Politik

Efter Quick och Kevin-skandalerna. Sven Å Christianson och Göran Lambertz: Det är mediernas fel!

Världen har förändrats, något som psykologiprofessorn Sven Å Christianson nu efter Quick och Kevin-fallen får erfara med råge.

I den gamla världen kunde man begå vilka dumheter som helst utan att behöva oroa sig för sitt goda rykte eller att man skulle bli uthängd i medierna. Välvilligt inställda kollegor och nomenklaturan i allmänhet såg till att män i staten aldrig behöver oroa sig. Man satt säkert på sin taburett och kunde se fram mot en tryggad pension och ålderdom. Och i värsta fall förtidspensionerades man med ryktet intakt och allmänt beaktad om kanske inte alltid beundrad.

Men i dagens medieklimat kan vem som helst tipsa medierna om oegentligheter som, om man har skickliga journalister som Dan Josefsson, sedan kan granskas med laser-fokus. Och en sån granskning är det sista som Sven Å Christianson hade väntat sig. Speciellt när hans insatser uppenbarligen har lett till felaktiga domar och förödande konsekvenser för många oskyldiga dömda. Och Mea Culpa är ingenting som män i staten hittills har behövt oroa sig över i alla fall inte för fall som dom trodde för länge sen var utagerade. Vadå be om ursäkt, jag???

Vilket är orsaken till att Sven Å Christianson får hjälp av den inte helt okände Göran Lambertz för att skriva en märklig artikel som lägger skulden på alla utom på Sven Å Christianson

Det är ett stort problem i Sverige i dag att medier i allt större utsträckning granskar rättsärenden på ett hårdvinklat sätt med den tydliga inriktningen att försöka komma åt vissa personer i rättsväsendet. SVT har gjort en gigantisk satsning på Kevinfallet och agerar i praktiken domstol, skriver Sven Å Christianson och Göran Lambertz.

Rättspsykologins roll i en mordutredning kan vara att få den förhörde att våga närma sig ett berättande. I andra fall kan rollen vara att försöka skapa ett scenario som gör det möjligt att få fram detaljer som belyser vad som skett. I ytterligare några fall kan psykologins roll vara att ge instrument för att undersöka om ett erkännande kan vara falskt. Psykologisk forskning kan på så sätt ofta hjälpa polis och åklagare att komma framåt, och att kvalitetssäkra utredningen. Självfallet är det sedan de rättsliga instansernas sak att bedöma om bevisningen håller.
…..
Medierna har åstadkommit utomordentligt stor skada i Quickärendet, där man fått det att framstå som om Sture Bergwall blev oskyldigt dömd till åtta mord fastän bevisningen i samtliga fall räckte och blev över, och fastän ingen domstol som prövat bevisningen mot Bergwall funnit att den inte räckt.

DN:s redaktionschel Caspar Opitz bemöter kritiken: Inget i DN:s granskning av Kevinfallet är hårdvinklat

Carl Johan von Seth skriver i DN: Carl Johan von Seth: Män som dömer barn

Nästan två decennier efter fyraårige Kevins död har två redaktioner kunnat granska polisens förundersökning. Och oberoende av varandra har DN och SVT funnit en uppenbar lögn i den historia som förundersökningsledaren Rolf Sandberg har upprepat sedan 1998.

Efter omkring 30 förhör kunde de utpekade pojkarna fortfarande inte återge förloppet. I stället talade de om en drunkning som aldrig ägt rum. Dessutom har man funnit att de två bröderna, 5 och 7 år gamla, hade ett hyfsat trovärdigt alibi. Den pusselbiten har polisen undanhållit från allmänheten. Till domstol gick ju aldrig ärendet.

Nej Sven Å Christianson har inte begått något fel, inte i någon av de över hundra utredningar han deltagit i. Och om den fria pressen börjar rota i dom så är det inte av objektiva orsaker utan för att försöka komma åt den oförvitlige Sven Å Christianson. En man som efter inlägget i DN inte alls ser ut som en yrkeskunnig professor utan som en mycket liten och mycket skrämd man som slår vilt omkring sig.

En tragisk person, en Dr Jekyll och Mr Hyde, vars galna hypoteser om “förträngda minnen” och maratonförhör av unga barn för att få dom att erkänna något som Sven Å Christianson från början tydligen hade bestämt sig för att dom hade gjort. Oavsett om det inte fanns någon teknisk bevisning. Och det är något som Sven Å Christianson borde ha känt till efter en lång karriär inom rättsväsendet, att ingen ska kunna dömas utan teknisk bevisning. Något som ligger till grund för hela det svenska rättssamhället.

Hur kunde det komma sig att ingen såg igenom honom och hans galna hypoteser utan alla dess år?

En liten, tragisk person som nu står där i det helt oväntade rampljuset och fäktar vilt omkring sig.

2 thoughts on “Efter Quick och Kevin-skandalerna. Sven Å Christianson och Göran Lambertz: Det är mediernas fel!

  1. Christer W

    Det lustiga med Christianson är att han nu inte minns vissa saker. Vi kommer nog få se mer av Christians och Lambertz framöver. Christianson och bortträngda minnen har jag sedan länge haft mina tvivel om. För hur än det är, är det lätt att komma i håg otäcka händelser än vardaglig.

    1. Lennart Post author

      Christer, “bortträngda minnen” är så ovetenskapligt som man någonsin kan tänka sig. Det är skandalöst att svenska akademiker fortfarande sysslar med något som för länge sen har förkastats av psykologer i USA. Och att Sven Å. Christianson inte reagerade när han såg hur polisen agerade mot de här två pojkarna. Det var, som han själv har sagt på TV, helt OK med jag tror det var 30 förhör utan advokat eller ens föräldrar närvarande med så små barn.

      Det är ju helt vansinnigt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *