Min äldste son som bor uppe i Seattle har berättat hur förvånad han är att många av hans vänner som inte tjänar speciellt mycket pengar håller sig med de allra senaste mobiltelefonerna. Hur de kan få ihop till över $1000 per år för en iPhone eller Blackberry är ett mysterium.

Precis som i Sverige håller mobilföretagen prisnivån artificiellt hög genom att kräva två-årskontrakt och höga månadsavgifter, men den senaste mobilen har blivit en statusgrej bland de unga, för att inte tala om vuxna amerikaner, och då tar man hellre lån än att vara utan.

Men nu när finanskrisen biter allt mer så börjar allt fler leta efter alternativ. Mobilföretagen har alltid erbjudit s.k. förbetalda mobiler utan kontrakt. Man får ett visst antal minuter och betalar sen ingenting mer. Nu håller försäljningen av de här fattigmobilerna på att ta fart, något som på sikt kommer att förändra mobilmarknaden här i landet.

Andrew Lavallee skriver i Wall Street Journal om fattigmobilerna i USA Newly Budget-Minded Turn to Prepaid Phones – WSJ.com

Prepaid represents one of the few bright spots in the U.S. wireless market, where growth has slowed along with broader consumer spending. Price is a big reason. The average monthly wireless bill for an individual in the U.S. is $48.54, according to industry group CTIA, but data plans, text messaging and other fees can push charges for some people above $100.

People switching to prepaid service usually have to choose among variously priced packages, depending on how many minutes you expect to use. Customers often must finish their minutes or top them up with an additional order, or the unused minutes will expire.

De konsumtionsgalna amerikanerna som har levat på att konsumera tills de storknar tvingas nu att dra åt svångremmen och folk är chockade.

Man säger upp sina pigor, säljer sina SUV:n, köper mindre kläder och mat, drar in på bio- och restaurangbesöken. När amerikanerna börjar köra mindre och köpa bensinsnåla bilar då inser man att det här är en katastrofal kris.

Det här är en kris som kommer att sätta sina spår i det amerikanska psyket i en generation framöver, precis som den stora depressionen på 1930-talet.

Och i det här fallet är det enbart positivt.