Klicka på bilden.
Världen har just sett ett synnerligen dramatiskt exempel på hur innovativa och framåtblickande människor an utnyttja Web 2.0. och Internet för att orsaka sociala förändringar, nämligen Barack Obamas makalösa presidentkampanj.
Det var ett av de ämnen som avhandlades på den just avslutade Web. 2.0 Summit-konferensen här i San Francisco och Claire Cain Miller skriver i New York Times om diskussionerna kring Obama och Webben: How Obama’s Internet Campaign Changed Politics
“Were it not for the Internet, Barack Obama would not be president. Were it not for the Internet, Barack Obama would not have been the nominee,” said Arianna Huffington, editor-in-chief of The Huffington Post.
She spoke Friday about how politics and Web 2.0 intersect on a panel with Joe Trippi, a political consultant, and Gavin Newsom, the mayor of San Francisco, at the Web 2.0 Summit in San Francisco. …
Howard Dean’s 2004 campaign -– which was run by Mr. Trippi –- was groundbreaking in its use of the Internet to raise small amounts of money from hundreds of thousands of people. But by using interactive Web 2.0 tools, Mr. Obama’s campaign changed the way politicians organize supporters, advertise to voters, defend against attacks and communicate with constituents.
Bland deltagarna märktes Joe Trippi, Howard Deans kampanjchef, Michael Arrington, John Doerr , Al Gore, Arianna Huffington, Guy Kawasaki , Vinod Khosla, Lawrence Lessig, San Franciscos borgmästare Gavin Newsom och många andra.
Obama var inte den ende som utnyttjade Web 2.0-teknologin, republikanen Ron Paul var också med på noterna och blev också han förvånansvärt framgångsrik.
Obamas kampanj utnyttjade t.ex. YouTube för gratisannonsering. Joe Trippi hävdade att dessa filmer var mer effektivt än TV-annonser eftersom tittare själva valde att titta på dem och ofta hade fått dem från en vän i stället för plötsligt se dom som TV-reklam när deras favoritprogram plötsligt avbröts.
“Kampanjens officiella reklamsnuttar som de skapade för YouTube sågs i 14.5 miljoner timmar” sade Trippi. “Det skulle ha kostat $ 47 miloned för att visa 14.5 miljoner timmar på kommersiell TV.”
Men huvudskillnaden mot förr är att i en Web-baserad politisk kampanj blir väljarna plötsligt aktiva istället för som tidigare, passiva soffliggare vars enda uppgift är att gå och rösta på vadagen.
Minst lika viktigt för Obama var hans möjlighet att bryta med traditionella finansiella intressegrupper och samla in fantasieggande summor direkt från miljoner småsparare.
Det behövs inte i de skattefinansierade valen i Sverige, men det skall bli intressant att se om det blir Socialdemokraterna eller Alliansen som först revolutionerar svensk politik genom att förvandla sina anhängare från passiva soffliggare till aktiva valdeltagare i nästa riksdagsval.
Obama visar vägen. Huvudskillnaden mellan 2004 och 2008 års presidentval är att bredbandet idag är betydligt mer utbyggt än för fyra år sen. Om man ser framåt ytterligare fyra år är det lätt att se att webben då antagligen kommer att helt överglänsa traditionella medier som radio och TV.
Mikroblogga här. Vad gör du just nu? Läs fler inlägg om Web 2.0
[tags]2008 Election, 2008 Elections, Barack Obama, Barack Obama 2008, Barack Obama White House, Breaking Politics News, David Axelrod, Mark Penn, Vita Huset, Valkampanjen i USA[/tags]
Bosse: Här är en insiktsfull artikel om hur Obama vann:
http://www.newyorker.com/reporting/2008/11/17/081117fa_fact_lizza?currentPage=1
“Battle Plans. How Obama won.” by Ryan Lizza
Stefan: Obama och MLK har rätt att välja vilken religion de vill. Deras kristna religion medför inte att mitt förtroende för dem ökar, det är deras handlingar som inger förtroende.
Det var inte kristendomen eller jesus som befriade svenskarna, det var Benjamin Franklins idé om demokrati och medföljande politisk, ekonomisk och religös frihet som tvingade fram de stora förändringarna i vårt land.
Nu skall jag villigt erkänna att Jesus inte var kristen, utan han var sig själv, en människa som tilldelats det högsta naturfenomenet som kan hända en människa, den ovillkorliga kärleken eller kärleken till livet. Det är han naturligtvis inte ensam om, utan historien är full av upplysta mästare som vandrat på vår jord och sjungit sin egen sång om kärleken till livet och oftast fått miljontals efterföljare.
Johnny: Obama är förstås en djupt troende och kristen man. Det är hela hans familj. Det var också ledarskapet av den afroamerikanska medborgarrättsrörelsen (inte bara Martin Luther King Jr givetvis) i vilken Obamas politik faktiskt är grundad i. Kan han också, enl dina funderingar ang religiositet, lida av “mentalsjukdom”?
Han stödjer heller inte samkönade “äktenskap” (än om han inte är för just sådana lagar som den som just röstats igenom i Kalifornien?).
Bosse: Jag tror att det är den längsta och mest insiktfulla kommentar som jag läst av dig.
Själv tror jag att det finns en chans att Obama är något så ovanligt som en hederlig och varmhjärtad politiker som erhållit sitt stöd genom pengar och röster från vanliga människor och inte från korrumperande storföretag och särintressen. Det finns en chans att Obama är en amerikansk version av Havel, Mandela eller Gahndi, även om jag inte vågar tro på det för än jag ser bevis på det i handling. Om Obama är en hederlig och varmhjärtad politiker och inte en stinkande, manupalitiv politiker som utvecklat talets inspirerande gåva för att manipulera folket för att vinna makten för sin egen skull, ja då kan det hända fantastiska saker i vår värld. Det verkar som om de bästa (hederliga och varmhjärtade) politikerna kommer fram ur de svåraste stunderna för nationen, så det finns en chans att Obama är The Real Thing, även om min cyniska hjärna inte vågar tro på det ännu.
Jag tror fortfarande knappt att det är sant att Obama tog hem “hela skiten” (som man skulle sagt i sportsammanhang). När primärvalen drog igång, för mycket längesen känns det som, så tyckte jag att Obama var en frisk fläkt men helt ärligt så trodde jag inte för ett ögonblick att han skulle kunna gå hela vägen.
Varför gjorde han då det? Ja förmodligen beror det på en kombination av förmågan och framsyntheten att ta till sig och använda modern teknik, en superb kampanjorganisation, att motkandidaterna underskattade honom och därigenom gjorde fatala misstag, att människor som aldrig tidigare röstat gjorde det nu eftersom de äntligen hade en kandidat de kunde identifiera sig med och inte minst en hel del flyt i avgörande lägen bl.a. då en finanskris (om nu en finanskris kan kallas för “flyt”) som blev akut just när Obamas läge verkade prekärt.
Men någon längre tid av firande har han nog inte råd med för det är nu som problemen verkligen börjar för Obama. Att vara nyvald amerikansk president i dagens läge måste, som någon redan antytt, vara i klass med att bli utnämnd till kapten på Titanic när båten redan krockat med isberget. Jag hoppas att han klarar det här såpass bra att vi slipper scenariet att om fyra år ånyo få någon gammal sunkig republikansk krigsfantast sittande i Vita Huset.
Hade Kennedy besegrat Nixon om inte TV funnits?
Svaret är väl att “media is the message” som McLuhan skrev. Den som är bäst på att anpassa sitt innehållslösa budskap till ett medium som verkar föra med sig både mening och kraft har en stark position. Och inte var det så mycket konkret hos Obama vad jag förstår, men han var ju bra på att få fram det på ett sätt så det skapade en process som delvis drev sig själv. Det hade kanske gått utan internet men hade varit mycket svårare. “A net we can believe in” är väl parollen för idag (??).