Hade det inte varit för att Henry Ford växte upp nära Detroit så hade den amerikanska bilindustrin aldrig koncentrerats just i södra Michigan där Detroit ligger.

Fram till för omkring 20 år sedan var Detroit den amerikanska bilindustrins ground zero. Och den amerikanska bilindustrin var samtidigt de amerikanska fackföreningarnas högborg.

Men det var då. Idag är sydstaterna på väg att bli centrum för den alternativa amerikanska bilindustrin. Ja inte amerikansk egentligen för de flesta bilföretagen nere i sydstaterna är utländska, europeiska och japanska och det finns inga fackföreningar nere i sydstaterna.

Så när den demokratisk-ledda kongressen försökte rädda den Detroit-baserade amerikanska bilindustrin så gjorde sydstatssenatorer som minoritetsledaren Mitch McConnell allt de kunde för att stoppa försöken. För republikanerna vill inte rädda den amerikanska bilindustrin, de vill krossa den och med den de amerikanska fackföreningarna.

Daniel Gross skriver i Newsweek om bilindustrin i de amerikanska sydstaterna: Southern Comfort

Large plants, with names of Asian and European carmakers emblazoned upon them, now dot the Southern landscape alongside Civil War memorials. By moving aggressively into Kentucky, Tennessee, Alabama, Mississippi, South Carolina, Georgia and Texas, foreign manufacturers—call them the “Little Eight”—have transformed the economic geography of the nation’s auto industry and the political debate surrounding its future.

To hear the rhetoric wafting down from Capitol Hill of late, you’d think that Toyota, Hyundai, BMW and the rest are as all-American as Mom and apple pie. And, in many ways, they now are. Sen. Mitch McConnell of Kentucky made an impassioned plea on the Senate floor for his colleagues to oppose the $15 billion aid package the House of Representatives had approved for General Motors, Ford and Chrysler. “Labor costs need to be brought on par with companies like Nissan, Toyota and Honda—not tomorrow, but immediately,” he said

Två modeller, en nordstatsmodell med starka fackföreingar och en sydstatsmodell utan några fackföreningar alls.

Det mest intressanta är att det är sydstatsmodellen som håller på ett segra och med den de utländska biltillverkarna. Den en gång så stolta amerikanska bilindustrin är på väg att gå i graven. Inte minst ironiskt är att de vanligtvis så tokpatriotiska sydstatsrepublikanerna faktiskt står på¨de utländska bilföretagens sida mot den inhemska amerikanska bilindustrin.

Sån är världen ibland.