Politik

Viktigt USA-dokument om Iran


Klicka på bilden för att läsa dokumentet

Representanthusets Underrättelseutskott har just publicerat ett utomordentligt viktigt dokument om den amerikanska underrättelsetjänstens bristanda förmåga att analysera Irans atomprogram. Dokumentet ligger på den här länken: Recognizing Iran as a Strategic Threat och bör läsas av alla som är intresserade av Bush-regeringens planer gentemot Iran.

Fast vi skulle föredra stringtrosor, såna som Linda Rosing har.

Det är viktigt att notera att USA fortfarande är ett mycket öppet samhälle. Hur många andra länder skulle publicera ett liknande dokument?

Men samtidigt är det minst sagt häpnadsveckande att Bush-regeringen inte ens har brytt sig om att bygga upp en kompetent underrättelseorganisation riktad mot Iran, ett land som man idag betraktar som sin huvudfiende.

I det här sammanhanget kan det vara värt att notera att Senaten också har sitt eget underrättelseutskott.

Dokumentet är också viktigt som tummstock för hur Bush-regeringen och det republikanska partiet, som har majoritet i Underrättelseutskottet, ser på ett framtida bombkrig mot Iran. Som vi ser redan på rapportens omslag så framställs Irans atomprogram som ett hot mot Israels hela existens. Det kommer tydligen att bli så som Bush-regeringen kommer att sälja ett bombkrig mot Iran. Om man inte anfaller först så kommer den galne Mahmoud Ahmadinejad att utplåna Israel med atombomber.

Och precis som i Libanonkriget så kan man komma att få omkring 60% av folket bakom sig.

Det är för tidigt att säga om Bush-regeringen kommer att anfalla Iran, men som den ansedde amerikanske journalisten Seymour Hersh har skrivit så har man vittgående planer på ett sådant bombkrig.

En intressant nyhet i den snabbt växande krisen är att den förre iranske presidenten Mohammad Khatami har fått visum till USA för att hålla ett tal i Washington National Cathedral i september.

Kanske en möjlighet till tyst diplomati, men det verkar som om de båda länderna är på kollisionskurs och att om inte någon utomstående kommer att ingripa så kan Bush komma att starta ett bombkrig mot Iran om ungefär ett år.

Kriget kan inte starta förrän då för Bush måste förbereda det amerikanska folket och få Tony Blair och kanske Angela Merkel med sig. Kriget kan inte startas efter december 2007 för då börjar primärvalssäsongen inför 2008 års presidentval.

 

[tags] USA, Iran, Mellanöstern, Pentagon, Israel, Bbombkrig mot Iran, Recognizing Iran as a Strategic Threat [/tags]

5 thoughts on “Viktigt USA-dokument om Iran

  1. Lennart

    Klas: Som vanligt, tack för en mycket skarptänkt kommentar! Jag håller helt med dig, rapporten är till stor del författad av personer med en neokonservativ agenda. Det är därför som den är så intressant och självutlämnande.

    Men demokraterna skrev också under på rapporten, vilket visar att även de verkar ställa upp på en konfrontationspolitik gentemot Iran.

    Vi har all anledning att oroa oss inför nästa år.

  2. Klas Sandberg

    Tecknen på att rapporten var ett litet stycke agitprop inför det kommande angreppet mot Iran tätnar Lennart.

    Den rapport som Representanthusets underrättelseutskott släppte, och som du kanske blivit litet förhastat förtjust i har tillkommit under ledning av Pete Hoekstra.

    Samme Hoektstra som för övrigt tidigare glatt förkunnat att fyndet av några tjugo år gamla senapsgasgranater i Irak bevisade att Bush anklagelser om massförstörelsevapen hade varit helt riktiga.[i]

    En mer anonym figur som varit rapportens författare, Fredrick Fleitz är ännu mer intressant.

    Det visar sig att han är en före detta CIA-analytiker som varit John Boltons gamle avlagde assistent från Bushs första mandatperiod. Där var Fleitz främsta funktion att får fram önskvärda fakta.

    När Bolton flyttade vidare till posten som USA:s FN ambassadör gick Fredrick Fleitz vidare till… de arbetslösas förening. Tydligen var han så föga imponerande att ingen i Washingtons regeringskanslier hade något nytt jobb åt honom.

    Fram till idag. Jag föreställer mig att någon ur det neokonservativa nätverket ringde upp så förklarade. ”Okej Fredrick, vi har ett nytt jobb åt dig. Se bara till att rapporten blir vad vi vill ha.”

    Mycket riktigt. Fleitz försummade inga möjligheter att trycka på varningsknappen om det Iranska hotet i sin rapport.

    Men är inte rapporten kritisk mot underrättelsetjänsten? Det måste väl tyda på att den är uppkäftig och själständig.

    Kanske inte ändå Lennart. De neokonservativa har länge bedrivit en ihärdig maktkamp mot underrättelsetjänsten. Det går tillbaka till 1970-talet när de intrigerade för att få stopp på avspänningen med Sovjetunionen.[ii]

    Stora delar av deras framgångar är beroende av att få kontroll över, främst CIA:s, information. Ur denna plockar de ut enstaka upplysningar som passar deras politiska syften.

    Newt Gingrich klagade över att när det gällde Iran ”Underrättelsetjänsterna är fixerade vida att förutspå den minst farliga världen som möjligt.”[iii] Det var så det fungerade på 1970-talet. Det var så det fungerade när Irakkriget pratades fram och det verkar som om det fungerar igen.

    ___________________________________

    [i] ” Pete Hoekstra, Intellegence officials, and Al Qaeda” av Spencer Ackerman I The New Republic online (via Juan Cole).

    [ii] ” Republican Report Hypes Iran Threat” av Jim Lobe 25 augusti 2006.

    [iii] ” Wanted: Scarier Intelligence” ledare i New York Times, den 25 augusti 2006.

  3. Guardian

    Man kan ju fundera på hur smart det är att försöka attackera Iran med sisådär 140 000 amerikanska soldater på andra sidan gränsen i Irak, inom lagom skotthåll….

    Nu är det inte förståss begåvning som kännetecknar Bushadministrationens så kallade Mellanöstern-politik, utan snarare avsaknad av bådadera….

  4. Klas Sandberg

    Det finns de som menar att Representanthusets Underrättelseutskotts rapport i själva verket är ett stycke propaganda, en liten skrift som skall försöka marknadsföra det kommande Iran-kriget.

    En före detta regeringstjänsteman, Gary Sick som tittat litet närmare på den hittar ned lätthet flera fel i den.

    På sidan 9 (I rapporten, min anmärkning) sägs att de 164 centrifugerna i Natanz anrikar uran av den typ som används i bomber. Det finns inga bevis för att det stämmer – och det finns många belägg för att de små kvantiteterna som anrikas är av den typ som används i reaktorer.

    Därtill kommer att 164 centrifuger inte är speciellt mycket för syftet. Några tusen hade varit nödvändiga.

    I rapportens sammanfattning finns dessutom påståendet att Iran har den största robot arsenalen i hela mellanöstern. DET är en flagrant lögn enligt Gary Sick. En snabb kontroll avslöjade att Iran inte har mycket mer än ”en handfull” Shahab-3 robotar. Israel och Saudiarabien har ett femtiotal mer kraftfulla missiler.[i]

    Det om det Lennart.

    Du berättar dessutom att man klagar över att informationen om vad Iran sysslar med är bristfällig. Man har inte gjort mycket för att förbättra den saken men däremot har Bushregeringen inrättat en enhet på det amerikanska utrikesdepartementet som leds av Dick Cheneys dotter Elizabeth ”Liz” som kallas för Iran-Syria Operations Group. Den jobbar i stort sett självständigt och har en budet på ca 85 miljoner dollar och skall samordna operationerna mot de båda länderna.

    Skälet till att hon valdes är betecknande, och skrämmande. Enligt en av hennes före detta kollegor:

    De valde en person som inte är specialist på Mellanöstern […] så ett inte några faktiska kunskaper om regionen skall störa policyn.[ii]

    Det finns många som anser att Liz Cheneys avdelning är en ny version av det ökända Office of Special Plans. Det var som bekant den enhet inom Pentagon som beredde marken för Irakkriget och som bland annat malde fram ”fakta” om Irans massförstörelsevapen.

    ______________________________________

    [i] Kommentar av Laura Rozen i Washington Monthlys blogg den 24 augusti 2006.

    [ii] ” The Other Cheney Behind the Scenes” av Robert Dreyfuss på AlterNet 13 juni 2006.

  5. Hans

    Att man inte skaffar sig bra underrättelser om Iran beror väl på att man inte vill veta något. Man har ju redan bestämt sig för den verklighet man önskar. Så varför blanda in villfarelser?
    Om inte kartan och verkligheten stämmer överens, så gäller kartan, för den har man ritat själv.

Comments are closed.