Förmågan att le är det mest mänskliga som finns, från vaggan till graven, inget är så mänskligt som ett leende.

Breda leenden, ofta åtföljda av stenkalla ögon, är en fundamental del av den amerikanska populärkulturen, som bl.a. har anammats av Maude Olofsson i Sverige.

Marianne LaFrance psykologiprofessor på Yale University har skrivit en intressant bom just om leendet Lip Service, Smiles in Life, Death, Trust, Lies, Work, Memory, Sex, and Politics och Carol Tavris recenserar boken i Wall Street Journal om Book Review: Lip Service – WSJ.com

Gradually the book expands its scope, revealing the role the smile plays in work, in politics, on the street and of course in close relationships, where humans smile to seduce, appease, disguise embarrassment and lie. The Duchenne smiles of couples genuinely in love, we learn, differ from the lip actions of couples in lust: The latter don’t show many genuine smiles but lots of lip licks and bites. Forewarned is forearmed. Men are, in general, pretty bad at telling the difference between women’s genuine smiles and deliberate social smiles, frequently mistaking the latter for the former—a mistake that allows a man to believe that the woman is expressing sexual interest in him.

När svenskar talar om varma amerikaner så handlar det ofta just om det sociala leendets framträdande position i det amerikanska samhället. I Kina, tex., ser man mycket sällan breda leenden, möjligt läppar som rycker litet grann.

En intressant bok som jag inte skulle ha något emot att läsa på min läsplatta när jag köper en.

[tags] Marianne LaFrance, Lip Service, Leenden i USA, Sverige och USA[/tags]