Mammabloggaren Heather Armstrong vid skrivbordet.
Den svenska bloggosfären består av unga tjejer som bloggar om mode, fler unga tjejer som bloggar om mode och till sist ännu fler unga tjejer som bloggar om mode.
Sen som en pytteliten mygga på en gigantisk elefant kommer alla vi andra. Så är det , så har det alltid varit och så kommer det antagligen alltid att förbli.
I USA däremot är det mammabloggarna som styr och även om det givetvis även finns modebloggare här i USA så har dom inte alls samma dominerande ställning som i Sverige. Varför inte kan man undra?
Först litet om de amerikanska mammabloggarna:
Pradnya Joshi skriver i New York Times om mammabloggarna i USA: Advertisers Seek to Harness the Power of the Mom Blogger – NYTimes.com
The mother bloggers can become ?ambassadors of brands,? said Sarah Hofstetter, senior vice president for emerging media and brand strategy at 360i, a digital agency owned by Dentsu, the Japanese advertising agency. ?These mom bloggers have tremendous personality and tremendous opinions.? The analysis firm eMarketer estimated that in 2010, there were more than 3.9 million women with children who were bloggers. In a recent report, eMarketer said that mothers were more likely to visit blogs than users in general, particularly to seek advice on parenting issues, and that the popularity of social media like Twitter and Facebook was helping to drive traffic to their postings.
Lisa Belkin skriver i New York Times om USA:s mest berömda mammabloggare: som har blivit mångmiljonär på sin blogg: Heather Armstrong, Queen of the Mommy Bloggers – NYTimes.com
She is one of the few bloggers who wield that kind of clout. Typically, there are 100,000 visitors daily to her site, Dooce.com, where she writes about her kids, her husband, her pets, her treatment for depression and her life as a liberal ex-Mormon living in Utah. As she points out, a sizable number also follow her on Twitter (in the year and a half since she threatened Maytag, she has added a half-million more).
Så var är orsaken till den märkbara skillnaden mellan Sverige och USA?
Låt mig ta fram två möjliga orsaker: Det har slagit mig att många av de USA-svenskar med barn som jag har träffat rapporterar samma upplevelse. Barnen har rest till Sverige för att vistas hos far- eller morföräldrar och kommit tillbaks helt överväldigade över hur fria dom har varit i Sverige. Fria som i fria att själva kunna cykla runt i stan eller ta bussen vart dom vill för att vara med kompisar. Inte bundna till villan i förorten och helt beroende av föräldrar som kan köra dom runt överallt.
Mina barn har sagt precis samma sak och där här tror jag är en grundläggande orsak till att svenska barn i allmänhet är betydligt mer självsäkra, självständiga och framåt än amerikanska. Växer man upp utan att hela tiden vara totalt beroende av sina föräldrar så är det inte heller så konstigt att man blir mer självsäker. Vilket man också ser i att svenska barn reser och inte minst jobbar utomlands i betydligt högre utsträckning än amerikanska, för vilka utlandet mest verkar hotfullt och farligt och väldigt långt bort från mamma och pappa.
Men om det nu är så, varför bloggar då inte svenska mammor lika mycket som sina amerikanska medsystrar?
Här tror jag att den öppna ålderdiskrimineringen i Sverige lägger hinder i vägen. USA saknar helt den bisarra svenska åldersdiskrimineringen som gör att vuxna människor i Sverige inte har samma frihet som man tar sig utan att blinka här i USA.
Medan det inte är acceptabelt att diskriminera mot invandrare eller minoriteter i Sverige, så är det helt OK att diskriminera mot äldre människor, ju mer desto bättre verkar det ibland.
Nu är de här två förklaringarna givetvis enbart hypoteser och omöjliga att bevisa. Men skillnaden finns och den är intressant även om vi säkert aldrig riktigt kommer att kunna komma fram till varför den existerar.
Åsikter?
Axplock från den nordiska pressen:
SvD – Senaste nytt,SvD – Senaste nytt, Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl, Expressen: Nyheter, Resumé: Nyheter, Resumé: Nyheter
[tags] Bloggar, Bloggteknologi, Bloggosfären, Bloggar i USA, Amerikanska bloggar, Bogs, United States blogs, Twitter, Mikrobloggar, Bloggy.se,Instagram, Posterous, Tumblr,Soup.io, Noovo , Mammabloggare i Sverige och USA, Modebloggare i Sverige och USA, Kvinnor i Sverige och USA[/tags]
http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenskar-bland-de-mest-oroliga-i-varlden
Svenskar är trots att de bor i ett av de säkraste länderna bland de oroligaste i världen. Är väl ett annat exempel på det.
Nu gjorde du ett sånt konstigt exempel igen och säger att amerikaner flyttar mindre än på 60-talet, men de flyttar betydligt mer än svenskar. Svenskar är liksom andra skandinaver oerhört osjälvständiga och har svårt att bo i områden som inte är mycket homogena. Folk dom bor i Limhan vågar nätt och jämnt åka in till Möllevångstorget.
Lennart, nej du förstod mig inte rätt. I jämförelse med Europa och Sverige. Michele Bachman är ju en idiot och det är bedrövligt att hon tar sån plats, men den typen av galningar är vanligare på andra sida Atlanten.
Vad handlar mammabloggarna om? Idag har lillen sagt sitt första ord, det blev lampa. Idag har lille inte kissat på sig en enda gång. Idag har jag köpt lillens första par skor. Lillen har spytt hela dagen idag – nån som har något bra råd?
Vem 17 är intresserad?
Hej Kerstin: Ja de skriver också mycket om sig själva, hur de känner sig, och även precis som modebloggarna i Sverige, om vilka babyprodukter de använder. Vilket är varför de är så populära hos annonsörerna.
Lennart: “Sjukt jämställt??” – Menar inte att det är sjukt jämställt på alla plan, men debatten har definitivt spårat ur på sina håll och så även en del lagar:
*Det är olagligt för frisörer att ha olika pris på “damklippning” och “herrklippning”!
-Könsdiskriminering.
*Taxibilar hade “tjejtaxa” för några år sedan, vilket gällde ensamma tjejer, såklart jättebra eftersom de då slipper bli våldtagna i en billigare svarttaxi eller på den betydligt billigare promenaden hem. Olagligt numera!
-Könsdiskriminering.
*Precis allt Nalin Pekgul säger är också sjukt, fast där kanske vi inte kommer överrens 🙂
(Min fru suckar också (liksom majoriteten av de svenska kvinnorna) ofta åt ultrafeministiska debattinlägg som får oproportionerligt mycket mediautrymme. Många kvinnor vill faktiskt stanna hemma med sina barn mer än sina män, dessa kvinnor får då finna sig i att bli idiotförklarade i media)
“Så varför bloggar inte lika många svenska mammor (i procent) som i USA”
Jag gissar att förhållandet är det omvända om man kollar på “Pappabloggar”?
Det kanske ligger någon dold svensk-feministisk-jämställdhets-parameter här.
I Sverige skall det ju vara så sjukt jämställt mellan könen så att en kvinna som bloggar om sitt mammaliv kanske är rädd att framstå som en omodern antikarriäristisk kvinna?
Lite långsökt kan jag erkänna men som en liten liten parameter kanske?
Roger: “Sjukt jämställt??” Är du säker på att din fru håller med dig här? 🙂
Men du kan vara inne på något viktigt. Nämligen den att 1) det inte finns lika många hemmamammor i Sverige som i USA och att det kanske inte anses lika acceptabelt att framhäva sig själv som mamma i Sverige som i USA. Men jag vet givetvis inte.
Edward
Ja Red Bulls är en blek kopia av de himmelsblå.
Självständigheten gällde inte med avseende på det europeiska välfärdssystemet kontra det amerikanska, det är en annan diskussion man kan ta. Jag menade snarare att amerikaner flyttar oftare och längre än europeer och blir därför självständigare eftersom de inte har lika starka band till familjen/slälkten/hembygden som en europe har. Det kan man naturligtvis vinkla negativt beroende på vilket håll man ser det från, och istället för självständighet och större risktagande säga att amerikaner är ensammare och har ytligare bekantskaper, vilket också stämmer.
Håller till fullo med San: jämförelsen Malmö vs New York tippar tungt till New Yorks fördel (undantaget skulle väl vara fotbollslaget….)
Men tyvärr: New York är inte på något vis representativt för USA. Och jag är absolut inte säker på att “amerikanen” är självständigare än “svensken”. Det låter mer som republikanens klagan på “the nanny state” – dvs så länge det inte handlar om moralitet, sexualitet eller religion.
Ett problem i USA och allmänna påståeden är det dåliga valdeltagandet och att politikerna och deras snack – svada? – egentligen bara representerar en liten del av befolkningen. Ex i Florida där vi nu har en skräckfigur, Rick Scott, som guvernör. Sett ur synpunkten att hans politik påverkar alla i Florida oavsett om de har rösträtt eller ej, så valdes han av 14% men han påverkar 100%. Obamas motsvarande siffra är något i stil med 22% vs 100%.
Edward: Det är ett bra påpekande och det är litet svårt att förstå varför det amerikanska valdeltagandet är så lågt eftersom den amerikanska gräsrotsaktivismen är så stark. För presidentvalen kan det bero på det amerikanska valsystemet där det t.ex. är helt onödigt för en demokrat att rösta i Texas eftersom det är “vinnaren tar allt”. Men jag vet inte.
Lennart, nåja det där är naturligtvis ett påstående man kan vända på och fråga dig. Fast nej, det är inte mycket i New York/USA jag uppfattar som negativt, i jämförelse med Europa/Malmö. Men med avseende på ovantående diskussion så kan man naturligtvis se den amerikanska alienationen från sin familj och släkt som något negativt. De personliga banden är inte lika starka, det är baksidan av att amerikaner är självständigare än svenskar.
San: Inte mycket som kan förbättras i dagens USA alltså om jag förstår dig rätt och om jag minns rätt, ingenting som USA kan lära av EU? Det kanske beror på att jag är IT-ingenjör men jag tror att det finns massvis med saker som kan förbättras både i USA och Sverige.
Sen är faktum den att amerikanerna faktiskt flyttar betydligt mindre ofta idag än någon gång sedan 1960-talet, och endast 1.6% av alla amerikaner flyttade mellan olika delstater 2007-2008
Det faktum att svenskar i allmänhet är betydligt mer självständiga än genomsnittsamerikanen och från en tidigare ålder, beror mycket på att kvinnan blev jämställd i Sverige flera decennier tidigare än i USA, att kristendomen har förlorat sitt grepp i Sverige, vilken det ännu inte har i USA, det amerikanska bilsamhället som knyter barnen till hemmet, och den barnvänliga svenska sociallagstiftningen.
Mer om det här i ett senare inlägg.
Ja, många modebloggar är det ju, men det finns ju också pengar att tjäna på sin modeblogg. Kanske är det detta som lockar, jag vet inte. Jag har upptäckt att förutom klädmode, så finns det också väldigt många som bloggar om inredning.
Många bloggar ju också för företag.
Det finns verkligen mycket att blogga om och bloggen har nog kommit för att stanna, men jag tror inte att det är åldersdiskrimineringen som gör att inte mammor bloggar.
Barbro: Du har säker rätt om att ålderdiskriminering inte är orsaken till att svenska mammor inte bloggar. Så varför bloggar inte lika m[nga svenska mammor (i procent) som i USA, eller i varje fall, varför uppmärksammas inte bloggande mammor i Sverige som de görs i USA?
För det är en stor skillnad.
Bra och intressanta synpunkter från San tycker jag.
DN hade en artikel nyligen om att yttrandefriheten i USA var mycket friare än i Sverige. Det är egentligen sanslöst att staten har rätt att lägga sig i hur människor uttrycker sig och vilka ord de använder, socialistisk fascism kallar jag det.
Det du kallar åldersdiskriminering, som existerar i alla länder förutom just utpräglade invandrar länder som USA, Kanada och Australien är egentligen bara ett exempel på homgeniteten som finns i länder som Sverige, Korea, Tyskland osv. Visst finns det en vördnad för äldre i många asiatiska länder som du kanske inte ser i Sverige, men i de flesta länder förväntas du gå efter en mall,
student -> karriär -> pensionär
Det är ovanligt att sticka ut i homogena länder, särskilt i Skandinavien.
I ett land som USA (eller för all del Kanada eller Australien) har du ett betydligt större risktagande,
– Till viss del för att de personliga banden inte är lika starka som i Sverige där man på halvstora orter som Lund känt varandra i generationer. Amerikaner flyttar betydligt oftare än en svensk, och ibland har den bara en eller vå generationer bort bott på en helt annan kontinent. Det sociala trycket på att passa in är inte lika starkt i USA som det är i Sverige, därför vågar ofta äldre amerikaner på sig en ny alternativ karriär i högre grad än svenskar.
– Samhällsstrukturen tvingar fram alternativa vägar (inte nödvändigtvis positiv ur ett välfärdssperspektiv) men det är intressant att se hur amerikaner ofta söker alternativa inkomster och sidoprojekt på ett annat sätt än svenskar. Ibland för att de måste och ibland för att det betalar sig bättre än i Sverige.
och om du är ärlig nu Lennart, titta runt på din arbetsplats och jämför med en svensk, så lovar jag att du har betydligt fler som inte växte upp i Californien eller ens i USA jämfört med en skånsk arbetsplats där förmodligen de flesta är skåningar.
Amerikaner flyttar betydligt större avstånd än vad en genomsnittlig svensk gör, och givetvis är de därför betydligt mer självständiga än den genomsnittlige svensken. Bortsett från det där utlandsåret, som givetvis är något Erasmus utbyte i ett så nära liggande land som Tyskland eller Spanien, så bor de flesta svenskar inom någon timmes tågresa från där deras föräldrar, farföräldrar, farfarsföräldrar osv. bodde.
Svenskar åker ut, blir förfärade över att allt inte är som i Sverige, drar snabbt hem igen och sen lämnar de inte landet igen förrän det är dags för en Thailands semester tillsammans med 30.000 andra svenskar.
Självständighet? Bara i the bizarro world.
San: Jag måste erkänna att jag är imponerad över hur du konsekvent och utan att darra på manschetterna för det amerikanska samhällets talan, oberoende av vad frågan handlar om.
Finns det någonting i USA eller i varje fall i New York som du inte upplever som positivt?
Att vara självsäker är en gammal synd i Sverige, men dagens unga Svenskar verkar bryta det mönstret och verkligen våga tro på sig själva. Jag tror inte att det beror på att de kan cykla eller åka buss utan det handlar nog om att Sverige blivit mindre socialdemokratiskt, det är numera okej att sticka ut och ha visioner. Det är till och med en fördel. Du måste vara självsäker och våga tro på dig själv, för Sverige har mött konkurrens i omvärlden och skall du komma någon vart så ställs det krav, dagens unga vill inte heller montera däck på volvo eller köra truck på varvet, de vill handla med aktier och bli hemmafruar.
Just modebloggarfenomenet i Sverige tror jag beror mycket att några pionjärer på området slog igenom så stort och fick jättemycket uppmärksamhet, aftonbladet slänger upp Blondinbella på löpet och basunerar ut “Blondinbella tjänar miljoner”, klart det skapar efterföljare o sedan var snöbollen i rullning.
Har ingen aning om varför det inte slagit i USA, rätt märkligt faktiskt.
Finns hyfsat med mammabloggar här också, fast dessa sticker inte ut och är ganska beige och tråkiga jämfört med modebloggarna som tävlar i att vara extrema i jakt på rampljuset. En mamma förväntas vara väldigt ansvarsfull och skulle få mycket skeva blickar om det blir för utlämnande eller extremt(i denna generation är det som sagt fult att sticka ut, även om vi också cyklat och åkt buss).
Din teori om åldersdiskriminering förstår jag faktiskt inte i detta sammanhanget även om jag håller med dig om att Sverige är extremt åldersfixerat och diskriminerar därefter (märkligt).
Det kan inte vara så att det i USA finns hemmafruar som har tid att blogga?
Att vara hemmafru i Sverige är ju fortfarande det vidrigaste man kan vara enligt PK-media så dem har vi inte så många av. Dock så förfäras det över att just “hemmafru” är något som väldigt många självsäkra modebloggerskor i Sverige just nu drömmer om att bli.
Att Svenska ungdomar reser mer utomlands beror väl till stor del att Sverige kan upplevas på en förmiddag. Sveriges ytterligheter är Liseberg, Borås Djurpark, Åre, Österlen och Stockholm.
En ungdom i USA kan ju uppleva aningen lite mer inom sitt egna lands gränser innan de behöver börja om. USAs ytterligheter känns lite mer spännande och så finns det ju ganska mycket emellan dem att uppleva också. Tycker det blir ganska fånigt att jämföra faktiskt.