Politiska dynastier blir lyckligtvis allt mer sällsynta. Ett av de få länder som idag har en politiska dynasti, med fruktansvärda konsekvenser, är Nordkorea.
Ian Johnson och Michael Wínes skriver i New York Times om hur Kina undslapp en Korea-liknande politisk dynasti och hur ingen idag där vill att landets statschef skall ärva sitt ämbete: North Korea Relies on China but Resists Advice – NYTimes.com
… China has little interest in seeing a Communist political dynasty take hold. (Many in China think it escaped this fate when the son of the Mao, the founder of the Chinese Communist state, was killed in the Korean War. That left Mao without a clear bloodline successor and power passed to others in the party leaders who moved away from his extremism.)
Det senaste artilleribombardemanget mot den lilla sydkoreanska ön Yeonpyeong ses som ett försök av Kim Jong-IL att hjälpa sin tredje son Kim Jong-Un att ta över makten efter pappa sin och fortsätta Kim-dynastin.
I Sverige behöver Carl Gustav Bernadotte inte bombardera några öar alls eller ens skjuta Djurgårdsfärjan i sank med sin kungliga torpedbåt för att installera sin dotter som tronföljare. Vad som inte anses lämpligt i Kina och de flesta andra länder är helt OK i det odemokratiska Sverige.
Tyska Bild har uppmärksammat de senaste skandalerna kring familjen Bernadotte och det märkliga att skandaler till trots så stöder över 50% av svenska folket ett odemokratiskt statskick: Carl Gustaf “ Der König als Hofnarr – Unterhaltung – Royals – Bild.de
Er muss sehr authentisch geklungen haben, denn in den Umfragen schwedischer Medien liegt der König plötzlich weit vorn. 53,3 Prozent der Online-Leser von „Aftonbladet“ sagen, sie fänden die Worte des Königs „sehr gut, er hat alles gesagt, was es zu sagen gab“. Bei der Boulevardzeitung „Expressen“ äußern 52 Prozent „ein ziemlich großes oder sehr großes Vertrauen“ ins Königshaus, im März waren es nur 34 Prozent.
Mycket av det stödet kommer från familjen Bernadottes makalösa mediakampanj som bl.a. har lyckats intala svenska folket att familjen drar in miljardbelopp till statskassan och att den svenska exportindustrin mer eller mindre skulle kollapsa om det inte vore för alla de jätteaffärer i mångmiljardklassen som den svenska exportindustrin inte skulle klara av utan Carl Gustav och Victorias direkta ingripanden.
Staffan Heimerson skriver i Aftonbladet om sanningen bakom kungafamiljens gigantiska draghjälp åt den svenska exportindustrin: Staffan Heimerson: Vår hovnarr till kung har aldrig sålt en bil
Spelar statsskicket en roll för exporten skulle Finland, som har en president som vi inte kan namnet på, inte kunna exportera flest mobiltelefoner i världen. Mercedes och BMW skulle vara rökta, ty även Tyskland har en president som vi inte kan namnet på. Men varor säljs genom överenskommelser mellan en säljare och en köpare. Faktorer som avgör är varans kvalitet, dess pris, leveransrutiner och personkemin mellan de inblandade. Det är en missuppfattning att omvärldens republiker blir till sig i trosorna om deras land gästas av en kung. Ingenting sådant händer. … det säljer inte en enda telefon eller ett enda lokomotiv. Ingen kung kan sälja X2000 eller kylskåp.
Så var det med den lögnen alltså, men det kommer de svenska rojalisterna knappast att bry sig om.
Staffan Heimersson tar också upp det faktum att den svenska Republikanska Föreningen är så rädd för att på något sätt stöta sig med familjen Bernadotte och de svenska rojalisterna att det mest provokativa man har kunnat tänka sig är att tilldela Lars Ohly ett pris för att han inte gick på prinsessbröllopet tidigare i år. Ett pris som f.ö. fick diskussionsforumet på republikanska föreningen att explodera av indignation.
Kanske Carl Gustav kan sälja några av sina löjliga hattar till Kim Jong-il, han lär också vara intresserad av mode och kaffeflickor.
Axplock från den nordiska pressen:
[tags] Republikanska Föreningen,Bernadotte, Bertil Hult Victoria mutbrott, Gunnar Stetler, Hovet mutor, Kronprinsessan och USA, Kronprinsessan Viktoria och USA, Kungahuset, Kungahuset och USA, Kungen och USA, Mutskandal Hovet, President i Sverige, Prinsessbröllopet, Rojalister i Sverige, Royal wedding Sweden, Swedish royal family, Swedish royal wedding, USA och Kungen, Varumärket Sverige, Varumärket Sverige i USA, Victoria Mutbrott, Victoria och Daniel, Kaffeflickor,Kim Jong-Un, Kim Jong+Il[/tags]
Lennart:
Fjäsk från pressen? hela november har varit en överdriven hetsjakt från svensk press på knugen för att han har druckit alkohol o kollat på brudar för typ 20 år sedan. Ingen som bryr sig men pressen tycker det är kul.
På söndag kör TV4 en dokumentär om Silvias farsa och hans Nazi-sympatier, fjäsk? Nej. Relevant? Nej.
@PA:
Ja,du kan ha rätt.Personligen struntar jag i dom och deras förehavanden i vått och torrt.
Dom kostar väl som ett halvt Jas_Gripen/år eller någon direktörs lön+bonusar+fringisar.
Pay peanuts,get monkeys!
@ bossebus
Ooops! “Massorna” är förstås en kliche av den typ som ingen borde använda sig av. 🙂
Att det inte är S som styr just nu tror jag nog ändå går ihop med teorin, då blir ju reaktionen hos monarkistsossarna typ “vi har i alla fall kungahuset kvar…” 🙂
Annars är det väl någonting i vattnet:
Kungen är mer populär än någonsin sedan det blev offentligt att han har gjort det som alla karlar drömmer och, satt på en massa unga godbitar vid sidan av…
Drottningen är mer populär än någonsin, eftersom det är synd om henne som har blivit bedragen, t.o.m öppna radikalfeminister uttalar sympati…
Victoria och Daniel är mer populära än någonsin efter bröllopet…
Carl Philip har t.o.m fått respekt hos Blogge Bloggelito sedan han började sätta på en utvikningsbrud…
Den enda som tappat mark är Madde, som INTE stannade kvar hos sin kille när han var otrogen…
Japp, Sverige har ett intressant förhållande till sin monarki… 🙂
@PA:
Lustigt nog så har vi snart åtta år av ickesossestyre (Även om dom är förvillande lika).
Tror inte riktigt på din teori.. 😉
“Massorna” tycker jag låter lite kul…
Vi som hellre skulle se republik har ofta svårt att förstå det folkliga stödet för Knugen och hans familj. Att Knugens popularitet t.o.m har gått upp sedan boken om alla hans vänsterprassel släpptes kan verka oförklarligt. Men ibland får man en och annan ledtråd. I samband med den kvällspressens utdrag ur boken etc nyligen så var det en sjuksköterska på mitt jobb som sade ungefär så här: “Förra veckan gav de sig på Mona Sahlin och nu ger de sig på Kungen, nu fan får det snart vara nog”.
Min teori är nu att kungahuset helt enkelt har växt ihop med sosseadeln. Dels därför att båda två står som den enda näst intill oföränderliga symbolerna i en i övrigt snabbt föränderlig tid, dels därför att båda på något sätt har kommit att bli två grenar på samma träd. När Kungen sjabblar sig så går Sossarna ut och protesterar, men bara lite lagom så där, det är aldrig någon risk att någon tror att de menar allvar med att de vill att han skall avgå. När Sossarna gör detsamma (tänk t.ex på Görans Perssons sjabbel vid Tsunamikatastrofen) så går Kungen ut och bryter mot sitt förbud mot att lägga sig i politik genom att kritisera hanteringen, men bara lite lagom så där, det är aldrig någon risk för att någon tror att han menar allvar och att han tycker att någon skall avgå på riktigt.
Bristen på “normal” religion hos massorna jämfört med andra länder spelar kanske också in, istället har vi i Sverige den hela treenigheten Sossarna, Kungahuset och det heliga fredagsmyset med familjen…
Peter, tack för en intressant insikt! En sak som förvånade mig när jag började titta på svensk TV på webben är allt det makalösa fjäsk för kungafamiljen man ser i pressen och i media. Ett fjäsk som rimmar illa med den jämställdhet med vilken man t.ex. statsminister.
Här i USA fjäskas det för presidenten som alltid kallas “sir”. Men jag har själv hört en svensk TV-reporter öppna en intervju med statsministers med ett käckt “Hej Fredrik Reinfeldt”. Man undrar vad som skulle hända om en reporter skulle säga Hej Victoria eller Hej Carl Gustav? Antagligen skulle han hängas från närmaste lyktstolpe.
Som sagt, för ett folk som inte fjäskar i vardagslag är kungafjäsket mycket besynnerligt.