De flesta av oss har gått i mycket dåliga skolor. Jag har antagligen gått i fler och sämre skolor än de flesta eftersom jag har gått i skola på hela tre kontinenter och i ett antal olika språk.
De har alla haft det gemensamt att en lärare stått i en upphöjd kateder medan vi elever har suttit och tjurat vid hans eller hennes fötter och passivt lärt oss vad läraren har förklarat vara sanningen om vad det nu kan vara.
Jag minns hur jag kämpade mot sömnen på urtråkiga filosofilektioner på mellanstadiet som verkade vara i dagar medan solen sken och våren vrålade utanför fönstret på Trädgårdsgatan i Uppsala. Det gjordes inte bättre av att min lärarinna Fröken Maria Magdalena Mässling tvingade oss att inte bara lära oss multiplikationstabellen utan också SJ:s tidtabell från 1932 som hon hade köpt för 25 öre på Bokvickes antikvariat på Drottninggatan. Jag kan fortfarande rabbla upp snälltågen mellan Krylbo och Hallsberg på våren 1932 (utom sön- och heldagar för dom sidorna saknades).
Men tänk om barnen istället fick leka på lektionerna, tänk om man gav dem byggklossas och lät dem bygga vad de ville och sedan lära sig på det sättet.
MIT-professorn Seymour Papert har alltid haft radikala idéer om hur barn skall lära sig som han framförde i sin klassiska bok Mindstorms.
Papert såg datorn som den perfekta barnleksaken, om den bara omdesignades och gjordes barnvänlig och spännande.
Lego tog Paperts idéer och skapade Lego Mindstorms, ett elektroniskt Meccano som tog världen med storm.
The Playful Invention Companyhar skapat PicoCricket som är en mycket spännande elektronisk barnleksak. Jag vill nästan ha ett par barn till bara så att jag kan ge dom den här leksaken och se vad de skapar med den. Men låt inte mig hålla låda längre, så här beskriver The Playful Invention Company sin leksak:
A PicoCricket is a tiny computer that can make things spin, light up, and play music.
You can plug lights, motors, sensors, and other devices into a PicoCricket, then program them to react, interact, and communicate.
For example, you can make a cat and program it to purr when someone pets it. Or you can make a birthday cake and program it to play a song when someone blows out the candles.
The PicoCricket Kit is similar to the LEGO® MINDSTORMS™ robotics kits. MINDSTORMS is designed especially for making robots, while the PicoCricket Kit is designed for making artistic creations with lights, sound, music, and motion
Och såhär skriver Jessie Scanlon om Picos syrsa i BusinessWeek :
Despite its differences, the PicoCricket reflects the same philosophy as Mindstorms: a belief in the importance of open-ended play. “There are lots of electronic toys out there,” says Resnick. “But they come preprogrammed with behaviors that kids then interact with. Our goal was to put more control in the hands of kids.”
“MORE CREATIVE.” The PicoCricket kit comes with instructions for eight projects, including a magic lantern and a (non-edible) birthday cake—both designs refined over the course of several workshops conducted at a network of science museums around the world. But kids who took part in the development workshops came up with myriad inventions of their own: a wearable jukebox that played different songs depending on the coins inserted, a bedroom security system that sounded an alarm if the door was opened, and a pair of shoes with colored lights that flashed in different patterns depending on the wearer’s pace.
Sidhanth Grover Venkatasubramaniam, now 10, made a robotic ladybug when he took part in a workshop at the MIT Museum in 2003. “When the sensors detected light, the wings would flap and it would hover over the ground,” he explains. Although Grover Venkatasubramaniam already plays with Legos and Lego Mindstorms, he says he would like to get the new toy because “there are things you can do with the Pico that are more creative than the Mindstorms. You can build real-life things like cakes and then make them musical.”
The open-ended nature of the PicoCricket allows kids to think creatively. But more than simply exercising the imagination, the toy provides an entry point—a back door, really—into math and science. “One of the things that we’ve see over and over in our research is the importance of building on kids’ interests,” says Resnick. “Kids who aren’t traditionally interested in math and science end up learning important ideas about math and science by building on their interest in art and music.”
Tänk hur livet hade kunnat se ut om vi bara hade haft såna här leksaker när jag gick i skolan!
Allteftersom läget i Irak och Afghanistan förvärras så försvagas också Bush-regeringens strategiska position i Mellanöstern. Den amerikanska armén är nu sträckt till bristningsgränsen och tack vare Hizbollahs de facto seger i Libanonkriget så befinner sig även Israel i ett strategiskt dilemma.
Resultatet har blivit att Bush-regeringens planer på ett bombkrig mot Iran och kanske även Syrien har fått läggas på hyllan till förmån för en kompromiss som man hoppas kommer att leda till att Iran hjälper USA att stabilisera läget i Irak och håller oljepriserna relativt låga.
Vi vill ligga med på Göran Hägglund
Det här är en historisk kovändning som mycket väl plötsligt kan komma att förvandlas till ett blodigt krig. Men hittills verkar allt fler tecken tyda på att Bush-regeringens törst för fler krig har mattats något, i alla fall fram till novembervalet, som det nu f.ö. verkar som om republikanerna kan komma att vinna.
En amerikansk-iransk kompromiss skulle förstärka Irans och Shiamuslimernas ställning i Mellanöstern och samtidigt försvaga Israels och USA:s hegemoni i området.
Men USA har helt enkelt inte resurser nog att anfalla Iran samtidigt som Irakkriget går mot en allt blodigare klimax som endast Iran kan stoppa. Och ett amerikanskt-iranskt närmande skulle också kunna leda till en återskapande av de tidigare så goda relationerma mellan de båda länderna. Knappast ett önskescenario i Israel men storpolitiken har aldrig varit sentimental.
Although Tehran has offered less than the West had demanded, it is making a smart calculation that the Europeans will resist heading down the path of confrontation as long as Iran is willing to offer a credible mechanism for addressing Western concerns over its uranium enrichment.
The visit to Tehran by Iran’s Prime Minister Nuri al-Maliki on Tuesday underscored some of the reasons why even Washington might gain from avoiding a confrontation with Iran at the present time. The prospects for U.S. success in Iraq have deteriorated steadily over the past three years, as the insurgency has raged and sectarian conflict has threatened to turn into full-blown civil war. Without cooperation from Iran, which is far closer than Washington is to the Shi’ite parties that dominate the new Iraqi government, the U.S. is unlikely to reverse the slide in Iraq.
And for the U.S., the idea of effecting a temporary suspension in Iran’s program through negotiations has substantial appeal — after all, most experts agree that even military strikes on its infrastructure would only achieve a temporary halt to the program, perhaps longer in duration but at a much higher cost.
A new compromise, however, may prove tricky for the Iranian leadership, because uranium-enrichment has been turned into matter of national pride by President Mahmoud Ahmedinajad. His populist appeals on the issue, in fact, have been designed to limit the diplomatic wiggle room available to his superiors and rivals in the Iranian power structure. But like the Europeans, Iran’s leaders appear to want to avoid a confrontation whose consequences could be unpredictable, so their domestic message would likely emphasize the temporary nature of any suspension, and the political rewards they would gain for doing so.
Silicon Valleys klassiska affärsmodell består ekonomiska incitament i form av aktieoptioner som skall motivera till innovation och nytänkande
Ingen kan tvivla på att modellen har varit makalöst framgångsrik men det framkommer nu att ett stort antal företagsledare inte har kunnat låta bli att fuska med sina aktieoptioner och med de aktier som de har gett till sina egna favoriter.
Istället för att utfärda aktieoptioner som är baserade på dagens pris så har man utfärdat optioner som har varit baserat på aktiepriset för flera månader sedan, när priset alltså var mycket lägre. På så sätt har man snabbt och effektivt skaffat sig miljoninkomster utan någon som helst risk.
Det här fusket har ägt rum under många år och har lett till att miljardbelopp som borde ha stannat inom företagen har funnit sin väg till privata fickor.
Nya avslöjandena duggar nu tätt och vi får börjar få en alltmer detaljerad inblick i hur Silicon Valleys affärsmodell verkligen ser ut under huven, en bild som idag inte ter sig fullt lika idyllisk som vi tidigare hade trott.
Last week Securities and Exchange Commission officials told Congress that they were investigating 100 companies for possibly rigging their compensation systems to guarantee lucrative payments to executives and favored employees. That figure includes many technology firms whose volatile stock prices sweetened the incentive to engage in improprieties.
Even Hewlett-Packard Co., the standard bearer for ethics among Silicon Valley’s home-grown technology community, is hustling to move forward after the resignation Monday of its chairman, Patricia C. Dunn, amid investigations by prosecutors and federal lawmakers over whether directors’ phone records were illegally accessed. Prompted by concerns that a board member leaked information to the press, the HP debacle is shedding light on the valley’s insular culture, where secrets are prized and key players have multiple and sometimes conflicting obligations.
…
“You have industries where their whole thought process is to think outside the box,” said Charles D. Niemeier, a former top accountant in the SEC’s enforcement division who now oversees the accounting industry. “That works really well — except when it comes to compliance with the securities laws.”
A generation ago, Silicon Valley was a backwater, thousands of miles from the nation’s financial center on Wall Street and serviced by a few investment banks, law firms and private investors with enough cash to fuel start-up ventures. But the technology boom of the 1990s changed everything. It drew billions of dollars west and made millionaires of young inventors and salespeople, many of whom had virtually no experience running a business.
Vid det här laget var det meningen att amerikanska trupper skulle börja dra sig tillbaks från Irak i god tid före de amerikanska kongressvalen i november.
Men som Yochi J. Dreazen och Philip Shishkin skriver i gårdagens Wall Street Journal, sid A1, Mideast Peril. Growing Concern: Terrorist Havens in Failed States så har Bush-regeringen blivit tvingad att förstärka trupperna i Irak så att man nu har 145000 man i Irak, eller 18000 fler än i juli.
Om man till det lägger de hemliga commandoförband på någonstans mellan 5000 och 10000 som inte räknas in i de officiella styrkorna, styrkorna i Kuwait som opererar tillsammans med Irakstyrkorna och de brittiska styrkorna, för att inte tala om den Irakiska armén så har USA över en kvarts miljon man i Irak.
För att ‘vinna’ kriget skulle man behöva minst det dubbla, plus en gigantisk ekonomisk hjälp.
Nu sprider sig kriget snabbt, till Libanon, Turkiet och nu senast till Syrien. Om inte de syriska säkerhetsstyrkorna hade lyckats stoppa attacken på den amerikanska ambassaden hade amerikanska – och kanske också israeliska – bombplan redan bombat Damascus.
Dreazen och Shishkin skriver att den afghanska gerillan har lärt sig modern gerillataktik från Irak och att alla de olika gerillagrupperna lär sig från varandra över hela Mellanöstern.
Eftersom den amerikanska regeringen aldrig har förstått vikten av att inte bara förstöra de länder man invaderar utan också bygga upp dom som har man skapat en grogrund för militanta grupper att frodas över hela Mellanöstern. Saudi Arabien planerar nu en gigantisk mur mot Irak för att hålla ute gerillagrupper som kan hota dess oljeindustri och i och med Pakistans vapenstillestånd med Talibanerna har läget i Afghanistan plötsligt förvärrats.
Bush-regeringen har för länge sedan förlorat kontrollen över Kriget mot Terrorismen som nu redan har nått Turkiet och Libanon. Samtidigt driver de alltid lika krigsglada neokonservativa – som Newt Gingrich, USA:s egen Lenin, på för ett nytt världskrig som för alltid skall etablera USA:s herravälde över hela världen.
Tack vare alla invandrare och frånvaron av besvärande sociala avgifter kan man äta gott och billigt här i Kalifornien.
Vi brukar själva äta ute någon gång i månaden och då blir det mest orientaliska lunchrestauranger, som har sprungit upp som svampar ur jorden här i Silicon Valley de senaste åren.
Maten är oftast utmärkt och som plus är den också vanligtvis autentisk. Det är enkelt att avgöra om en orientalisk restaurang är bra och det är att se om klientelet kommer från orienten eller inte.
Orientaliska restauranger smakanpassade tidigare maten till amerikanska gommar och resultatet blev en hårdsockrad mat som hade mer med Mellanvästern än med orienten att göra. Men idag bor det så många invandrare här att restaurangerna har råd att hålla en högre standard och servera autentiska rätter.
Här i Silicon Valley är det mest Vietnamesiska noodle-restauranger som har den billigaste maten, men även kinesiska lunchrestauranger nere i det invandrartäta Milpitas – Silicon Valleys eget Rinkeby – är mycket bra och överkomliga.
So what tasty bargains await hungry Angelenos? The best fish taco in town, filled with crisply fried halibut, crunchy cabbage, salsa and crema for 99 cents. Two cocktails for the price of one in a swanky setting from a top mixologist. A steak dinner at the beach for less than $20. A three-course chef’s tasting menu that might include impeccable yellowtail sashimi with bacon and preserved lemon, suckling pig confit with fresh garbanzo beans and blackberry gastrique, and coconut panna cotta with pistachio-cumin brittle — for only 30 bucks.
These are just a few of the 25 tasty bargains that Food section writers discovered after pounding the pavement, from Santa Monica to the Sunset Strip, from North Hollywood to Westminster, from Koreatown to Little Tokyo. Sometimes the delicious deal depends on knowing when to get what where — so step lively if you want that free bottle of wine or a blow-your-mind-but-not-bust-your-budget bento box lunch. Others, like a superior Vietnamese sandwich for $1.75 or a perfectly spiced samosa for 59 cents, are perennial steals.
Amerikanska ‘community’ portaler som MySpace och Facebook är le dernier cri här i USA. Det verkar som om alla som är under 25 tillhör den enda eller andra av dessa två portaler.
Men medan den MySpace är öppen till alla så är Facebook endast en sajt för gymnasie- och universitetsstudenter. Man måste ha en e-postadress som slutar på ‘.edu’ för att gå med.
Jag vet inte hur det är med svenska gymnasieelever, kanske någon vet. Inom parentes bör det nämnas att amerikanska företag nu kollar Facebook-profilerna på alla jobbsökare. Så alla här i landet vet nu de flesta att man måste vara mycket försiktig med vad man skriver i sin Facebook-profil.
Men Facebook har ett problem och det är att MySpace är mycket större och inom företagsvärlden är det viktigt att vara stor.
Så nu tänker Facebook öppna sina dörrar för allmänheten, och det är inte populärt bland gymnasie- och universitetsungdomarna, trots att allmänheten inte kommer att kunna se de nuvarande medlemmarnas profiler.
Samtidigt används MySpace mer och mer av företag som vill göra reklam för sina produkter.
Egentligen används både Facebook och Myspace precis som Wikin och bloggar som ersättning för epost. Mina egna barn sätter upp bilder och bloggar på Facebook som de sedan delar med sig av till sina kompisar, även kompisar som bor i kvarteret intill.
Sept. 12, 2006 – For Facebook, exclusivity has always been a recipe for success. In a little more than two years, the social networking site has exploded from a Harvard-specific site to a phenomenon serving more than 9 million members, including most U.S. colleges, some major corporations (including NEWSWEEK) and even high schools—all the while maintaining its “insider” feel. But some analysts say further expansion may come at a price. Yesterday the site confirmed plans to open up its gated community once more to the general public, a move that has some members fuming.
It’s kind of like they’re selling out,” says Florida State sophomore Michael Rubano, administrator of “Students Against Facebook Being Public,” one of several recently-created Facebook groups that protest the expansion. “The exclusivity that it used to have is completely gone.”
Dubbed “Expanded Registration,” the new feature—which will allow anyone with a valid e-mail address to join one of about 500 regional networks, connecting them with others in their geographic area, but not to school networks—has already generated user outcry, and it’s uncertain whether the change will help or hurt the company made famous for being a hip, insider, college-only community.
Facebook denies speculation that the expansion is designed to help the site keep pace with rival, less restrictive social networking sites like MySpace, which in August had more than 55 million unique visitors to its site (compared with 14.7 million to Facebook; not everyone who visits is a member) according to comScore Media Metrix. “We really don’t view MySpace as a competitor,” says Melanie Deitch, Facebook’s director of marketing. “We’re really trying to do fundamentally different things. We want to grow, but over the past two and a half years, we could have grown a lot quicker.” Still, keeping that insider-y feel that made Facebook so popular will be a tough challenge. After all, is it really cool if everyone can be a member? “It’s kind of a brand identity shift and I think it’s going to be tricky for them,” says Greg Sterling, founder of Sterling Market Intelligence, an Oakland-based firm that researches Internet marketing trends.
Men nu plötsligt har en smaskig skandal exploderat på tidningarnas förstasidor. Patricia Dunn, HP:s styrelseordförare har just avgått sedan det visat sig att hon har beordrat privatdetektiver att ta reda på vem inom HP:s styrelse det är som har läckt hemlig styrelseinformation till pressen.
Det visar sig att privatdetektiverna har varit alltför framgångsrika och använt illegala metoder för att få telefonföretag i Kalifornien att lämna ut styrelsemedlemmarnas – och nio journalisters – telefonlistor. Dunn avgick igår kväll.
Den här skandalen skadar givetvis HP men förtaget verkar ändå vara på återväg från de senaste årens djupa kris.
HP has now admitted to spying on its own directors’ personal phone records in order to root out a leaker. It did so by using private investigators who engaged in “pretexting”—calling up phone companies and impersonating directors seeking their own records. HP late last week additionally admitted to spying on the phone records of nine journalists, including at The New York Times and Wall Street Journal, some of which date to 2005. HP’s Dunn stands accused of orchestrating the investigation. Perkins quit in a rage over the surveillance and wants Dunn out as chairman; HP is painting him as an angry traitor with a vendetta against Dunn. Lying, spying, name-calling, finger-pointing—all of it is a tragicomedy that Shakespeare might’ve penned had he gotten an M.B.A.
Sommarens stora stjärnskott här i USA har inte skapats av de stora Hollywoodstudiorna med investeringar i miljonklassen utan av en liten grupp unga videoentusiaster i Kalifornien som betalade $130 för en helt vanlig digital videokamera och sedan distribuerade korta videosnuttar på YouTube, den stora gratis-videosajten här i San Mateo.
Efter en omfattande jakt på Lonegirl15 och hennes skapare kan Los Angeles Times nu avslöja att 16åringen i filmen antagligen är en 19:årig scenskolestuderande från New Zeeland som heter Jessica Rose och filmskaparna är Miles Beckett, 28, en avhoppad Web-begeistrad medicinskolstuderande , Mesh Flinders, 26, scriptförfattare, och Greg Goodfried, a 27-årig advokat.
Deras framgång har varit helt makalös och visar vart USA:s nya medier är på väg. YouTube och andra videosajter har gjort Webben en genomslagskraft som den hittills har saknat, och inte bara Hollywood utan organisationer allt från den Kristna Högern till Hizbollah börjar inse hur viktigt det är att förstå och utnyttja den nya medievärlden. Som kontrast kan vi tänka oss hur många miljoner det hade kostat en Hollywoodstudio att skapa en liknande succé för säg tio år sedan. Och idag är alltså investeringen omkring $130. Helt makalöst. Säg inte att USA inte revolutionerar världen.
It turns out the people behind the wildly popular website lonelygirl15 are not studio executives, Internet moguls or, as some suspected, Satanists. Instead, they are aspiring filmmakers who met at a mutual friend’s birthday party in April: Miles Beckett, 28, a Web-obsessed medical school dropout, Mesh Flinders, 26, a screenwriter, and Greg Goodfried, a 27-year-old lawyer.
The lonelygirl15 story unfolded in a series of confessional video blogs, supposedly made by a home-schooled girl named “Bree,” Since June, viewers have questioned whether “Bree” and her friend “Daniel,” who also appeared in the videos, were for real or part of some larger project or promotional scheme. An ominous hint of a satanic plotline to come suggested a horror film in the making.
In their first press interview, the three said they are amazed by the reaction they have gotten, with audiences in the hundreds of thousands for each episode of their story, which was posted on websites such as YouTube.
“We did this with zero resources. Anybody could do what we did,” Flinders said Tuesday. The sum total of the equipment they used to create a sensation on the Internet, as well as perhaps the Web’s biggest homegrown mystery: “Two desk lamps, one broken, an open window and a $130 camera.”
Goodfried said the CAA connection came about a month ago — well into the lonelygirl15 story — through a friend who works at the agency. “We get in there one afternoon. I walked around the place, and met some cool young guys that got the idea and said they would help us,” he said.
A CAA spokesman said Tuesday that the filmmakers are now agency clients.
The lonelygirl15 story began early this year, when Beckett hatched the idea of creating a mystery story online, one that could roll out small mock-confessional bites in real time.
“Our goal was to tell a very realistic fictional story in this medium,” Beckett said. He dreamed of using the various technologies of the Web, from comment boards to social networking sites, to both build a rich identity for a character and to let fans influence the story’s direction.
Språket påverkar hur våra hjärnor utvecklas. Det barn som växer upp helt utan språk kan sedan aldrig riktigt lära sig något språk senare i livet. Utvandrare som slutar lära sig sina egna språk och försöker lära sig ett nytt språk blir ofta inte flytande i något av språken.
Så det svenska språket ger kopplingar och associationer i hjärnan som engelskan inte ger oss, och tvärt om. Språket påverkar våra hjärnor rent fysiskt. Ochvarje individuellt språk sätter gränser för vad vi kan tänka och tala om. Den här teorin har sammanfattats i den kända Sapir–Whorf hypotesen.
Dagens språk härstammar från en tid för flera tusen år sedan när världen såg helt annorlunda ut än den gör idag. Det var en tid när det inte gjorde så mycket om vi inte kunde uttrycka oss med 100%-ig exakthet eller ens vara logiska. Språken är fantastiska redskap för poesi och litteratur, men är mycket mindre användbara för vetenskap och teknik. Vilken är orsaken till att matematiken och logiken för länge sedan har ersatt de mänskliga språken inom naturvetenskapen och datavetenskapen.
Men skulle man inte kunna skapa moderna artificiella mänskliga språk? Jo det har gjorts , men språk som Esperanto har aldrig blivit speciellt populära eftersom deras fördelar framför de traditionella mänskliga språken inte har varit speciellt stora. En litet enklare grammatik, men det är allt.
Men nu plötsligt håller artificiella språk på att bli alltmer intressanta. Ett språk som heter Lojban har en utomordentligt viktig egenskap som alla mänskliga språk saknar: det kan läsar inte bara av en människa utan också av en dator! Eftersom Lojban är baserad på logik, mer exakt på predikatlogik , s.k. First Order Predicate Logic så betyder det att man kan skriva en
dataparser i Yacc-språket som kan dechiffrera Lojban helt utan otydligheter.
De mänskliga språken är alltför inexakta för att kunna tydas av dataprogram, kolla bara Babelfish så får ni se, och allteftersom datorn utvecklas så kommer det att bli ett allt större handikapp.
Orsaken är att det kommer att kosta alltför mycket att processa all skriven text manuellt. Ekonomiska faktorer kommer på sikt att tvinga fram mer tydliga språk som kan behandlas med datorns hjälp.
Så de mänskliga språken kan komma att ersättas av artificiella språk, eller i alla fall komplementeras av logiska språk som Lojban. Dvs språk som inte bara kan talas och förstår av oss människor utan som också kan läsas och talas av datorn. Det är lätt att tänka sig Lojban som andraspråk i alla svenska skolor.
Även om det här är en utveckling som säkert kommer att ta hundra år så kan Lojban komma att bli viktigare betydligt snabbare än så. Vilka språk vi talar är redan en het politiskt fråga i Sverige, USA och många andra länder. Och om vi alla talade samma språk så skulle plötsligt en mängd konflikter försvinna. Och om ett sådant språk samtidigt kunde läsas av datorn så skulle det möjliggöra svindlande framsteg och en allt större symbios mellan människan och datorn. Så Lojban som andraspråk skulle mycket väl kunna göra sin entré inom säg 25 år. Och Lojban är inte, som Esperanto, ett europeiskt språk utan det hämtat sina rötter från språk över hela världen.
Och med tanken på hur dåliga vi människor har varit att förvalta jorden så är det kanske inte en dålig idé att ersätta alla mänskliga språk med logikbaserade språk.
Så här ser Lojban ut för den som är intresserad:
ro remna cu se jinzi co zifre je simdu’i be le ry. nilselsi’a .e lei ry. selcru .i ry. se menli gi’e se sezmarde .i .ei jeseki’ubo ry. simzu’e ta’i le tunba
All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood.
(Article 1 of the Universal Declaration of Human Rights)
Inom tjugo år kommer israels palestinska befolkning att bli en klar majoritet i Israel plus de ockuperade territorierna. Ingenting kommer att kunna ändra på detta faktum utom ett regelrätt folkmord av palestinierna.
Under många år gick Ariel Sharons politik ut på att manipulera Israels gränser så att den palestinska befolkningen steg för steg pressades tillbaks till ett allt mindre område. Den judiska befolkningen skulle på så sätt kunde kunna behålla sin majoritet inom israels gränser.
Men trots den allt brutalare ockupationen av Palestina så har det visat sig att Israel aldrig kommer att kunna åtnjuta en riktig fred så länge som man vägrar att sluta en riktig vin-vin fred med det palestinska folket.
I och med Hizbollas seger i Libanonkriget befinner sig Israel i ett svårt strategiskt dilemma. Man har plötsligt fiender på fyra fronter. Hizbollah, Hamas, Syrien och Iran.
När Israel etablerades levde Israels arabiska grannar på en ren medeltida nivå, vilket möjliggjorde etableringen av den moderna Israeliska staten. Men idag håller palestinierna och grannländerna på att hämta in försprånget och nationalistiska organisationer som Hamas och Hizbollah är idag minst lika effektiva och okorrumperade som sina israeliska motsvarigheter.
I den här situationen har både den israeliska och palestinska regeringeniinsett att man kanske kan vinna på att förhandla fram en fred. För Israel skulle en fred med palestinierna få slut på den allt dyrbarare ockupationen. För Palestina skulle det betyda möjligheten till ekonomisk utveckling och ett liv i fred i de snabbt krympande enklaver av Palestina som fortfarande finns kvar.(Se kartan ovan).
Vägen till genuin fred är lång och ligger säkert 50 eller 100 år i framtiden, men under tiden har Hamas och Hizbolla lyckats få den israeliska regeringen att inse att genuin fred endast kan skapas om Israel tar hänsyn till de ockuperade palestiniernas önskemål. Och det skulle vara ett mycket historiskt första steg.
But now, many Israelis have come to question the very concept of unilateralism as an appropriate solution. Whether it was a wise gambit to withdraw soldiers and some 8,000 Jewish settlers from Gaza in the course of a week – largely without negotiating the process with Palestinian counterparts – has become a question that has taken on increasing pertinence.
Israel’s new Kadima Party, hardly half a year in power, built its vision on Sharon’s legacy of taking a unilateralist approach to increase Israel’s security and viability. Israel’s recent war with Hizbullah has served to decrease the popularity of unilateral moves, given that Israel decided to pull out of south Lebanon in May 2000, independent of any regional discussions or comprehensive peace plan.
“The mentality of unilateral disengagements, if you read the Kadima platform, is that Israel has the legitimate right to settle [the West Bank and Gaza], but demographically, it’s not good and we don’t want to have to rule over another people,” explains Reuven Hazan, an expert on Israeli politics at the Hebrew University of Jerusalem.
“That unilateral approach has been dealt a very harsh blow, both because Hamas took over Gaza and began to rocket nearby Israeli communities, and because we pulled out of Lebanon in the same way six years ago,” he says. “We now have a track record of unilateral disengagements which has failed miserably.”
Israel’s two unilateral moves – leaving Gaza last year and Lebanon in 2000 – seemed sensible at the time, he notes. By 2000, many Israelis were keen to get out of a deathtrap for their soldiers in a place where Israel says it has no territorial claims.
In Gaza, the decision was fueled primarily by demography. Studies showed that Jews would soon be outnumbered by Arabs in the territory under Israel’s control, when combining the population of Israel proper with the occupied territories.
skönt att det slutade bra. Har själv aldrig varit på...
