Politik

Måste amerikanska kvinnor ta sina mäns efternamn? Långsam förändring i det traditionella USA

När jaq en gång för fem år sedan berättade om det svenska Sambo-begreppet efter ett IT-möte i Raleigh i sydstaten North Carolina där vi ombads berätta något om oss själva, så möttes jag av ett 20 skrämda blickar som uppenbarligen insåg att alla rykten om det syndiga Sverige trots allt var helt sanna.

För ett par år sen stod jag i kö alldeles bakom en dam i vår lokala bank som gång på gång påpekade att hon nu ska tituleras Mrs Jones, eller vad det var, och inte Betty eller vad det var hon tidigare var känd som i banken.

Ett romantiskt kyrkbröllop följt av ett livslångt liv som hemmafru var långt in på 1980-talet många amerikanska kvinnors högsta dröm. Idag, trettio år senare, arbetar nästan lika många amerikanska som svenska kvinnor utanför hemmet, men sambobegreppet är fortfarande något helt främmande för dagens amerikaner.

Katherine Rosman skriver i Wall Street Journal om de reaktioner hon har fått på sitt beslut att behålla sitt eget namn och inte ta sin mans namn i äktenskapet: Många kvinnor och även en del mäns reaktioner var positiva men förbluffande många var starkt negativa: The Readers Weigh In on the Name Game – WSJ.com

“When two people marry, they become a couple, a single entity! And a single entity does not go by two names!” he wrote, …..

A bunch of readers similarly suggested that my reticence to change my name could be interpreted as a lack of commitment to my marriage. Ramon Estrada of Mission Viejo, Calif., wrote, “I don’t think your husband will EVER feel you are 100% his (not literally, of course, but emotionally), by retaining your maiden name. I wouldn’t if my wife did, then again, she wouldn’t be my wife. How many marriages do you know of that have worked out where the wife made this same selfish decision?”

….

“I simply cannot understand why a woman would not take her husband’s last name after marriage,” wrote Leona Brauser, of Boca Raton, Fla. She added, “Yes, call me old-fashioned, but I was so happy to be Mrs. Brauser because I loved my husband so much.”

Nu håller som sagt det amerikanska samhället på att förändras, om än med en snigels hastighet. Och det finns stora skillnader mellan kosmopolitiska städer som San Francisco, Seattle och New York och vischan i Mellanvästern och nere i Sydstaterna.

Men det är intressant att se att i ett av världens mest traditionella samhällen, det kinesiska, har kvinnorna alltid behållit sina egna namn efter äktenskapet, och samma regel gäller som sagt på Island.

Vem vet, om fem hundra eller tusen år kan sambobegreppet kanske också komma till USA?
Full jämställdhet med lagstadgad föräldraledighet och VAB lär dock aldrig nå USA, som gärna framstället sig självt som “familjevänligt”, speciellt i sydstaterna. Men då brukar det gälla allehanda förbud mot kvinnlig jämställdhet.

[tags]Kvinnor i USA, Jämställdhet i USA, Sverige och USA, Giftermål i USA, Samboskap i USA, Äktenskap i USA, Äktenskapslagstiftning i USA [/tags]

2 thoughts on “Måste amerikanska kvinnor ta sina mäns efternamn? Långsam förändring i det traditionella USA

  1. roger

    Vet inget om det, men visst sambeskattas gifta par i USA?
    Kan det vara så att det finns en stor ekonomisk vinning i att vara gift istället för sambo som spär på traditionen?

Comments are closed.