Daily Archives: December 25, 2010

USA och EU, hur olika är dom? Exempel, Darins utvecklingslära

December 25, 2010 Published by: Lennart

[print_link]

En afro-amerikan kan idag, som vi alla vet, bli amerikansk president. En kvinna kommer säkert också att bli president, kanske så tidigt som om två år, om Sarah Palin ställer upp. Men det är helt uteslutet att en politiker som inte är fundamentalt (till skillnad från fundamentalistiskt) kristen kommer inte att kunna väljas till president inom en nära nog oöverskådlig framtid, säg inom de närmaste 100 åren.

Tabellen ovan visar varför. Till skillnad från EU där tidigare kristna länder som Polen nu sekulariseras allt snabbare så förblir USA ett fundamentalt kristet samhälle. Ett land där kristendomen genomsyrar alla värderingar och där endast 16% av befolkningen tror att Darwins utvecklingslära är sann! Detta trots att stat och kyrka officiellt är skilda från varandra.

Och detta trots ständigt stigande utbildningsnivåer, trots Internet och USA:s superba universitet och bästsäljare som Christopher Hitchens God Is Not Great: How Religion Poisons Everything och Richard Dawkins storsäljare The God Delusion.

Både Dawkins och Hitchens är f.ö. engelsmän och skriver från ett europeiskt perspektiv, även om Hitchens idag är amerikansk medborgare.

Kevin Drum skriver i Mother Jones om den Darwin i USA: Chart of the Day: The Ascent of Man :

Here’s the latest Gallup poll on what Americans think of evolution 85 years after the Scopes monkey trial. Obviously progress has been slow. But on the bright side, the hardcore creationist position has lost a bit of ground lately while straightforward evolution has shown steady gains over the past decade. The “humans evolved with God guiding” position has stayed steady, and this is the position I associate with people who basically believe in evolution but don’t want to be mistaken for godless atheists

Darwins Utvecklingslära växer idag med litet mer än en procent per år, vilket betyder att vi kommer att få vänta i nästan 40 år innan en klar majoritet av amerikanerna kommer att anamma en vetenskaplig lära som för första gången såg ljuset i Darwins bok Origin of the Species redan 1859!

Varför har det blivit så här? Varför står USA idag religiöst betydligt närmare Iran och Saudi Arabien än EU?

Det är en fråga som de flesta svenska journalister som skriver om USA aldrig gör någon egentlig djupdykning i. Man talar om de kristna fundamentalister som en gång koloniserade USA på 1600-talet, som om det amerikanska samhället inte skulle ha
förändrats på fyra hundra år.

Sverige var ett helkristet land så sent som för 100 år sen men är idag ett av det mest sekulariserade samhällena på jorden. Varför har inte USA gått samma väg?

Orsaken beror antagligen på att USA aldrig har varit lika öppen mot omvärlden som Sverige. Att sociala strömningar aldrig har trängt in i USA på samma sätt som i Europa, ens när dom har börjat i USA, som ungdomsrevolutionen och feminismen på 1960-talet.

Urbaniseringen har också gått långsammare i USA än i Sverige. Det nu så dominerande republikanska partiet har sedan 1970-talet varit ett utpräglat landsortsparti, USA:s Centerparti om man så vill. Ett parti som har blivit alltmer allierat med den radikaliserade Kristna Högern en rörelse som saknar motstycke i Europa men som liknar radikala muslimska rörelser i Mellanöstern.

De stora sekulariserade amerikanska universiteten ligger i små öar omgivna av gigantiska oceaner av kristna områden där förändringar kommer med en snigels hastighet.

Kommer USA att bli mindre kristet allteftersom åren går? Siffrorna ovan visar att det kan komma att gå så, men samtidigt att förändringarna kommer alltför långsamt. Och det kan göra det omöjligt för USA att modernisera och återta sin forna position som världens supermakt.

Axplock från den nordiska pressen:

Dagen.se – Stora nyheter, Dagen.se – Stora nyheter

[tags]Darwins utvecklingslära i USA, Darwin i USA, Evolution in the United States, Kristendomen i Sverige och USA[/tags]

Kungahuset

Kungen håller tal, Victoria, Daniel och det kungliga glansråret 2010

December 25, 2010 Published by: Lennart

[print_link]

För dom av oss som beundrar, dyrkar och rent av avgudar den väldisciplinerade och hårt arbetande kungafamiljen för det pampiga och helt osjälviska sätt på vilket den med sitt glassiga kändisliv kring Stureplan sätter glans på vår egen grådaskiga och helt oviktiga tillvaro, så har 2010 varit ett veritabelt glansår.

Var ska vi börja?

Givetvis med prinsessbröllopet den 19:e juni, ett bröllop som aldrig verkade vilja ta slut, som flåsande fyllde varenda spaltmillimeter med beundrand eoch helt okritiska artiklar av nästan nordkoreansk modell – timme in och timme ut i månader.

Och sedan den rent orgiastiska klimaxen med hundratusentals hysteriskt flaggviftande
människor från hela världen, ja eller i varje fall några tusen från centrala Stockholm, som kantade Stockholms gator för att hylla sin prinsessa och hennes högst alldaglige, folklige, litet småtråkige fästman. Så fort han blivit både kunglig och adlig så slutade han omedelbart jobba och övergick till att, liksom sin gemål, låta sig försörjas av de hårt arbetande och idag tyvärr allt oftare arbetslösa skattebetalarna.

Vars öppna kärlek till det nygifta paret genomsyrade hela den svenska folksjälen.

Och sen, hur fortsätter vi? Ja kanske med den överdådiga bröllopsresan i USA och Söderhavet, som höll på att sluta i domstol sedan det visades att den betalats av en privatperson. Nu lyckades rojalistiska jurister snabbt stämma i bäcken och stopp mutanklagelserna och förklara både kronprinsessan och hennes nyblivne gemål straffria och omutbara för all framtid.

Och till den kan vi lägga ett Haga som krympte nästan lika snabbt som Palestina inför kronprinsessans aggressiva bulldozers. Ingen fjäril syns tyvärr längre på Haga, men med tanke på de hundratals miljarder kronor som kungafamiljen sägs dra in till statskassan varje år genom sina utlandsresor, så är det dom sannerligen väl unnat. Dom kan gärna få hela Norrmalm och delar av södra Uppland med, liksom Stralsund på 30 år om så behövs.

Den allmänt dyrkade kungen, en av Sveriges i särklass mest beundrade män, förlänades under hösten en historisk hyllningsbok: Carl XVI Gustaf : den motvillige monarken av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och den snabbt avskedade Tove Meyersom, som kunde avslöja att kungen trots sin tilltagande ålder och sitt allmänt likgiltiga, ointresserade, slappa och nonchalanta förhållningssätt till allt som inte handlar om lättskjutna älgar och ännu en kväll på Noppes bar, faktiskt fortfarande har ett libido som kan driva dussintals s.k. kaffeflickor vilda.

Kungens och hans vänners intensiva engagemang för unga kvinnor vann gehör bland de riktigt breda lagren i vårt svenska folkhem.

Svenska språket tillfördes samtidigt hela två nya termer, kaffeflicka och att vända blad, ett bevingad ord som nu redan har blivit en del av vårt odödliga svenska språk.

Prinsessan Madeleine emigrerade till USA för att jobba ideellt på nöjesön Manhattan och lämnade många brustna hjärtan efter sig, bl.a. hennes tidigare pojkvän, den virile Jonas Bergström och den käcka norskan Tora Uppström Berg, nu persona nongrata i Sverige och långt upp på FRA:s avlyssningslista.

Prins Carl Philip, som fyllda 31, ännu inte riktigt vekar ha funnit sig själv och som tydligen inte har tjänat en enda dags uppehälle hittills i sitt liv, har en charmig ny flickvän, Sofia Hellqvist, som även hon säkert kommer att förgylla vår tillvaro och för vilken vi gärna betalar ut ännu mer skattemedel.

Victoria och Daniel reste till Kina precis när Liu Xiaobo fick Nobelpriset men passade sig noga för att INTE visa sitt stöd för vare sig honom eller hans fru, för att inte irritera den kinesiska regeringen. Icke-demokrater brukar ju hålla varandra om ryggen.

Sen får vi inte glömma Drottningen, vars far sent om sider visade sig tillhöra Nazistpartiet under Andra Världskriget, något som satte litet extra piff på kungaåret även om det inte i stort förändrade Andra Världskrigets historieskrivning.

Men den märkligaste överraskningen under hela kungaåret, något som slog ner som en mindre clusterbomb i det annars så trygga folkhems-Sverige, var att den annars så tråkige och okarismatiske kungen, som har svårt nog att yttra mer än brutna delar av en aldrig så kort och ogrammatisk mening utan att bli förvirrad, visade sig vara en mästare på att designa sina egna hattar, den ena färggrannare än den andra.

Vilket tyder på att 2011 kommer att bli ännu mer spännande än 2010.

Axplock från den nordiska pressen:

Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl, Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl, Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl

[tags]Republikanska Föreningen, Bernadotte, Bertil Hult Victoria mutbrott, Gunnar Stetler, Hovet mutor, Kronprinsessan och USA, Kronprinsessan Viktoria och USA, Kungahuset, Kungahuset och USA, Kungen och USA, Mutskandal Hovet, President i Sverige, Prinsessbröllopet, Rojalister i Sverige, Royal wedding Sweden, Swedish royal family, Swedish royal wedding, USA och Kungen, Varumärket Sverige, Varumärket Sverige i USA, Victoria Mutbrott, Victoria och Daniel, Victoria Liu Xia, Vicoria , Vicoria Liu Xiaobo, Kronprinsessan Victoria Nobelpriset[/tags]

San Francisco

Från Torino till Cleveland, kan europeisk stadsplanering rädda USA:s sönderfallande städer?

December 25, 2010 Published by: Lennart

När Beatrice Ask och de andra i hennes generation reste till USA för att studera och lära känna det stora landet i väster, så var det ofta till industristäder som representerade den tildens amerikanska samhälle, som gummistaden Akron, där Ask och jag själv mötte USA för första gången, till stålstaden Pittsburgh, bilstaden Detroit, storstaden Chicago, till den blomstrande Mellanvästern som på den tiden var centrum för det amerikanska välståndet.

Det är så dom fortfarande minns USA, men det USA har för länge sen försvunnit. USA kunde inte innovera snabbt nog för att hålla globaliseringen stången och “den amerikanska dröm” som Maud Olofsson talar sig varm för försvann redan för flera generationer sen till Kina, Indien och Sydamerika för att ersättas av lågavlönade tempjobb och förbittrade amerikaner som tog sin tillflykt i flaskan, sina vapen och sina biblar.

De tidigare så stolta städerna började falla sönder allteftersom de arbetsföra flydde till förorterna, sydstaterna och de båda kusterna.

Men en ny våg av stadsförnyelse är på väg här USA och Stephan Faris i Time skriver om hur man hämtar inspiration från EU och de länder som aldrig slutade i att satsa på kommunaltrafik enbart för att sänka skatterna: What Torino Can Teach Cleveland – Intelligent Cities – TIME

Torino — once known as the Detroit of Italy — has become a model of how a city can transform itself after an industrial collapse. It’s the latest chapter in how this city, which dates to ancient Roman times, has remade itself as its political and economic fortunes have shifted. Once Italy’s capital, Torino turned to industry at the end of the 19th century after power moved to Rome. This time, when its home industry waned, Torino turned outward. An aggressive urban plan, expansion into international markets, investments in innovation and the buildup of new sectors like food and tourism have made the city one of the most dynamic in Italy.

Roughly 60% of Torino’s abandoned industrial land has been repurposed. Its per capita GDP is more than 10% higher than the national average. Delegations from hard-hit cities like Cleveland and Detroit come to learn how their metropolis might become the Torino of America. “Turin is a city that had a plan to come back,” said Detroit Mayor Dave Bing while touring the city in November. “It’s good to see we’re not in this by ourselves.”

Stadsförnyelse är något man nu ser på många håll här i USA, inte minst här i Silicon Valley. Speciellt grönområden i städerna har blivit väldigt populära.

Däremot saknas fortfarande gågator, rondeller och kommunaltrafik som kan avlasta de sönderfallande motorvägarna och minska de väldiga koldioxidutsläppen.

Men man är på rätt väg och vem vet, med draghjälp från EU så kan städerna i den amerikanska Mellanvästern att återigen komma att blomstra.

Länkar:

Axplock från den nordiska pressen:

SvD – Senaste nytt,
digi.no

[tags]Amerikansk stadsplanering , City planning in the United States, Amerikanska städer, Torino and Cleveland, USA:s städer [/tags]

Mellanöstern

2011, kan palestinierna förklara självständighet efter Obamas historiska misslyckande?

December 25, 2010 Published by: Lennart

Vad som har fått diskussionen om USA:s fall från platsen som världens enda supermakt att ta fart handlar det senaste året handlar ett antal faktorer, Wall Street-kraschen som har orsakat enormt lidande världen över, USA:s ovilja att ta tag i sitt enorma budgetunderskott och president Obamas spektakulära misslyckande i vad han själv förklarade skulle vara hans främsta utrikespolitiska initiativ, fred i Mellanöstern.

En stormakt måste hålla sitt eget hus i ordning och samtidigt presentera lösningar för resten av världen. USA som inspirationskälla måste handla om mer än Hollywoodfilmer, vagt tal om “frihet” och “demokrati” och Kalle Anka på Julafton.

Så när det det nu visar sig att supermakten USA inte ens kan få sin pyttelilla allierade Israel att stoppa sina illegala bosättningar på Västbanken, ja då klämtar klockorna inte bara för Palestina utan lika mycket för stormakten USA.

Mark Landler skriver i New York Times om president Obamas historiska misslyckande: U.S. Ends Effort to Sway Israel on a Settlement Freeze – NYTimes.com

After three weeks of fruitless haggling with the Israeli government, the Obama administration has given up its effort to persuade Prime Minister Benjamin Netanyahu to freeze construction of Jewish settlements for 90 days, a senior administration official said Tuesday. The decision leaves Middle East peace talks in flux, with the Palestinians refusing to resume direct negotiations absent a moratorium, and the United States struggling to find another formula to bring them back to the table. It is another setback in what has proven to be a star-crossed campaign by President Obama.

Den stora busen i dramat är dock inte president Obama utan EU som har överlåtit “fredsarbetet” till den minst neutrala stater man kan tänka sig, nämligen president Obamas USA, istället för att själva aktivt blanda sig i fredsinitiativet.

Ethan Bronner skriver i New York Times om de kraftigt utökade bosättningarna efter kollapsen av Obamas fredsförsök, som alla byggs utan några protester från EU eller Obamas USA: After Freeze, Settlement Building Booms in Israel – NYTimes.com

In the three months since Israel ended its settlement construction freeze in the West Bank, causing the Palestinians to withdraw from peace talks, a settlement building boom has begun, especially in more remote communities that are least likely to be part of Israel after any two-state peace deal. This means that if negotiations ever get back on track, there will be thousands more Israeli settlers who will have to relocate into Israel, posing new dilemmas on how to accommodate them while creating a Palestinian state on the land where many of them are living now. In addition to West Bank settlement-building, construction for predominantly Jewish housing in East Jerusalem, where the Palestinians hope to make their future capital, has been growing rapidly after a break of half a year, with hundreds of units approved and thousands more planned.

Karl Vick och Ein Arik i Time, har en intressant artikel om hur den israeliska Apartheidpolitiken gör fred allt svårare: How Israel

But the Wall has done more than keep out suicide bombers. No less important, it has created a separation of the mind. Israelis say they simply think much less about Palestinians. And a generation of Palestinians is coming of age without even knowing what Israelis look like, much less the land both sides claim as their own. The absence of familiarity, names, basic knowing ” the absence of the foundations of empathy ” does not bode well for the chances of the two peoples one day living as neighbors in peace.

Ju mer palestiniern trängs samman på allt mindre områden, desto svårare kommer det att bli för dom att klamra sig kvar och desto enklare kommer det en dag att bli att driva bort dom i en ny gigantisk Exodus.

Tom Segev skriver i Newsweek om hur palestinierna på Västbanken nu arbetar för att själva kunna förklara sin egen självständighet: Salam Fayyad: Palestine’s P.M. on Building a State – Newsweek

You’re still working on your plan [to build an independent Palestinian state]. You have nine months left. Will it be ready? I think so. My vision is for better-functioning institutions for the state, more adequate infrastructure, various services.

Is there a specific date? The 26th of August.

On the 26th of August you’ll say, “I have a state.” No, that’s when we’re supposed to have attained a state of readiness. The reality of it will grow on you.

So you believe in the power of optimism? Most definitely.

How do you explain the fact that most Israelis don’t believe in the possibility of peace anymore? Right now, in all the opinion polls, there is still a majority that favors a two-state solution, both in Palestine and Israel.

But most Israelis don’t believe it’s possible. As we build more, as we create more and more facts on the ground…this has enormous power. I’m betting on change, positive change.

En palestinsk självständighet skulle dock bli helt symbolisk. President Obamas USA kommer att göra allt för att förhindra den och EU kommer knappast att lyfta ett finger för palestinierna.

BBC skriver om hot från israeliska arméofficerare om en ny storoffensiv mot Gaza: BBC News – New Gaza war “a question of when”, not if

A senior Israeli army officer has told the BBC that as long as Hamas remains in control of the Gaza Strip, another war is “a question of when, not if”. He said the Palestinian Islamist group had rearmed so much since the Israeli offensive two years ago that it was now in a stronger position militarily.

Dagens Nyheter skriver om nya israeliska flygattacker mot Gaza: Fem döda i israelisk flygattack – DN.se

Israeliskt stridsflyg anföll centrala Gazaremsan på lördagen. Enligt palestinska säkerhetskällor dödades fem personer.

Och Svenska Dagbladet skriver om hur fler och fler länder nu symboliskt erkänner Palestina: Också Ecuador erkänner Palestina | Utrikes | SvD

President Rafael Correa undertecknade på julafton ett dokument där “den ecuadorianska regeringen officiellt erkänner Palestina som en fri och oberoende stat” inom gränserna som gällde vid sexdagarskriget 1967, då Israel ockuperade bland annat östra Jerusalem, Västbanken och Gazaremsan.

Argentina, Bolivia, Brasilien och Uruguay har erkänt Palestina.
.

Laila, slutligen, skriver om hur Google nu kommer att hjälpa till med att bygga upp en IT-industri i Gaza och på Västbanken: GTUG-GAZA Event Laila’s Blog

After that, she started a very interactive discussion with the attendees. During the discussion, Gisel said that “Google will invest 2 millions dollars in ICT sector in Palestine”. After this big statement, she was asked over and over about the exact fields that the 2 millions will be invested in. She answered by the following: ” We don’t know yet but We will spend the two coming months to decide and choose the right fields to invest in”.

Men kanske är allt prat om fred i Mellanöstern trots allt att missa det viktiga, för globaliseringen håller på att göra sitt inträde i Mellanöstern. De muslimska länderna befinner sig idag i samma situation som Japan, Taiwan och Sydkorea i början av 1960-talet. Dagens unga muslimer har tillgång till Al Jazeera och Internet, de får allt bättre utbildning. Det är helt verklighetsfrämmande att tro att dom av alla människor på hela jorden inte skulle komma att bli globaliserade.

Obama och Netanyahu och deras efterträdare kommer att kunna stoppa och förhala utvecklingen i tio, tjugo, trettio eller rent av fyrtio år, men knappast längre. (I Obamas fall genom att hålla diktaturen i Egypten under armarna)

Globaliseringen är omöjligt att stoppa den kryper in i alla vinkar och hörn och på sikt kommer Mellanöstern att bli precis lika globaliserad och integrerad som dagens EU. Det går inte att stoppa. Inte ens med taggtråd, krig och murar.

[tags] Israel, Västbanken, Palestina, Gaza, Benjamin Netanyahu, Budrus , Israeli-Palestinian Conflict , Nonviolence , Palestine , West Bank , World News, Salam Fayyad, Mahmoud Abbas, Palestinamuren, Israelmuren, Israels barriär på Västbanken, Avigdor Lieberman, Tzipi Livni , Obama Mellanöstern, Fred Mellanöstern,, [/tags]

Silicon Valley Sociala Medier

Kan Silicon Valley ge draghjälp till IT-marknaden i New York?

December 25, 2010 Published by: Lennart

Manhattan

New York, alla svenskars önskestad. Man kan shoppa till man storknar och om man råkar vara känd i Sverige eller t.o.m.i hela EU så är det i alla fall ingen som känner igen en – för ingen i USA och speciellt inte i New York, bryr sig om nånting som ligger utanför USA:s gränser, det existerar inte.

Men trots Femte Avenyn så har New York faktiskt sina begränsningar och en av dom är stadens IT-marknad. Hur många är det som kan nämna ett enda IT-företag i New York? Orsaken är att de IT-företag som finns i New York är helt inriktade på IT inom företags och finans-världen och inte som IT-företagen i Silicon Valley på konsumentmarknaden.

Fram till i mitten av 1980-talet så var företagsmarknaden betydligt viktigare för IT-företagen än konsumentmarknaden som nästan inte existerade, men idag är det tvärt om. Det är på konsumentmarknaden som nya IT-koncept först introduceras och de som jobbar inom företagssektorn här i USA har ofta betydligt snabbare och modernare datorer hemma än på jobbet.

Dana Rubinstein skriver i Wall Street Journal om hur Google nu håller på att etablera ett utökat brohuvud i New York, något som kan komma att ge draghjälp till den förvånansvärt lilla IT-marknaden i staden: Google Sets Business Focus in Chelsea, Purchasing 111 Eighth Ave for NYC Headquarters – WSJ.com

The Google deal comes at a time that the New York technology sector is growing, not an easy feat in today’s economy. Since November of last year, the information technology sector has gained 2,700 jobs in the city, according to state labor statistics. That’s an increase of 6%, more than making up for the 1,600 jobs it lost between November 2008 and 2009…. The city’s tech sector, often referred to as “Silicon Alley,” employed 47,700 people in November. While that’s well up from November 2003 when sector employment totaled 33,700, it’s still below its peak of 50,200 in November 2000, at the height of the tech boom.

Frågan om hur IT-industrin kommer att utvecklas världen över är komplicerad. Den mobila IT-industrin ser helt annorlunda ut än den fasta IT-industri som Silicon Valley idag är centrum för. Företagen är ofta pyttesmå och dagens IT-ingenjörer vill hellre bo i städer som San Francsco, Seattle, Malmö eller på Söder i Stockholm än i tråkiga IT-städer som Kista, Silicon Valley eller Bangalore.

En annan fråga är hur snabbt företagen kommer att anamma IT-teknologin från konsumentmarknaden och hur det kommer att förändra företagen. Ett litet exempel från sjukvårdsbranschen här i USA är hur Apples iPad på bara några månader har blivit något som varje IT-kunnig läkare inte kan leva utan.

Och om Google kan ge litet draghjälp till IT-marknaden i New York så är det givetvis enbart positivt.

Axplock från den nordiska pressen:

SvD – Senaste nytt, Helsingborgs Dagblad: Nyheter

[tags] Silicon Valley, Startupföretag, Riskkapital, Stanford University, Berkeley University, Palo Alto, IT, Google, Facebook, Twitter, Apple, Cupertino, Intel, Antitrustlagstiftning,Groupon,IT i New York, [/tags]