Politik

Efter Libanon, Iran?

Hur blodigt och brutalt Libanonkriget än har varit så är det trots allt en biattraktion. Den stora showen är Iran och dess atomprogram och Seymour Hersh skriver om Bush-administrationens Iranplaner i the New Yorker.

Med facit i hand har Israels krig i Libanon varit en ohöljd katastrof som visar hur svårt det är att krossa en gerillarörelse utan om man inte är beredd på att samtidigt utföra ett regelrätt folkmord.

Seymour Hersh är en av USA:s mest kända och insatta journalister. Han har tillgång till ett stort nätverk av säkerhetsexperter runt om i världen, och hans artikel måste läsas av alla som är intresserade av hur Bush-regeringen ser på Iran och Mellanöstern.

 

Seymour Hersh

Israels oförmåga att krossa Hizbollah i Libanon kommer, som Hersh skriver, att få konsekvenser för Bush-regeringens planer på ett möjligt preventivt krig mot Iran. Kan man verkligen bomba sönder Irans atomprogram om Israel inte kunde krossa det lilla Hizbollah? Och hur kommer världen att reagera på ännu ett amerikanska bomkrig?

 

[tags] USA, Iran, Libanon, Seymour Hersh [/tags]

9 thoughts on “Efter Libanon, Iran?

  1. Lennart

    Staffan: Ja, du har helt rätt, så länge som det rör sig om konventionella krig. Israel kan helt klart besegra Egypten, Syrien, Jordanien och kanske även Iran i ett konventionellt krig, även utan att anvnda atombomber.

    Men som USA har lärt sig i Irak så är det mycket svårare att besegra en gerillarmé. Och eftersom de här gerillarmén är beväpnad med primitiva raketer så är Israels strategiska position helt klart försvagad.

  2. Staffan

    Åja, Israels ställning som supermakt i regionen har nog inte förändrats så mycket. De är fortfarande enormt överlägsna så väl ekonomsikt som militärt på alla sätt. Vad jag förstår, mångfalt antal soldater, kraftigare och effektivare vapensystem, atombomber och dikret stöd från USA.

    Men att tllvaron är osäkrare än innan Libanonkriget är helt klart.

  3. Lennart

    Calle: Tack för en intressant kommentar! Hizbollah har vunnit kriget genom att fortfarande vara kvar i ringen. Man kan snabbt fylla luckorna i leden och fylla på med nya raketer.

    Israels ställning som Mellanösterns enda supermakt är nu hotad och en varaktig fred kommer att bli mycket svårare än före Libanoninvasionen.

  4. Calle Fridén

    Vill bara i all blygsamhet påpeka att Hershs påståenden rimmar ytterligt väl med en del inlägg som gjordes både här och på andra ställen. Jag vill minnas att jag själv lite ironiskt påekade att det ju var oerhört lämpligt att Israel råkade ha genomfört en massiv mobilisering vid sin norra gräns, precis när de israeliska soldaterna blev tillfångatagna. Detta i diskussionen om “vem som började”.
    Likaledes kan man se att ett av de för USA och Israel värsta tänkbara scenarierna blev verklighet. Och på teknisk knock-out utropar vi Hizbollah till segrare..
    Vi kan också se att det nu kommer att ske räfst och rättarting både inom den israeliska krigsmakten och underrättelsetjänsten. Someone fucked up and someone will have to pay. Poor someone.
    I en av världens mest debatterade och analyserade kriser/krisområden finns det inga dolda genidrag. Inget i den israeliska offensiven var ämnat att vare sig överraska eller skrämma. Hizbollah – och omvärlden – vet hur den israeliska uppmarschplanen till Litanifloden ser ut. Man kan timme för timme räkna ut hur det ska gå till.
    Det nya var att Hizbollah visade sig göra hårdare motstånd än förväntat, och att de så väl lärt sig läxorna från kriget i Afganistan.
    Israel kan ALDRIG vinna ett krig mot Hizbollah utan att sätta in massiva markangrepp, och Israel kommer heller aldrig kunna stå ut med de offer en sån offensiv innebär. Vi har ett klassiskt standstill här, och det kan bara lösas politiskt. Det måste till en dialog, med liberala och moderata företrädare för palestinierna.
    Det innebär att Israel måste sluta sätta likhetstecken mellan alla palestinier och terrorism.Och de enda som kan ändra spelreglerna är israelerna själva.

  5. yabosid

    Om något så måste väl detta bara accelerera Irans påstådda kärnvapen-planer. Då i dagsläget verkar det som atomvapenprogram är det enda som kan släcka USAs blodtörst.

    Motivationen att göra sig av Hizbollah, och kanske även Hamas (tänker då främst på Israels senaste lilla bomba-tillbaka-till-stenåldern-projekt), är väl att vid en attack mot Iran så skulle båda dessa, trots sunni och shia-tillhöre, göra sitt bästa för att ställa till det för israel och dess befolkning. Om man kan förgöra eller i alla fall begränsa deras möjligheter att göra detta så är säkert mycket vunnet i Washingtons och Tel-avivs ögon.

  6. Staffan

    Ja, jag skulle inte trilla av stolen av förvåning om bomberna började falla över Iran. Jag hade svårt att tänka mig ett ensidigt krig mot ett Irak som inte utgjorde något hot också.

    Ingenting är uteslutet när det gäller den nuvarande Bush-regimen. Och jag menar ingenting. Även om steget mot en a-bomb kan verka långt under fredligare perioder visade 9/11 hur snabbt allt kan vända. Gränserna flyttas hela tiden.

    Men jag tror att USA drar sig för en situationen där man måste sätta in marktrupper och då förefaller det troligare att man försöker skada Iran på andra sätt. Men det är klart, om man lyckas provcera Iran och Syrien att anfall låt säga Israel (vilket inte var så långt borta för några dagar sedan) är det inte alls otroligt.

    Helst ser de nog att någon annan gör det dock.

  7. Lennart

    Staffan: Tack för kommentaren! Seymour Hershs artikel är intressant mest för att han har tillgång till så många pensionerade underrättelse- och säkerhetsanalytiker som i sin tur vet hur tankegångarna går i Vita Huset, Israel och CIA.

    Även om det bara är indirekt information så är det de enda indikationerna vi har från den slutna världen i Vita Huset och Pentagon.

    Hur går diskussionerna, vilka alternativ diskuteras? Om det kommer till kritan och man tvingas till ett val mellan krig eller som man skulle uppleva det. kapitulation till Iran, skulle man verkligen inte välja ett bombkrig?

    Jag tror inte att många vet svaret men Seynmour Herhs artikel ger oss i alla fall en del indikationer.

  8. Staffan

    Intressant artikel, inte alls förvåndande i sig, men vikigt att det är New Yorker som skriver det. Det verkar dessutom fått stort genomslag i andra medier i alla fall här i Sverige.

    Jag har svårt att tänka mig att USa verkligen kommer att ge sig på Iran på egen hand. Uppdraget verkar större svårare än Libanon, eller till och med Irak, och inget av dessa kan ju sägas ha slagit väl ut. Jag tror ändå (kanske mot bättre vetande) att de förr eller senare måste lära sig något av vad som fungerar och inte.

    Däremot tror jag fortfarande inte att USA skulle ha något emot om det blev ett större krig i regionen, där USA skulle kunna stödja den häst som passar för stunden. Alla kommentatorer under Israel-Libanon konflikten lyfte upp ett regionalt storkrig som det värsta som skulle kunna bli resultatet av Hizbollahs och Israels attacker.

    Jag tror inte att USA ser det som det värsta tänkbara. Jag tror till och med att delar av administrationen skulle gilla det och gärna göra vad de kunde för att årstadkomma det.

    En försvagning av alla parter i den arabiska regionen (som ett krig skulle innebära) skulle vara ytterligare en bonus av Israels attacker på Libanon, för USA.

    Att de inte värderar arabers liv högre än så är helt klart.

Comments are closed.