Politik

Gershom Gorenbergs bok 'The Accidental Empire'

Israel/Palestina konflikten är utan tvekan en av världshistoriens grymmaste och bittraste. Det enda som EU och USA idag verkar vara överens om är att de svagaste och mest utsatta i Palestina måste straffas genom en ekonomisk bojkott. Att de sjuka, gamla, kvinnor och barn i Palestina nu hotas med svält och brist på livsviktig medicin visar hur desperat kriget nu har blivit. Europa verkar vara på väg att komma full cirkel tillbaka till Naziperioden för 60 år sedan. Gamla seder dör långsamt. Det enda som förändras är vilket folk som måste förintas.

När Jimmy Carter vädjade om att inte straffa hela det palestinska folket för deras första fria val möttes han av våldsamma personattacker från den amerikanska Kristna Högern.

Den nyckelroll som USA spelar i den här konflikten har uppmärksammats av John Mearsheimer och Stephen Walt i en viktig artikel som beställaren, the Atlantic Monthly inte vågade publicera. Istället publicerades den i the London Review of Books under titeln The Israel Lobby .

Den artikeln och de våldsamma reaktionera på den har i sin tur uppmärksammats i en annan artikel Michael Massing :The Storm over the Israel Lobby

Tom Segev har en mycket bra – och kritisk – recension av en mycket intressant bok om den allt mer aggressiva Israeliska bosättningspolitiken: Gershom Gorenberg: ‘The Accidental Empire: Israel and the Birth of the Settlements’ Times Books, 2006, 480 sidor.

 

[tags] USA, Israel, Palestina [/tags]

0 thoughts on “Gershom Gorenbergs bok 'The Accidental Empire'

  1. Torbjörn Karfunkel

    Rättelse:

    “Judar förföljdes mer aktivt än judar, eftersom de utgjorde ett större potentiellt militärt och politiskt hot”

    Ska vara:

    “Judar förföljdes mer aktivt än kristna, eftersom de kristna utgjorde ett större potentiellt militärt och politiskt hot”

  2. Torbjörn Karfunkel

    Mearsheimer och Walt har i The New Republic effektivt sågats jäms med fotknölarna av Benny Morris, vars verk de flitigt citerat på ett ohederligt sätt. Morris skriver

    “Mearsheimer and Walt often cite my own books, sometimes quoting directly from them, in apparent corroboration of their arguments. Yet their work is a travesty of the history that I have studied and written for the past two decades. Their work is riddled with shoddiness and defiled by mendacity. Were “The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy” an actual person, I would have to say that he did not have a single honest bone in his body.”

    Hela texten återges på
    http://jeffweintraub.blogspot.com/2006/04/mearsheimer-walt-and-now-for-some.html

    Jag blev uppriktigt förvånad över din undran över vad konflikten handlar om. Konflikten har pågått sedan 622, då profeten och härföraren Muhammed intog Medina, utgångspunkten för muslimernas tideräkning. Muhammed har vissa likheter med Martin Luther – bägge trodde sig ha uppfunnit så tilltalande religioner att de enkelt skulle kunna övertala judarna att konvertera till dem. De hade fel, och bägge blev hatiskt inställda till judar då de upptäckte detta.

    Muhammed lät massakrera flera judiska stammar i och kring Medina. Koranens äldre suror talar välvilligt om judar och kristna som “bokens folk”, men de yngre surorna är enbart hatiska. Detta speglas även i haditherna.

    Hatet mot judar (och även kristna och zoroastrier) institutionaliserades i de muslimska samhällena efter Muhammeds död. Judarna tvingades betala extra skatter, påtvingades särskiljande klädsel (fram till 1908!), speciella lagar gällde för dem (såsom att de inte fick rida gränsle). Judar förföljdes mer aktivt än judar, eftersom de utgjorde ett större potentiellt militärt och politiskt hot, men judarna föraktades mest av alla, pga koranens smutskastning av dem. Tvångskonverteringar förekom, liksom åtskilliga massakrer i Marocko, Libyen, Irak, Iran, moriska Spanien, Jemen. På flera ställen var det tradition att kasta sten på judar (Jemen, Marocko) och i Tunisien hade seden att slå förbipasserande judar i huvudet till och med ett eget namn – chtaka.

    Att judarna, de lägst stående varelserna enligt Muhammeds lära, skulle få nationell självständighet mitt i den muslimska världen var således rena hädelsen.

    Jag har svårt att förstå vad du menar med att “straffa hela det palestinska folket för deras första fria val”. Det är i mina ögon inget underligt i att många (tyvärr inte alla) inte vill ha med Hamas att göra. Hamas har trots allt utrotandet av alla världens judar som sitt mål. Då Jörg Haider hamnade i regeringsposition efter ett fritt och demokratiskt val i Österrike frystes landet ut politiskt, och Haiders parti hade varken sprängt skolbarn eller uttryckt önskan att få utrota något folk. Palestinierna är det folk som fått störst bistånd av alla, enbart Sverige har givit 2 miljarder det senaste decenniet, några hundralappar per svensk alltså. Detta trots att
    1) det inte råder utbredd fattigdom (enligt SIDA).
    2) pengarna använts till vapeninköp (vilket en palestinsk exminister erkände i veckan), och försvunnit i korrupta politikers fickor.

    Tänk vad de pengarna kunnat göra för nytta i Uganda!

    Personligen anser jag att det är dags att överlåta det ekonomiska upprätthållandet av palestiniernas samhälle åt arabländerna. Det är ju trots allt de som sett till att permanenta palestiniernas elände. 726.000 araber (enligt FN) flydde under kriget 1947-1949. Kriget startades av araberna, och anledningen har jag beskrivit ovan. Arabförbundets ledare skröt dessutom med att det var ett “utrotningskrig”.

    Ännu fler judar, 856.000 enligt FN, flydde från arabländerna. Dessa hade inte startat något krig, utan de flydde undan 1300 års förtryck.

    De arabiska flyktingarna är fortfarande inspärrade i flyktingläger och förvägras medborgarskap. De judiska flyktingarna hamnade också i tältläger, men lägren är sedan länge försvunna.