig med någon, speciellt inte med en människa som levde för så länge sen. Men Nietszche är en person som man kan lära sig mycket av kanske just för att man tvingas att själv inta och försvara ståndpunkter mot hans skickliga angrepp.

Ett av de koncept som Nietzsche introducerade var “övermänniskan” som formar sitt eget liv utan att stödja sig på några gudar eller andar. Nietzsches övermänniska har alltså ingenting med föreställningen att vissa länders medborgare skulle vara mer värda än andras. Nietzsche skulle ha avskytt både SD och nazisterna.

Hans övermänniska har också säkert mycket med hans kamp mot sina egna sjukdomar att göra. Filosofi kan vara mer jordnära än vi tror.

Den som vill lära känna Nietzsche närmare kan lätt börja med Nietzsche : liv och tänkesätt i Månpocket från 1995. Lesley Chamberlains Nietzsche in Turin från 1996 är mästerlig, man kan inte lägga ner boken när man väl har börjat.

Hans första bok The Birth of Tragedy, kom 1872, följd av hans Human, All Too Human, 1878, The Gay Science, 1882 och 1887, Thus Spoke Zarathustra, 1883–5, Beyond Good and Evil, 1886, On the Genealogy of Morals, 1887, The Case of Wagner, 1888, Twilight of the Idols, The Antichrist, Ecce Homo och Nietzsche contra Wagner, alla 1888.

Så vad pratar vi om där på Verve Coffee Roasters i Santa Cruz? Jag vill veta hur han tänker vidareutveckla sin filosofi. Hans stora insats är att han klart visade att i och med Darwins Origin of the Species från 1859 så vet vi att det inte finns några andeväsen eller gudar, och att hela den moralfilosofi om gott och ont som speciellt den katolska kyrkan har byggt upp under århundraden var uppbyggt för att bevara kyrkans makt och ställning.

Och det vi kommer inte att komma till himlen när vi dör, vi måste leva här och nu. Bortom gott och ont….

När jag pressar honom om han ångrar något han har skrivit, så erkänner Friedrich Nietzsche när han sitter bakom tjocka solglasögon på Verve Coffee Roasters i Santa Cruz, hans svaga ögon klarade inte av starkt solljus, att det var betydligt svårare att bygga upp en ny moralfilosofi än han någonsin hade trott.

Och att han inte hade kunnat inse att människor skulle komma att anamma hans skrifter till sina egna syften som helst stred med hans egna värderingar.

För mig är det kanske främst alla kopplingar till den europeiska kulturhistorien som strömmar samman i Nietzsche och hans verk som gör honom så intressant. Han var den förste moderne filosofen, som klart såg att Darwin för alltid hade förändrat historien med sin häpnadsväckande upptäckt att vi lever i en värld utan andeväsenden och gudar. Och som drog de slutsatser vi alla måste dra av den insikten.

Efter tre timmars diskussioner fortsätter vi till ett hotell med ett piano i matsalen där Nietzsche helt sonika sätter sig ner och börjar spela. Fast inte Wagner säger han med fast stämma. Den tiden är för länge sen förbi.

Medan tonerna klingar går jag ut i solljuset i Santa Cruz och fortsätter min promenad bland människor som fastän dom kanske inte själva vet om det, har påverkats av den lille pianospelarens filosofiska betraktelser från så länge sen.