Politik

David Neiwert om fascistifieringen av det republikanska partiet

Published by:

David Neiwert är en frilansskribent i Seattle. Han har skrivit en ypperlig analys av hur det republikanska partiet håller på att bli så högererxtremt att det nu nästan är rent fascistiskt.

Historiska paralleller är alltid farliga, men vi kan idag se att det republikanska partiet snabbt håller på att försvinna ut till höger. Konstigt nog finns det få bra analyser av just varför trenden har blivit så stark de sista åren. Det som kvalificerar det som fascistiskt som jag ser det är att man plätsligt har börjat ljuga om t.ex. Irak. USA har aldrig tidigare gått till krig på en ren och skär lögn. Sedan den utbredda tortyren och det ökasde förtrycket inom USA. Det här är allvarliga förskjutningar av de traditionella republikanska värderingar av en grupp neokonservativa ytterlighetsmän.

Kerrys ineffektiva motstånd som påminner mycket om Kerenskys i Ryssland och Weimar-socialisternas mot Hitler, har bäddat för fyra mer år av oförminskad högerextremism.

Politik är alltid dynamisk och precis som dagens republikanska parti har mycket få saker gemensamma med republikanerna för tjugo år sedan så kommer republikanerna om fyra år att skilja sig rätt mycket från republikanerna idag. Det finns inga tecken på att de då kommer att vara mindre extrema. Snarare motsatsen.

Varför vill inte svenskarna prata svenska?

Published by:

Det finns en mycket strikt språkhierarki i världen. Vissa språk har stor presige medan andra inte har någon presige alls. I Sverige har engelskan högst prestige och svenskan en av de lägsta tänkbara. Inom svenskan verkar småländskan och skånskan ha högst prestige medan ingen som inte är mentalt hämmad vill erkänna att de pratar någon slags norrlandsidalekt.

Det har alltid varit så. Pushkin bröt mot konventionen att skriva på franska och skrev på lågstatusspråket ryska. Den som har läst Tolstoys Krig och Fred i original vet att de första sidorna är skrivna på franska, för det var vad man talade sinsemellan på den tiden.

Det var ju samma sak i Sverige också för den delen.

Fröding gjorde en senare Pushkin och skrev på värmlandsdialekt.

Men svenskan suger, som mina barn har fått lära sig. Vi kommer till Arlanda, trötta efter ett halvt dygns nattflygning och baggaget har försvunnit på Chicagoflygplatsen. Framför oss står en grupp amerikaner och damen från SAS markpersonal kvittrar och pratar engelska och hjälper dom så det går inte att beskriva. De får en bag med tandborstar och tips om taxi och gud ved vad. När vi kommer fram till disken efter en evighet så begår min son det fatala misstaget att säga något till mig på svenska, och vips stramar damen upp sig. Jassså, ert baggage har försvunnit, ja ring det här nummret om fyra timmar då – nästa passagerare.
“Jag vill också ha en tandborste” säger min son, men på fel språk. “Om du talar engelska nästa gång så får du en tandborste” säger jag. Sedan den incidenten har vi alltid engelska tandborstar i familjen.

På vägen hem, igen på Arlanda vill American Airlines damen gå igenom säkerhetsbestämmelserna. Hon ser min dotters amerikanska pass och börjar omedelbart sin ramsa. “Vi pratar svenska” säger både jag och dottern, och damen bara gapar. “Ja men, ja men, passet är ju amerikanskt” säger hon. Svenska säger vi båda, vi är i Sverige. Förstår du verkligen svenska frågar damen nu min dotter? Ja säger hon. Damen är inte glad och ber oss öppna alla väskor.

Jag ser samma uppträdande mycket ofta. Folk vet att min då 7-årige son kommer från Amerika och överöser honom med svengelska. “Prata svenska” säger han. “Men vad sött ” säger tanterna och farbröderna, “han kan några ord svenska”, och så fortsätter de som om ingenting hade hänt.

“Vad skall jag göra” frågar Arne som är stolt över sin svenska och gärna vill lära sig mer. Säg “Tala Svenska gubbdjävel!!! ” säger jag, “då kommmer de i alla fall att lyssna på dig”.

Visst finns det några undantag bl.a. Barbro och Janne och Malin som pratar alla pratar mycket bra eller perfekt engelska, men som helt naturligt pratar svenska. Men det verkar som om 90% av svenska folket hellre övar sin engelska än svenska.

Jag tror att detta har att göra med att man saknar den patriotiska stolthet som man finner överallt här i Sverge. Patriotism har lett till miljoners död, men jag önskar trots det att svenskarna hade en smula stolthet för Sverige och svenskan.

Tio Guds Bud i den amerikanska politiken

Published by:

Ett av de stora stridsämnena på den republikanska sidan i dagens USA är inte den globala uppvärmingen eller det gigantiska amerikanska budgetunderskottet. Nej det är något utomordentligt mycket viktigare, nämligern Tio Guds Bud.

Wall Street Journal har en bra artikel på sidan B1 (pappersupplagan) av dagens (måndagens) tidning om hur den republikanska kristna tokhögern försöker få Tio Guds Bud att antas som den moraliska måttstocken i hela USA.

Innan någon småler och säger att detta är ju litet löjligt så låt mig förklara att detta är samma tokhöger som har lyckats förhindra utlärningen av Darwings utvecklingslära bl.a. i Kansas.

Detta är kriget om USAs själ, och om republikanerna vinner valet så kommer detta religionskrig att bli utomordentligt farligt. Vad detta handlar om är i grunden att införa en kristen version av den muslimska Sharian som USAs grundläggande moraliska lag.

De som ligger bakom detta är två kristna fundamentalister på högerkanten, Jerry Falwells Liberty Counsel (Obs stavningen) och Pat Robertsons
American Center for Law and Justice.

USA grundades av män som tillhörde upplysningstiden och som var stenhårda med att skilja kyrkan och staten. De senaste åren, allteftersom det republikanska partier har försvunnit ut på den allra yttersta högerkanten har man börjat arbetet med att förvandla USA till en kristen stat.

Vad som gör detta så totalt vansinningt är att USA är ett invandrarland med miljoner araber, kineser, indier och europeer som inte är kristna och som inte har det ringaste intresse av att omvända sig till kristendomen vare sig medborgarna vill eller inte.

Falwell och Robertson jobbar med att få HD att formulera en lag som kommer att göra USA kristet. Som Wall Street Journal kan berätta har de redan lyckats få hela fyra fall framför HD, som har blivit mer och mer höger med åren. HD kommer att besluta om dessa fall inom en rätt snar framtid.

Så om jag plötsligt börjar denna blog med en bön till Gud så vet ni att Falwell och Robertsson vunnit.

Man kan skratta och gråta åt sånt här. Men den som har hört USAs justitieminister sjunga psalmer till accompanjemang av den likaledes exstremt kristna Condi Rice, Bushs säkerhetspolitiska rådgivare, vet att detta inte är något att skratta år. Detta är djupt allvarligt, och djupt skrämmande. Man skrattar inte åt människor som adminsitrerar Guantano och Abu Ghuraib och som har mer atomvapen än alla andra land tillsammans. Man tar dom på högsta allvar.

Den nya fasen i valet: poströstningen i USA

Published by:

Förlåt om det här låter nedsättande, men de flesta svenska kommentarer jag ser just nu om det amerikanska valet verkar litet väl naiva. Man verkar tro att vad som sker i USA just nu är som ett snällt svenskt kommunalval istället för en av den bittraste politiska striderna sedan USA grundades. Inga medel som helst skys i den här valkampanjen.

Jag tror också att de svenska kommentarerna fokuserar på fel saker. JKL-bloggen vill veta mer om “de sakpolitiska skillnaderna” mellan presidentkandidaterna, en fråga som skulle få garvade amerikanska politiska operatörer att gapskratta.

Det är det inte det som gäller nu. Istället för att svenska folket skall sitta klistrade vid TV-apparterna och titta på debatterna, varför inte istället diskutera vad som verkligen kommer att avgöra valet, nämligen de bägge partiernas valorganisationer?

Wall Street Journal, den 27e september, sid 1 i pappersupplagan, berättar att vi just har kommit in i en viktig ny fas i valkampanjen, poströstningen. Betydligt fler människor än någonsin kommer att poströsta i år, 25-30% av alla väljare.

Här är en s.k. absentee ballot från Kalifiornien.

Poströstningen har redan startat och vad som gäller nu är att få så många väljare till valurnorna som man möjligen kan. Debatterna kommer att bli viktiga, men ännu viktigare är den landsomfattande demokratiska organisation som nu jobbar febrilt för att med alla medel stoppa Bush.

Hittils i Iowa har demokraterna lyckats samla in tre gånger så många poströster som republikanerna. Man får dock komma ihåg att Bush trots detta ligger före Kerry i Iowa.

I Iowa, där man just har startat, bär frivilliga från de två partierna ut röstsedlarna till de registrerade väljarna från det egna partier som inte själva kan eller vill komma till postlokalerna. Sedan lämnas de infyllda röstsedlarna in till posten av kurier som först måste lämna ett kvitto till den röstande. Detta är speciellt viktigt bland de fattiga svarta väljarna som ofta inte kan ta sig till vallokalerna.

Wall Street Journal berättar att de republikanska röstinsamlarna är noga med att inte lämna ut röstsedlar till de äldre republikanska väljare som uttrycker skepsis mot presidenten. Om de inte tänker rösta republikanskt är det ju bättre att de inte röstar alls.

Men kom ihåg detta när ni tittar på debatterna, ett stort antal amerikanska väljare har redan röstat.

Och här, för den som är intresserad, är de rättigheter en väljare i USA skall ha enligt lagen.

BlogPac.org, en viktig progressiv amerikansk blog

Published by:

Vad är egentligen syftet men en blog? Att bli läst givetvis. Men kan bloggar användas som ett vapen i en politisk kampanj? Joe Trippi och Howard Dean drev sin presidentkampanj med bloggar. Nu kommer www.blogpac.org en amerikansk progressiv s.k. PAC, political action committee, driven av en grupp-blogg. Jag skulle vilja se en liknande progressiv grupp-blogg i Sverige.


Writing a blog post is not enough. Reading a blog post is not enough. Commenting on a blog is not enough.

Being educated is the first step toward political change. But the next step requires doing something.

BlogPac.org is that next step — a group of bloggers not content to simply write words or read them, but eager to take action on the pressing issues of our day. We will not sit idly by and merely chatter as everything we care about burns. And you join us in our efforts.

Höger om Höger: Bill Buckley

Published by:

William F Buckley är USAs mest berömde – och mest intelligente och vältalande – konservative förespråkare. Han var en enfant terrible redan i unga år när han skrev boken God and Man at Yale 1950 vid 25 års ålder. Han grundade sedan den konservativa tidskriften National Review 1955, som jag faktiskt har skrivit för. Bill har också skrivit mer än 40 böcker, inklusive deckare, och hans TV-program Firing Line var länge ett av de mest intellektuellt intressanta programmen på amerikansk TV. (Eftersom amerikansk TV knappast utmärker sig för intellektuellt innehåll är detta kanske inte en så stor komplimang som man skulle tro)

Men Buckely , som fyller 80 nästa år, visar att det finns en amerikansk konservativ tradition som skiljer sig från dagens vrålande våldsamma neokonservativa tokhöger.

Vad Sverige kan lära av USA: Jurysystemet

Published by:

Det svenska justitieväsendet skulle kunna läsa sig en hel del av det amerikanska jury-systemet. I USA skall medborgarna vara direkt inblandade i skipandet av rättvisa. Medborgarna skall vara med och döma de som har begått brott.

Det Kaliforniska jurysystemet som gäller i hela delstaten Kalifornien, består i att alla amerikansdka medborgare som har fyllt 18 och som har körkort, kallas till jurytjänstgöring omkring en gång vart tredje år.
Man väljer omkring tio ggr fler jurykandidater än jurymedlemmar eftersom ett stort antal jurykandidater gallras ut av de båda sidorna, eller av domaren.

Civila mål varar omrking en vecka medan kriminella mål kan vara flera månader. Under den tid man tjänstgör i juryn så kan man inte bli sparkad från sitt jobb. Personer som inte har fast lön som servitriser brukar kunna slippa igrån jurytjänstgöring.

Det amerikanska jurystemet garanterar att saker som de kontroversiella frikännanden i våldtäcktsmål som skedde i Sverige jag tror förra året inte ofta sker här.

Detta system har alltså funnits på plats sedan USA grundades, men just under de senaste fyra åren har hela det amerikanska rättsystemet underminerats av den radikala Bush-regeringen genom den s.k Patriot-act. Ett nationer som tidigare hade ett av västvärldens bästa rättssystem hålle ridag snabbt på att förlora rättssäkerheten.

En hyllning till P.G. Wodehouse

Published by:

Om det finns en anledning för alla svenskar at lära sig engelska så är det för att läsa P.G. Wodehouse.

Många har säkert sett BBC-serien Jeeves and Wooster med Stephen Fry och Hugh Laurie. Om ni inte har sett den så kan man få den på DVD och den är verkligen värd att ses.

Men böckerna är den äkta varan, och den som inte har läst Wodehouse har helt enkelt inte levt ett fullt liv.

Men Wodehouse är mer än Jeeves och Wooster. Hans böcker om Blandings Castle är minst lika roliga och finurliga.

Wodehouse, som levde den sista delan av sitt liv i Remsenburg på Long Island var en utomordentligt tråkig och konventionell man som kanaliserade hela sin personlighet in i sina böcker, i vilka han skapade en sagovärld som man aldrig vill lämna om man en gång har trätt in i den. Personer som Gussy Fink-Nottle, Stilton Cheeswright och Barmy Fotheringay Phips är några av de bästa engelsmän som aldrig existerat.

Det sades att Wodehouse räddade England från invasion under andra världkriget. Den Tyska unerrättelsetjänsten, som vad mycket pro-engelsk, hade läst Wodehouse och sedan sänt spioner i fallskärm som alla hade haft “spats”, alltså damasker. Som man hade i Wodehouse böcker, men inte i England på 40-talet.

Vad Sverige kan lära av USA

Published by:

Det finns en fundamental skillnad mellan USA och Sverige som inte alltid framhävs som den borde. USA är organiserat från gräsrötterna och upp medan Sverige är organiserat från regeringen och neråt. Det här är en så fundamental skillnad att den som inte förstår den aldrig kan förstå USA och varför landet fungerar som det gör och varför USA är ett så dynamiskt samhälle.

Det här är också något som jag tror Sverige helt enkelt måste anamma om vi skall kunna klara oss i det nya informationssamhället.

Låt oss ta Kalifornien som exempel. Hela delstaten drivs från gräsrötterna och upp. Liksom alla andra delstater så är Kalifornien uppdelat i counties, alltså kommuner. Här är listan

Låt oss nu gå ner en nivå och titta på Santa Clara Country , som omfattar huvuddelen av Silicon Valley. Som vi kan se är Santa Clara county i sin tur uppdelat i fem distrikt.

Vi kan sedan gå ner ytterligare och tita på hur Santa Clara Contry styrs , allt finns på webben. Inklusive alla de olika kommissionerna och underavdelningar inom kommunen.

Vad som är viktigast här är att allt detta alltså är styrt från gräsrötterna och med en inblandning av lokalinnevånarna som helt saknar motstycke i Sverige.

En vanlig väg in i politiken här är i de lokala initiativen, de s.k. propositions, där lokalbefolkningen kan ta initiativ, samla in signaturer, och alltså få lokala förslag uppsatta på dagordningen vid nästa delstatsval.

Dessa initiativ, propositions, gäller för hela delstaten, men det finns också lokala initiativ, s.k. ordinances, som bara gäller inom kommunen.

Just nu ser man plakat på en oändlig mängd gräsmattor hos grannarna häromkring om de olika propostionerna. Här är en lista över detta års kaliforniska propositioner.

Låt oss kolla ett av dessa, stamcells initiativet som alltså vill bryta med Bush-regeringen och tillåta stamcellsforskning i Kalifornien. Kalifornien är världsledande på stamcellsforskning men är snabbt på väg att tappa sin position till Europa på grund av de radikala republikanska försöken att stoppa stamcellsforksning i USA.

Iden att det är staten som styr är helt främmande för folket här. Här anser man att de flesta problem bör bestämmas på lokal nivå.

Det är på detta sätt som partierna är organiserade, och det är av denna orsak som Bush jämt lyssnar på gräsrötterna. Om “rötterna” tycker att en sak är bra så följer Bush gräsrötterna och inte omvänt.

Det var också på det sättet som Howard Deans predidentkampanj startade.

Dagens virulenta högerextremistiska republikanska parti grundades av barry Goldwater på just detta sätt 1964. Howard Dean försöker nu lägga grunden till ett liberalt progressivt alternativ genom en liknande organisation.

Iraks förödande effekt på den amerikanska armen

Published by:

Hur stor effekt har Irak-kriget haft på den amerikanska armen? Global Security.org ger en bild på hur i stort sätt hela den amerikanska armen idag är inblandad i Irak-kriget. Orsaken är att USA inte har allmän värnplikt utan en frivilligarme, till en stor del bestående av fattiga minoriteter som använder militärtjänstgäring som ett sätt att få en fri collegeundervisning. USA har inga problem att rekrytera nya soldater, men försvaret bågnar trots detta under påfrestningarna i Irak.

Man har helt enkelt inte råd att fortsätta så här utan allmän värnplikt. Men skulle man införa allmän värnplikt så skulle det bli revolt i landet. Så man inser nu att man måste ut ur Irak.

Guerillan är inte dummare att den inser detta, så frågan nu är hur uttåget kommer at ske. Kommer den att bli som i Vietnam eller mer organiserad. Och hur kan USA kunna behålla de militärbaser de behöver för att behålla kontrollen av den Irakiska oljan?

Framtiden just nu är mycket oviss. Men mycket tyder på en amerikansk storoffensiv alldeles efter valet den andra november. Sedan ett snabbt val i Irak i januari och efter det en amerikansk reträtt till väl förberedda baser runt om i landet. Läget för USA just nu är utomordentligt allvarligt i Irak. Detta kan inte understrykas nog.

General Wesley Clark och Anthony Zinni och andra liberala ex-generaler har mycket goda kontaker i ockupationsarmen i Irak. Det är speciellt Wesley Clark som har fått Kerry att förstå precis hur allvarlig situationen där är.

Den internationella vapenhandeln

Published by:

Federation of American Scientists har en mycket bra websida med mängder av länkar om den internationella vapenhandeln.

500.000 människor dör varje år av handeldvapen som smugglas internationella, på de senare åren mer och mer även till Sverige.

The security threats spawned by the global arms trade are among the most vexing problems confronting the world today. Sophisticated military technologies proliferate at an alarming rate as legitimate and black market arms dealers transfer weapons, and the capacity to produce those weapons, to an ever-growing list of clients. Deadly small arms and light weapons, which claim an estimated 500,000 lives a year, are easily smuggled across all but the most rigorously patrolled borders.

For over a decade, the Arms Sales Monitoring Project has addressed these threats by increasing transparency, accountability and restraint in the global arms trade. More specifically, we

Provide timely, in-depth analysis on U.S. arms transfers and the international arms trade. This analysis takes various forms, including webpages, op-eds and articles, and full-length reports.
Maintain the largest online collection of data and documents on U.S. arms exports and export policy. New documents – including previously unreleased documents obtained via freedom of information act requests – are added almost daily to the hundreds of documents already available. Our website is a one-stop shop for researchers, policymakers and concerned citizens.
Serve as a resource for the media and policymakers, who often need quick answers to complex questions.

Gud ser dig på macken i San Joaquin

Published by:

Det här är något som jag måste dokumentera för det hände mig långt ute på den väldiga San Joaquin-slätten på vägen ner till La Jolla.

Jag har träffat många amerikaner som har träffat Jesus. Det är svårt att undvika dom. De brukar ha dekaler på sina bilar med ord som “Riktiga män älskar Jesus”, “Jesus älskar mig” och “Jesus är min bäste vän”. Men aldrig någon – utom George Bush förståss – som verkligen har träffat Gud.

Men nu har det alltså hänt mig. Och eftersom jag inte tror att alltför många kommer att tro mig så måste jag bära vittnesmål.

Vi har bilat i flera i fyra timmar och vi är trötta och det är dags att tanka. Vi har hittat en mack ute på den väldiga slätten och kör långsamt in. Macken är proppfull med bilar. De står i långa köer. Dj-vlar!!!

Så vi sitter där i kön efter en massa SUVar och stadsjeepar som skall tanka flera hundra liter var. Och sedan skall de gå på toan och köpa cigaretter och köpa popcorn och Coca Cola och de lämnar bilen med motorn på kvar vid pumpen. Och de kliver, feta och röda in på macken med sina cowbojsstövlar och väldiga hattar.

Femton minuter senare, och tro mig, femton minuter är en lååång tid på en mack i hettan på San Joaquin-slätten, så är vi framme vid pumpen.

Jag stoppar in mitt kreditkort och skall börja pumpa och då händer det:

En röst, jag vet inte varifrån den kommer, men det verkar komma direkt från den klarblå himmlen, gallskriker rakt i ansitet på mig: GUUUUD SEEER DIG !!!!! skriker den. Djup, melodisk, kraftig. Det här är Gud, inget tvivel på saken.

Jag ser mig om, men jag ser ingen, bara en massa lönnfeta republikanska cowbojtyper som står och tuggar tobak och tankar. Men rösten fortsätter. “GUD ÄR GOD, GUD BEHÖVER DIN HJÄLP !!!!!.”

Jag är totalt konfunderad. Det är helt klart guds röst. Han låter som Alf Svensson fast utan den svenska brytningen. Den är djup och den ekar över hela San Juaquin-slätten.

Precis som Gud lät när jag var liten och gick i Uppsala Domkyrka. Fast nu pratar Gud engelska. Vilket ju inte är speciellt konstigt. Idag är det ju rätt klart att Gud är amerikan.

Gud pratar till mig, men inga andra verkar höra honom. Han pratar direkt till mig. Det kommer som en stor överraskning att det är en man som pratar. Jag har alltid trott att Gud var en kvinna. Min dotter har en musiklärare som har en dekal på sin bil som säger God is Coming and She is Pissed!, och jag har alltid tyckt att det var så nära sanningen som man kan komma.

Men nu är alltså Gud en man och han pratar direkt till mig i hettan ute på slätten.

Och så förstår jag. Herregud, om ni ursäktar vitsen, Man har kopplat en TV-apparat direkt till pumpen, och jag har fått en TV-evangelist på TV rakt i ansiktet!! Han står bara någon centimeter snett bakom mig och han vrålar, fullkomligt vrålar. Det här är inte Jesus, det här är Gud Fader själv, och står några centimeter från mig. Så nära Gud satt jag aldrig i Uppsala Domkyrka.

Jag är fast, jag måste fortsätta att tanka för sjutton, jag måste ha min sabla bensin, men det här blir den heligaste och dyraste bensin jag någonsin har köpt. Jag är helt fast. Om K.G. Hammar bara kom på den här iden så skulle Svenska Kyrkan inte längre ha några finansiella problem.

Gud inte bara ser mig han vill frälsa mig och göra en massa saker med mig om jag bara ger honom pengar. Pengar, Gud behöver mina pengar. Jag vet inte om mitt kreditkort nu går direkt till Gud och om han tar några procent på bensinen också.

Jag trodde att all Irakisk olja nu var vår och att jag och Gud inte behövde bekymra mig om pengar och bensinpriserna längre. Men Gud håller tydligen inte med om det. Eller också har han inte pratat med Rumsfeld än.

Efter en evighet under vilken jag får lära mig allt om Första Moseboken och att jag bör omskära mig och inte tillåta abort och att inte tillåta att man lär ut Darwins utvecklingslära så har jag äntligen min bensin. Jag är alldeles utpumpad om ni ursäktar vitsen.

Och nu kommer det verkligt hemska. Hela sabla macken är alldeles tom !!!! Alla vansinniga SUV-monster och stadsjeepar har helt enkelt tankat färdigt och stuckit för att terrorisera nästa mack, vad vet jag.

Jag vet inte om Gud har drivit dem på flykten, men tomt är det alltså. Bara jag och vår herre på den väldiga slätten. Men när jag stänger av pumpen så tystnar han plötsligt också.

En absolut tom bensinmack mitt ute på den väldiga San Joaquinslätten, under den väldiga blåa himlen.

En nästan Zen-buddistisk eller kanske Dadaistisk upplevelse. Gud finns men han hörs inte längre. Han laddar upp till nästa kund.

Jag måste komma ihåg att fråga K.G. Hammar om det här nästa gång jag träffar honom. Men jag tänker sjutton inte omskära mig.

Amerikansk-svensk kuturkrock

Published by:



Foto: Howard Dean

Ett gäng unga svenska moderater reser över till USA för att lära sig det sista i politisk taktik och strategi. De vill göra slut på den förbannade svenska socialistiska välfärdsstaten och inrätta ett dynamiskt fritt samhälle efter amerikansk modell. Kristina Axen-Olin klappar dem på axeln och säger trånande “oh om jag bara kunde följa med er. Vad underbart det låter. Köp med er några vattenkanoner hem åt mig är ni snälla”.



Tänk så mycket skada jag skulle kunna åstakomma med en aldrig så liten vattenkanon

Det första de gör efter att ha insupit atmosfären på Broadway och Fifth Avenue är att börja prata med folk. Och de blir omedelbart helt konfysa. I Sverige är stadsborna moderater och lantisarna sossar. Men samma yuppies i de svenska storstäderna som beundrar Bush och USA är i de amerikanska storstäderna helt emot Bush och det alltmer högerextrema USA som han och hans parti står för. I USA är lantisarna höger och de mer upplysta stadsborna vänster. Tvärt emot som i Sverige.

I New York får de höra om ett samhälle som blir mer och mer polariserat. De får höra att de lösningar som de vill anamma från USA håller på att driva USA i graven. De skakar på huvudet. OK, de sticker ner till sydstaterna och “Bush Country” – för att möta sina meningsfränder – och de får sitt livs andra shock!

De möts av ett gäng tobakstuggande lantisar som mest av allt liknar Bert Carlsson och Sverigedemokraterna och som aldrig har varit utomlands och inte heller vill resa utomlands.

De får slänga sina Gucciskor och Armaniskjortor och ta fram snuset, brännvinspavan och atutomatkarbinen. De har äntligen mött sina trosfränder. De slänger de avantgardromaner som de läser på utekafeerna på Söder! Det samma med CD-skivorna. Här är det för fan ingen djävla kultur som gäller, här läser man Bibeln och inga andra djävla fjäskböcker.

När sydstatarna får höra att svenskarna inte är med och firar Karl XIIs dag i Sverige börjar man prata om lynchning. “Ni verkar för fan inte vara patriotiska!”

De unga svenska moderata revolutionärerna reser hastigt tillbaks norrut. Men vänta, här får de reda på att det faktiskt också finns amerikanska revolutionärer. Högt utbildade, som inte snusar och bär revolver överallt.

“Börja med Howard Dean och Joe Trippi, de vill också förändra vårt land och göra det mer modernt” får de höra.

Och igen blir det en kulturkrock utan like. De amerikanska bloggarrevolutionärerna har ingenting gemensamt med de svenska moderaterna. “Men vi tycker om Bush säger” svenskarna, “vi vill ha mer frihet, bli mer som er”. Howard Dean som är artig, säger bara till Joe Trippi, “these guys are beyond belief, they’re totally clueless”. Joe Trippi som har humör, slänger helt enkelt ut dem. Han tror att det är en republikansk provokation.

Så vad har vi lärt oss av den här sedelärande historien? Den amerikanska högern som moderaterna och folkpartiet beundrar så är grundad i en helt andra sociala värderingar än den svenska högerns. De amerikaner som de svenska moderaterna mest borde studera är egentligen Howard Dean och Joe Trippi, men det är moderaterna för dogmatiska att inse. Politik är i sluttampen inte det lim som binder oss samman, det är kultur. Och den amerikanska sydstatskultur som har fött dagens amerikanska tokhöger skiljer sig radikalt från den kultur som har framfött dagens svenska moderater. De två har inga gemensamma kontaktytor.

Så vad händer när de modstulna moderaterna kommer hem till Arlanda och det socialistiska Sverige. En förargad Kristina Oxen-Olin frågar “var sjutton har ni min sabla vattenkanon??” Du förstår inte, svarar de. De blev aldrig läge. Vi kommer att sluta i moderaterna och gå in i Frälsningsarmen, det verkar lugnare.”