Daily Archives: February 10, 2011

Wael Ghonim och demokratiaktivisterna på Tahrir-torget.

Det drama som nu utspelas framför världens ögon är som ett gigantiskt klassiskt drama med hundratusentals statister som som vi gastkramade följer dag för dag, timme för timme, minut för minut, i kunskapen att världen och våra egna liv återkalleligt kommer att förändras av utgången.

Kanske Shakespeare fångade det bäst i sitt drama The Life of King Henry the Fifth,Act 4, Scene 3 om slaget vid Agincourt 1415

And gentlemen in England now a-bed
Shall think themselves accursed they were not here,
And hold their manhoods cheap whiles any speaks
That fought with us upon Saint Crispin’s day.

Det enda som saknas är Wagners Göttendämmerung eller kanske mer lämpligt, Beethovens Femte Symfoni i bakgrunden.

Den isländska bärsärkagången mellan juntan och miljoner demokratiaktivister har gått fram och tillbaks som en tennismatch som aldrig vill ta slut.

Det finns hjältar och det finns världsberömda politiker som hade kunnat spela en av huvudrollerna men som har krympt som snögubbar i solen, främst då besvikelsens mästare Barack Obama och Hillary Clinton som har sprungit runt som huvudlösa kycklingar utan att någonsin kunna tala ur skägget.

När nu den blott 30-årige Google-VD:n Wael Ghonim har blåst nytt liv i demokratirevolutionen och och de egyptiska arbetarna mer och mer går ut i strejk så står den åldrige Mubarak och den buse som nu i praktiken styr juntan, den förre säkerhetschefen och den sjuke och antagligen också mer eller mindre senile Mubaraks högra hand, Omar Suleiman, med ryggen mot väggen.

Om man inte sätter in militären och säkerhetspolisen för att krossa demokratirörelsen inom de närmaste dagarna så kommer juntan att tappa kontrollen. Vi har nu nått revolutionens kulmen, ett avgörande måste komma. Antingen en fredlig nedmontering av den USA-stödda juntan eller också ett blodbad utan like.

Kalle Bergbom skriver i Dagens Nyheter om den suave och engelsktalande Omar Suleimans mörka bakgrund inom säkerhetstjänsten och hans starka ställning som USA:s och Israels absoluta favorit att styra Egypten mot framtiden: Suleimans dunkla bakgrund skapar oro – DN.SE

Enligt The New York Times vittnar hemligstämplad diplomatpost nyligen publicerad av Wikileaks om Omar Suleimans roll som regelbunden informatör till amerikanska statstjänstemän på besök i Egypten. I dokumenten beskrivs Suleiman som president Mubaraks ‘consigliere’, och han sägs vara ‘ extremt skarp och analytisk’. Som Mubaraks högra hand kom Suleiman under 1990-talet och framåt också att bli en av arkitekterna bakom det internationellt hårt kritiserade överlämningsprogrammet, där terrormisstänkta fångar skickats från de Nato-allierade styrkorna till egyptiska fängelser och förhörsrum.

David D. Kirkpatrick skriver i New York Times om de begynnande strejkerna inom den egyptiska industrin som snabbt kommer att tvinga fram ett avgörande: Protesters in Egypt Regain Initiative as Workers Strike – NYTimes.com

In the most potentially significant action, about 6,000 workers at five service companies owned by the Suez Canal Authority – a major component of the Egyptian economy – began a sit-in on Tuesday night. ….More than 2,000 textile workers and others in Suez demonstrated as well, Al Ahram reported, while in Luxor thousands hurt by the collapse of the tourist industry marched to demand government benefits. There was no immediate independent corroboration of the reports.

Stephen Kinzer skriver i The Daily Beast om att USA för första gången någonsin måste börja tolerera demokratiska regeringar som är kritiska mot USA och dess okritiska stöd för Israel: Egypt Protests Shows American Foreign Policy Folly – The Daily Beast

Even if democratic regimes in the Middle East are not fundamentalist, however, they will firmly oppose U.S. policy toward Israel. The intimate U.S.-Israel relationship guarantees that many Muslims around the world will continue to see the U.S. as an enabler of evil. … Accepting that Arabs have the right to elect their own leaders means accepting the rise of governments that do not share America’s pro-Israel militancy. This is the dilemma Washington now faces. Never has it been clearer that the U.S. needs to reassess its long-term Middle East strategy.

Al Jazeera skriver om hur strejkerna nu sprider sig i Egypten: Labour unions boost Egypt protests – Middle East – Al Jazeera English

Egyptian labour unions have gone on a nationwide strike, adding momentum to pro-democracy demonstrations in Cairo and other cities. Al Jazeera correspondents, reporting from Egypt, said around 20,000 factory workers stayed away from work on Wednesday. Al Jazeera’s Shirine Tadros, reporting from Cairo, said that some workers “didn’t have a political demand”. “They were saying that they want better salaries, they want an end to the disparity in the pay, and they want the 15 per cent increase in pay that was promised to them by the state.”

Ken Stier skriver initierat i Time Magazine om den egyptiska militären och dess oerhört starka ställning, en mycket viktig artikel: For Egypt’s Military, Big Business Means Staying Power

…The secrecy begins with the military budget, which Jane’s estimates to be about $5 billion. However, one independent researcher has calculated that actual military expenditures could be four or five times larger. Part of the budget is made up of U.S. military assistance of $1.3 billion annually that provides financing for Egypt’s major weapons systems. (The funding must be spent on U.S. goods and services and is therefore effectively a subsidy for U.S. defense contractors.)

Mike Landler och Helen Cooper skriver i New York Times om hur Israel, Saudi Arabien, Jordanien och United Arab Emirates vädjar till Obama att stödja Mubarak och juntan, och Obama-regeringen har mycket riktigt gjort en helomvändning för att sen igår göra ytterligare en omvändning, vilken i ordningen är i dagens läge omöjligt att hålla reda på: Mideast Allies Press U.S. to Go Slow on Egypt – NYTimes.com

Israel, Saudi Arabia, Jordan and the United Arab Emirates have each repeatedly pressed the United States not to cut loose Egypt’s president, Hosni Mubarak, too hastily, or to throw its weight behind the democracy movement in a way that could further destabilize the region, diplomats say. One Middle Eastern envoy said that on a single day, he spent 12 hours on the phone with American officials. There is evidence that the pressure has paid off. On Saturday, just days after suggesting that it wanted immediate change, the administration said it would support an ‘orderly transition’ managed by Vice President Omar Suleiman.

Charles Levinson och Sam Dagher skriver i Wall Street Journal om hur demokratiaktivisterna nu har flytta fram sina positioner i Kairo: Protesters Take New Ground in Cairo – WSJ.com

CAIRO?Demonstrators demanding the resignation of Egyptian President Hosni Mubarak took over new ground, expanding their protests to the parliament building a few blocks from their encampment at Tahrir Square. A large crowd of chanting protesters gathered there Wednesday afternoon, putting more pressure on a regime that continues to reject their main demand. They blocked off both ends of the street, setting up a new perimeter and searching people on their way in.

Så hur kommer det att gå? Det är givetvis omöjligt att avgöra. Men nu gäller det inte längre enbart Egypten. Nu börjar det även jäsa i Jordanien och resterna av den krossad Gröna Rörelsen i Iran börjar röra på sig. För att citera Winston Churchill, det här är inte slutet, det är inte ens början till slutet, det är slutet av början. Knappast ord som den vettskrämde Obama vill höra.