Politik

Avrättningen av domaren Goldstone. Göran Rosenberg om Goldstone-rapporten och Israels mjuka makt

[print_link]

Chief Justice Richard Goldstone, i bild från 2007

Det var Harvarduniversitetes Joseph Nye som myntade begreppet mjuk makt i sin bok Bound to Lead: The Changing Nature of American Power från 1990. Han vidareutvecklade sedan begreppet i sin bok Soft Power: The Means to Success in World Politics från 2004.

Precis som andra till synes nyuppfunna begrepp som sociala nätverk, paradigmskifte och Tipping Point så är mjuk makt en gammal företeelse.

Den Kristna Högern är t.ex. liksom alla religiösa organisationer ända från Jesus tid, mästare på att använda mjuk makt.

Att den Israeliska regeringen även den använder mjuk makt för att krossa alla förmenta motståndare, som nu senast den brittiske chefsjuristen Richard Goldstone, vars rapport om israeliska och även palestinska krigsförbrytelser, kom litet för nära sanningen, kommer knappast som en förvåning.

Goldstone får nu finna sig i att stå vid skampålen som antisemit tillsammans med helt vanliga Förinstelseförnekare, trots hans insatser som chefsåklagare i FN:s krigsförbrytartribunaler för Jugoslavien och Rwanda, det faktum att han själv är gammal Israel-vän och även av Judisk börd.

Ändamålen helgar medlen, är du inte för oss så är du emot oss.

Kanske Chen Ruoxi har beskrivit det hela bäst i sin mästerliga novell Häradshövding Yins avrättning, som finns på svenska i Göran Malmkvists översättning.

Det var under Den Stora Kulturrevolutionen när en av Maos många fanatiska anhängare befanns umbärlig och avrättades.

Han kunde inte förstå varför. Han hade gjort allt rätt, läst Maos oläsliga verk, hyllat den stora ordföranden, vigt sitt liv till den store ledaren och den kinesiska revolutionen. Nu avrättades han som vilken kriminell oliktänkande som helst och det värsta var att han för sitt liv inte kunde förstå vad han hade gjort för fel.

Göran Rosenberg skriver i DN om Netanyahyu och Israels mjuka makt: Kolumnen: Göran Rosenberg om antisemitismen som politiskt vapen. :

Det senaste och hittills kanske grövs­ta exemplet på Israels (miss)bruk av tillvitelser om Israelhat är den officiella reaktionen på rapporten från FN:s kommission för undersökning av krigsförbrytelser under kriget i Gaza, ledd av den sydafri­kanske domaren Richard Goldstone. Richard Goldstone är en av världens mest respekterade människorättsjurister, tidigare domare i Sydafrikas författningsdomstol och tidigare chefsåklagare i FN:s
krigsförbrytartribunaler för Jugoslavien och Rwanda. Kort sagt, inte vilken kritiker av Israel som helst, därtill av judisk börd och med starka personliga band till Israel.

Likväl valde Israels regering att redan på förhand stämpla Goldstonekommissionen som antiisraelisk och vägra allt samröre med den, inklusive inresa till Israel och till Gaza via Israel

 

[tags]Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud, Goldstonerapporten[/tags]

5 thoughts on “Avrättningen av domaren Goldstone. Göran Rosenberg om Goldstone-rapporten och Israels mjuka makt

  1. Lennart

    Comitis, jag ger inte så mkt för din blogg eller dig som skribent: jag tror att jag kan leva med besvikelsen. Och dessutom är bilderna fina 🙂

    Sanningen är att jag är väl medveten om mina egna brister och hela tiden försöker förbättra bloggen. Det är det som gör det så kul att blogga.

  2. Comitis

    Det är helt rätt Lennart – vem har tid. En människa med ett jobb och en familj har oftast inte tid att tillfredställa alla motdebattörer på nätet.

    Låt mig informera dig om att Aquarette fortfarande går dessa ärenden på andra bloggar (med mindre intensitet kanske). Låt mig också informera dig om att propagandan är mer utspridd än för “några år sen”.

    Till saken hör, och jag lovar att detta inte är propaganda (men du får gärna radera kommentaren, jag ger inte så mkt för din blogg eller dig som skribent). Vilka var de där två orden som man säger direkt efter man har förolämpat någon nu för tiden?

    “No offence” Just det…

    Det är just så Israel sköter kritiken idag (kritiken som ställer sig emot de olagliga handlingarna som sker).

    Staten förolämpar personen/”kritikern” (oavsett om han är jude, sionist eller gud. Sedan använder de sin megafoniska makt i världen för att svartmåla personen och sedan efteråt säger de elegant och enkelt;

    “No offence”

  3. Comitis

    Det är helt rätt Lennart – vem har tid. En människa med ett jobb och en familj har oftast inte tid att tillfredställa alla motdebattörer på nätet.

    Låt mig informera dig om att Aquarette fortfarande går dessa ärenden på andra bloggar (med mindre intensitet kanske). Låt mig också informera dig om att propagandan är mer utspridd än för “några år sen”.

    Till saken hör, och jag lovar att detta inte är propaganda (men du får gärna radera kommentaren, jag ger inte så mkt för din blogg eller dig som skribent). Vilka var de där två orden som man säger direkt efter man har förolämpat någon nu för tiden?

    “No offence” Just det…

    Det är just så Israel sköter kritiken idag (kritiken som ställer sig emot de olagliga handlingarna som sker).

    Staten förolämpar personen/”kritikern” (oavsett om han är jude, sionist eller gud. Sedan använder de sin megafoniska makt i världen för att svartmåla personen och sedan efteråt säger de elegant och enkelt;

    “No offence, We just want peace”

  4. Lennart

    Jan E: Personen i fråga har faktiskt redan poppat upp.

    Låt mig ge litet bakgrund:

    Trots att jag välkomnar kommentarer även om de inte håller med mig, kanske t.o.m. speciellt om de inte håller med mig, så finns det en gräns.

    Det måste det vara möjligt för mig att skriva ett inlägg om Mellanöstern utan att bara några minuter senare få en kommentar som är som om den kom direkt från Netanyahu-regeringen.

    Jag är ganska säker på att man scannar mitt RSS för att kunna agera så snabbt.

    För några år sen fanns det en svensk bloggare vid namn Aqurette som gjorde precis samma sak. Han fullkomligt dränkte bloggen med sina kommentarer så fort som jag skrev något om Mellanöstern.

    Jag tar gärna emot Israel-vänliga kommentarer, speciellt då t.ex. om de handlar om de olika fredsgrupperna eller om andra aspekter av livet i Israel eller om den israeliska kulturen, som t.ex. författare som A. B. Yehoshua eller Amos Oz som jag själv har läst.

    Men inte rena propaganda-kommentarer, de är alltför förutsägbara och bidrar inte med något nytt, så nu raderar jag dom helt enkelt.

    Enn Kokk har skrivit om hur han tvingades in i en oändlig debatt med personen i fråga:


    Flera av mina läsare minns säkert den närmast oändliga debatt om Israel/Palestina-frågan de (och även jag) har haft med A-K Roth; några betvivlade till slut, att hon fanns på riktigt, och trodde, att hon kunde tänkas vara signatur för en israelisk propagandaagent.

    Det är inte min avsikt – Jahvé och Allah bevare mig! – att återuppväcka den, redan allt för långa, debatten.

    Det finns en viktig skillnad mellan mig och Enn Kokk. Jag är inte alls lika tolerant, jag har inte tid, jag har viktigare saker att göra än att ge mig in i en oändlig debatt som inte leder någon vart.

    Så då raderar jag.

  5. Jan E

    Bra skrivet. Och Göran Rosenbergs artikel är lysande. Är det månne detta faktum som gör att A-K Roth ännu inte vågat poppa upp till Israels försvar 😉

Comments are closed.