Politik

Den alltmer ytliga och trivialiserande svenska USA-rapporteringen

Det finns som alltid undantag, som
Daniel Kederstedt, SvD:s Näringslivs korrespondent i New York, och DN:s Michael Winiarski i Washington, men på det stora hela är den svenska USA-bevakningen bedrövlig.

Det beror in första hand inte på korrespondenterna utan på tidningarna som inte längre vill eller ens kan satsa de summor som behövs för att göra grävande reportage i detta väldiga land.

Jag får vara tydlig med att jag inte är insatt i den svenska TV och radiobevakningen av USA, eftersom jag inte har tid att följa den.

Hur många svenska journalister har t.ex. någonsin uppmärksammats för banbrytande reportage här i USA?

Vad jag saknar är fräcka och spännande analyser om till exempelvis maktspelet i Washington, som nu med Obamas nya säkerhetsteam med CIA-chefen Leon E. Panetta som går till Pentagon och Pentagon-chefen David Petraeus som går till Pentagon.

Hur går det för USA i Afghanistan, kommer Obama att ge grönt ljus för Binjamin Natanyahu att bomba Iran, som det nu ryktas om i Washington, kommer Obama att bita sig fast i Irak istället för att fullborda reträtten vid årsskiftet?

Jag saknar också grävande reportage från viktiga delstater som Texas och Kalifornien, om Rostbältet i Mellanvästern återigen kommer att kunna blomstra, hur framtiden ser ut för Den Kristna Högern, för Tepåseröselsen.

Istället för grävande reportage hittar jag mer och mer ytliga s.k. soundbites om filmstjärnor, korta lösrykta brottstycken om den senaste sexskandalen och kändisar. Inga djuplodande reportage om det sjudande amerikanska kulturlivet, om det inte gäller Hollywood förstås.

Ta följande helt meningslösa lösryckta artikel i Svenskan, utan några som helst referensramar, ingenting om vem Newt Gingrich är och hans bakgrund, några rader som uppenbarligen har saxats från TT och sen snabböversatts av någon jäktad nattredaktör: Tunga avhopp från Gingrich-kampanj

Newt Gingrichs nomineringskampanj för att bli Republikanernas presidentkandidat i USA fick ett hårt slag när flera högt uppsatta medlemmar från hans kampanj hoppade av på torsdagen, säger hans före detta talesman Rick Tyler.

Bakom avhoppen ligger enligt Tyler meningsskiljaktigheter kring hur kampanjen bör drivas vidare. Förutom Tyler har även kampanjledaren Rob Johnson och flera andra lämnat Gingrichs sida.

Det finns tydligen oskrivna lagar vad man får och inte får skriva om USA och om man till det lägger den typiska svenska försiktigheten så har vi i alla fall en del av förklaringen till varför man så sällan läser några bra USA-reportage i den svenska pressen.

Och svenska journalister bor fortfarande i den tunna kustremsan mellan New York och Washington, som man alltid har gjort, ända sedan Björn Ahlanders och Arne Thoréns dagar, trots att USA:s tyngdpunkt för länge sen har förskjutits bort fån östkusten och mot sydväst och väst.

Inte undra på att tidningarna har det så svårt att överleva i den nya mediavärlden.

Om någon känner till några bra USA-reportage som jag har missat så säg gärna till.

Axplock från den nordiska pressen:

DN.se – Kultur & Nöje – Senaste,DN.se – Kultur & Nöje – Senaste, SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt

[tags] USA, Svenska pressen om USA, Svenska journalister i USA, Rapportering från USA, Swedish reporters in the USA, Daniel Kederstedt, Michael Winiarski[/tags]

7 thoughts on “Den alltmer ytliga och trivialiserande svenska USA-rapporteringen

  1. San

    Lennart,

    Det är sant, men jag tror att brittiska medier har en helt annan naturlig förståelse av USA som svenska medier aldrig kommer att ha oberoende av hur de försöker. När det gäller utomstående glasogon så är det viktigt, men då föredrar jag att läsa om det i amerikanska (eller brittiska) medier genom en kinesisk eller indisk ättad amerikan.

    Tycker ändå att USA-medier har sådan bredd att det knappast var svårt att hitta kritiska röster under Irak-invasionen. Framför allt MSNBC, men även mer udda källor som The Daily Show. Sen är väl The Daily Show betydligt mer etablerat nu än för 8 år sedan.

  2. San

    Är man tillräckligt intresserad av USA så är det enkelt att folja amerikanska medier istället. Om man verkligen är intresserad av USA så är det ganska korkat att läsa svenska tidningar helt oberoende av hur djuplodande ett reportage är. Jag tror det ar ett problem for journalisterna.

    Dock tror jag att när man som du bor i USA och ska följa ett annat lands bevakning så blir man alltid besviken. Jag är mycket väl bevandrad med vad som hander i Indien och har aldrig sett ett tillfredsställande reportage i svenska medier, alltid ytligt, ofta direkt fel och i pricip alltid färgat av vederbörandes nagot naiva förestallningar om tillväxt eller närmast rabiata motstand mot tillväxt, beroende på politisk läggning. (oftast tillvaxt motståndare)

    Känner förövrigt samma irritation som dig när jag läser svenska USA-reportage. men eftersom indiska eller amerikanska tidningar knappast är bättre när de letat sig utanfor gränserna så har jag insett att man aldrig ska läsa om ett land man känner i ett annat lands tidning.

    Sen är ju USA ett specialfall eftersom många journalister har en annan bakgrund, t.ex blir det alltid bra om Fareed Zakaria skriver om Indien eller Pakistan.

    1. Lennart

      San: Intressant om dina erfarenheter av utländskt reportage om Indien och Pakistan. Jag har också sett samma sak i reportagen om Kina.

      Men det finns faktiskt en orsak till att läsa t.ex. amerikanska reportage från Sverige och svenska från USA, och det är att utländska reportrar, när dom är bra, kan ha synvinklar som man saknar i landet i fråga. Jag är övertygad om att en amerikansk reporter skulle ha mycket att intressant att skriva om bråken kring kungen och hur en överväldigande majoritet av svenskarna vill ha kvar en helt odemokratisk institution som kungahuset.

      Under upprinnelsen till Irak-invasionen så insåg många amerikaner att man inte kunde lita på den amerikanska pressen och vände sig till den brittiska och tyska.

      Det egna landets reportrar kan givetvis detaljerna, men de kan ofta inte se skogen för träden.

  3. Christoffer

    Inte enbart USA men jag gillar att lyssna på japanska och de amerikanska krönikorna från SR P1 här.
    Blandas både med vardag och kuriosa. Gina Lindberg var blandannat på besök i Utah och berättade intressant hur det upplevdes i en sådan mormondelstat..

  4. Peter Andersson

    Svenska journalister tävlar inte ens längre om att håna republikanska presidentkandidater (en gammal svensk paradgren), på sin höjd översätter man någon kort notis om att någon av dem (läs Sarah Palin) har sagt något korkat igen. Vad övrigt är är noll och intet.

    Fast iofs, att svenska grävande journalister skulle åka över till USA och jobba förstår jag inte att de drömmer om, i den mån det alls finns några så föredrar de att vara stora grodor i den lilla dammen Sverige, och övriga (som t.ex Jan Guillou) har ju inreseförbud till USA i vilket fall som helst, eller skulle riskera att få, vilket även skulle innebära problem att resa till mer än hälften av resten av planeten, så det är nog inte så konstigt att de inte vill ta risken.

Comments are closed.