Politik

1918 igen, kommer de båda supermakterna Kina och USA att kollapsa?

Jeremy Goldkorn intervjuar Chan Koonchung vars bok om Kina år 2013 The Fat Years eller 盛世:中国,2013年 är förbjuden i Kina.

Den första aningen om att Sovjetunionen inte skulle överleva i all evighet var när jag läste Andrei Amalriks kända bok Просуществует ли Советский Союз до 1984 года? dvs Kommer Sovjetunionen att Överleva till 1984? Jag har fotfarande boken i rysk upplaga i min bokhylla någonstans. Amalriks titel togs från George Orwells bok 1984.

Ingen trodde på Amalrik, men han hade faktiskt rätt, trots att Sovjetunionens kollaps skedde 17 år senare.

Men nu när hela det amerikanska samhället knakar i fogarna och den amerikanska stormaktsperioden definitivt är över och USA håller på att förvandlats till västvärldens första bananrepublik så undrar man, varför finns det inte liknande böcker om USA, skrivna av amerikanska författare?

Den enda bok jag har hittat i bokhandlarna, ja på webben för bokhandlarna håller som bekant på att försvinna här i USA som så mycket annat, är Super Sad True Love Story som bl.a. har recenserats av Terrence Rafferty i Slate:

He is also, as it happens, plenty ticked off about American military adventurism (there’s recently been a war with Venezuela), repressive “national security” measures (the citizenry is under the boot of a heavily armed government entity called the American Restoration Authority), and the country’s fiscal dependence on the kindness of Far Eastern strangers. (The only U.S. money that’s worth anything is pegged to China’s currency.) It’s not just that the culture is shallow and crummy; the real problem is that the shallowness and crumminess contribute to enabling a toxic, even a lethal, political environment,

En enda bok bland hundratals böcker om den amerikanska revolutionen och landets fäder på 1700-talet, det här är ett mycket underligt land.

Men USA är inte den enda stormakt med allvarliga strukturella problem. Huvudkonkurrenten Kina har också allvarliga problem, och jag har just fått tag på den kinesiska ursprungsversionen av Chan Koongchungs omtalade roman The Fat Years eller 盛世:中国,2013年 på kinesiska. En dystopisk bok om Kinas nära framtid, som har recenserats av Jonathan Fenby Guardian: The Fat Years by Chan Koonchung review | Books | The Observer

The novel’s starting point is that a month has gone missing from the official record and from popular memory in a China which bestrides the globe economically, right down to owning Starbucks. Something terrible took place during the vanished month, but the regime, through nefarious means that are only revealed at the end of the novel, has managed to effect a state of near total forgetfulness.

Jason Deane och Jeremy Page i Wall Street Journal tar avstamp i den svåra tågolyckan i Wenzhoo nyligen och ser korruptionen och problemen kring Kinas höghastighetståg kopplat till de nya allt friare mikrobloggarna med Sinaweibo i täten, som ett tecken på att kommunistregimen börjar f[ allvarliga problem:

Trouble on the China Express
The wreck of a high-speed train has enraged the Chinese public and focused attention on the corruption and corner-cutting behind the country’s breakneck economic growth.

this week the contemporary rulers discovered that the provinces have never been closer, not only to Beijing but to each other. Rarely before have Chinese felt so connected, so e-empowered as they have in the outpouring of grief and outrage over a tragedy on a high-speed railway line that was meant to be a symbol of modernity and centralized power but has instead become an emblem of political vulnerability. The point was apparent to all when one of those far-away emperors, Premier Wen Jiabao, was forced to pay homage in the provinces at the scene of the accident.

Many Chinese recognized that this was not just a train wreck but a collision between China’s past and future, between its ambitions and limitations, and between the necessity of rapid economic growth and the inability of a political system to change.

Författarna jämför dagens problem med liknande händelser i början av 1920-talet, då Kinas svaga och korrupta kejserliga hov gjorde ett försök att förvandla landet till en modern, industrialiserad stormakt. Dess gambit var att skapa ett nationellt järnvägsnät, med hjälp av utländska lån.

Regeringens försök att nationalisera de få lokala järnvägar som fanns möttes dock med ilsket motstånd. Mängder med investerare i köpmannaklassen exploderade i kravaller, och den framväxande kinesiska pressen bidrog till att egga upp våldsamt motstånd mot planerna. Järnvägskrisen för 100 år sen bidrog intressant nog till Qing-dynastins fall.

Men jag tror inte att 1911 eller ens 1991 är det år vi ska titta närmare på utan tiden kring och strax efter 1918, när ett antal stormakter kollapsade. Det ryska kejsardömet, Österrike-Ungern och det Osmanska riket.


Då var chocken som ledde till stormakternas kollaps Första Världskriget, idag är det globaliseringen. Skulle det vara otroligt att globaliseringen inte bara leder till en demokratiserad Mellanöstern utan också till USA:s Kina:s ekonomiska och politiska kollaps?

I USA skulle det handla om den diabetesepidemi som nu är oundviklig, kopplad till de höga militärutgifterna den söndervittrande infrastrukturen, förlamningen i Washington och i delstater som Kalifornien, de intoleranta och aggressiva tepåseaktivisterna, krisen inom vård/skola/omsorg, vägran att ta sig an koldioxidutsläppen och den gigantiska utlandsskulden, för att bara nämna några av de viktigaste faktorerna.

Axplock från den nordiska pressen:

Nyheter – Nyheter,Nyheter – Nyheter, Nyheter – Nyheter, Helsingborgs Dagblad: Nyheter, SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt, SvD – Utrikes, Politiken.dk Seneste nyt, Ekot, mobil.gp.se – NYHETER
[tags]Andrei Amalrik ,Просуществует ли Советский Союз до 1984 года,Osmanska riket,Super Sad True Love Story,Gary Shteyngart, The Fat Years , Chan Koonchung [/tags]

13 thoughts on “1918 igen, kommer de båda supermakterna Kina och USA att kollapsa?

  1. roger

    Christer W:
    “Eller finansieras skattesänkningar via upplåning och försäljning av samhällstillgångar, för trots allt när något är sålt så är intäkten ett engångsbelopp. T.ex. är Vattenfall ett bra exempel, det är en verklig vinstko för staten år efter år. Säljs företaget så är det enda som återstår skatteintäkten.”

    Pengarna från de statliga utförsäljningarna som Sverige genomfört den senaste tiden har fyi gått till att betala av statsskulden vilket bl.a. minskat statens utgifter för all framtid i form av lägre räntor.

    Vill du det omvända? Att staten höjer skatter och lånar pengar för att köpa upp företag? Att äga företag genererar ju pengar i all framtid?

    SAS, är väl ett skräckexempel på hur dåliga ägare stater kan vara, företaget kostar, inte genererar, pengar i nyemissioner gång på gång.. Personalstyrkan har halverats.
    Företag kan gå dåligt, du vet…

    O med tanke på hur vattenfall valt att satsa på framtiden så tror jag mycket väl att enorma vinster kan vändas till miljardförluster. De äger bl.a. två tyska kärnkraftverks som stått stilla sedan 2007, =en förlust på 22miljarder, o du har väl inte missat hur den Tyska kärnkraftsdebatten gått, jepp, de skall antagligen stängas helt, den kostnaden skall du och jag vara med o dela på (>10miljarder), precis som det är dina och mina pengar som går till mångmiljonbonusar till dess chefer. Vidare har de köpt kolkraftverk för 200miljarder, jag tror inte det är framtidens energi heller… Så nja, det är nog läge o casha ut.
    55% kapacitet på sina kärnkraftverk gör dem dessutom till sämst i europa på det de gör.

    “På Världsnaturfondens “Dirty Thirty”-lista över de trettio största utsläpparna av koldioxid i Europa innehar Vattenfall AB fyra platser.”

    -Jag tror inte det kommer vara billigt att släppa ut koldioxid i framtiden.

    Ber om ursäkt för att jag svängde debatten till att handla om mitt påtvingade delägande i ett av världens största miljöförstörande bolag.
    Sälj skiten och ge pengarna till folket. De (likt Christer) som inte vill ha en klumpsumma kan ju använda pengarna till att köpa aktier i boalget igen och därigenom tjäna pengar på aktieutdelningar år efter år.
    Finns fortfarande alldeles för lite frivillighet och frihet i Sverige.

  2. Christer W

    Det är rätt intressant om hur det ses på statsskuld och offentliga skulder överhuvudtaget. Den verkliga frågan när det gäller samhällsskulder är varför de finns.
    Har de uppstått för att finansierar t.ex. infrastrukturinvesteringar och i så fall kommer det då återbetala sig.
    Är det olika krigsprojekt som behöver stora tillskott, krig är förbannat dyrt och kan de återbetala sig.
    Eller finansieras skattesänkningar via upplåning och försäljning av samhällstillgångar, för trots allt när något är sålt så är intäkten ett engångsbelopp. T.ex. är Vattenfall ett bra exempel, det är en verklig vinstko för staten år efter år. Säljs företaget så är det enda som återstår skatteintäkten.

  3. Johnny

    San, märkligt att USA skulle ha 58.90% av BNP i statsskuld 2010 estimate,
    när lånetaket är på ca 14.6 trillion och BNP är ungefär lika stor, dvs ca
    100% av BNP borde vara närmare sanningen.

    Marcin, ruggig video, det finns uppenbarligen många muslimer som vill ha
    Sharia lagar i UK och Europa, utom i Sverige förstås eftersom vi är så
    snälla och goda samt har världens bästa samhällssystem med världens bästa politiker så kommer alla muslimer att bli goda demokrater och rösta på vänster-
    partiet Moderaterna och inte på Sharia4Sweden partiet, det tror alla kulturmarxister i Sverige.

    Per A. Island är det enda land som har hanterat sin bankkris bäst av alla
    och därför har de också tagit sig i genom krisen snabbare än något annat
    land. Marknaden är helt enkelt bäst, snabb och brutalt effektiv.

  4. Per A.

    Island vägrar inte att betala sina skulder. Man väljer att inte betala privata bankers skulder med statliga medel.

  5. San

    Alltså, USA står inte inför en finansiell kollaps pga för höga utgifter och för stora skulder, utan för att Demokraterna och Republikanerna inte lyckas komma överrens om en budget. Det är inte en ekonomisk kris, utan en politisk kris. USA:s skuld är på en medelmåttig Europeisk nivå. Nu har man ju dessutom lyckats enas idag.

    https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2186rank.html

    Ett stort antal OECD länder har en större statskuld i förhållande till sin ekonomi.

    1. Japan 225%
    2. Grekland 144
    3. Island 123
    4. Italien 118
    5. Belgien 98
    6. Irland 94
    7. Frankrike 83
    8. Portugal 83
    9. Tyskland 79
    10. Storbrittanien 76
    11. Ungern
    12. Österrike
    13. Holland
    14. Spanien
    15. USA

  6. Björn Nilsson

    Viktig skillnad: Kina håller inte på med militära prestigeprojekt runt hela Jorden. Man investerar sig in i Afrika och Sydamerika (vilket är klassisk imperialism, du missade vad imperialismen handlar om i ett tidigare inlägg), man skjuter sig inte in.

    Det har varit sammanbrott och splittring tidigare i Kina men man har kommit tillbaka som enad stat varje gång. Det tycks finnas en grundläggande stabilitet någonstans som gör att man kan komma tillbaka, ena sig och slå ned splittrare och angripare utifrån. Det är tvivelaktigt om den förmågan finns i USA, vilket kan verka paradoxalt när man ser den hysteriska patriotismen. Kan vara så att den hysteriska individualismen har något med saken att göra. För att återgå till var jag startade: Kina kommer inte att känna skammen av att montera ner hundratals militärbaser över hela Jorden och ta hem hundratusentals soldater för att rädda sig undan fullständig ekonomisk katastrof. USA har ju jämförts med Rom. Varför inte jämföra USA med Västrom, och Kina med Östrom som ju överlevde Västrom med nästan exakt 1000 år?

    Och till sist: Sovjet är borta, men Moder Ryssland finns kvar och lär fortsätta med det.

  7. San

    Eller f;r den delen valdri dokument’rfilm an Michael Moore, och den senaste prisbel;nta The Inside Job. Tea Partys syn på det amerikanska samhället får nog betraktas som dystpisk, och sist men inte minst har vi bloggen Det Progressiva USA som får betraktas som både apokalyptisk och dystopisk. 🙂

  8. Peter Andersson

    Ehhh… det finns väl gott om amerikanska dystopier, men i sann kapitalistisk anda och för att bli rika på kuppen så valde författarna att pitcha dem till Hollywood istället och nöja sig med att peta in lite politiska referenser istället för detaljerad politisk kritik (som ingen utanför den akademiska världen ändå skulle ha orkat läsa).

    Hela genren kulminerade förstås med den första The Matrix 1999 och vem skulle ha brytt sig om en film om att undergången skulle komma via pengasystemet efter det?

    Det har dock kommit en ny typ av post-apokalyptiska filmer den senaste tiden (Hollywood har kommit på att de kan tjäna lite på kollapsen innan alla blir utan pengar). Den mest kända hittills är väl 2012 men om du vill se en som verkligen skrämmer skiten ur en så är det “The Road” med Viggo Mortensen som gäller (jag skulle dock inte påstå att den är politisk, snarare helt postapokalyptisk på det värsta sätt man kan tänka sig, men utan vanlig CGI-action och sån skit).

  9. San

    Till din stora besvikelse så får jag nog meddela att Grekland, Italien, Belgien och Island hann före USA i tävlingen om att bli västvärldens första bananrepublik.

    Grekland är bankrutt.
    Italien styrs av en tjuv.
    Belgien har inte haft en regering på ett år.
    och Island vägrar betala sina skulder.

    Slå upp en tidning förresten, istället för att leta i bokhyllorna, de flesta politiska kommentatorerna säger ju att USA ska kollapsa på tisdag. Jag tror visserligen att USA:s politiska struktur skulle behöva en anpassning, nu när det är uppenbart att ett särintresse kan hålla hela den politiska processen som gisslan. Men innan ddddu ser den förändringen så har EU i praktiken upphört existera.

Comments are closed.