Politik

wWw.BildelarOnline24.se

Välfärdsstaten och teknologin

Published by:

DN har en bra artikel om Välfärdsstaten vid skiljevägen. Jag tror att de flesta politiker, såväl på vänsterkanten som på högerkanten är aningslösa om vilka tekniska krafter det är som driver utvecklingen idag.

Svenska arbetare kommer mer och mer att ersättas, först av billigare och mer högutbildad arbetskraft från Indien och Kina, och sedan kommer dessa i sin tur att bli ersatta av maskiner. Vi befinner oss i en ständig kamp för tillvaron där vi måste springa så fort vi någonsin kan för att klara oss ifrån de allt kraftigare maskinerna.

Först slog de ut telefonissorna och sekreterarna. Det fanns t.e.x faktiskt en tid när folk tankade åt en på mackarna här. Nu gör man allt själv med hjälp av maskiner. Maskiner tar betalt i snabbköpskassan, vi lånar böcker på bibblan via maskiner, maskiner läser kartan i min bil när jag kör, maskiner kopplar mina telefonsamtal på Internet.

Det finns inget som helst jobb som inte kan komma att skötas av maskiner någon gång i framtiden.

Så allt tal om välfärdsstaten mynnar till slut ut i, hur kan vi människor göra rätt för oss i det nya maskin-baserade samhället som något annat är maskinkonstruktörer?

Om vi blir långtidssjukskrivna eller utbrända, inga problem, Indiska eller Kinesiska ingenjörer kommer bara att vara alltför glada att utföra våra jobb så att vi kan ta igen oss. De blir inte utbrända. De behöver inte ha föräldraledighet eller 6 veckors semester. Och om de inte skulle orka så stoppar vi in en liten billig maskin som sköter jobbet och vi kan alla vila oss hur länge vi vill.

Det enda problemet är att då får vi ingen lön och ingen försäkring och livet kommer inte att se speciellt trevligt ut.

Jag tror att vi står framför en enorm omvälvning där maskiner kommer att utföra allt mer arbete och där endast de som har den kreativa intellektuella begåvning som behövs för att bygga ständingt mer effektiva maskiner kommer att kunna göra rätt för sig i vårt samhälle.

Man skulle tro att maskinerna skulle ge oss mer fritid, men det verkar som om motsatsen skulle vara fallet. En av orsakerna är att 3/4 av världen är så utfattig att mycket av de nya produktionskraften måste användas för att lyfta den ut ur sin misär.

Frågan är inte om välfärdsstaten är död, det tror jag redan att den är, frågan är hur de som inte har den tekniska färdighet som behövs för att bygga maskiner skall kunna göra rätt för sig.

Pat Robertsons brandfackla

Published by:

New York Times har en viktig artikel om den stora uppmärksamhet som Pat Robertsons kommentar om Bushs naiva syn på irakkriget har fått.


The evangelical broadcaster Pat Robertson has set off a partisan fight by telling a television interviewer that President Bush serenely assured him just before the invasion of Iraq, “Oh, no, we’re not going to have any casualties.”

Mr. Robertson, offering that account in an interview televised Tuesday night on CNN, said Mr. Bush made the comment when they met in Nashville in early 2003. At that meeting, he said, he warned the president to prepare the public for casualties.

Mr. Robertson, a former marine who ran for the Republican presidential nomination in 1988, said that he had had “deep misgivings” about the war. But, he said, closely paraphrasing Mark Twain, the president looked “like a contented Christian with four aces.”

“I mean, he was just sitting there like ‘I am on top of the world,’ ” Mr. Robertson said.

“The Lord told me it was going to be a), a disaster, and b), messy,” he continued, adding that he wished Mr. Bush would acknowledge his mistake.

As the White House disputed Mr. Robertson’s recollection, Democrats pounced yesterday on the chance to make Mr. Bush contradict a prominent supporter.

“Is Pat Robertson telling the truth when he said you didn’t think there’d be any casualties, or is Pat Robertson lying?” Mike McCurry, a spokesman for Senator John Kerry, asked at a campaign stop in Waterloo, Iowa.

Gerrymandering i Texas

Published by:

Ett av de trick som republikanerna använder för att befästa sin makt är s.k. Gerrymandering, dvs att ändra på valkretsgränserna så att deras egna väljare får majoritet och de demokratiska valkretsarna splittras. Tom Delay, republikanernas ledar i representanthuset är mästare på detta smutsiga spel.
Artikeln kommer från Mojos nyhetsblog:


The Supreme Court handed Texas Democrats a paper victory Monday, refusing to affirm a lower court’s support of the controversial, Tom DeLay-backed gerrymandering plan that will probably cost five Democratic incumbents their jobs. While the ruling gives Democrats some hope for challenging the redistricting, however, it won’t affect the election in two weeks, when those five legislators will almost certainly be removed from Congress.

Congressional districts are usually redrawn once a decade, allowing states to adjust their boundaries using new Census data. But in Texas, Republicans chose to gerrymander for the second time since the 2000 Census, using their majority in the state legislature to create a highly partisan map. That’s when Democrats fled to Oklahoma to deny the legislature a quorum, but the standoff eventually ended and the GOP got its way.

Democrats sued over the gerrymander, claiming it was an unconstitutional move done for partisan gain. In January, a three-judge panel in Austin ruled against the Democrats, and many legal experts expected the Supreme Court to simply uphold that ruling. Instead, the court ordered a reconsideration of that ruling.

For Democrats, or anyone who opposes this sort of redistricting for political gain, the Supreme Court ruling provides another chance to make the case. But even if the DeLay plan is overturned, some members of the new Texas congressional delegation will owe their jobs to it.

Kraftigt ökade studiekostnader

Published by:

New York Times har en bra artikel om de kraftigt ökade studiekostnaderna .

De kraftigt stegrade studiekostnaderna slår speciellt hårt mot de fattiga som idag helt enkelt inta har råd att skicka sina barn till universitet eller högskolor. Detta i sin tur leder till allt större skillnader mellan rika och fattiga i landet där fattigdom nu går från generation till generation. Det här är något helt nytt i USA och kommer att få allvarliga konsekvenser för framtiden.


Tuition at the nation’s public universities rose an average of 10.5 percent this year, the second largest increase in more than a decade, according to the latest annual survey by the College Board. Last year’s rise, 13 percent, was the highest.

Private universities and community colleges also increased tuition, by 6 percent and 9 percent, in a year when inflation has been about 2.5 percent. The tuition increases at private and community colleges were also among the steepest in a decade.

It is the first time that the average tuition at the nation’s postsecondary institutions has surpassed $20,000 for a private college, $5,000 for a public university and $2,000 for a community college.

The survey of nearly 2,700 colleges and universities, released yesterday, did not try to determine the reasons for the steep increases. But among the many factors cited by its authors and other higher education experts were shrinking endowments, large increases in health insurance costs for campus employees and anemic spending on higher education by states

Henrik Bergren om Tort-reform i USA

Published by:

Till skillnad från Hans Bergström hårt vinklade Bush-apologi har Henrik Bergren just skrivit en mycket bra och balanserad ledare om den s.k. Tort-reformen i USA. .

Det här är en viktik debatt som jag själv har tänk blogga om men inte hunnit med. Det enda som Henrik Berggren inte hunnit med att berätta är att en av huvudorsakerna till att Karl Rove driver denna fråga så hårt är att de flesta advokater inom Tort-branschen är demokrater som utgör det demokratiska partiets viktigaste ekonomiska stöttepelare i presidentvalen.

Hans Bergström vinklar Kerry i DN

Published by:

Hans Bergström har en ledare i DN om John Kerry

För dom som inte känner Hans Bergström så är han docent i statsvetenskap och fd chefredaktör samt fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Han har varit chefredaktör för DN och är sedan något år omgift med en amerikansk dam
och numera bosatt i USA. Han har omfamnat sitt nya fosterland och då speciellt dess republikanska regering med en entusiasm som inte känner några gränser.

Hans kärlek för Bush-regering har fått honom att ibland helt förlora fotfästet. När en klar majoritet av befolkningen i de flesta europeiska länderna ifrågasatte den amerikanska regeringens planer på att ockupera Irak så vände Hans Bergström ett blint öga till det ursinniga attacker mot den europeiska fredsrörelsen som sprang upp i USA och såg bara “dagens sjukliga stämning av Amerikahat i Västeuropa.”. Orsaken till att detta är ett underligt ställningstagande är att han redan då bodde här och liksom jag inte kan ha undvikit att se de rabiata republikanska attackerna på den Europeiska fredsrörelsen. Det omvända hatet, om det nu existerade, upplevde han inte personligen. Ändå är det det han berättat om.

Nu har han alltså skrivit en lika vinklad artikel om John Kerrys ekonomiska politik

Eftersom inte mindre än tio amerikanska nobelpristagare i ekonomi öppet stöder John Kerrys ekonomiska politik och är utomordentligt kritiska mot den ekonomiska politik som Bush förespråkar så är Bergströms artikel helt enkelt faktiskt oriktig.

Att svenskar endast kan få reda på sanningen om John Kerrys ekonomiska politik genom att lyssna på Hans Bergström “på tillfälligt besök i Sverge” (se nedan) låter minst sagt förvånande. John Kerrys och demokraternas websiter har all information som någon överhuvudtaget kan önska om hans ståndpunkter på alla områden under solen.

Hans Bergström säger att han inte kan rösta på Kerry. Men har är mycket noga med att inte säga hela sanningen, nämligen att han till fullo stöder George Bushs politik. Det har han all rätt att göra. Men då bör han öppet deklarera det och inte låtsas som om han är en objektiv observatör.


När jag under besök i Sverige berättat vad demokraterna numera står för i den ekonomiska politiken, har reaktionen nästan alltid blivit stor överraskning. “Det här visste vi inte.” “Det har vi inte hört eller läst om.” Sant. Eftersom europeiska medier ger all sympati till det demokratiska partiet, får europeisk allmänhet en mycket vinklad bild av alternativen i amerikansk politik. Olika mätningar säger att svenskarna till ungefär 80 procent skulle rösta på Kerry om de hade rösträtt i det amerikanska presidentvalet. En majoritet av såväl liberaler som moderater i Sverige säger sig föredra Kerry framför Bush. Känner de till Kerrys ekonomiska program?

Sanningen är att demokraterna som parti har gått långt till vänster jämfört med Clintonåren. Bill Clinton drev under stort mod och motstånd igenom det nordamerikanska frihandelsavtalet, Nafta, som demokraterna nu i praktiken vill lämna. Clinton var inriktad på att stödja moderniseringen av amerikansk ekonomi – dagens demokrater är fokuserade på att bevara ålderdomliga industristrukturer som borde ha rationaliserats eller utlokaliserats för länge sedan. Clinton reformerade socialbidrag och skatter, så att det skulle löna sig bättre att arbeta – dagens demokrater drar åt det gamla hållet. Clinton undvek populistiska attacker mot företagare och professionellt framgångsrika – dagens demokrater, liksom Al Gore 2000, har populismen som bärande tema (något som Bill Clinton kritiserar i sina memoarer).

I en ledare i DN den 30:e maj i år
skrev t.ex. Hans Bergström att


När USA stärker sin vaksamhet blir Europa en mer lättangripen del av det öppna samhället. Det återstår för Europa att vakna, förhoppningsvis inte med en smäll. Den grundläggande gemenskapen med Amerika förblir starkare än vad man kan tro av dagens sjukliga stämning av Amerikahat i Västeuropa.


Ner med Tom Delay!

Published by:

Republikanernas chef i representanthuset har kanske brutit mot lagen en gång för mycket:


Tom DeLay is falling apart. Against all odds, the Republican House Majority Leader faces a do-or-die fight for re-election.

You can help him self-destruct by putting the first-ever Democracy for America TV ad on the air in his district:

www.retiretomdelay.com

The message is simple: Tom DeLay is an embarrassment. He operates the most corrupt money-for-influence machine in Washington. And he abuses the power of his office–in one case sending the Homeland Security forces after his political opponents.

His top aides have been arrested and indicted. Even his own colleagues on the Ethics Committee (many of them recipients of DeLay machine money) documented his wrongdoing–but they failed to hold him accountable.

Only the Texans in his district can do that now. Get this message to them by putting this ad up in DeLay’s backyard:

www.retiretomdelay.com

We weren’t planning to go on the air. We focus on person-to-person political action–building a community of active citizens who understand that we are all in this together. Real people on the ground get that message out better than television does. But we have an incredible opportunity. We spoke out early against DeLay–and now there’s a chance to turn this unexpectedly competitive race into a major upset.

It will take $100,000 to get this ad on the air. If you want to take down Tom DeLay, contribute now to get this ad up by Wednesday night. It can only happen with your help:

www.retiretomdelay.com

Tom DeLay doesn’t represent Texas–he represents the highest bidder. And his scorched-earth tactics degrade politics and undermine our democracy.

Getting rid of Tom DeLay will be a victory for decency and integrity in our political process. And it will demonstrate that even the man who once said, “I am the federal government,” can be held accountable.

Thank you,

Lindsay Lewis
National Finance Director
Democracy for America

Stamcellskriget i USA

Published by:

Ingenting visar hur extrema dagens republikaner har blivit som deras beslut att med alla medel stoppa stamcellsforskningen i USA. Newsweek har en bra artikel om denna kulturkampf utan like i modern historia.

Det verkar i dagens läge som om USA kommer att förhindra forskning på stamcellsområdet som, som Newsweek omtalar, skulle kunna bota sjukdomar hos inte mindre än 100 miljoner amerikaner.

Men miljoner amerikaner vägrar att befatta sig med den moderna världen utan lever i sin egen bibel-värld. Detta är de sanna reaktionärerna.


Embryonic-stem-cell research, while still in its infancy, has the potential to treat or perhaps even cure the more than 100 million Americans who suffer an array of illnesses and conditions, from heart disease to spinal-cord injuries. Scientists say the cells could be one of the greatest revolutions in modern medicine—and half of American voters support using taxpayer dollars to fund the research, according to the NEWSWEEK Poll. But because the cells are derived from days-old human embryos, the science raises thorny ethics questions, key among them: should taxpayers fund the research? As scientists and stem-cell activists push the envelope, the stakes only continue to grow.

Last week Harvard researchers reported that they had applied for university permission to clone human embryos to study models of human disease like diabetes and Alzheimer’s. Across the country in California, stem cells are the topic of dinner conversation and Hollywood cocktail parties, as supporters rally for votes on an initiative—on the Nov. 2 ballot—that would fund $3 billion worth of stem-cell research, creating a haven for science and a 21st-century gold rush for biologists and biotech companies.

Hur de amerikanska partierna är organiserade

Published by:

Economist har en mycket bra artikel om hur de två amerikanska partierna är organiserade.

Republikanerna under Bush och Karl Rove är fast beslutna att göra om USA till en en-partistat och de verkar vara på god väg att lyckas. Inte en en-partistat av sovjetisk eller nazistisk modell, utan en enpartistat efter östtysk modell. Alltså en stat med flera partier av vilka dock endast ett, det republikanska, har någon som helst möjlighet att vinna. Vi kan redan se detta i Texas där det visserligen finns ett demokratiskt parti med demokraterna i Texas röstar ofta på republikanerna.


The most obvious concerns momentum. Momentum in the presidential race may shift from day to day, but momentum in the battle to become America’s dominant party seems to be largely in the Republicans’ direction. Forty years ago, Democrats outnumbered Republicans by two to one. Today they outnumber them by just a few percentage points. Forty years ago the Democrats had a lock on Congress. This November the Republicans have a good chance of retaining control of both the House and the Senate. Forty years ago the Democrats set the political agenda. Today the Republicans are a much more fertile source of ideas on everything from foreign policy to school reform.

A second contrast lies in organisation. The Republican Party seems to be organised like a blue-chip corporation: directed from the top and tightly disciplined. The Democratic Party is much more of an “adhocracyâ€?: a collection of groupuscules that have come together for the single purpose of winning this election.

Nowhere is this clearer than in the ground war. It is generally agreed that the big prize this year will go to whichever party does the better job of getting its supporters to the polls. To this end, the Republicans have reinvented the traditional political party for the age of suburban sprawl. The party boasts an elaborate hierarchy of activists—state chairmen, county chairmen, precinct captains, local volunteers—who all have a pre-assigned role in a plan laid down in the Bush-Cheney headquarters in Arlington, Virginia. By contrast, the Democrats—ironically, given their opposition to outsourcing—have handed over most of the grunt work of registering and mobilising voters to independent groups such as MoveOn.org and America Coming Together

Folkpartiet och liberalismens fiender

Published by:


Jag hamnar av en slump på Folkpartiets hemsida. Där kan jag läsa om liberalismens fiender, och på sidan ser jag två symboler på just dessa fiender. Den ena är den nazistiska örnen med ett hakkors i klorna och den andra är vad folkpartier tror är en symbol för det kommunistiska sovjet med hammaren och skäran. (Se ovan)
Men tydligen finns det ingen inom folkpartiet som kan det minsta ryska, för inskriptionen på den sovjetiska medaljen lyder “otechestvennaya voina” alltså “Det Stora Fosterländska Kriget”. Det här är en medalj för krigstjänst under kriget och alltså inte en symbol för kommunismen som sådan. En bild på Lenin hade varit betydligt bättre.

Men vad som drar uppmärksamheten till sig är den symbol som saknas på sidan. Dessa båda symboler har lyckligtvis för länge sedan förpassats till historiens skräphög, till priset av miljoner döda.

Idag finns det ett parti som står diametralt emot allt vad den moderna liberalismen står för, och som öppet använder ordet “liberal” som skällsord, och det är det amerikanska republikanska partiet. Här är därför den symbol som FP borde sätta upp på sin sida över liberalismens fiender:

Dvs den republikanska partisymbolen.

Det finns givetvis fler fiender till liberalismen, men ingen lika mäktig. Men det är alltid säkrare att slåss mot fiender som redan är döda än att slåss mot sådana som fortfarande lever och som dessutom är mäktiga.