Politik

Daily Archives: April 12, 2005

Bolton, Bushs Bisarre Buse i FN

Published by:

John Bolton , Bush-administrationens kandidat till posten som FN ambassadör har, enligt flera vittnesmål, konsekvent missbehandlat sina underhuggare. Han behöver vård på något högklassigt nervhem och en dj-kla massa valium. Istället vill Bush-regeringen nu använda honom för att torpedera FN.

Tack och lov för Code Pinktjejerna. som i alla fall har visat eftervärlden att John Bolton inte hör hemma i FN.

Problemet med Bolton är inte bara att han är till höger om tokögern, han har ingen egen åsikt, utan utför helt utan att tänka de order som Dick Cheney och Condi Rice ger honom. Men, och detta är hans största personlighetsdrag. Han förlorar med jämna mellanrum humöret och skäller ut sina underhuggare. Det här ingen normal person

Han motsätts också av hela det demokratiska partiet. Tyvärr stöder republikanerna honom så han kommer utan tvivel att godkännas.

Washington Post har mer om den här katastrofen:


What Democrats have insisted is that Bolton’s mistreatment of lower-level officials who would not bend to his hard-line views was underscored by Carl W. Ford Jr., who appeared voluntarily as a witness to support the accusations of harassment.

“I have never seen anyone quite like Mr. Bolton,” Ford testified under oath. “He abuses his authority with little people.”

Contradicting Bolton’s assertion Monday that he never tried to have officials who disagreed with him discharged, Ford charged that Bolton tried to sack the analyst, Christian Westermann, and that Bolton was a “serial abuser.”


Ett stort antal av republikanernas nyutnämda eller nominerade ministrar är helt enkelt inkompetenta, helt oavsett deras åsikter. Ett exempel är Lester Crawford på Federal Drug Administration och den helt bisarra Margaret Spellings som Skolminister.

lltid haft de mest kvalificerade ministrar, men de här är helt enkelt Hunner som ser det som sin uppgift att skövla USA tills det inte finns något kvar. Den klassiska republikanska repliken passar mycket bra in här också: När det sista trädet har fallit så kommer Gud.

Jag hoppas verkligen att det några progressiva tjejer i Sverige som också vill starta en Code Pink-avdelning . Det är hög tid. Vi behöver en sån grupp vi också.

Och min ursäkt till de eventuella hunner som läser den här bloggen. 🙂

Kunskapsbloggar och tidningspressen

Published by:

För ett år sedan trodde jag att bloggar skulle kunna konkurrera med tidningar. Det är egentligen inte så långsökt som man kan tro. Tidningar måste betala väldiga driftskostnader för att trycka och distribuera tidningar som bloggar helt kan förbigå genom digital teknologi.

Men bloggar, som drivs av enskilda människor utan några som helst resurser, kan givetvis aldrig konkurrera med de väldiga resurser som tidningar besitter. Vi har inga journalister i Paris eller Tokyo, Vi har ingen tillgång till Reuters eller TT.

Vi packeterar och kommenterar nyheter, och det är inte dumt det. Men vi är, och kommer aldrig att bli, journalister

Men det finns en annan aspekt på det här som jag har blivit mer och mer medveten om. Och det är att svenska tidningar behandlar USA, och säkert också andra länder, mycket ytligare än jag tidigare insåg.

Nu när jag själv bloggar tycker jag att 90% av alla svenska artiklar om USA som jag ser i dagspressen inte är speciellt mycket bättre än mina egna. 10%, och kanske det dubbla, är bättre, mycket bättre. Men det stora flertalet är t.om. sämre.

Osaken är inte att jag skriver bättre, det gör jag inte alls. Orsaken är att de svenska journalisterna är alltför ytliga. Vilket de givetvis måste vara eftersom de täcker ett så stort område.

Jag ser det här som tilltagande problem för tidningarna. Kunskapssamhället kräver specialistjournalister med högre utbildning än forna tiders journalister. Vi har kanske sådana journalister inom ekonomi och utrikespolitik, men inte inom många andra områden.

Det här slog mig när jag forskade litet i USAs nya militärstrategi, och speciellt i dess nya bassystem.

Bassystemet är revolutionerande, och påverkar direkt den amerikanska utrikespolitiken. Men jag har inte sett något om det i de stora svenska tidningarna. Jag tvivlar på att någon svensk tidning besitter någon som helst expertis om den amerikanska militären. Trots att den amerikanska militären i dag har ett mycket stort inflytande på USAs utrikespolitk.

Nu kommer frågan: Om jag vore redaktör för någon ambitiös landsortstidning. Varför inte göra ett scoop och ragga ihop ett par bloggare som kan förse mig med specielistartiklar av ett slag som DN och SvD inte bryr sig om? Eller som kan hjälpa mina journalister med specialistmaterial?

Men det verkar inte vara något som någon är intresserad av. Varför vet jag inte.

Men det här tror jag kommer att ge specialistbloggar en chans inför framtiden. Precis som Juan Coles blogg idag är en av de mest vederhäftiga källorna till vad som händer i Irak så skulle man kunna skapa liknande specialistbloggar som antagligen skulle kunna konkurrera ut dagstidingarnas rapportage på många specialistområden.

Kunskapsbloggar för kunskapssamhället kan komma att sätta press på tidningarna.

Oljan och inflationen i USA

Published by:

Los Angeles Times har en viktig artikel om hur den oljedrivna inflationen i USA nu slår hårt mot medelklassen:

For the first time in 14 years, the American workforce has in effect gotten an across-the-board pay cut.

The growth in wages in 2004 and the first two months of this year trailed inflation, compounding the squeeze from higher housing, energy and other costs.

The result is that people like Victor Romero are finding themselves falling behind.

The 49-year-old film-set laborer had to ditch his $1,100-a-month Hollywood apartment because his rent kept rising while his pay of $24.50 an hour stayed flat.

“There’s no such thing as raises anymore,” Romero said.

This is the first time that salaries have increased more slowly than prices since the 1990-91 recession. Though salary growth has been relatively sluggish since the 2001 downturn, inflation also had stayed relatively subdued until last year, when the consumer price index rose 2.7%. But wages rose only 2.5%.

The effective 0.2-percentage-point erosion in workers’ living standards occurred while the economy expanded at a healthy 4%, better than the 3% historical average.

Meanwhile, corporate profits hit record highs as companies got more productivity out of workers while keeping pay increases down.


Om man till det här lägger utlokaliseringen av ett stort antal jobb och det gigantiska priset på Irakkriget så får man alla ingridienser till början av en ekonomisk kris.

ågot problem med att hålla folket bakom sig med sin politik av God, Guns and Gays. Men den ekonomiska situationen håller på att förvärras, inte minst eftersom bensinpriserna kommer fortsätta att gå upp.

Tyvärr har demokraterna visat sig oförmögna att formulera en alternativ politik. Krisen måte förvärras mycket mer än hittils för att folket skall överge republikanernas bankrutta politik.

Ett pepparkakshus i Silicon Valley

Published by:

Foto Det Progresiva USA: Pepparkakshus i Silicon Valley

Av någon förunderlig anledning tycker man om att bygga hus som ligger väldigt nära marken här. Det här huset i den lilla och mycket exklusiva staden Los Altos är ett typiskt litet pepparkakshus som man nästan måste vara dvärg för att komma in i.

Det är lätt att föreställa sig Hans och Greta och lilla rödluvan och häxan och Elsa Beskov och en dj-kla massa pepparkakor i det är huset.

Det här huset ligger faktiskt litet under marken, och om det inte vore så snustorrt här större delen av året så skulle lätt bli mögligt.

Men den här stilen byggs inte längre. Nu är det mest stora skära betongåbäken som gäller. Ungefär som SUVn, fast för villor. Ett problem med dagens hus är ju att der är pin tji att få in en SUV i garaget. Detta leder faktiskt till problem för gatorna i villasamhällena som tidigare var relativt tomma på bilar på kvällarnaser nu ut som militärförläggningar med stora SUVn parkerade gata upp och gata ner.

Men det här huset är mycket idylliskt där de ligger under det gigantiska trädet och inga SUVn syns till.

Sopor och kärlek i Silicon Valley

Published by:

Foto Det Progressiva USA: Sopbilar i Silicon Valley. 12/4/2005

Jag har varit kär ett antal gånger. Den första gången var i första klass när jag var kär i Fröken Maskros i tre timmar. Förälskelsen tog ett abrupt slut när jag upptäckte att hon log precis på precis samma charmiga sätt till alla i klassen. Jag minns ännu tårarna när vi bröt. Ja det var fröken Maskros som grät.

Sedan tillbringade jag en kärlekslös andra klass men sedan i trean älskade jag Sofia Magdalena Zimbabwe med en passion som endast delvis mattades av det faktum att hennes pappa var sopåkare, och jag hade svårt med lukten. Hon brukade ge mig romantiska presenter som bestod av sopor som hon hade slagit in i vackert presentpapper från Tempo och sedan sprejat mer hårsprej. Hela hennes skolbänk var full med hårsprej.

Ända sedan den tiden har jag alltid förknippat sopor med kärlek. Så när jag såg de här sopbilarna så kunde jag inte låta bli att plåta.

Bilarna kommer i par och tillhör BFI och om det finns några sopgubbbar bland mina läsare, här har ni chansen att lära er mer om Silicon Valleys infrastruktur.

Det är intressant att se hur de kör. Som ni kan se så kör bilarna på höger sida, och förarhytten har två rattar, en på varje sida. Varje bil har bara en person, som kör stående och sedan stannar, rusar ut och lastar på alla sopor, och sedan vrålstartar igen. Givetvis är detta ett privatföretag.

Foto Det Progressiva USA: Sopsortering i Silicon Valley. 12/4/2005.

Man sorterar också sopor, men inte lika mycket som i Sverige. Soplapparne visar vad man kastar ut, som t.ex. palmdelar och kaktusar.

En sak som är väldigt populärt här är s.k. debris box

som man kan hyra och själv fylla med sopor.

Silicon Valleys Ledande företag

Published by:

Silicon Valley har, som de flesta vet, ett mycket stort antal dataföretag. Min egen gissning är att det finns mellan fem och tio tusen dataföretag. De flesta av dem mycket små, men de flesta stora dataföretag är baserade här i dalen. den här länken har en lista med intressant detaljer om de största IT-företagen här i dalen.

Den stora frågan idag är varifrån Silicon Valleys nästa stora teknologiboom kan komma ifrån.


It’s much harder to accurately predict where the valley’s next boom will come from. In 1986, it would have been almost impossible to foresee the thousands of local jobs that would be created by companies then tiny or unborn, including Cisco Systems, eBay, Electronic Arts, Google, Oracle and Yahoo.

It is clear, however, that the ingredients for the next boom are in place. The San Francisco Bay Area attracts one-third of all venture capital investments in the United States, and that percentage kept gradually increasing even through the recent tech bust.

Stanford University and the University of California-Berkeley continue to attract some of the best and brightest engineering and business students from around the world, many of whom will stick around after graduation to become the next generation of innovators and entrepreneurs.

Most important, the global technology economy is not a zero-sum game. Huge nations such as India and China are moving up the ladder to the point where they will consume more technology products, not just supply cheap labor for developed nations.


De flesta inser dock att det kommer att bli betydligt svårare för Silicon Valley att nå en lika dominerande position som han hade mot slutet av 90-talet. Idag är konkurrensen med Indien och Kina brutal och de flesta företag här har utlokaliserat en stor del av sin verksamhet till just Indien, Kina och även Ryssland. Och givetvis till andra delar av USA.

Intel är ett bra exempel på detta:


he chip company, founded in 1969, had its entire workforce in the city of Santa Clara until 1975, when it opened a plant in Livermore. Today, only 8 percent of Intel’s 85,000 employees are in Santa Clara County.