Palestinsk Qassam-raket.

Den Presussiska militärtänkaren Carl von Clausewitz, vars mastodontverk vom Kriege jag har på tyska i min bokhylla är känd för sin insikt att “Krig är blott en fortsättning på politiken med andra medel”.

Vilket leder till frågan: precis vad är Israels politiska mål med bombkriget i den tättbefolkade Gazaremsan? För att stoppa raketangrepp är inget politiskt mål, det är ett militärt mål.

Kommer man att upphäva Gazas isolering och stoppa massvälten? Kommer man att stoppa de ständigt växande kolonierna på Västbanken? Kommer man att öppna gränsen och erbjuda palestinierna jobb i Israel? Har man något intresse av en politisk lösning eller är det här enbart en straffexpedition, ett sätt att ge palestinierna så mycket spö att de aldrig någonsin vågar lyfta ett finger mot ockupanterna?

Irak och Melanöstern Juan Cole skriver så här på sin blogg: Sistani Calls for Action on Behalf of Gaza; Third Day of Bombardment; Gaza Hospitals Overwhelmed>

What I can’t understand is the end game here. The Israelis have pledged to continue their siege of the civilians of Gaza, and have threatened to resume assassinating Hamas political leaders, along with the bombardment. The campaign of brutal assassinations launched by Ariel Sharon earlier in this decade were, Sharon, promised us, guaranteed to wipe out Hamas altogether.

Do the Israelis expect the population at some point to turn against Hamas, blaming it for the blockade and the bombardment? But by destroying what was left of the Gaza middle class, surely they a throwing people into the arms of Hamas.

Carl Bildt ger sin och säkert också EU:s syn på kriget: Att få stopp på kriget

Jag utgår från att Israel under inledningsskedet av denna operation har attackerat alla de viktiga militära och politiska mål som man hade information om – allt annat vore dumt. Det gäller t ex all den infrastruktur som har med Hamas raketattacker att göra.

Men i detta konstaterande ligger också att utdragna fortsatta attacker ger allt mindre militär effekt samtidigt som antalet civila offer successivt ökar och det politiska priset blir allt högre i takt med att reaktionen i

Carl Bildt har dock fel när han talar om att man kan förstöra all den infrastruktur som har med palestiniernas raketteknologi att göra. För de palestinska qassam-raketerna är utvecklade med så enkel teknologi att man inte behöver någon formell infrastruktur. Hade man behövt det hade den för länge sedan varit förstörd.

Allt är tillverkat på platsen, med enkla komponenter som långsamt gör det möjligt för palestinierna att förbättra sin teknologi.

Så här skriver Janis Mackey Frayer på Israel-Palestina info om den palestinska raketteknologin eftet ett besök på platsen:
Inside the covert world of Gaza’s rocket factories

The making of a rocket appears disturbingly simple in its methodology and requirements. The only visible infrastructure as far as equipment goes is a modified Bunsen burner rigged to a propane tank to cook the chemicals. It means a rocket factory can be anywhere and everywhere. It can be loaded into a car or a taxi and easily relocated. It could even be carried on a donkey cart or a shoulder to a backroom or garden shed down the street.

People in this line of work are not really specialized either. They are drawn from the ranks of the faithful and exemplify Gaza’s militant culture which is to say nearly anybody can be one. The masked apprentices conducting the demonstration for us were a grade school teacher, an engineering student, and an auto mechanic.

Vad Israel borde göra är givetvis att börja investera i de ockuperade områdena, att erbjuda befolkningen jobb och en bättre levnadsstandard istället för isolation och massvält. Det är väldigt svårt att se hur palestinierna någonsin kommer att acceptera ett liv som undermänniskor hur många som än dödas. Det är därför som den senaste offensiven som helt verkar sakna ett politiskt mål också den kommer att misslyckas hur många palestinier som än dödas.