De kubanska demokratiaktivisterna har bra tillgång till film och information från USA och EU tack vare de små USB-minnena som de smugglar runt på ön.

USB-minnena laddas av kubaner med tillgång till Internet på olika regeringsdepartement eller på de stora turisthotellen vilket gör det möjligt för på bloggare som den idag världsberömda Yoani Sánchez att inte bara följa med vad som händer ute i världen utan också bidra med sina egna kommentarer.

USB-minnena finns idag upp till 64 GB, alltså betydligt mer än vad behövs för en film. Jag har själv ett 32 GB-minne med mig i plånboken.

På samma sätt smugglar en grupp demokratiaktivisten i Silicon Valley under Austin Heap in USB-minnen med s.k. proxy kod som gör det möjligt för demokratirörelsen att access webben utan att myndigheterna kan spåra dom.

På andra sidan har vi den svenska regeringen som precis som regimerna i Iran, på Kuba och i Kina gör allt de överhuvudtaget kan för att förhindra fildelning och anonym tillgång till Internet.

Och som till varje pris vill förhindra att medborgarna själva får tillgång till det som Harvard-professorn Lawrence Lessig kallar the read-write web. Alltså möjlighet för vem som helst att modifiera information på nätet och skapa nytt innehåll.

Det här är en regelrätt bärsärkagång mellan det öppna samhället och dess fiender. Ingen kan idag säga vem som kommer att vinna, bara att de här pyttesmå USB-minnena har fått mullorna i Iran och Kommunistpartiet på Kuba och i Kina att sätta till alla klutar för att stoppa demokratiaktivisterna och nu senast ge den kände kinesiske dissidenten Liu Xiaobo 11 års fängelse.

Givetvis måste det finnas regler och lagar på Internet och webben, men problemet är att så få politiker behärskar den moderna IT-teknologin att det är oerhört lätt för lobbygrupper att driva igenom restriktiva lagar som FRA-lagen bakom ryggen på allmänheten.

Det verkar som om USB-minnena och teknologier som mobiltelefoner och Twitter på sikt kan komma att få den Iranska regimen på fall.

Men jag tror också att det är möjligt att den svenska regeringen kan komma att införa betydande restriktioner på hur vi får använda webben i framtiden.

Ett lätt steg på vägen till att förvandla webben till en kopia av forna tiders oförargliga TV och få pöbeln att hålla sig på mattan skulle t.ex. vara att förbjuda allmänheten att äga sina egna Internet-domäner, vilket är vad den kinesiska regeringen nyligen gjorde för alla .cn-domäner.

Kan den kinesiska kommunistregimen leva i symbios med USB-minnen, mobiltelefoner och en read-write web? Ingen vet men det verkar inte omöjligt. Kan ett demokratiskt Sverige existera med massavlyssning och förbud för allmänheten att etablera sina egna domäner och att på något sätt förändra och manipulera data från tidningar och etablerade webbsajter?

Inte heller det är omöjligt, för det märkliga är att fildelning är precis lika kriminellt i Iran och Kina som i Sverige.

Vi har idag fått något som vi aldrig har haft tidigare, nämligen en utbredd underjordisk IT-rörelse både i Sverige, USA, Iran, Kina, Kuba osv. Där amerikanska fildelare som Austin Heap använder de kunskaper han har lärt sig på fildelning för att hjälpa demokratirörelsen i Iran.

Rätt ironiskt att människor som om den svenska regeringen fick som den ville skulle sitta i fängelse idag spelar en nyckelroll i kampen för demokrati i Iran.

En kamp som kommer att underlättas när den nya och snabbare USB-3 standarden blir verlighet inom de närmaste två åren.

Världen håller alltså på att förändras, allt tack vare pyttesmå USB-minnen.