Vad har Facebooks köp av Instagram, Yahoos köp av Tumblr och Googles köp av Waze gemensamt? Svaret är att de handlar om idag rätt gammalmodiga IT-företag som är knutna till den fasta webben, som försöker föryngra sig genom att köpa in småföretag med mobila appar som dom hoppas kommer att ge dom relevans för dagens köpstarka kids, som alla är ute på stan med sina mobiler och sannerligen inte sitter hemma framför något så gammalmodigt som en skrivbordsdator eller ens en bärbar dator i mammas eller pappas arbetsrum.
Det finns vissa ikoniska ögonblick som vi förknippar med diktaturers fall och demokratins frammarsch. Mussolinis avrättning i Giulino di Mezzegra i Italien den 28:e april 1945, och Hitlers självmord i det sönderbombade Berlin två dagar senare. Demokratins seger i Portugal, Spanien och Grekland. Och den stora händelsen, Berlinmurens fall den nionde november 1989, följd av Sovjetunionens fall på Juldagen 1991.
När den globala webb-baserade IT-revolutionen tog fart på allvar på 1990-talet och gav först miljoner och sen miljarder människor världen över tillgång till
nyhetskällor på den globala webben, som sen byggdes ut med allt snabbare bredband och nu den mobila webben, så tog de flesta för givet att diktaturerna skulle falla,
den eftersatta tredje världen skulle moderniseras och demokratin skulle segra.
Trots att P-pillret faktiskt uppfanns i USA och startade en amerikansk feministisk rörelse som spreds till Sverige, så var det länge sen, i en helt annan tid än idag. För den värdekonservative Barack Obama är allmön tillgång till p-piller för alla amerikanska kvinnor en styggelse som han har kämpat emot som en tiger. Fram till nu, när en federal domare slutligen har fått nog av presidentens motstånd och tvingat Vita Huset att ge upp kampen mot att alla amerikanska kvinnor, även dom under 17, ska ha rätt till dagens efter-pillret.
Det kommer att ta månader innan USA och resten av världen får något riktigt grepp om president Obamas märkliga massavlyssningssystem. Ett system kommer redan har förändrat den bild av USA som har varit gängse under de senaste decennierna. Och ett system som kommer att göra resten av världen betydligt mindre benägen av att använda amerikansk IT-teknologi från Silicon Valley.
Huvudkällan för vad vi vet är fortfarande brittiska Guardian, men nu har även den svenska pressen publicerat ett antal mycket viktiga artiklar. Som bl.a. klart visar upp skillnaderna mellan FRA och NSA:s massavlyssningmetoder.
…
I Sverige får inte trafik inom landet övervakas, oavsett om trafiken går via utländska servrar. Det är bara trafik mellan någon inom och utanför landets gräns som får kontrolleras.
…
– Mejl som till exempel skickas mellan två personer i Stockholm får inte granskas, säger Markus Bylund.
En annan väsentlig skillnad är att NSA har tillgång till bilder, videomaterial, ljudfiler och annat i efterhand. FRA får bara samla information utifrån det som sker just nu.
Det här är mycket klart beskrivet och visar att FRA:s avlyssning är betydligt mer begränsad än jag själv trodde.
Silicon Valley och dess företag spelar en nyckelroll i president Obamas massavlyssningssystem. Enligt Wikipedian använder NSA teknologi från Narus här i Silicon Valley. En teknologi som man får anta även FRA använder. Ett annat Silicon Valley-företag som med stor säkerhet är inblandat är Peter ThielsPalantir.
Själva avlyssningsprogrammet är svårt att få något klart grepp om eftersom det består av minst två komponenter.
Den första är metadata-avlyssningen av all telefontrafik som sköts av telekomföretaget Verizon. Många antar dock att samma avlyssning även sker på andra amerikanska telekomföretag, men eftersom alla avlyssningsorder är hemliga så har ingen vågat avslöja det.
Det andra är alltså NSA:s tillgång till Googles, Facebooks, Microsofts och andra IT-företags serverar. Och där gäller det inte bara s.k. metadata utan alla data. Detta är dock något som företagen själv högljutt protesterar inte är sant.
Men eftersom NSA uppenbarligen får informationen så anses företagens protester inte trovärdiga. NSA spanar också i kabel, vilket betyder att även om dom kanske inte får speciellt mycket information från servrarna (via en datasluss som fungerar så att t.ex. Facebook regelbundet överför data från sina servrar till dataslussen, från vilken NSA sen tar datan), så kan dom lätt komplettera den via USA:s Internetkablar.
OK, så här har vi komponenterna i president Obamas massavlyssningsprogram och de viktiga skillnaderna mellan hur FRA och NSA opererar.
Vi vet alltså att NSA har tillgång till Googles, Facebooks, Yahoos, Microsofts och andras data. Och till skillnad från FRA så finns det inget som förhindrar att NSA samlar in och magasinerar alla data om Sverige och svenskarna som man överhuvudtaget kan komma åt. Med den svenska regeringens goda minne.
Och som Der Spiegel skriver om Tysks BND:s nära samarbete med NSA, så samarbetar
även svenska FRA med NSA. Och de båda organisationerna utbytet data. Hur mycket och hut ofta är givetvis hemligt.
Vad som gör de nya avslöjandena så sensationella är inte att dom egentligen tillför något nytt, utan att dom ger svart på vitt på något som många redan har tagit för givet.
Och eftersom världen nu fullkomligt exploderar med data så kommer insamlingen bara att expandera.
Vi kan också se en klar skillnad mellan EU och USA, där man i USA nu får finna sig i att bli massavlyssnad på ett sätt som alltså inte sker i EU, inte ännu i alla fall.
Och vi kan också se att kineserna inte alls är dumma som förbjuder Facebook.
En av de mest gripande resor man kan göra är att köra från Silicon Valley ner till Los Angeles. Inte via kustvägen utefter Stilla Havet utan rakt genom den väldiga, enformiga, heta och bördiga San Joaquindalen i mellersta Kalifornien. Jag har själv kört den sträckan flera gånger och kommer alltid att glömma de enorma vidderna och de enorma bil och långtradarkaraverna utefter US Highway nummer 5.
Men trots att San Joaquindalen är Kaliforniens brödkorg och ett av världens bördigaste jordbruksområden så är jordbruket idag till stor del mekaniserat och den latinamerikanska befolkningen utblottad.
OBS: Det här inlägget har reviderats efter att jag har läst Jens Kärrman utmärkta artikel i DN om skillnaderna mellan FRA:s och NSA:s signalspaning. Som jag återkommer till i morgon.
Torsdagen den sjätte juni 2013 kommer att gå till historien som den dag när världen, och speciellt då EU, plötsligt vaknade upp och upptäckte att USA hade infört ett globalt massavlyssningssystem som de inte längre kunde göra något åt.
Och OBS, det här har bara delvis med Kriget mot Terrorismen att göra. Det är ett led i samhällets digitalisering och myndigheternas önskan att få veta så mycket som möjligt om de egna medborgarna. Och så länge som medborgarna inte bryr sig, så kommer massinsamlingen av digitala data bara att expandera. Även om man inte behöver bli paranoid om det här så är det klart en helt ny utveckling som alla medborgare bör sätta sig in i.
Metadata är en term som ofta används inom datavetenskapen. Den förklaras bäst genom bilden ovan. Bilden visar alltså en biblioteksbok med information om själva boken, titeln, information om författaren, när och av vem den publicerades, hur många sidor den är på, hur boken är klassificerad, m.a.o. vad den handlar om, osv.
På samma sätt finns det metainformation om alla de miljoner telefonsamtal som president Obama nu avlyssnar. Presidenten säger att det inte är något som någon bör bry sig om för de amerikanska underrättelsetjänsterna lyssnar inte på själva konversationerna, man samlar bara in metainformation om samtalen.
Men som Kurt Opsahl skriver på Electronic Frontier Foundations hemsida så är det inte riktigt sant: Why Metadata Matters
När han inte bygger upp världens genom tiderna mest omfattande massavlyssningssamhälle, så sysslar president Obama även med andra saker. Som att helt på egen hand och utan att gå via kongressen, begränsa den oerhörda skada som USA:s patenttroll åsamkar den amerikanska ekonomin och USA:s startupföretag.
Patenttroll är företag som köper upp patent enbart i syfte att sedan stämma företag för påstådda patentintrång. Dom har, som svenska Wikipedian skriver, ingen som helst avsikt att tillverka eller marknadsföra den patenterade uppfinningen.
Efter brittiska Guardians avslöjanden om president Obamas hemliga massavlyssningsprogram i USA så visar det sig att så gott som alla stora amerikanska dagstidningar har suttit på sina egna pusselbitar om Prism-avlyssningen som man dock valt att inte publicera.
NÃ¥got som säger rätt mycket om hur räddhÃ¥gad den amerikanska pressen har blivit när det gäller president Obamas “Krig Mot Terrorismen”.
En ikon-bild som definitivt har fallit är den idealiserade bilden av Silicon Valley som drömfabriken som endast agerar för världens bästa och i Googles egna ord, endast skulle agera för det bästa: “Don’t be evil”
James Risen och Eri Lichtblau skriver i New York Times om hur Silicon Valley-företaget Palantir, specialist på Big Data-analys, har blivit en integrerad del av NSA:s massavlyssningsprogram: How the U.S. Uses Technology to Mine More Data More Quickly
Mannen som avslöjade president Obamas hemliga massavlyssningsprogram visar sig vara en tjugonioÃ¥rig kontraktsanställd teknisk specialist pÃ¥ National Security Agency. Han heter Edward Snowden, är vältalig, se videon ovan, övertygande när han förklarar varför han agerade “visslare” och avslöjade president Obamas hemliga massavlyssningsprogram. Och president Obama kommer inte att pÃ¥ nÃ¥got minsta sätt skona honom nu när han vet vem han är.
Den gånga veckan har inte varit speciellt bra för president Obama, som har ertappats med hela två, egentligen tre, hemliga program kring massavlyssning av amerikanska medborgare och planering av offensivt cyberkrig.
Problemet för Obama är att de nya avslöjandena visar att USA:s motsvarighet till FRA, som ska spionera på utlandet nu bevisligen sätts in mot det amerikanske folket, något som strider mot den amerikanska lagen, men som har möjliggjorts av president Bushs terror-lagar från 2001, lagar som president Obama inte bara har fortsatt att följa, utan också har vidgat.
När PRISM-skandalen, president Obamas hemliga massavlyssning av det amerikanska folket , briserade med en smäll som hördes jorden runt, så började alla inblandade omedelbart att prata en massa strunt. Googles och Facebooks VD:n gick med med uttalanden om att dom minsann inte hade givit USA:s spionorganisation tillgång till sina servrar. Något som ingen hade anklagat dom för att göra. Istället förser dom NSA med personlig information om sina användare genom indirekta metoder.
Vad alla inblandade nu säger är att OK, vi erkänner att vi förser NSA med information men det är ingen viktig information, eftersom det bara är s.k. meta-information. Dvs information om vem våra användare mejlar till eller chattar med, var dom befinner sig när dom gör det och när det sker. Er privata information är säker, säger en alltmer irriterad Obama, den läser vi inte.
Men som Jane Mayer skriver i New Yorker, sÃ¥ är det ännu en undanflykt bland mÃ¥nga andra som kommer i kölvattnet av den största spionskandalen i USA:s historia. För information om meddelandet säger ofta mer än själva innehÃ¥llet: What’s the Matter with Metadata? Läs resten av inlägget här…
Hela Silicon Valley skakar som av en gigantisk jordbävning i vad som kan komma att bli ett av de största hotet någonsin mot den affärsmodell som har gjort IT-företag som Google och Facebook så makalöst framgångsrika de senaste åren, nämligen den systematiska insamlingen av gigantiska mängder av personliga data om hundratals miljoner människor över hela världen. Data som användarna, speciellt på Facebook, självmant entusiastiskt lämnar över till företagen.
Data som vi, sedan torsdagens avslöjanden i brittiska Guardian, nu har svart på vitt på, överförs till amerikanska spionorganisationer som NSA och CIA genom det s.k. PRISM-programmet.
President Obama påstår att det är ett pris som amerikaner och människor över hela världen måste vara villiga att betala för att kunna känna sig säkra mot islamistiska terrorister. Och att den hemliga insamlingen inte handlar om innehåller i t.ex. mejl, telefonsamtal eller chat, utan bara om vem vi mejlar till, när vi mejlar, var vi befinner oss när vi mejlar, osv.
Jag gillar småskaligheten, frånvaron av pretentioner. Att jag bara kan gå igenom passkontrollen och inte få några närgångna frågor som är avsedda att avslöja någon eventuell komplott mot president Hollande. Att ingen tar mina fingeravtryck eller ögonskannar mig. Att inga hundar sniffar efter insmugglade krusbär i mitt bagage.
Och bäst av allt, att återigen upptäcka den barnsliga glädjen av att kunna prata dålig men ändå fullt förståelig franska!
Jag blir oändligt smickrad av att se deras ögon lysa upp och höra “ah, mais vous parlez français monsieur”. Vilket skulle fÃ¥ min gamla fransklärare pÃ¥ Skrapan att inse att hon trots allt gjorde en insats den tiden för läge sen.
Den uppblossande PRISM-skandalen om president Obamas hemliga massavlyssning och cyberkrig slår hårt mot IT-företagen här i Silicon Valley, vars affärsmodell ofta är byggd på att samla in oändliga mängder med personlig information om sina användare. Information som de säger sig sig förvara och förvalta med alla till buds stående medel.
När det nu visar sig att de i själva verket verkar ha fungerat som nÃ¥got som nästan kan beskrivas som täckmantel för de olika amerikanska underrättelsetjänsterna, som har fÃ¥tt tillgÃ¥ng till all information de överhuvudtaget har önskat – och det handlar tydligen om gigantiska mängder – sÃ¥ har läget blivit aningen pinsamt för företag som Google och Facebook.
Googles VD Larry Page och Facebooks VD Mark Zukerberg har snabbt gått ut med dementier, som dock tyvärr visat sig vara helt missvisande.
