Politik

Staffan Ekendahls bok "Amerikanerna. Sådana är de, så tänker de"

Published by:

Stefan Ekendahls bok Amerikanerna. Sådana är de, så tänker de recenseras på ledarplats i DN. Eftersom jag ännu inte har läst boken så kan jag givetvis inte kommentera den, men den verkar intressant. USA är så utomordentligt stort och mångfacetterat att alla försök att sammanfatta landet och dess befolkning brukar bli chabloner. Liksom f.ö. alla försök att sammanfatta det betydligt mindre landet Sverige.

Den viktigaste insikten man kan ha tror jag är att varje land just nu genomgår utomordentligt stora och snabba förändringar, och få av de traditionella åsikterna om USA, liksom om Sverige, som har hållit i decennier, gäller längre.

Precis vilka dagens viktigaste trender i USA är är jag inte smart nog att veta. Dagens amerikanska högerextremism kan lätt försvinna om Kerry vinner valet och USA och världen får sig en titt bakom kulisserna i Vita Huset och ser vad som verkligen har hänt där de senaste fyra åren. Men den kan också bli den ledande amerikanska läran och leda USA och världen i fördärv.

The Utne Reader och alternativa progressiva nyheter

Published by:

The Utne Reader är en ypperlig källa för alternativa progressiva nyheter. Tidskriften grundades för 20 år sedan av Eric Utne, och innehåller specialskrivna artiklar men även artiklar från andra tidskrifter om nya trender och ideer.

En av artiklarna handlar t.ex. om lagen har en skyldighet att skydda väljarna från rena lögner som sprids av kandidaterna. Det har varit republikanernas främsta vapen de senaste åren:


Candidates have a legal right to lie to voters just about as much as they want,” writes Brooks Jackson, director of the Annenberg Political Fact Check. There are laws that protect consumers from misleading product pitches, but few laws to protect voters from misleading campaign ads. Miss Cleo, the TV psychic, was fined $5 million and forced to pay $500 million to callers to her telephone psychic service, callers who were under the impression they were getting a “free reading.”

So what happened when 1998 Ohio gubernatorial candidate Bob Taft aired an ad falsely accusing his rival Lee Fisher of “cutting crime-fighting employees by 15%?” The bipartisan Ohio Elections Commission did everything right: they met and made a speedy decision well before the election — they ruled that Bob Taft’s ad was in violation of the state law against false campaign ads. And then they issued their punishment: a letter of reprimand. Taft won the election.

Situations like this occur all over the country, and Jackson reports that it’s because of a combination of the First Amendment’s guarantee of free speech and the Federal Communications Act, which says that if a broadcaster airs one candidate’s ad, it must air the opponent’s ad as well. This means networks are legally bound to air ads, even when the ads contain lies or outrageous content. Jackson provides the appalling example of J.B. Stoner’s 1972 ad in Atlanta, Georgia, which contained free and gleeful uses of racial slurs. The FCC forced Atlanta broadcasters to air the ad.

Does the First Amendment guarantee candidates the right to say whatever they want? Yes, says Brooks Jackson. The Supreme Court ruled in 1971 that “it can hardly be doubted that the constitutional guarantee (of free speech) has its fullest and most urgent application precisely to the conduct of campaigns for political office.” We all agree that freedom of speech is extremely important in America, but, Jackson writes, it has made it very difficult for states to make and enforce laws about campaign ads.

Viktig bok: Reading Lolita in Tehran

Published by:

Azar Nafisis bestseller Reading Lolita in Tehran är en bok som alla progressiva och liberala människor världen över borde läsa.
Det är en fantastiskt välskriven bok om en grupp unga flickor i mullornas strängt muslimska Tehrean som samlas hemma hos en lärarinna, Azar Nafisi, för att under hennes ledning – och i djupaste hemlighet – läsa några av västvärldens klassiska literära verk.

Det finns många bra recensioner på webben,
som denna och man kan läsa de första sidorna på Amazon

Det är speciellt roligt att se dem läsa min egen favorit, Vladimir Nabokov, och det är inte så litet ironiskt att just Nabokovs bok Lolita censurerades när den kom ut, och därigenom gjorde Nabokov till en mångmiljonär.

Brian Boyds Nabokov-biografiär superb. Speciellt första delen som handlar om Nabokovs ryska år.

Den tragedi vi ser i dagens värld är densamma som vi sett sedan historiens begynnelse. Stora testosterone-fyllda ledare från Khomeni till Bush till Sharon, Saddam, Arafat och Muqtada el Sadr som försöker tvinga sina våldsläror på människor som helst av allt vill bli lämnade i fred och leva sina egna liv. Jag har själv varit med om en tyst minut för en av mina grabbars kompisar som dog (“Stupade” som man säger som om han bara trillad omkull och snart kommer att resa sig igen) i Irak.

Ett av de mest skräckinjagande porträtt jag någonsin sett var ett i National Portrait Gallery i London somras. Det visar en grupp på ett tjugotal kaki-klädda medelålders britiska generaler från västfronten 1914-1918. Tillsammans har dessa män haft ihjäl en hel generation av unga britiska män, och de är helt och totalt aningslösa om den katatsrof de har iscensatt.

Som sagt, en myket bra och fredlig bok som visar att vi människor också har positiva sidor, även om det blir svårare och svårare att hitta dom.

Kunskapssamhället – Sverige och Silicon Valley

Published by:

Debattartikeln i DN om den svenska forksningspolitiken är utomordetligt viktig. Skall Sverige klara sig i det nya virtuella kunskapssamhället så måste vi givetvis prioritera forskning. Silicon Valley – och då speciellt Stanford University – är ett bra exempel på vad en upplyst forskningspolitik kan åstadkomma. De flesta startup företag här i dalen har startats av studenter eller lärare vid Stanford eller Berkeley. Google är bara det senaste exemplet på det. Jag bor själv bara några kvarter från det hus där Steve Jobs växte upp och entreprenörkänslan sitter i ryggmärgen på alla här.

Just samspelet mellan forskning, riskkapital och en pool av smarta programmerare och ingenjörer är det som gjort Silicon Valley så framgångsrikt.

Idag kommer en ny faktor till, dvs den brain drain som idag sker till Indien och Kina. De flesta företag i Silicon Valley idag har sitt utvecklingsarbete i Bangalore i Indien. Jag har själv daglig kontakt mer utvecklare i Indien, och det fungerar mycket bra.

Problemet för Sverige är på sikt hur man kan konkurrera med forskningscentra inte bara i USA utan också i Indien, Kina, för att inte tala om Ryssland och på sikt även andra länder.

Skype t.ex. har sitt utvecklignsteam i Estland. Jag jobbar själv med ett utvecklingsteam i Belarus. Så den gamla traditionella Silicon Valley modellen gäller inte längre.

Men det finns en gammal traditonell anti-intellektuell inställning i Sverige som vi måste skaka av oss. Även de mest rabiata republikanska politiker i USA har ofta akademiska grader. De gör dem inte mindre galna, men de är inte okunniga. Cheney t.ex har en Fil. Lic, och Rumsfeldt en fil kand från Princeton, inte kattlort.

Det är alltid konstigt att se hur många svenska politiker, som t.ex. Carl Bildt, som helt saknar akademiska betyg. Det här tror jag är ett allvarligt problem för Sverige om vi skall hävda oss i dagens allt tuffare värld.

USA och Sverige

Published by:

Jag läser just Luigi Barzinis underbara “The Italians” om Italien och Italienarna. Speciellt kapitlet om Mussolini – när ett gäng fascister tog över makten i ett av världens mest underbara länder – får mig att tänka på dagens USA.

Men det får mig också att tänka på E.M. Butlers klassiska “The Tyranny of Greece over Germany” från 1935.

Jag skulle själv vilja skriva en bok om just USAs inflytande på Sverige. I flera generationer har ju t.ex. unga svenskar rest till USA på stipendier. Många av dessa, inklusive Palme och Ingvar Carlsson, har blivit män och kvinnor i staten. Vad tog de med sig från USA och hur förvaltade de sina lärdomar?

Jag är också intresserad av vilka det är som idag sprider information om USA i Sverige. Hur ser kontaktnäten ut? Det finns givetvis flera olika nyhetsflöden. Den akademiska värden har sina egna kontaktnät, svenska kyrkan, musikvärlden, det svenska försvaret, polisen, bokförlagen och läsarna sina egna. Hur ser de politiska partiernas amerikanska kontaktnät ut? Att moderaterna har mycket nära kontakter med det republikanska partiet vet jag, men hur är det med Folkpartiet och KDS?

Har sossarna, VPK och mijlöpartiet några kontakter med amerikanska progressiva?

Och hur är de olika gruppernas attityd till det amerikanska folket? Finns det t.ex. någon moderat som tänker på de amerikanska familjer som idag lever i ett rent helvete med söner och döttrar i Irak? Jag tror att USA spelar samma roll för moderaterna som Sovjet spelade för VPK för 50 år sedan. Dvs det är inte det verkliga USA som moderaterna bryr sig om, det är ett idealiserat land, ett land som de endast kan inspireras av om de nonchalerar det verkliga USA.

Under sovjettiden var det intressant att se hur skilda bilder som dissidenterna och VPK hade om Sovjet. Jag ser samma sak idag.
Man är ofta mer patritoska än amerikanerna själva för man behöver inte dra konsekvenserna av republikanernas styre. Ens barn behöver inte riskera att dö i Irak.

Andra frågor är om man kan vara moderat och ändå kunna kritisera republikanerna? Och med tanke på att demokraterna borde stå moderaterna lika nära som republikanerna, har moderaterna någon konktakt med demokraterna?

Finns det någon som tänker på att om man som moderaterna säger sig göra, älskar USA, så har man också en skyldighet att hjälpa amerikanerna genom att kritisera dagens republikaner.

Varje politisk diskusion om USA i Sverige verkar vara en svensk inrikespolitisk debatt. Dvs alla vet att vänstern inte tycker om USA så alla borgare måste därför försvara det.

En sista fråga är vad moderaterna tror att Sverige har att lära USA. har vi något att komma med?

Charreria – Mexikansk rodeokultur i Kalifornien

Published by:

Sam Quinones i Los Angeles Times har en bra artikel om mexikansk rodeokultur i södra kalifornien


In the last few years, Southern California has emerged as a center of traditional Mexican rodeo. Leading Mexican American businessmen are sponsoring charro teams and building rodeo arenas. Three trick-roping schools have opened. The number of officially recognized charro teams has nearly doubled, to 65.

California now ranks fourth in the world in the number of sanctioned teams, behind the Mexican states of Jalisco, Hidalgo and the state of Mexico. Most of California’s riders are Mexican Americans carrying on a tradition brought here by their immigrant parents.

In 2002, the three best Mexican rodeo teams came to Los Angeles and were whipped by upstart U.S.-born charros.

In El Monte and Pico Rivera, in Sylmar, San Fernando, and in parts of Chino, there are communities of rodeo devotees. Mira Loma (pop. 17,000) in Riverside County is inhabited mostly by immigrants from Jalisco and Zacatecas and now has six charro teams. Riders tie up their horses and sit down to eat at Enrique’s Seafood, a charro hangout.

A bidding war for the best quarter-horses erupted, doubling the prices over the last five years to as much as $15,000.

The growing popularity of charreria, and the increased political sophistication of Mexican Americans, was evident in their response to a 2002 proposal to outlaw bull-tailing, a rodeo event in which charros pull a running bull to the ground by the tail.

Years before, the state Senate had banned horse-tripping, part of another charreria event. Charros went to Sacramento, dressed in traditional riding outfits. Their representative spoke broken English. They knew no one at the state Capitol. Only two senators voted against the ban on horse-tripping, and the practice remains illegal in California.

En fascinerande illustration av det polariserade USA

Published by:

www.orgnet.nethar en fascinerande karta över det delade USA. Bushs väntade storseger i valet i november, som faktiskt skulle kunna bli ännu större än de tio procent han kanske ligga före just idag, kommer att krympa den liberala delen av det delade USA och ge de kristna fundamentalisterna vind i seglen. Om Bush vinner en stor nog majoritet i kongressen så kommer han att kunna genomföra en social revolution i USA utan like sedan Franklin D Roosevelt. Fast medan Roosevelts revolution var liberal och framåtblickande kommer detta att bli en kontrarevolution.

Som Bush-regeringen har visat i Irak så är man utomordentligt ambitiös. Med en stor nog republikansk majoritet i kongressen och i Högsta Domstolen så kan USA komma att fundamentalt förändras.

Vad nätverket visar är hur polariserat USA är genom vilka böcker de läser. Demokrater till vänster och republikaner till höger. Böckerna som båda parter läser, i mitten, är försvinnande få.

Eric Slater om vagabonder i norra Kalifornien

Published by:

Eric Slater i Los Angeles Times har en intressant artikel om de vagabonder och hippies som man fortfarande kan hitta utefter den kaliforniska kusten.

For decades now, the coastal route running north from San Francisco to the Canadian border has been among the last stretches of welcoming road for the nation’s wanderers, a series of highways and byways where raising a thumb will still get you a ride, eventually, often from someone who lives along the way and perhaps once did some hitchhiking themselves.

But since two young river guides from a Christian camp were shot in their sleeping bags on a remote, no-camping beach here last month, the long-standing your-business-is-your-business ethos has wavered, the serene atmosphere turned tense.

Helicopters with night-vision and thermal-imaging equipment buzz the cliffs and beaches. Park rangers knock down the driftwood-and-kelp huts passed on from one transient to the next. Rides, hitchhikers say, are much harder to come by.

And still, no one has yet figured out who executed Lindsay Cutshall, 22, and her fiance, Jason Allen, 26, or why. The killer neither molested the couple nor stole anything, police say. And he, or she, or they, left very little evidence behind.

“I’m going to head back north,” said the bearded man on the Sonoma County beach, who, like several other transients, offered only a first name, Mike. “Used to be nobody bothered you, and you don’t bother nobody back. I like that. There’s just a bad vibe now, bad karma.”

North of the Golden Gate Bridge, past the hilltop homes of Sausalito, California Highway 1 becomes the main artery of Pacific Coast transient traffic. Atop jagged basalt cliffs, through dense tangles of eucalyptus, redwoods and coastal ferns, the highway — which merges with U.S. 101 farther north — wends its way along one of the least developed and most dramatic coastlines in the United States. The route marked the northern migration of San Francisco’s hippie culture in the late 1960s and early ’70s, and along much of the way the purest ideals of the times have endured.

The restrooms at the Stewart’s Point Store don’t require a key, even though many who use them don’t buy anything and some ask for a freebie. The most prominent bit of graffiti in the restroom reads: “A closed mouth don’t get fed.”

Many locals pick up the occasional hitchhiker or pass along a dollar bill or hand out plastic sheeting when the rains come.

“A guy came in once and asked me to pop a bag of microwave popcorn for him,” said Sharon Rosas, who performs multiple jobs at the Timber Cove Inn, north of where the couple were slain. “He was hitchhiking. He didn’t have a microwave. So sure, no problem, I popped it for him.”

As hitchhiking has dwindled over the last decades, however, and the price of a campsite has gone from free or pocket change to as much as $30 a night — with reservations made on the Internet months ahead — a sifting process has taken place, residents say. Young people on their way to college in Eureka or Ashland, Ore., outdoor enthusiasts simply seeking some wilderness, seem to have diminished.

“You don’t see much of the adventurers anymore, people making their way up from San Francisco or wherever just for fun,” said Rick Manaro, who works at the Ocean Cove Store and Campground and has lived in the area 15 miles north of Jenner for nearly a quarter-century. “Lost souls now, most of them.”

North of Jenner, near the line between Sonoma and Mendocino counties, a skinny man with wide, blue-green eyes huddled in a crack in the beach cliffs and stared at the ocean.

“Satan is trying to kill me. I’m Jesus,” he said without taking his eyes from the sea. Then he started growling, a low, warning kind of sound, then yipping.

In writer Denis Johnson’s 1998 novel “Already Dead: A California Gothic,” the North Coast is a place for several characters to ponder and hone their madness. The fog, forests and other natural wonders of the region shift from things of beauty to symbols of malevolence.

As afternoon was turning to evening one day recently and the fog was building offshore, a man stood with an old backpack on the side of Highway 1 about 26 miles south of Jenner, near the community of Tomales. He held up a thumb and a piece of cardboard on which he’d scrawled, “North.”

His name was Randy Tomlinson, he said. He was 58. He had lived here and there, he said, Los Angeles, Houston, Oklahoma, but mostly he’d been on the road for the last 15 years. “I was going to stop around Jenner because I heard it’s pretty nice around there,” he said. “But now, if I can get a ride that keeps on going, I’m going to keep on going with it. You never know where you’re going to sleep anyway.”

Med Bibeln i Oklahoma

Published by:


Los Angeles Times har en mycket fin artikel om religiositet och politik i Oklahoma. som lika gärna skulle kunna vara en rapport från de mer religiösa områdena i Rawalpindi i Pakistan.


TULSA, Okla. — They crowded into a cavernous auditorium in this hard luck city for their marching orders, more than 2,000 soldiers in what was described as the fight for “the most important issue facing Western civilization in our time”: the preservation of marriage “as a holy covenant between God, a man and a woman.”

Pray, they were told. Vote in November. Write your senator; here’s the address. Men were advised to do the dishes at home, and women to hug their husbands, whether they wanted to or not. Equal parts religious revival, campaign event and counseling session, the greater Tulsa “pro-marriage rally” last week ) was living proof that a key way to influence the ballots of many Oklahomans is through their Bibles — not their billfolds.

The state has lost nearly 20% of its manufacturing jobs during the Bush administration, and has lagged the nation in recovery. Tulsa and its surrounding communities, for example, have lost about 24,000 jobs as three major industries — oil and gas, telecommunications, and aerospace — took hits.

In many areas, that would be a blueprint for change, a sign that the incumbent should be shoved out of the Oval Office. But not in Oklahoma, one of the reddest of the red states — the designation for places where support for President Bush is especially strong.


Det är rätt skrämmande att höra människor som Gloria Smith förklara varför de stöder Bush:

Voters such as Gloria Smith explain this political dynamic. While Smith’s husband, who works for American Airlines, recently took an $800 monthly pay cut, the homemaker from Sand Springs, Okla., just changed her voter registration from Democrat to Republican.

Smith said her family was “better off” than it was four years ago, “because we’ve learned to live within our means.”

She doesn’t blame Bush for the bad economy, adding, “I blame terrorism.”

Filing into the church-sponsored rally in Tulsa on Tuesday night, three daughters in tow, Smith said she planned to vote for Bush again “because of the moral issues…. He supports marriage between a husband and a wife.”


Most of the recent growth in the state GOP has come from the evangelical movement rather than “country club Republicans,” Gaddie said. “Most Oklahomans report going to church at least once a week,” which has become a key indicator for Republican preference in presidential elections. Economically, Oklahoma endured the Dust Bowl in the 1930s, the oil bust in the 1980s, the tech bust in the last few years. Since Bush took office in January 2001, the state lost 3.6% of its total jobs, compared with a 1.6% job loss nationally.

Bokrecension: The Price of Loyalty: George W. Bush, the White House, and the Education of Paul O’Neill

Published by:

Jag har just läst en bok som alla som är intresserade av politik i dagens USA borde läsa,
The Price of Loyalty: George W. Bush, the White House, and the Education of Paul O’Neill

I slutet av år 2000 var Tom O’Neill en 65-årig VD för Alcoa, ett av USAs största företag. Han hade några veckor kvar till pensionen, och trots att han var republikan och tidigare tjänstgjort under både Nixon och Ford så ville han inte tillbaks till Washington och George Bushs nya administration. Men hans gamle vän Dick Cheney övertalade honom och han utsågs till den mycket prestigefyllda posten som finansminister, Secretary of the Treasury, den kanske viktigaste kabinettsposten i den amerikanska regeringen. Bl.a. skulle han jobba tillsammans med sin gamle vän, den legendariske Allan Greenspan chef för USAs centralbank Federal Reserve Board

Trots att O’Neill var republikan var han objektiv och idealistisk och hela hans karriär hade bestått av att fatta beslut baserade på objektiva fakta. Han var tuff, härdad och hade redan jobbat direkt med två presidenter.

Han hade aldrig någonsin upplevt någonting som liknade vad han mötte under de första veckorna i den nya administrationen. Kabinettsmötena var skriptade. Dvs innan varje möte fick alla ett skript som de måste följa. Så alla gick igenom sitt skript, och det var aldrig någon diskussion om någonting. Man bara drog sina 5-10 minuters anföranden och sedan slutade mötet.

Alla beslut fattades av Cheney och Bush och vem vet vilka andra bakom lykta dörrar. Alla kabinettsmedlemmar var statister och intet annat.

O’Neill hade direkt tillgång till Bush, men Bush bara lyssnade på vad han hade att säga utan någon som helst reaktion. Det gick inte att prata med karln. O’Neill hade lång erfarenhet av Nixon, som han tyckte var mycket smart och mycket objektiv, liksom av Ford. En amerikansk president är för det allra mesta en ypperlig beslutsfattare.
Vita Huset har alltid fungerat så att kabinettssekreterare ger presidenten en lista över olika alternativ i alla frågor, s.k. Brandeis briefs, och alla presidenter har varit mycket nogranna med att dessa skall vara så objektiva som möjligt. Inte Bush. Alla beslut fattades helt utan hänsyn till alternativ bakom lykta dörrar av vem, ja det visste ingen. Kanske Cheney, kanske Bush eller Rumsfeld. Det visste ingen.

O’Neill ville att den nya regeringen skulle ta ett initiativ för att göra något åt den globala uppvärmningen. Ett typiskt område som man kunde analysera rent objektivt.

Men O’Neill förstod aldrig att han inte hade att göra med traditionella politiker. Han fann sig mitt uppe i en grupp revolutionärer som var helt ointresserade av objektiva fakta. De hade revolutionärernas dogmatiska övertygelse och de visste precis vad de skulle göra.

En invasion av Irak och en drastisk skattesänkning var de enda två frågor som gällde. Och inte ens dessa frågor fick diskuteras. Man diskuterade inte med Bush, man följde order och visade sin lojalitet.

O’Neill var tuff, han var smart, men precis som politikerna i Weimar-Tyskland 1932 eller i tsarens Ryssland 1918 så förstod han aldrig att dom han jobbade för var revolutionärer som hade en helt annan agenda än de traditionella amerikanska politikerna han var van vid.

Han fick slutligen sparken av Cheney i ett kort telefonsamtal i slutet av 2002.

Vi ser samma tragedi med Kerry som heller inte kan se vilka han har att göra med.

Vad republikanerna har insett är att den som inte följer reglerna eller lagen får ett enormt övertag över de traditionella politikerna.

Vi ser också att traditionella politiker inte vågar eller kan göra motstånd mot revolutionärer. Precis som Kerry eller Neville Chamberlain eller Kerensky så vet de inte vad som har hänt. De kan inte värna sig mot sin motståndare eftersom dessa inte följer de rgler som de själva följer.

Howard Dean och Joe Trippi var sjäva revolutionärer och förstod Bush. De hade mycket väl kunnat vinna valet. Kerry kommer inför historien att framstå som USAs Kerensky. Hans enda uppgift var att med alla medel stoppa Dean, den ende demokratiske presidentkandidaten som hade en chans att besegra Bush, för att sedan själv utkämpa en helt ineffektiv valkampanj mot Bush.

Boken är lättläst och relativt välskriven. Läs den, ni kommer att lära er mycket av den.

Viktiga amarikanska data om den ineffektiva amerikanska privata sjukvården

Published by:

Paul Krugman, ekonomiprofessor vid Princeton i delstaten New Jersey har en utomordentligt viktig artikel i New York Times som borde ge de flesta svenskar en riktig tankeställare. Det visar sig nämligen att privatsjukvård, tvärt emot vad SvD just i dessa dagar förespråkar är ***mindre effektivt *** än den socialistiska sjukvården i bl.a. Frankrike.
Jag har inte de svenska siffrorna, men någon vänlig läsare kanske kan hitta dom.
Innan Sverige jublande inför privat sjukvård enligt amerikanskt mönster, vore det inte en bra ide att först kolla med ekonomer som Krugman? Privat sjukvård enligt amerikansk modell skulle bli förödande för Sverige. Alltså, den amerikanska privatsjukvården är mindre effektiv och alltså betydligt mer kostsam per kapita än mycket av den “socialistiska” europeiska och kanadensiska sjukvården.

Det är mycket farligt att den svenska synen på USA idags ägs av moderater och folkpartister som använder USA för att propagera för en ofta helt felaktig bild av USA.


Working Americans have two great concerns: the growing difficulty of getting health insurance, and the continuing difficulty they have in finding jobs. These concerns may have a common cause: soaring insurance premiums.

In most advanced countries, the government provides everyone with health insurance. In America, however, the government offers insurance only if you’re elderly (Medicare) or poor (Medicaid). Otherwise, you’re expected to get private health insurance, usually through your job. But insurance premiums are exploding, and the system of employment-linked insurance is falling apart.

Some employers have dropped their health plans. Others have maintained benefits for current workers, but are finding ways to avoid paying benefits to new hires – for example, by using temporary workers. And some businesses, while continuing to provide health benefits, are refusing to hire more workers.

In other words, rising health care costs aren’t just causing a rapid rise in the ranks of the uninsured (confirmed by yesterday’s Census Bureau report); they’re also, because of their link to employment, a major reason why this economic recovery has generated fewer jobs than any previous economic expansion.

Clearly, health care reform is an urgent social and economic issue. …

The fact is that the mainly private U.S. health care system spends far more than the mainly public health care systems of other advanced countries, but gets worse results. In 2001, we spent $4,887 on health care per capita, compared with $2,792 in Canada and $2,561 in France. Yet the U.S. does worse than either country by any measure of health care success you care to name – life expectancy, infant mortality, whatever. (At its best, U.S. health care is the best in the world. But the ranks of Americans who can’t afford the best, and may have no insurance at all, are large and growing.)

And the U.S. system does have very high overhead: private insurers and H.M.O.’s spend much more on administrative expenses, as opposed to actual medical treatment, than public agencies at home or abroad.

Does this mean that the American way is wrong, and that we should switch to a Canadian-style single-payer system? Well, yes. Put it this way: in Canada, respectable business executives are ardent defenders of “socialized medicine.” Two years ago the Conference Board of Canada – a who’s who of the nation’s corporate elite – issued a report urging fellow Canadians to bear in mind not just the “symbolic value” of universal health care, but its “economic contribution to the competitiveness of Canadian businesses.”

Bra Pentagon-sajt som visar USAs alla styrkor runtom i världen

Published by:

Bra Pentagonsajt som visar USAs styrkor världen över. Det här är en mycket intressant sajt som bl.a. visar att Pentagon faktiskt har tio soldater stationerade i Sverige. Antagligen knutna till ambassaden.

Vi kan också se att det fanns 211.000 amerikanska soldater i Irak den 31 mars, utav ett totalt antal av 1.4 miljoner. Däremot står det inte hur många soldater som finns i Afganistan, siffran är “inte tillgänglig” vilket visar hur känsliga operationerna där är.

Man kan också utläsa en del intressanta detaljer. Som att det finns 205 soldater i Australien, många av dem antagligen knutna till radioavlyssning, liksom de 85 i Norge och de 138 på Grönland. Diego Garcia-basens stora vikt framkommer också av att där finns hela 491 soldater. Och att fängelset i Guantanamo är viktigt framkommer av att garnisonen där är 700 mannar stark. För ett år sedan var den bara 640 man stark.

DN om Stonewall Jackson och religiös fanatism

Published by:

Det är inte var dag som man möter den gamle sydstatsgeneralen Stonewall Jackson i dagens svenska press. Men DN drar i alla fall fram honom på ledarplats som ett exempel på hur religion kan motivera till stordåd. Att Jacksons förmenta stordåd utfördes för att de svarta i sydstaterna skulle hållas som slavar nämns inte i ledaren. Jackson var en man av sin tid, och hans religion var av ett helt annat slag än den som dagens amerikanska officerare tror på. Jag tror själv inte alls att hans framgångar på slagfältet hade mycket med hans religion att göra. Jackson var en skicklig general, punkt och slut. Ulysses S. Grant var en betydligt mer framgångrik general i samma krig som inte alls var religiös. Och att nordstatsarmen var mindre motiverad än sydstatsarmen finns det vad jag vet inget som helst belägg för.

Hitlers arme var betydligt mer motiverad än den franska i andra världskrigets startskede. Knappast ett tecken på att den tyska armen var religïös. 1945 var situationen den omvända

Men visst kan religion motivera till våldsdåd. Bättre exempel i dag vore kanske om DN drog fram bin Laden och Nord Irland.

Det vore intressant att se om DN också skulle kalla bin Laden eller varför inte Muqtada el Sadr “dristig” , se nedan:


Den dristige sydstatsgeneralen Stonewall Jackson anses allmänt ha spelat en stor roll i det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet. I slag efter slag överlistade han numerärt och materiellt överlägsna nordstatsarméer.

Vad var hemligheten bakom hans framgångar? Frans G Bengtsson kommer sannolikt nära i sin klassiska essäsamling “Litteratörer och militärer”:

“I sin bergfasta förvissning att leva omedelbart under Guds hand var han alltid i stånd att med fullkomligaste sinneslugn ta på sig ansvar av vilken art och vilken storlek som helst; han tvekade aldrig, misströstade aldrig, tvivlade inte ett ögonblick på att planerade företag kunde genomföras, hur desperat situationen än kunde te sig…”

Stonewall Jackson är bara ett av många exempel i historien på att tron i sig själv kan vara lika viktig som vad man tror på. Även om sydstaternas sak var dömd på sikt lyckades Stonewall Jackson inspirera sig själv och sina soldater till militära stordåd gentemot de mindre motiverade unionsarméerna.