Det är snart Jul och vi sitter tre trappor upp i Utbildningsdepartementets fina ekpanelerade mötesrum i Stockholm och pratar, rottingmajoren och jag. De gamla fina Carl Malmstens- möblerna från Ibrahim Baylans tid är överhängda med grågröna camouflagenät, de stora funkisfönstren täckta med mörkt skottsäkert glas. I ett hörn står en gammal armésabel och en gigantisk uppstoppad kavallerihäst med sadel på vilken det sitter en stor gulnad lapp: “Armémuseum 1932”. Hur sjutton fick dom in den i rummet?

På väggen hänger mörka inramade porträtt av tidigare skolministrar. Alla de socialdemokratiska ministrarnas porträtt är övermålade med stora röda X.

På det stora konferensbordet ligger högar av beslagtagna mobiler och MP-3spelare och ett stort fat med gräddbakelser med ett stort handskrivet kort med texten “Till Fabror Rottingmajoren från eleverna i Eriksdalsskolan i Uppsala”.

‘Hur känns det’ frågar jag RM som han vill bli kallad, ’nu när du har fått chansen att omskapa den svenska skolan i tokliberal riktning?’

’Disciplin’ säger rottingmajoren och slår med sin finmaskig rotting mot det Julpyntade långbordet så att tomtar och julljus flyger iväg ner på golvet. ‘disciplin’ det är vad som gäller nu’. Jag kan inte annat än tror honom, och komplimenterar honom på hans nypressade paraduniform modell -78 och den stridshjälm och de kavalleristövlar som han bär med stil även om hjälmen är flera nummer för stor för honom. Det känns litet konstigt att sitta och prata med en stor stridshjälm från vilken det sticker fram en mun och en pipig röst och inte mycket mer.

Djupt inifrån hjälmen hörs rockmusik från en av de många beslagtagna MP-3spelarna som ligger i en liten hög framför rottingmajoren. ‘Faaaan vilken musik’, säger RM och vaggar fram och tillbaks till musiken. ‘Hur sjutton har ungarna råd med sånt här?’

’Men är disciplin verkligen det enda som behövs i Folkpartiets skola’ frågar jag, ’behövs det inte att man stimulerar barnen att lära, att fantisera, att drömma och tänka fritt?’

’Vaddå tänka fritt’ säger RM inifrån hjälmen, ’om de där galningarna tänker fritt så vet fan vad dom kan hitta på’. ‘Skoluniformer, skilda pojk- och flickklasser, kvarsittning, katekesen och rottingen, det är vad som behövs för att förbättra skolan. Vi måste sluta att dalta med ungarna. Kalla bad, varför kan man inte börja skoldagen med kalla bad – fast åtskilda’ skynda han sig att tillägga.

Bakelser, rottingmajoren älskar bakelser. och han har redan satt i sig ett halvt dussin från fatet på bordet. Nu pular han in två till under hjälmen och hans röst blir allt grumligare.

‘Det finns i alla fall en del fina skolbarn’ säger Rottingmajoren, ‘de här bakelserna kommer från Eriksdalsskolan i Uppsala som tack för att jag besökte dom. Dom har bakat dom i sitt eget skolkök. Ja jag blev tvungen att beslagta en massa mobiler och MP-3 spelare där, men jag tror att dom förstod att det var för deras eget bästa’.

Hans röst blir allt grumligare och snart, helt utan förvarning, kollapsar han i en hög på golvet. ‘Fan också, inte nu igen, dom där ungjävlarna har förgiftat bakelserna’ stönar Rottingmajoren och håller sig för magen, bara det inte är råttgift som förra gången, jag avskyr att bli magpumpad, Leijonborg, det här är ditt fel, det är du som ligger bakom det här precis som sista gången !!!’ Och så svimmar han med en tung duns när hjälmen slår i det blankpolerade parkettgolvet.

Jag täcker honom omsorgsfullt med ett av camouflagenäten och går tyst ut ur rummet. Det är roligt att se att dagens svenska skolbarn fortfarande kan drömma och tänka fritt.

Notis: Det här inlägget är en del av en pågående serie om den nya svenska skolan. Tidigare inlägg kan läsas här: Dr. Freud psykoanalyserar Rottingmajoren och här: Rottingmajorens vardag: Det krisar i Baggböle.