[print_link]
Ända sedan Homeros och de gamla grekerna så har historien formats av berättelser. Berättelser om heroiska dåd, groteska brott, kärlek, våld, hopp och förtvivlan.
I Mellanöstern har två diametralt motsatta berättelser stått emot varandra. En som fångades av den amerikanske författaren Leon Uris i hans bestseller från 1958 om emigrantskeppet Exodus, som, enligt Wikipedian “transportera judiska flyktingar från ett Brittiskt interneringsläger på Cypern till Palestina. Operationen utförs under Mossads övervakning. Boken fortsätter sedan med att spåra de olika huvudkaraktärernas historier och bindningarna mellan deras liv och den judiska statens födelse”.
Det är den berättelsen som har präglat den svenska synen på Mellanöstern under de senaste decennierna, till stor del tack vare politiker som Per Ahlmark, Cecilia Wikström och nu senast Gören Persson. Det gick så långt så att när svenska medier citerade den arabiska pressen så använde man sig av översättningar gjorda i Israel, med resultat som inte var helt oväntade.
Men det finns en helt annan berättelse, från “andra sidan kullen”, berättelsen om Nakba, katastofen, om hur upp emot 750 000 palestinier fördrevs från sitt hemland, hur hundratals palestinska byar utplånades i en av efterkrigstidens största brott mot de mänskliga rättigheterna.
En berättelse som man tvivlar på att Per Ahlmark, Cecilia Wikström (som i många är var Folkpartiers “Talesman för Mellanösternfrågor”) och Göran Persson någonsin ens hade hört talas om.
Brott, övergrepp och en brutal ockupation som fortsätter än idag, på 62:årsdagen av Nakba, Katastrofen.
Juan Cole skriver om Nakbah på sin blogg Informed Comment: skriver i Palestinians Observe Nakbah or Catastrophe Day, raise Hopes of Unity :
Millions of Palestinians remain stateless, and citizenship was defined by Warren Burger as ‘the right to have rights.’ As long as so many Palestinians do not have the right to have rights, there will be no end of trouble in the Mideast, and Israel cannot itself be a normal country. Although the current situation is often called Apartheid by analogy, it is worse, since most South Africans had citizenship, whereas the Palestinians of Gaza, the West Bank, Lebanon, etc. lack that basic guarantee of a decent life. And they are being actively deprived of it by Prime Minister Binyamin Netanyahu and his Likud-Shas-Yisrael Beitenu rightwing coalition.
Det kommer att ta decennier innan det blir fred i Mellanöstern, och vägen dig kommer med stor säkerhet att kantas av ännu en serie av allt blodigare krig.
En av förutsättningarna för att det ska bli fred är just att även den palestinska berättelsen om Nakba, Katastrofen, uppmärksammas och respekteras världen över.
Speciellt idag när president Obama mot alla odds gör ännu ett försök att stifta fred.
Axplock från den nordiska pressen:
[tags]srael, Västbanken, Palestina, Gaza, Benjamin Netanyahu, Budrus , Israeli-Palestinian Conflict , Nonviolence , Palestine , West Bank , World News,Salam Fayyad,Mahmoud Abbas, Palestinamuren, Israelmuren,Israels barriär på Västbanken, Avigdor Lieberman, Tzipi Livni[/tags]
Ochg hur mycket har DU tagit upp de judiska flyktingarna från arabiska länder som var fler än de arabiska du nämner? Hur ofta har svenska media tagit upp det?
När tog du en promenad i Israel sist? Råkade du se att de flesta har sitt ursprung i Mellanöstern? De består i huvudsak av ättlingar till dessa judiska flyktingar som FN inte har givit en enda dollar till.
Judarna tog hand om SINA flyktingar. Har du skrivit om vem som har tagit hand om de arabiska? Eller är du lika politiskt korrekt som gammelmedia?