[print_link]
Klicka på bilden.
Globaliseringen sveper obönhörligt över världen och har nu, som vi sett
äntligen nått Mellanöstern.
Men hur ser globaliseringens infrastruktur ut? Hur rör sig idéer, tjänster, människor och varor runt jorden?
Globaliseringen har flera komponenter. Den ena är kunskapsstäder som Silicon Valley och San Francisco här i norra Kalifornien, den andra flygplatser med avancerad lasthantering och kringliggande och ofta specialbyggda städer.
John Kasarda, lärare vid University of North Carolina at Chapel Hill Kenan-Flagler Business School, har skrivit en bok tillsammans med Greg Lindsay med titeln Aerotroplis, the Way We’ll Live Next, om det nätverk av flygplatser och storstäder som utgör stommen i den nya globaliserade världen.
Greg Lindsay skriver en stort upplagd artikel om boken i Wall Street Journal där han liknar de nya kommunikationslederna vid den gamla Sidenvägen som knöt Kina samman med Europa innan man 1498 upptäckte sjövägen till Indien och senare även Kina : Cities of the Sky. From Dubai to Chongqing to Honduras, the Silk Road of the future is taking shape in urban developments based on airport hubs. Welcome to the world of the ‘aerotropolis.’ :
…In places like Dubai, China, India and parts of Africa, cities are being built from scratch around air travel, the better to plug into the global trade lanes overhead.
..It allows Indian hospitals to entice American heart patients for top-notch surgery at rock-bottom prices. It lets factories move out to the far reaches of western China to manufacture the iPad for lower wages while absorbing millions of urban migrants…… For all the attention paid to its high-speed railways, the Chinese state is spending as much if not more to build 100 new airports by 2020, with new cities to match.
Den mobila webben är ett exempel på den nya globaliserade Sidenvägen. Medan mjukvaran för de nya pekskärmsmobilerna och läs och surfplattorna tillverkas här i Silicon Valley så tillverkas hårdvaran i Taiwan och Kina, ARM-processorn tillverkas i Storbritannien och appar tillverkas över hela världen.
Sidenvägen finns även här i USA med fyllda “nerd-bird”-flyg mellan San Francisco och San Jose här i Silicon Valley till Seattle och Austin och givetvis även till Kina och Taiwan.
Nu hör det till saken att Kasarda är konsult för just såna här flygplatsstäder och som Rowan Moore skriver i en skeptisk recension i Guardian, så är boken inte speciellt originell:
I have to say, I have heard much of this before: in Martin Pawley’s Terminal Architecture of 1998, in Rem Koolhaas’s S,M,L,XL(1995), in Deyan Sudjic’s The 100 Mile City (1993), in Marc Augé’s Non-Places (1992), in the writings of JG Ballard, even in Alexander Korda’s 1936 film of HG Wells’s Things to Come. Despite all this historic futurology, there seem to be quite a lot of boring old cities around still doing reasonably well. The really interesting question is why the true aerotropolis, despite compelling reasons for its existence, is taking so long to get off the ground.
Jag tror själv att den grundläggande komponenten i det globaliserade samhället helt enkelt är allt snabbare kommunikationer sammankopplad med en övergång till elektroniska dataformat som gör det möjligt för en läkare i Sverige att undersöka en amerikansk patient som befinner sig här i Kalifornien, eller indiska skatteexperter att granska amerikanska skattesedlar, för att bara ta två exempel.
Trots att en fingranskning av hur den globala infrastrukturen, inklusive de stora flygplatserna, ser ut alltid är intressant så tror jag att en bättre bok kanske är
Sasha Issenbergs The Suchi Economy.
Hur som helst, en intressant artikel om ett vktigt ämne.
[tags] Aerotropolis, John Kasarda, Aerotroplis the Way We’ll Live Next, Globaliseringen, Sidenväven [/tags]
