Politik

I Facebooked your mom: försök inte det här i Kina, Iran eller Texas

Photo by Scott Beale

[print_link]

I sin bok Världens dåligaste språk, tror jag det var, skriver Fredrik Lindström hur män i olika kulturer reagerar när en av deras vänner, eller fiender, säger “jag ligger med din mamma”. På Fujian-dialekten, “galinia” för den som är intresserad.

I Kina, Arabvärlden och t.o.m. i de amerikanska sydstaterna blir reaktionen minst sagt våldsam eftersom kvinnan där allmänt anses som mannens egendom.

I Sverige däremot, skriver Fredrik Lindström, blir reaktionen en helt annan. Ett förbryllat “Jasså verkligen, men kan du inte hitta en tjej i din egen ålder?”

 

[tags]Sociala medier, Web 2.0, social media, Twitter, bloggar, blogs, Craigs List, Silicon Valley, Facebook, Digg[/tags]

3 thoughts on “I Facebooked your mom: försök inte det här i Kina, Iran eller Texas

  1. Bosse

    För satt inte vara helt ute har självklart även jag en Facebook-sida. 😉 Men liksom föregående skribenter begriper inte jag heller vilket intresse andra människor har av att veta när och vad jag äter, när och vad jag ser på TV, när jag går på toaletten mm. Det måste vara fullständigt ointressant för andra än de närmast sörjande. Har folk ingen integritet nu för tiden?

    Använder sidan bara som kontaktnät till folk jag annars riskerar att helt tappa kontakten med. Den s.k. statusuppdateringen använder jag bara när jag tycker mig ha något att berätta/dela med mig av. De få vettiga grupper jag är med i är tyvärr ganska inaktiva.

  2. Lennart

    Magnus: Samma Här. Jag har en Facebook-sida man har för länge sen slutat använda den. Jag kunde aldrig förstå vitsen med att skriva om mitt eget liv på det sättet.

    Det enda som händer idag är att jag får en massa inbjudningar att gå med i en massa meningslösa grupper som “vi som är vänsterhänta och gillar friterad bläckfisk”.

  3. Magnus

    Haha! jag är inte på FB alls – är aktiv på en del andra internetfora och dessutom är jag rätt misstänksam både mot FB:s sätt att hantera konton som företagets egendom och mot den exhibitionistiska sidan av stället – det här med att flagga med en cool personlighet, hippt lättrörlig musiksmak och underliga vanor för att ragga många vänner och hangarounds. Jag vet att jag är en spännande människa men ser helt enkelt inte min person som just en portfölj eller affisch på det sättet..

    -och sen: nej, jag skulle faktiskt inte vilja ha mina föräldrar som nätkompisar, Tror det är viktigt att man har andra kanaler för det och att man respekterar just rätten att inte behöva dela allt i sin tillvaro med sina föräldrar, gamla klasskompisar eller personer man jobbat ihop med.

Comments are closed.