[print_link]
Det finns mängder med olika människotyper men en av de mer bisarra är de fanatiska Israel-älskarna. En sådan har tydligt fått sparken från Migrationsverket: Israelbloggare sparkad från Migrationsverket
Jag har träffat på de här människorna på de mest oväntade platser i världen: i Sverige, USA och Frankrike. Nu kanske någon säger att vad är det för konstigt med att människor av judisk börd älskar Israel?
Nej det är inte konstigt alls, det skulle säkert jag också göra om jag hade den rätta bakgrunden, men vad som gör de här människorna så unika är att de 1) inte har någon som helst koppling till Israel 2) för det allra mesta inte talar språket och 3) konstigast av allt, verkar vara helt och totalt ointresserade av den rika kulturen i dagens Israel.
Två bra exempel är Per Ahlmark och Cecilia Wikström från Folkpartiet, en annan som jag själv har träffat är en mycket trevlig fransk läkare i Paris som jag och min fru bodde hos några dagar för ett par år sedan.
Ingen an dom verkar ha någon uppenbar koppling till landet, de bor inte där, har tydligen aldrig bott där, är inte israeliska medborgare, talar som sagt inte hebreiska, läser inte modern israelisk litteratur, lyssnar vad jag vet inte på israelisk musik eller tittar på israelisk konst.
Men trots det så är staten Israel för dessa människor helt klart det viktigaste i deras liv; något som fyller hela deras liv, utan vilket de inte skulle kunna leva, kanske viktigare än deras familjer, säkert viktigare än deras egna hemländer.
Jag har också två israeliska vänner, som skakar på huvudet åt de för dom helt främmande Israel-älskande amerikanerna för vilka Israel inte har någon skönhetsfläck överhuvudtaget. Både George Bush, Barack Obama och Hillary Clinton tillhör f.ö. den gruppen.
Men de allra flesta av dessa amerikaner är trots allt av judisk börd och har därför en stark koppling till Israel. Deras barn tjänstgör ofta i Israels armé och de talar själva i alla fall en smula hebreiska.
Det finns också svenska invandrare här i USA som är fanatiskt pro-amerikanska och har väldigt svårt att finna skönhetsfläckar ens i George Bushs USA, se t.ex. på DN:s Hans Bergström.
Men de människorna bor i alla fall i det land de säger sig avguda. Vad som gör Israel-dyrkarna så bisarra är att de inte har någon synlig anknytning till det land som helt klart uppfyller hela deras liv.
Ingen alls, utom just en allt överskridande lidelsefull dyrkan.
[tags] USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Gaza, Jerusalem, Bagdad, Baghdad /tags]
Läs fler inlägg om Israel
- 2008-12-28:Obama, Israel och Mellanöstern. Bush II eller något nytt?
- 2008-12-25:Låter Barack Obama Israel krossa Gaza innan han tar makten?
- 2008-12-02:Kommer Hillary Clinton att kunna stifta fred mellan Israel och Palestina?
- 2008-10-19:USSR, DDR, USA, Israel. När muren faller: en enstatslösning för Israel nu när USA är slut som stormakt?
- 2008-07-24:USA-valet: Obama från Israel till Berlin, på tröskeln till USA:s ödesval
Israel-älskarna tar sig alltid tolkningsföreträde och är inte öppna för diskussioner. De har målat in sig i ett hörn som de aldrig förefaller kunna ta sig ur. Deras fanatism är minst lika oroande som den pro-palestinska där vissa också vandrar omkring med skygglappar likt ett kreaturs. Ett tips: Frys ut båda ytterligheterna tills de fattar att de båda är ganska impopulära hos det stora flertalet världsmedborgare. Pro-judar och pro-palestinier är som pest och kolera!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=872227
Att Lennart själv saknar koppling till de palestinska territorierna och inte behärskar det arabiska språket hindrar inte honom från att ta tydligt ställning för Palestina och mot det judiska folket.
Det som försvann i föregående kommentar:
http://libris.kb.se/bib/7438330
http://en.wikipedia.org/wiki/Yehuda_Amichai
Lennart,
man kan tycka vad man vill om Per Ahlmark, men jag tror faktiskt du delvis har fel.
Bara som ett exempel har han — tillsammans med Lilian Edström — tolkat dikter av Yehuda Amichai till svenska.
.
.
Bra inlägg Lennart. I min uppfattning så är det en sorts fanatism när den visar sig på det sättet som du tar upp här.
En del hävdar att man fastnat i offer bilden. Ärligt talat så översvämmas vi ju av filmer, serier och dokumentärer om det hela tiden så påminnelsen är hela tiden aktuell. Men vi vet alla att personer som varit offer en gång är det inte hela sitt liv och inte heller innebär att man varit offer en gång att man aldrig begår brott själv.
Eller så har man en stark känsla av vad som är rätt och fel, och tycker att Israel har en rätt att existera, något som dess grannländer har svårt att acceptera. När man sätter in sig i konflikten blir det skrämmande tydligt vilken fel bild svenskar och svenskar medier har om staten israel, och varför de måste agera som de gör. Därför tror jag att man blir så engagerad, man måste mot arbeta desinformation för det leder till antisemitism, något som varken du eller jag tycker är något bra.
Förövrigt har ju många avd dessa personer inte heller någon judisk börd eller någon relation till judendom alls.