Politik

Varför är det så svårt för amerikanerna att lära sig främmande språk ?

Tokyo

När arbetaren Stefan Löfven blev statsminister så fick han göra ett språkrest i TV, eftersom man ansåg att han som arbetare inte skulle kunna tala engelska. Nu klarade han till mångas förvåning testet med glans. Ett test som ingen skulle ha drömt om att fordra av moderaten Fredrik Reinfeldt när han blev statsminister.

Att det för det mesta både är si och så med amerikanernas språkkunskaper är kanske inte så konstigt med tanke på att USA är så stort och samtidigt isolerat från andra länder. Det är en helt annan sak i det tvåspråkiga Kanada.

Det är t.ex. konstigt att medan de flesta amerikaner kan uttala mitt namn som om det vore det amerikanska Leonard så klarar omkring 10% av alla för det mesta välutbildade amerikaner helt enkelt inte av att uttala det alls. Dom säger LennART eller andra bisarra varianter och dom har uppenbart ingen som helst språkfärdighet.

Jag tänker på det när jag läser Susan Dalzells artikel i Wall Street Journal om hur hon aldrig har lärt sig japanska trots att hon faktiskt bor i Japan: Learning Japanese? Not Essential Even When Living There Sometimes it’s better to recognize your own limitations and get by with the English signage

Japanese is anything but a simple language and bears little in common with English. It has three alphabets, a very different grammar and syntax, and uses complex levels of formality. There are multiple words for counting, depending on the size and shape of what you’re counting.

Within a few months, it became clear to me I didn’t want to exert such effort. Carving time out of each busy day, forcing myself to study, was creating stress I didn’t need. Letting go of my ambition and admitting defeat was disappointing, but it also meant I could relax and concentrate on enjoying my time here. When I made the decision to give up on protracted studying, I experienced more relief than guilt.
Advertisement

I’m certainly not the only expat to be defeated by Japanese. Even expats who have embraced language learning in other countries have failed. My friend Linda Bell is a New Zealander married to an American and has spent 10 years abroad living in Denmark, Korea and Japan. She learned the language for the first two countries and assumed she’d learn Japanese, too, but it didn’t work out that way.

Själv har jag studerat japanska på universitetet och erkänner utan omsvep att det är ett svårt språk och inte minst en svår kultur. Men det är fu för det mesta en sporre för att man vill försöka lära sig ett utländskt språk. Speciellt ett kulturspråk som Japanskan.

Själv är just Japan ett av de länder som jag är speciellt intresserad av på grund av den japanska kulturen. Som min fru faktiskt ha vuxit upp i.
Och som jag själv fascineras av på grund av Go-spelet, Zen-buddismen, den japanska maten, den japanska heminredningen och inte minst den japanska filmen.

Men allt börjar med att man fascineras av ett utländskt språk och vill dechiffrera och lära sig vad som döljer sig bakom de till synes ogenomträngliga ljuden. Och för barn är ju alla språk lika lekande lätta.

Att just japanerna är bland de människor som har svårast för utländska språk kan kanske härledas till den japanska kulturens egenart och nationens historiska, och självpåtagna isolering.

Men precis som det finns människor som inte är intresserade av utländska språk så finns det människor som inte är intresserad att lära sig datorspråk. Man förstår helt enkelt inte vitsen av att själva kunna skriva datorkod, hur mycket man än försöker visa dom hur lekande lätt det faktiskt är.

Pressklipp:

USABloggen på Twitter

Fler inlägg om Kalifornien

One thought on “Varför är det så svårt för amerikanerna att lära sig främmande språk ?

Comments are closed.