Politik

Sun Zi, He Qufei, David Stahel och min avbrutna karriär som krigshistoriker.

När jag växte upp i välfärdssamhällets Uppsala så fick jag en kompis på Skrapan på Trädgårdsgatan i Uppsala. Hur vi träffades minns jag inte, men vi höll ihop i 3-4 år. Han hette Gregor och hans morfar och mormor bodde i en villa i exklusiva Kåbo. Hans morfar var överste tror jag och ägde biografen Grand. Hans pappa var också militär, kapten tror jag, och villan var full med militära grejer, bl.a. minns jag stora krigsfartyg av trä och flera hundra snidade tennsoldater. Så att jag halkade in på krigshistoria var kanske inte så svårt att förstå.

Jag läste om det amerikanska inbördeskriget, Napoleons krig och Mongolkrigen. Och inte minst om andra världskriget. Och beställde mikrofilm från Departmental Records Branch i USA om tyska krigsdagböcker från Andra Världskriget. Det faktum att min pappa var överläkare betydde att jag kunde använda hans legitimation för att låna akademiska böcker på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva.

Via den brittiska krigshistorikern Basil Henry Liddell Hart halkade jag in på kinesisk krigshistoria via den kände militärstrategen Sun Zi och sen därifrån till den kinesiska militäre tänkaren He Qufei 何去非 och hans unika bok He Boshi beilun 何博士備論

Som jag översatte till engelska och doktorerade på vid Stockholms Universitet. Så här många år senare kan jag förundras över hur totalt ointresserade mina lärare var. Professor Malmqvist, sedermera medlem i svenska akademin, som var språkman och inte historiker, och min opponent professor Herbert Franke.

För min avhandling var helt otillräcklig för en doktorsgrad. Något jag själv kunde konstatera när jag för första gången på 30 år läste den. Nyckeln till varför He Boshi beilun faktiskt är mycket intressant, den mest intressanta militärstrategiska boken i Kina efter Sun Zi, handlar om den historiska tidpunkt som boken skrevs i och den man som rekommendera boken till kejsaren. Nämligen den inflytelserike kinesiska ämbetsmannen Su Dongpo.

Så fort jag öppnade He Boshi beilun igen efter 30 år så stirrade det mig i ansiktet och jag ställde mig frågan, hur sjutton kunde jag och de två akademikerna ha missat det så totalt? För He Boshi beilun är en partsinlaga i de debatter som rasade mellan Su Dongpo och Sima Guang mot Wang Anshi i Kaifeng, huvudstaden i den norra Song-dynastin 960–1127.

Vilken politik skulle man föra mot sina motståndare i norr, Liao och Västra Xia? Vilken strategi skulle man föra? Vad var strategins roll, fanns det överhuvudtaget några allmängiltiga strategiska principer? He Qufeis svar var nej det fanns det inte, och hans kritik av Sun Zi är den första som hade framförts i Kina.

Jag borde ha utvidgat avhandlingen till att handla om de viktiga diskussionerna i Kaifeng och inte bara ha översatt boken.

Något som ännu inte är för sent.

Men jag tänker på det när jag ser videon ovanför och inser att jag faktiskt hade kunnat bli krigshistoriker om jag inte haft turen att komma in på IT istället. för videon visar hur bra dagens krigshistoriker faktiskt är. Med helt andra insikter än man hade för 30-40 år sen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *