Politik

Pinsamt värre: Obama som Netanyahus knähund, nya israeliska bosättningar

Israeliska bosättningar på Västbanken

Israeliska bosättningar på Västbanken

Obama verkar inte inse att han faktiskt är statschef för världens enda, om än något naggad i kanterna, supermakt.

Så det är rent pinsamt att han inte vågar ta till hårdhandskarna mot lilla Israels aggressive statsminister Binjamin Netanyahu som nu visar upp Obama inför omvärlden för vad han är, en nickedocka som inte vågar säga emot Israel när man kör på med nya USA-finansierade bosättningar, stick i stäv med Obamas önskemål.

Ethan Bronner skriver i New York Times om hur Obama återigen befinner sig på defensiven mot den israeliska regeringen: Israel Rejects U.S. Call on Development in East Jerusalem – NYTimes.com

 

Länkar:

[tags] Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud , Obama Netanyahu, Obama Israel, Bosättningar i Palestina[/tags]

27 thoughts on “Pinsamt värre: Obama som Netanyahus knähund, nya israeliska bosättningar

  1. Lennart

    Kerstin: Tack för kommentaren. Jag googlade runt litet och hittade följande utförliga information i det här ämnet från Enn Kokk, Om A-K Roth, klematis med mera.

    Det finns många svenskar i USA och jag har fått kontakt med en hel del av dom här på bloggen. De flesta är mycket trevliga och långt ifrån alla är politiskt engagerade. Men jag vet sedan tidigare att just Mellanöstern är ett känsligt ämne speciellt om man inte följer den i USA härskande “partilinjen”.

    Det är också intressant att se hur många USA-svenskar som liksom jag själv känner sig knutna till Sverige trots att vi har bott här i ibland rätt många år.

  2. Kerstin Gustavsson

    A-K Roth är en kvinna. Det vet jag från andra sajter. Hon har sina goda sidor men när det gäller MÖ-frågan är hon totalitär: Hennes åsikt gäller och minsta skymt av en ivändning gör dig till en fiende som det är tillåtet att hänga ut. Jag har personlig erfarenhet därav.

  3. Johnny

    Jag har fått intrycket att A-K Roth är en kvinna eller kanske en homosexuell man eftersom hon argumenterar ganska varmt och ödmjukt för sina ståndpunkter.

    Läser man i Wikipedia så är det ju fullt av blodiga konflikter mellan de invandrade judarna och bofasta muslimerna redan från början och som eskalerar hela vägen fram till 1948.

    Hade inte Vikingarna jämnat det judiska konungariket Khasarien vid Kaspiska havet till marken på 900-talet och tvingat judarna att fly till andra områden i Östeuropa så hade judarna haft ett hemland.

    Nu får man ju förstå att Vikingarna blev förbannade när den judiske kungen höjde tullen från 10% till 50% på varorna. Vikingarna måste vända sig i sina gravar över att deras lands moderna regering nu tillämpar ett 50% skattförtryck…

    Well. hur som helst, judar och muslimer får se till att komma överens om sakers tillstånd om de vill leva i fred och frihet, det är hög tid att avsluta denna snart 100-åriga konflikt tycker jag.

  4. sandbuzz

    A-K Roth ar ingen fejk pseudonym. Bade initialer och namn ar korrekta, och konet kan ni ju spekulera om…

  5. Kerstin

    Lennart:
    Vad skulle A-K stå för? Anders-Kalle, Algot-Kurt, Ansgar-Knut, Alvar-Kent, Axel-Karsten?

    Men visst, det kan handla om en helt fejkad pseudonym, på en eller flera personer, Anna-Karl, Anita-Kent, Anders-Katrin?

    Annars tycker jag Roths svenska är typiskt kvinnlig :-).

    Vad är en “stekare” förresten?

  6. Lennart

    Kerstin: A.K. är helt klart en man, det kan man avläsa på det engelska språkbruket, säkert en typisk stekare.

    Och ja, jag minns mycket väl vårt möte på bloggkonferensen. Förhoppningsvis blir det inte det sista mötet.

  7. Kerstin

    PS till A-K Roth när hennom kommer tillbaka från lyxsemestern:

    Din logik är lysande:
    Jag påstår att amerikanerna skickade upp den första satteliten.
    Det råkar var fel, alltså har amerikanerna inte skickat upp en enda sattelit.

    Sedan,den oberoende källan till Pappes fel tack!

  8. Kerstin

    Där ser man Lennart, man har ingen aning om vem man korresponderar med via bloggar. (I vårt fall gäller detta förstås inte, eftersom vi har träffats :-).)
    Jag har alltså fått för mig att A-K Roth är en kvinna, men som sagt, man vet ju inte på nätet. Det kan ju handla om flera personer också, som skriver under samma pseudonym. Det har man ju inte en aning om.

  9. Lennart

    Kerstin: Jag håller med, A.K. är rätt tröttsam men tydligen är han nu på väg till stekarna på Cape Code i Massachusetts så det blir litet lugnare på bloggen ett tag.

    Cape Cod är f.ö. USA:s Båstad, Visby och Västkusten, där creme de la creme från socialgrupp ett, dvs USA:s riktiga stekare umgås på sommaren.

  10. Kerstin

    A-K Roth:
    Nej vi vet, för dig är bara Israels lögnaktiga propaganda relevant.

    Vi kan gå tillbaka till den sionistiska rörelsens målsättning (den rörelse som började i slutet av 1800-talet och som övergick i terroristisk verksamhet frampå 30-talet, som var att etablera en judisk stat i området Palestina och att fördriva de människor som bodde i området, vilket är förspelet till det du citerar ovan.
    14:e februari överlämnades problemet Palestina, där Judarna ville upprätta en rent judisk stat, och uppmuntra världens judar att immigrera, till FN. Då var den palestinska befolkningen i majoritet (c:a 70%) och det hade inte gått att få in tillräckligt många judar för att få majoritet i området. Alltså tog FN över ansvaret för området från Britterna, som gav upp.

    Orsaken till att britterna gav upp var den terroristverksamhet som den sionistiska rörelsen ägnade sig åt, sedan ett antal år. 30 nov. 1947 beslutade FN om ett delat Palestina, en delning som sionisterna inte ville acceptera:

    Klart är att Arabiska Högsta Rådet utlyste en tredagars generalstrejk efter delningsbeslutet och att den judiska terrororganisationen Lehy och Irgun återgick till sin gamla taktik från 1936-39, “att placera bomber på marknader och busshållplatser med fullt med av människor”. Den 9 dec-47 utgick order till de sionistiska trupperna om att trakassera trafiken. En enhet under befäl av den då 19-årige Ariel Sharon anföll omgående två palestinska fordon med molotovcocktails och de “sårade araberna brändes inne” Sex dog. I en sionistisk order den 20 januari 1948 hette det: Förstör brunnen, förstör byn totalt, döda alla vuxna män. (Garthon/Palestinas frihetskamp)

    I Pappes bok kan vi läsa om hur by efter by utrymdes, ibland kunde palestinierna fly, ibland dödades de alla, skoningslöst. Vill du att jag ska citera mer om detta ur boken? Eller räcker det med att jag säger att Pappe har massor av exempel i sin bok på hur palestinska byar förstördes, jämnades med marken, ibland tillsammans med sina invånare. Jag tycker att du ska läsa den, liksom vad Morris skrivit och jag sätter mitt huvud i pant på att du ännu inte har läst Ett annat Israel av Susan Nathan, som jag rekommenderade dig för nog över ett år sedan.

    Så kan vi gå över till att citera vad Benny Morris (en av de israeliska historiker som har berättat om förstörelsen av palestinska byar och den fördrivning av palestinier som företogs av sionisterna 47-49:) sade i en intervju gjord av den israeliska tidningen Haaretz och återgiven som nedan av Per Garthon:

    På frågan om om hur många israeliska massakrer som begicks under Israels “frihetskrig”, svarar Morris i intervjun: “Tjugofyra. I några fall avrättades fyra eller fem personer, i andra 70, 80, 100”. Han fastslår också att den sortens grymheter inte var tillfälligheter. “Det var ett mönster”. Och Ben Gurion, de gamle socialisten? “Han skyddade (covered up) de militärer som utförde massakrerna”. I detta läge inskjuter Haaretz’ intervjuare: “Jag hör dig inte fördöma Ben Gurion!” Nej, svarar Morris, Ben Gurion hade rätt, “utan utdrivning av palestinierna skulle ingen judisk stat ha uppstått här”. Intervjuaren blir uppenbart perplex. Han pressar Morris: Israelerna gjorde sig skyldiga till “etnisk resning”? Ja, svarar Morris, “men det finns tillfällen i historien när etnisk rensning är rättfärdigad”. Och, sammanfattar han på ett sätt som kanske innehåller hela Palestinakonflikten i ett nötskal: “En judisk stat skulle inte ha blivit till utan utdrivning av 700.000 palestinier”. Intervjuaren framhärdar: “Men begreppet ‘rensning är förfärligt.’ Ja, svarare Morris, “men det var den term de använde på den tiden, jag har övertagit den från de 1948-dokument som jag forskar i”.

    Alltså, A-K Roth, det var sionisterna som började bekriga och fördriva palestinier. Innan dess hade judar och palestinier levt tämligen fredligt sida vid sida i de här områdena, liksom i Jerusalem, där också palestinierna var i majoritet.
    När sionisterna sedan började fördriva palestinier så försökte grannstaterna till slut ingripa och gick till attack (det du skriver om ovan), som de förlorade mot de sionistiska styrkorna.
    Dessa grannstater hade svårigheter, ville eller kunde inte ta hand om de fördrivna som blev flyktingar i deras länder, och kanske de tom kände viss solidaritet med de fördrivna. Och just sådana händelser anför du som försvar för Israels och sionistterroristernas agerande och anser för “självförsvar”!.

    Hur skulle det vara om du tog del av annan litteratur om området också, inte bara av israelisk propaganda?
    Och här är skälet till att jag inte släpper in Israelisk propaganda på min blogg. Det resulterar i ett ändlöst tjafsande där man får lägga ner stort arbete på att motbevisa alla de förenklingar och förvridna exempel som Israels propagandamaskin förser sina propagandister med, betalda sådana såväl som dem som ställer upp ideellt. Ni blir bloggtroll av värsta slaget.

    Jag har varken tid eller lust att skriva långa uppsatser för att visa på alla de felaktigheter som Israels propagandamakare för fram, alltså undviker jag för det mesta att diskutera Israels politik på min blogg, men ibland, som när man attackerade Gaza i vintras, på det vidriga sätt som skedde, då kan jag inte låta bli. Och ingen människa med skam i kroppen kan undvika att förfäras över Israels politik gentemot palestinierna och de kunnigare förfäras också över att fördrivningspolitiken fortsätter och ser klart vart Israels ledargarnityr syftar.

    Men, palestinierna beskjuter ju Israel. Jovisst, men eftersom Israel ockuperar områdena så är staten Israel skyldig att upprätthålla ordningen där. Det gör inte en rättsstat genom att massbomba oskyldiga. Det är som om Sverige skulle bomba hela Malmö sönder och samman på grund av de ungdomsrevoltörer som anlägger bränder i Rosengård och kastar sten på poliser, brandmän och ambulanspersonal som kommer till området.

  11. Lennart

    A.K.: Och jag som just hade börjat polera mina gamla kavalleristövlar och vässat värjan i hopp om att få tillbaks mina förfäders gamla gods i Estland.

    Tyvärr är väl Cape Cod redan etniskt rensat, men i alla fall, hälsa Ted Kennedy från mig.

  12. A-K Roth

    Lennart, du blir lätt impad ser jag. 🙂 För mig är Kerstins inlägg inte speciellt relevant när man diskuterar judiska bosättningar i Östra Jerusalem vs. VB och judisk närhistoriska och äldre band till den delen. Propaganda från vänster är också propaganda. Klart Pappe har högt propagandavärde bland dem som redan är besatta av hans typ av idéer. Sedan Pappe lämnade Israel har han fört en kampanj att bojkotta israeliska akademiska institutioner. (Blir ju knepigt för honom om han behöver en benmärgstransplatation el. annat som finslipats i nån israelisk medicinsk institution, varav jag stöder en). Falska påståenden och näsan ur led, tänker jag. Att somligt i hans berättelser kan bestå av fakta ändrar inte att han inte är trovärdig – för mig – på det hela taget.

    Men Pappe är ingen sanningssökande historiker. Han har själv beskrivit hur han sätter vänsterradikal ideologi över fakta. Dock är han hjälte inom svenska extremt israelfientliga kretsar/bloggar, somliga av vilka har ett mycket obehagligt bagage av selektivt folkförakt. Som bloggare har du säkert stött på artiklar om Ohly och hans favvo-blogg-debacle. Ohly fick backa men det var som att dra ut tänder.

    Kerstin, ser att du sänker dig att diskutera på annan plats med dem vars åsikter du inte tolererar på din egen blogg, ganska gängse form i extrema bloggar. Ledsen, Kerstin, men Ilan Pappe tas inte allvarligt som historiker och Garthon ses som partisk antiisraelisk hezbollastödjare, utom från likasinnade förstås. När han citerar vad Bernadotte skrev om judiska palestinier på den tiden glömmer han att ta med vad denne också skrev om arabiska palestinier och statsbygge, ganska såbeklämmande omdöme. Vad har det f.ö. att göra med fallet i Östra Jerusalem idag? Angående Folke Bernadottes mord – en tragisk och skamlig historia, ingen fråga om saken. Om Pappe, han har som sagt ett politiskt/ideologiskt agenda och har kommit med otaliga falska påståenden. Det räcker för mig att han för fram skrönan om “massakern i Jennin”, den som visades inte vara någon massaker. Rush to judgement är par for the course hos di radikale och intolerante, dem som tror sig ha monopol på tolerans.

    Lennart, jag förstår av dina tidigare rubriker och vinklingar att du sympatiserar med svensk vänsterradikal ensidigt syndabocksmakeri vad gäller MÖ. Jag har överseende då jag ser dig som progressiv på andra områden. Roligt att diskutera men får ta paus då vi åker till Cape Cod på 10 dagar i morgon. Har ingen lust att ge mycket tid till bickering; säkert futilt och vill inte dra på mig mer ovett än det jag redan har fått från många bråksjuka radikala. Peace man!

  13. A-K Roth

    Lennart: “…Det är en spännande logik. Alla som massfördrevs för 60 år sen, bör ha rätt att återfå sina hemländer…”

    Gå tillbaka, Lennart, och se om jag skrev eller implicerade detta. Den här sorts tekniken, att tyda om som “alla som…” är ologiskt i sig! Jag har inte sagt något ens liknande.

    Igen, jag försöker beskriva den israeliska inställningen till det från judar etniskt rensade Östra Jerusalem, en plats jag tror du håller med om, är viktig fuor alla tre religionerna. Att någon idag inte har kunskap om den etniska rensningen av Östra Jerusalem är märkligt och problematiskt. (Vad annat har man missat i svensk historieundervisning?) Det finns många källor och vittnesmål; det här är bara en av dem. Gillar du inte källan får du söka vidare. Säkert finns det med i någon skrift om “The forgotten refugees”.

    http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/History/Jerusalem.html

    “…In May 1948, Jordan invaded and occupied east Jerusalem, dividing the city for the first time in its history, and driving thousands of Jews — whose families had lived in the city for centuries — into exile. For the next 19 years, the city was split…

    …From 1948-67, the city was divided between Israel and Jordan. Israel made western Jerusalem its capital; Jordan occupied the eastern section. Because Jordan — like all the Arab states at the time — maintained a state of war with Israel, the city became, in essence, two armed camps, replete with concrete walls and bunkers, barbed-wire fences, minefields and other military fortifications.

    In violation of the 1949 Armistice Agreement, Jordan denied Israelis access to the Temple Wall and to the cemetery on the Mount of Olives, where Jews have been burying their dead for 2,500 years… Jordan actually went further and desecrated Jewish holy places. King Hussein permitted the construction of a road to the Intercontinental Hotel across the Mount of Olives cemetery. Hundreds of Jewish graves were destroyed by a highway that could have easily been built elsewhere. The gravestones, honoring the memory of rabbis and sages, were used by the engineer corps of the Jordanian Arab Legion as pavement and latrines in army camps (inscriptions on the stones were still visible when Israel liberated the city). The ancient Jewish Quarter of the Old City was ravaged, 58 Jerusalem synagogues — some centuries old-were destroyed or ruined, others were turned into stables and chicken coops. Slum dwellings were built abutting the Western Wall.

    …Jews were not the only ones who found their freedom impeded…Because of these repressive policies, many Christians emigrated from Jerusalem, leading their numbers to dwindle from 25,000 in 1949 to less than 13,000 in June 1967…”

  14. Lennart

    A.K.: Tanken att judar (som massfördrevs från Östra Jerusalem och hela Västbanken 1948) nu inte ska ha rätt att bo i Östra Jerusalem låter rent förhatlig. Det vore bra om du kunde ange en källa om denna massfördrivning och vem det var som utförde den.

    Det är en spännande logik. Alla som massfördrevs för 60 år sen, bör ha rätt att återfå sina hemländer.

    Så i morgon kommer vi att läsa om att Tyskland invaderar Polen för att återta Östpreussen. Polen invaderar Vitryssland och Arabvärlden invaderar Israel för att återta de återta de områden från vilka palestinierna massfördrevs.

    Spännande framtid. Om Reinfeldt och Tolgfors nu mobiliserar för att invadera Finland, Norge och Estland så kommer jag kanske att ta värvning.

    Som sagt, en spännande framtid.

  15. Kerstin

    A-K Roth:
    Här talar du om att 6.000 judar tvångsförflyttades ur östra Jerusalem. Om detta vet jag inget, men om så var, så var det vad de ursprungliga sionistiska förkämparna var beredda att ta för att få så mycket mer på andra ställen och dessutom i akt och mening att de senare skulle överta även det området, om det så skulle ske i strid mot internationell lag.

    Jag citerar Ilan Pappe (“Den etniska rensningen av Palestina”, 2007):

    Efter Förintelsen har det blivit nästan omöjligt att dölja storskaliga brott mot mänskligheten……
    och ändå har ett sådant brott utplånats nästan fullständigt ur den globala allmänhetens minne: Israels fördrivning av palestinierna 1948. (sid 13)
    ………
    Icke desto mindre lyckades de revisionistiska israeliska historikerna, som främst använde israeliska militär arkiv, visa hur falskt och absurt det israeliska påståendet att palestinierna hade gett sig av “frivilligt” var. (sid 14)

    Om Benny Morris forskning skriver Pappe vidare:

    Bilden var ensidig därför att Morris tog de israeliska militära rapporterna han hittade i arkiven för goda, eller till och med för sanningar. Följaktligen bortsåg han från sådana övergrepp som förgiftande av vattenflöden till Acre med tyfus, ett stort antal våldtäktsfall och de dussintals massakrer som judarna begick. (sid. 15)

    Så kommer fortsättningen:

    Palestinska källor visar emellertid klart att judiska styrkor redan månader innan arabiska styrkor gick in i Palestina och medan britterna ännu ansvarade för lag och ordning i landet (som ockuperande makt är skyldig enligt internationell lag att göra: min anm) hade lyckats tvångsfördriva nästan en kvarts miljon palestinier. (sid 15.)

    Jag kan inte låta bli att citera även detta:

    Då den sionistiska rörelsen skapade sin nationalstat, utkämpade den inte ett krig som “tragiskt men oundvikligt” ledde till fördrivningen av “delar av” den ursprungliga befolkningen, utan tvärtom: huvudmålet var den etniska rensningen av hela Palestina, vilket rörelsen eftersträvade för sin nya stat.

    Ilan Pappe anser vidare att “Den allmäna definitionen av vad etnisk rensning består av är tillämplig nästan ordagrant på fallet Palestina” (sid 17). Han är inte ensam. Det har skrivits ett ganska stort antal böcker om ämnet, som alla säger samma sak, fler är skrivna av judiska historiker eller journalister: Den officiella Israelbilden, den som A-K Roth för fram på mängder av bloggar, är falsk.
    Beskrivningar i Ilan Pappes bok, av hur denna etniska rensning gick till, är så fasansfulla att man mår fysiskt illa när man läser om dem. Och ja, jag må¨r fysisk illa också när jag läser om, eller ser på filmer om nazisternas illdåd mot människor, mot judar, romer, fackföreningsfolk, socialdemokrater, kommunister, homosexuella, motståndsmän etc. Men dessa illdåd ursäkter inte den israeliska statens illdåd mot palestinierna.

    Och så här var det också, enligt Per Garthon:
    År 1880, strax innan den moderna judiska invandringen började, beräknas hela Palestinas befolkning ha uppgått till omkring 400.000 personer varav 24.00o var judar (=6% av befolkningen). Palestinierna bodde i 657 byar och 13 städer i området. 85% av dem var muslimer, 11% kristna och 4 procent judar, enligt ottomansk befolkningsstatistik. Palestina saknade alltså inte icke-judisk befolkning. Tvärtom var den i överväldigande majoritet. År 1914 var befolkningen omkring 790.000, varav 60.000, 7,6%, var judar. Det hade invandrat judar, men också utvandrat, framför allt till USA. Inte förrän frampå 30-talet tog immigrationen riktig fart. Så 1946 hade Palestina, enligt FN, 1,86 miljoner invånare, varav 608.000 judar, alltså 33%.

    Så kom 1948 och den judiska staten proklamerades, vilket var början på det eviga kriget, vad jag förstår numer. Det krig som ska leda fram till Storisrael – om det så ska ta 500 år.

    Det sionistiska terrorister som började den etniska rensningen började i stort sett med att mörda Folke Bernadotte, utsedd av världssamfundet som fredsmäklare i området, för man ville inte alls ha fred. På den vägen har det varit under alla de år (40 noga räknat) som jag följt händelserna i området. Senaste vidrigheten var anfallet på Gaza, på en halv miljon människor utan möjligheter att fly, som man bl.a. bombad med vit fosfor och som man nu hindrar att bygga upp bostäder och infrastruktur igen.

    Om Bernadottes fredsmäklande kan vi läsa i Garthons bok (Palestinas frihetskamp);

    En del av Folke Bernadottes fredsplan ledde till FN-beslut den 11 december 1948 då generalförsamlingen fastslog att de Palestinaflyktingar som önskade återvända hem och leva i fred skulle tillåtas göra det, övriga skulle få ekonomisk kompensation. Israel vägrade…(sid150)
    …..
    Bernadotte visade öppet att han var chockad över den israeliska plundringen och förstörelsen av palestinsk egendom……..
    Bernadotte blev mördad 17 september 1948 av de judiska terrorgruppen Lehy, dagen innan han lämnade sin rapport till FN.

    Flera av terroristerna kom senare att besitta höga polistiska poster i Israel. Sharon var en av de sista från den här tiden att bli premiärminister – och hans händer var långtifrån vita.

    Det allra senaste om angreppet på Gaza är de israeliska soldaternas berättelser om vad de beordrades till: “Skjut på allt, kvinnor, barn spelar ingen roll, ställ inga frågor”.

    Ledsen A-K Roth, men ditt slag är förlorat. Det går inte längre att vinna det där propagandakriget. Den tiden då man kunde förvanska historien och behärska alla medier är förbi. Idag kommer sanningen fram. Det kommer inte att gå att förhindra den saken. Sedan handlar det bara om vilka som är intresserade av att ta del av den. Du är endera inte en av dem, eller så vet du men är en del av den Israeliska statens propagandamaskin, som gör de sista intensiva men fruktlösa försöken att bedra folk om den israeliska statens historia.

  16. A-K Roth

    Johnny: Jag har synen att det finns lagliga och olagliga israeliska bosättningar. Tanken att judar (som massfördrevs från Östra Jerusalem och hela Västbanken 1948) nu inte ska ha rätt att bo i Östra Jerusalem låter rent förhatlig. Om däremot staten Israel har flyttat dit folk mot sin vilja eller betalat för att folk ska flytta dit har jag en annan syn. Enkel är inte situationen. Många ser ÖJ på ett annat sätt än VB, just genom dess historia.

    Både international rätt och krigsrätt spelar in i hur man tyder alla fakta; hur befriade de individuella domarna i Haag är från politisk ideologi eller påtryck spelar också roll. En dom 10-0 kan ibland låta lika enkel som valet i Iran. Too good to be true. Jag känner till hur samma domstol behandlade processen och hur den dömde om säkerhetsbarriären: “…shows that the proceeding was little more than a kangaroo court, where Israel never stood a chance to defend itself…” (Barbara B. Balser, ADL National Chair, and Abraham H. Foxman, ADL National Director som bevakade processen)

    Tydligen känner sig israelerna inte trygga under FNs och ICJ’s “beskydd”. FN har ju också en sorglig track record, från ensidiga fördömanden till den antisemitiska folkfesten i Darfur 2001. Ditt förslag om att en domstol skulle bedöma, ge båda parter tryggheten att någon oavhängig instans dömer, låter bra. ICJ är kanske det bästa vi har men ger det trygghet till alla?

  17. Johnny

    A-K Roth: ” Min enda tes är att det INTE är en enkel fråga, vilket du tycks anse.”

    Juridiskt är frågan enkel att döma av det solklara domar beslutet i ICJ.

    Själv tycker jag man skall lämna över hela konflikten till ICJ så får de besluta om gränser, bosättningar, flykting kompensation etc. Det är ju därför man har domstolar för att de skall kunna ta ställning till alla fakta i konflikten så att man får ett beslut som vilar på laglig grund beslutat av högsta internationella juridiska instans. Det ger trygghet för båda parter.

    Enligt lag är det förbjudet att fördriva människor från deras hem och beslagta deras egendom och här skall naturligtvis ALLA människor som fått sina rättigheter kränkta, både muslimer och judar, erhålla rättmätig kompensation som domstolen får besluta om.

    “Juristerna i Haag har väl inte exekutiv makt utan rådgivande i vissa fall?”

    Vad jag förstår så har Israel ej skrivit under något avtal som ger ICJ någon juristiction över Israel, ej heller USA om jag förstått saken rätt.

  18. A-K Roth

    Johnny: Visst, man behöver inte vara fientlig eller biased för att anklaga ett land för brott men man kan vara det. Men ofta nog anklagas det just mot Israel ensidigt, okunnigt, hysteriskt och med en svärm propagandaord, en sorglig företeelse som inte leder till nånting annat än att skaffa en lämplig syndabock i en ytterst komplicerad konflikt. Så jag har lärt mig avvakta, inte döma i förväg.

    Man måste väl i alla fall, om man diskuterar ämnet, enas om hur man ska tyda paragraferna man syftar på vad gäller bosättningar i Östra Jerusalem och Västbanken och eventuella skillnader dem emellan. Jag tror t.ex. inte att Israel har “förflyttat” någon befolkning in i dessa områden, en företeelse man hade i sinnet och som man ville förhindra när man skrev Genevekonventionerna efter WWII. Det sagt, är jag inte någon bosättningsförespråkare! Men jag vet vilken befolkning som har tvångsförflyttats i området och det är judar, först från Östra Jerusalem av Jordanien 1948 och senare av israel, från Sinai och senare Gaza. Innan dess fördrevs bortåt miljonen judar från arabiska länder, de glömda flyktingarna.

    Jag är inte expert i International Law och har dessvärre tappat tron på att FN, under vilket ICJ i Haag lyder, skulle vara “unbiased”vad gäller Mellanöstern. Min enda tes är att det INTE är en enkel fråga, vilket du tycks anse.

    Juristerna i Haag har väl inte exekutiv makt utan rådgivande i vissa fall? Tycker de ska använda hela sin rådgivande makt till att verka för att de grupper som startat två krig mot Israel på två år under mullornas i Iran aktiva sponsring avväpnas. Då skulle FN och ICJ få lite trovärdighet.

  19. Johnny

    A-K Roth, lagen är entydig i denna fråga och Internationella domstolen i Haag har röstat 10-0 om saken.
    Jag kan inte se att det är Israel fientligt att kräva att Israel följer internationell lag om man gör anspråk på att vara en stat.

  20. A-K Roth

    Johnny, om man tror att en fråga är superenkel är det ofta inte alls så. Säkrast att inte vara så bergsäker, att sätta sig in i argument och ställningstaganden från många av parterna i denna komplexa konflikt. Är man israelfientligt inställd är det kanske en enkel fråga.

  21. Johnny

    A-K Roth: “Tror knappast man ska begära att israelerna ska ge upp sin närvaro i Östra Jerusalem, det som 1948 ockuperades av Jordanien och varifrån 6000 judar fördrevs, där mycket av det judiska raserades och där judar inte ägde tillträde förrän efter staden återförenades 1967.”

    Östra Jerusalem är av Israel ockuperat område och enligt internationell lag så är det förbjudet för Israel att bygga infrastruktur där och transferera sin befolkning dit. Det är dags för Israel att följa lagen och för USA att sluta stödja Israels lagbrott så att världen bringas i ordning. Det är varken enklare eller svårare än så.

  22. A-K Roth

    Ja, det blir en balansgång för Obama, men knähund för Netanjahu, knappast? Andra åter ser honom som knähund för PLO. Tror knappast man ska begära att israelerna ska ge upp sin närvaro i Östra Jerusalem, det som 1948 ockuperades av Jordanien och varifrån 6000 judar fördrevs, där mycket av det judiska raserades och där judar inte ägde tillträde förrän efter staden återförenades 1967. Dick Haas ger lite historiskt perspektiv:

    http://www.dickhaas.com/ , måndag 20 juli 2009

Comments are closed.