Politik

Israel fram till 2010


De närmaste fem åren kommer att avgöra Israels fortsatta existens som en etnisk judisk stat
. Det finns andra etniska länder i världen, Japan kanske är den mest utpräglade. Jag har tidigare bloggat om David Katsujin Chaosom föddes i Japan, hade en japansk mor och en invandrad kinesisk pappa, men som ändå alltid betraktades som utlänning.


Israel har många problem:
Det första är demografiskt. Den palestinska befolkningen ökar snabbare än den israeliska och år 2010, dvs om fyra år, kommer de båda befolkningarna att vara jämnstora. Sedan kommer den palestinska befolkningen att dra ifrån. Den israeliska ockupationen av Palestina är därför på sikt inte hållbar.

Det andra problemet är Iran. Som New York Times just rapporterar så har Iran just testskjutit en ny missil som lätt kan nå Israel. Israels strategiska position i Mellanöstern är baserad på att vara den enda regionala supermakten i området. Om nu Iran eller något annat muslimskt land i Mellanöstern också når supermaktstatus så försvagas Israels position radikalt.

 

7 thoughts on “Israel fram till 2010

  1. Bossebus

    Hej!

    Tack för den länken! (London Rewiew).

    För min egen del tror jag att på kortare sikt kan det bli en fredlig samexistens mellan Israel och Palestinierna bara man låter tiden verka och låter Hamas vara den demokratiskt valda ledningsgruppen den de facto är.
    Dom kommer att förändras om dom vill ha någon trovärdighet.
    Några murar löser ingenting men om Palestinierna får verkligt självstyre utan Israels inblandning militärt så kanske ekonomiska faktorer så småningom stävjar vidare överilade aktioner från bägge håll. Med ledningsfunktioner följer ju även ansvar?

    Vill minnas att Socialdemokraterna i Sverige har inskrivet i sitt program sedan länge att kungahuset skall avskaffas. Så pss kan väl Hamas få ha inskrivet i sitt program vad dom vill så länge man inte tar till våld?

    Men jag är ju bara en naiv publik.. ;-D

    Ha en trevlig söndag!

  2. Erik S

    Lennart:

    Som skåning vill jag givetvis värna om den skånska kulturen, även om Fritjof Nilsson Piraten och Edward Persson känns lite långt tillbaka, iallafall för den generation jag tillhör. Istället är det den fina skånska musiktraditionen jag tycker är värt att lyfta fram: Mikael Wiehe, Peps Persson, Wilmer X, Torssons, Timbuktu, Svenska Akademien etc. Eller “Mat-Tina” med sina goda recept och sina rullande tungrots-r.

    Men bevarar vi dessa traditioner genom att bygga en mur och försöka hindra 08:or och andra från att flytta hit till vår sydliga landsända? Svaret är givetvis NEJ! Den skånska kulturen, t. ex. musiken, har ju utvecklats JUST FÖR ATT VI INTE GJORT DETTA, utan p. g. a. influenser utifrån som blandats med det lokalt skånska. Tänk t. ex. på Möllevången i Malmö, som är ett av de mest etniskt diversa områdena i Sverige och som myllrar av kulturella aktiviteter. Eller tänk på hur influerade Peps och Wilmer X har blivit av amerikanska och karibiska musiktraditioner som blues och reggae.

  3. Lennart

    Erik och alla: Jag tror själv att det här är själva knäckfrågan i Mellanöstern.

    Jag tror faktiskt att Japan och Isael är lika nog, och Korea är säkert oxå ett bra exempel. Men Japan är egentligen mycket striktare än Israel för jag skulle kunna kovertera till judendomen och säkert bli mottagen med öppna armar i Israel. Ingen kan någonsin bli Japan som inte redan har japanska förfäder i många led bakåt i tiden.

    Nationalism och etnisk-religiös-‘ras’-tillhörighet är fortfarande utomordentligt viktig i vissa områden i världen. Men tanken att en viss folkgrupp skall kunna bevara sin speciella karaktär bakom en mur i dagens snabbt krympande värld är inte speciellt realistisk.

    Och vad är det man dödar varandra för? Solzhenitsyn skrev en gång att Sovjet och Maos Kina var beredda att starta ett atomkrig över frågan om sanningen i Karl Marx samlade verk stod skriven på sidan 136 eller på sidan 138.

    Jovisst, det vore roligt om Hebreiskan överlever som språk men det viktigaste är ju trots allt att människorna överlever. Förr eller senare kommer vi att se ett mångkulturellt Israel-Palestina där alla antagligen kommer att prata engelska, kinesiska eller spanska.

    Det är som om skåningarna skulle bygga en mur för att försvara sin skånskhet. Fritjof Nilson Piraten och Edward Persson i all ära men det skulle verka litet löjligt.

    John Mearsheimer och Stephen Walt har en bra artikel i London Review of Books om det nära samarbetet mellan USA och Israel.

  4. Erik S

    Intressant och tänkvärt inlägg. Jag har några funderingar.

    Israel är en etnisk stat, eller kanske snarare en religiös stat, som bygger på idén att en viss grupp (judarna) ALLTID ska vara i majoritet. Hela statens existens är uppbyggd kring detta. Det är möjligt att det finns andra stater i världen som är “etniska” i denna bemärkelse, men jag är inte övertygad av jämförelsen du gör med Japan. Av följande skäl:

    Att en stat har en viss etnisk/religiös grupp som befinner sig i majoritet, är enligt min uppfattning INTE tillräckligt för att klassificera staten som “etnisk”. Isåfall skulle även Sverige och USA betraktas som “etniska”, eftersom bägge dessa länder har en majoritet av kristna kaukasier.

    Det avgörande för om en stat ska betraktas som “etnisk” i likhet med Israel måste vara följande: En viss grupp befinner sig i majoritet i denna stat OCH staten arbetar aktivt för att öka eller åtminstone bibehålla denna grupps majoritetsställning. Med detta kriterium så är INTE USA och Sverige etniska stater, eftersom statsledningarna inte lägger sig aktivt i befolkningens etniska sammansättning, t. ex. genom att förhindra vissa grupper från att invandra eller försöka kontrollera olika gruppers nativitet. I USA minskar ju de facto den vita andelen av befolkningen, och de vita utgör inte längre en majoritet i vissa delstater som Kalifornien. I Sverige är det fullt möjligt, ja kanske t. o. m. troligt, att vi om några hundra år kommer att vara en minoritet som är blonda och blåögda, något som jag personligen inte har några som helst problem med (men som utgör drivkraften för högerextrema gruppers existens som t. ex. Nationaldemokraterna eller Sverigedemokraterna). Om svenska staten aktivt skulle börja ha synpunkter på olika etniska gruppers nativitet, t. ex. som den politik som delvis bedrevs i form av rashygien under 1930-1950-talen så skulle jag personligen högljutt protestera.

    Israel är däremot ett exempel på ett land som aktivt försöker bedriva etnisk politik och försöker kontrollera sin befolkning på olika sätt, bl. a. genom att automatiskt ge medborgarskap till judar, oavsett vilket land de kommer ifrån. I dagens globaliserade värld är detta givetvis ohållbart, och i längden omöjligt att kombinera med ett anständigt demokratiskt samhälle, där vi i första hand är medborgare och inte medlemmar av en viss etnisk eller religiös grupp. Själva demokratin förutsätter att staten behandlar alla människor lika, och inte har synpunkter på deras hudfärg eller reproduktionsmönster.

    Givet att den palestinska befolkningen i och utanför det “egentliga” Israel ökar snabbare än den judiska befolkningen, så ser jag bara två framtidsalternativ:

    1/Israelerna försöker motverka detta genom aktiv etnisk rensning av den palestinska befolkningen, t. ex. genom att förvägra palestinska barn som föds i Israel medborgarskap. Eller genom att tvångssterilisera hela eller delar av sin palestinska befolkning (som nu utgör 20 % av Israel totala befolkning).

    2/Den naturliga utvecklingen fortsätter, vilket innebär att Israel någon gång i framtiden kommer att förlora sina judiska majoritet och därmed upphöra att vara en etniskt baserad stat. Israel skulle därmed gå samma utveckling till mötes som Kalifornien och förhoppningsvis skulle då ett demokratiskt och sekulariserat Palestina kunna bildas, med lika demokratiska fri- och rättigheter för judar och palestinier.

    Alternativ 2, som jag själv ser som det bästa, skulle innebära att staten Israel upphörde att existera, vilket jag inte ser som något problem i sig (så länge judarna inte förföljs och får leva sida vid sida med samma rättigheter som andra folkgrupper i Palestina). När Hamas vägrar erkänna Israels “rätt att existera” så bör vi kanske fråga oss vad som är så upprörande?

    Är det att man uppfattar detta som att det judiska FOLKET ska upphöra att existera eller utplånas? Eller är det att den etniskt baserad israeliska STATEN upphör att existera? Det förstnämnda är värt att bli upprörd för, men det sistnämnda kan jag inte se att någon demokratiskt sinnad och icke-rasisisk medborgare kan ha något emot.

    Lennart: Rätta mig om jag har fel. Är Japan en etnisk stat i samma bemärkelse som Israel, d. v. s. staten jobbar aktivt för att förhindra att japanernas andel av befolkningen minskar?

    Vad jag vet så har det genom historien funnits ganska få etniska stater av Israels typ. De övriga jag kan komma på är Sydafrika under apartheidregimen, Republika Srpska i Bosnien-Herzegovina och Nazityskland mellan 1933 och 1945. Men det kan ha funnits fler, och det vore intressant om någon annan kan peka på sådana stater som uppfyller de kriterier jag beskrivit ovan.

  5. Lasse Strömberg

    “Det finns andra etniska länder i världen, Japan kanske är den mest utpräglade.”

    Hm, Japan. Jag undrar om inte Korea, och då tänker jg på BÅDE Nord- och Sydkorea är mer utpräglade än Japan.

    För övrigt är det ett intressant scenario du skisserar.

  6. Bossebus

    Hej!

    Du skriver om USA/Israel som en entitet nästan och det är ju sant.
    Hur många miljarder subventionerar USA Israels krigsmakt med per år tro?
    Lite hädiskt kan man väl säga att några numera förskrämda turister eller apelsinlundar knappast finansierar det hela.

    Samtidigt har ju läget förändrats radikalt när USA tagit ‘saken i egna händer’ i regionen vad jag förstår självfinansierat via Iraqs olja.

    Tankar om detta?

    Tack för en bra balanserad och variationsrik blogg förresten!

Comments are closed.