Politik

Memorial Day

Foto Det Progressiva USA. På japansk restaurant.28/5/2006.

Idag är det Memorial Day i USA, som alltid infaller på den sista måndagen i maj. Dagen firar till minne av amerikanska soldater som har dödats i krig. Däremot firas dagen helt klart inte till minne av de soldater och civila som dessa soldater i sin tur dödade. Nationalismen förblindar oss fortfarande.

Vi var ute litet grann i går och jag passade på att ta den här bilden av min äldste son när vi åt lunch på en japansk restaurant i Santa Clara. Det är han som nu skall börja jobba på Microsoft, något som han verkligen ser fram emot. Det är inte lätt att bli antagen där och han verkligen gjort bra ifrån sig på universitetet det senaste året.

Det blir allt tuffare för de unga här i USA. Man måste inte bara klara sig in på de allt dyrare universiteten, man måste också komma in på de bästa universiteten och sedan få toppbetyg för att ha en chans att platsa i medelklassen. Många av min sons kompisar som inte studerade datavetenskap utan istället valde humaniora står nu arbetslösa med liten eller ingen chans att få ett jobb som de kan leva på utan att studera vidare.

 

[tags] USA, Memorial Day [/tags]

0 thoughts on “Memorial Day

  1. Lennart

    Linda: Problemet med alla samhällslösningar är att det alltid finns en våning under den man befinner sig på.

    Vad jag menar med det är att djävulen alltid gömmer sig i detaljerna. På många sätt är nyliberalismen den bästa lösningen. Alla får klara sig på egen hand och de strävsamme och den late får de liv de förtjänar.

    Problemet med nyliberalismen och liknande ideologier är att den leder till så djupa samhällsklyftor att även de strävsamma påverkas. Vad många svenskar inte inser är att den amerikanska regeringen betalar gigantiska summor till landets fattiga och sjuka, summor som skulle kunna minskas om landet gjordes mer jämställt.

    Jag tror själv att vi alla bör ha gemensamt ansvar för vissa tjänster i samhället, det gagnar faktiskt även de strävsamma. Sen kan man argumentera om precis vilka dessa tjänster skall vara.

    Den svenska modellen är inte perfekt, men den amerikanska modellen är inte heller perfekt, som det amerikanska skolsystemet visar, för att bara ta ett litet exempel som jag har lång erfarenhet av.

    Men jag är övertygad om att USA kan lära sig en massa saker från Sverige, och vice versa. Och här tror jag att vi kan se vem som kommer att vinna i framtiden. Vem är mest öppen till att kopera från den andra?

    När USA överger sitt medeltida måttsystem så kommer det att bli ett tecken på att amerikanerna på allvar inser vikten av att de blir en del av den moderna världen.

    Så avsäg dig inte ditt svenska pass riktigt än 🙂

  2. Linda

    Jag har inte bott i USA så länge och det är förmodligen som du säger, sett över en livstid så går livet förmodligen jämt upp. Men en grej som jag tycker är svårt att sätta värde på är möjligheten att välja och påverka sitt eget liv. Jag upplever det som att man i Sverige tvingas leva på det sätt som subventioneras av staten eftersom man betalar så mycket skatt och där med inte har råd att inte ta emot den subventionerade välfärden.

  3. Lennart

    Bosse: Hoppas att han är bra påpälsad däruppe. Det kan bli kallt i Kanada på vintern.

    Jaktkamrat? Påminn mig om att ta på mig en kevlarväst om jag någonsin träffar dig. Bara jag träffar dig innan du träffar mig så är jag nöjd 🙂

  4. Lennart

    Bosse: Jag tror heller inte att det är bra rent psykologiskt. Alla relationer blir ekonomiska på något sätt. Jag får ofta telefonsamtal från kompisar som börjar ‘hej, hur har du det, det var länge sedan vi träffades..’ och sedan kommer det alltid, jag svär, ‘jo vet du om det eller det förtaget har några öppningar..’. Så det är inte mig de är intresserade av, det är mina kontakter.

    Och det kan aldrig vara bra att barn tidigt får lära sig att vara bäst och att slå ut andra för dagens vinnare är ofta morgondagens förlorare.

  5. Lennart

    Linda: Tack för kommentar! Jo jag är medveten om att Sverige och världen genomgår en fundamental förändring. Lyckligtvis kan jag hålla mig ajour om läget i Sverige idag genom utmärkta kontakter bl.a. på högskolorna.

    Jag tror själv inte att det gör något var man bor och jobbar idag så länge man tillhör kunskapseliten hur man nu definierar den. Jag räknade ut skillnaderna över en 40-årsperiod för ett par som bor i USA och ett som bor i Sverige. Det i Sverige kom ut litet bättre eftersom det amerikanska paret inte hade några sociala förmåner som t.ex föräldraledigt och också som jag måste betala gigantiska belopp för mina barns universitetsutbildning. Så man vinner och förlorar litet var man än bor. Men skillnaderna är inte speciellt stora.

  6. Linda

    Sorry, “ditt” Sverige finns inte längre. Jag och min man (unga, välutbildade) var tvugna att flytta utomlands för att få jobb. Nu bor vi i USA och vi lever otroligt mycket bättre än vi gjorde i Sverige.

  7. Bosse

    Lennart: Ja det västerländska samhället tenderar mer och mer att bli en tävlingsarena där det gäller att vara bäst hela tiden för att inte slås ut. Själv är jag inte odelat förtjust i det elitistiska samhälle som håller på att växa fram. Visst är det jättekul för de som lyckas, grattis till dem. Men även om alla skulle göra sitt yttersta och verkligen ligga på sin topp så finns det i varje tävling såväl vinnare som förlorare.

    Jag växte också upp i det svenska välfärdsamhället och var heller aldrig någonsin orolig för hur det skulle gå för mig här i livet. Dagens ungdomar har ett helt annat utgångsläge och måste nästan från tidiga barnaår börja fundera på hur de ska klara sig här i livet. Vilken väg de än går och vilka val de än gör så kommer många av dem ändå att bli ställda utanför. Jag tror det är djupt olyckligt för alla om en allt större del av befolkningen ställs utanför. Risken finns att vi alla förr eller senare – på ett eller annat vis – kommer att få betala för detta.

    “The winner takes it all. The loser standing small”

  8. Bosse

    Per: På tal om det du skriver om “primitivismen” så kommer jag att tänka på en av mina jaktkamrater. En helt ung kille som går ut gymnasiet nu i sommar. Efter en treårig gymnasieutbildning vore det naturliga (läs vanliga) att han fortsatte med högskole/universitetsstudier av något slag. Själv har han dock bestämt sig för att åka över till Canada ett år som lärling till en indiansk pälsjägare (jodå det finns såna fortfarande). Hans föräldrar tycker – inte speciellt överraskande – att det vore bättre han satsade på juridik eller ekonomistudier. Men han har redan bestämt sig, för natur och vildmarksliv är hans stora intresse.
    “Jag har inget till övers för det här stressiga samhället. Trivs jag i Canada så försöker jag nog att på något sätt bli kvar därborta” säger han. Jag gillar verkligen hans vilja och mod att våga gå sin egen väg 🙂

  9. Lennart

    C.L.: Han skall flytta till Seattle. Men Microsoft har också en bas här i Silicon Valley med Hotmail. Man har också en avdelning i Washington DC som bl.a. sysslar med licensarbete, och givetvis marknadsföring till regeringen. Det har f.ö. alla stora amerikanska IT företag.

  10. Lennart

    Alla: Tack för alla intressanta kommentarer! Jag växte själv upp i det svenska välfärdssamhället och kan inte minnas att jag någonsin oroade mig hur det skulle gå för mig i livet. Skillnaden mellan min egen och mina barns uppväxt är total.

    Samtidigt kommer mina barn förhoppningsvis att nå mycket längre än vad jag har gjort. För den som jobbar hårt i det här landet kan det gå bra, mycket bra. Jag har just varit på ett 40-årskalas för en IT-kille vars fru också jobbar inom IT-branschen. De är redan mångmiljonärer räknat i dollar och skulle lätt kunna sluta jobba om de ville.

    Men det är just det som oroar mig. Det finns liksom inget mellanläge. Man blir antingen mångmiljonär eller också urfattig. Ja det är inte riktigt sant. Även hantverkare kan som Bosse skriver klara sig. En grannes pojke reparerar motorcyklar och kommer att kunna få ett drägligt, om än inte rikt, liv, specielt om hans fru också jobbar.

    Men jag tror att vi måste glömma tanken att barn och ungdomar skall kunna växa upp i en trygg och lugn miljö. Vad som gäller idag är att vässa armbågarna redan i förskolan. Man måste vara ambitiös, framåt, tuff och speciellt en tävlingsmänniska där ingenting gäller utom att komma först.

    Här kan vi lära oss mycket av de kinesiska invandrarna här i USA. Det berättas ofta om pojken eller flickan som kommer hem med idel A och så ett A- och blir utskälld av sin mamma för att han inte fick enbart A. Hur kan hon nu träffa grannar och vänner när alla vet att hennes son har misslyckats. Det här är inte en påhittad historia, såhär är den kulturen. Det finns barn som har begått självmord för att de inte har levt upp till sina föräldrars uppskruvade förväntningar där endast en förstaplats räknas.

    Givetvis är inte alla kineser sådana, men den kinesiska, japanska och koreanska, och idag alltmer den amerikanska, kulturen är en stenhård tävlingskultur där det gäller att vinna och att stå på prispallen.

    Jag brukar berätta om några kompisar som bjöd in mig till en lördagsträff där vi skulle köra miniracerbilar på en bana. Vad jag inte visste var att en av dom hade varit där kvällen innan och tävlingskört för att vara säker om att vinna. Det var bara litet kul en lördag, men för många människor här i dalen gäller det att vinna i allt vad man en företar sig. Det är såna som kallas Typ Alpha-människor.

  11. Per

    Jag blir alldeles iskall när jag läser vad du skriver. Vilket fruktansvärt samhälle vi har skapat, våra barn tvingas till enorma uppoffringar för att bara överleva i denna civilisation. Samhällets infrastrukturella tvångströja i form av skola och arbete orsakar ett enormt mänskligt lidande, stress, depression, sjukdom, droger, olycka. Har man tur får man leva de första 7 åren av sitt liv i någorlunda glädje om man har kärleksfulla föräldrar med god ekonomi förstås, sedan börjar skolfängelset och när det är slut börjar arbetsfängelset och efter 58 år i fängelset när man når 65 års ålder och erhåller pension så är man för första gången fri att leva sitt eget liv, vilken helvetes civilisation vi lever i. Jag bävar för min 16 åriga dotters framtid.

    Jag läste om primitivismen som kommer fram till slutsatsen att människan måste återvända till sitt naturliga ursprung för att bli glad, frisk och lycklig och hur det skall gå till begriper jag bara inte.

    John Zerzan, skriver i en mycket intressant artikel om detta mänskliga problem med civilisationen, den finns att läsa här:

    http://gospelofthomas.fol.nl/zerzan_articles.html

  12. Marcin

    All utveckling, förbättringar och nya landvinningar inom alla kunskapsområden.

    Evolution på samhällig och ekonomisk nivå.

    Istället för förbättrad livskvalite får vi förhöjd
    livsstress.

    Någonstans går ekvationen inte ihop.

    Var är läckan?

  13. Tobias

    Tänkte få säga några ord också. Att det börjar (?) vara allt mer tufft i USA för unga märkte jag också bland mina studiekompisar i Fullerton. De som inte hade rika föräldrar jobbade (nästan) alla extra vid sidan om sina studier, något som är ovanligt här i Sverige (förutom sommarjobben). Många var också väldigt medvetna om att de var tvungna att prestera bra i skolan för att ha chans att “komma någonstans”.

    Jag håller däremot inte riktigt med Bosse. Visst, det börjar vara tufft att skaffa ett “vettigt” liv om man inte har akademisk examen eller väldigt duktiga händer. MEN, att det ska vara omöjligt att ta friår och åka ut i världen för de som inte har rika föräldrar stämmer verkligen inte. Jag själv är ett exempel på det. Mina föräldrar behövde inte betala en krona för min vistelse i USA.

    Självklart var jag dock tvungen att jobba ihop pengar, de växer fortfarande inte på träd. Om Bosse menar att man ska kunna åka på friår när som helst utan att lyfta ett finger tror jag inte den möjligheten finns någonstans. Allting kostar och någonstans måste pengarna komma ifrån. Det jag däremot vill ha sagt är att i princip ALLA svenska har möjligheten att göra en sån här “utflykt” utan att det påverkar deras liv negativt eller ekonomiskt i någon större utsträckning.

    Jag skulle uppskatta att ca 25-30% av mina ursprungliga klasskamrater här på Universitetet har tagit ett sabbatsår sedan vi alla började. För de flesta innebar det att man tog ledigt ett år, jobbade det första halvåret och reste den andra halvan för att sedan sätta sig i skolbänken igen. Utan några problem.

    Jag håller däremot med Bosse när det gäller livet efter den akademiska tiden. Där finns det inte många kronor att hämta. Utan buffert kan man klara sig några månader, sedan är det antingen tillbaka till skolbänken eller kassan på ICA som gäller om man inte får ett “riktigt” jobb.

  14. Bosse

    Det där med att optimera sina chanser för att överleva gäller lika väl här i Sverige numera. En förutsättning för att ungdomarna ska ha minsta chans att få ett skapligt jobb och ett drägligt liv är att de skaffar sig en akademisk examen (om de nu inte är duktiga hantverkare av något slag). En akademisk examen är absolut ingen garanti för att de unga inte ska hamna i arbetslöshet men utan densamma kommer de nästan säkert att göra det.

    En ung människa som går direkt från skolan ut i arbetslöshet har i dagens Sverige ganska små möjligheter att klara sig utan hjälp från föräldrar eller andra som ställer upp ekonomiskt. Den arbetslöshetsersättning de har möjlighet att få ligger på ungefär samma nivå som dagersättningen under min militära grundutbildning en gång i tiden, vilket säger allt 🙂

    Det du skriver om friår och att luffa runt i världen kan nog bara bli aktuellt för de som har föräldrar som ställer upp ekonomiskt samt för de som redan jobbat några år och kunnat lägga undan en slant. Levnadsvillkoren för unga arbetslösa utan ekonomisk uppbackning har blivit betydligt tuffare även i Sverige.

  15. C. L. K. Aqurette

    Jobb på Microsoft. Betyder det att han flyttar till Seattle, eller håller Microsoft också till i Kalifornien numera? Det var ett tag sedan jag lämnade databranschen för “filosofibranschen” och har inte så bra koll längre.

    För övrigt så borde fler mjukvaruföretag anställa humanister. Spel och annat skulle behöva lite mer intelligenta utformning. I grunden geniala dataprogram kan ibland sakna det där extra som många humanister är bra på.