Politik

Den grälsjuke Per Ahlmarks pinsamma katalogaria: Gör inga dumheter medan jag är död!

På ett sätt känns Sverige verkligen som den ankdamm det ofta sägs vara, nämligen att vi på grund av vår lilla befolkning saknar både bredd och mängd av intellektuellt intressanta ikonoklastiska skribenter som vågar tycka och tänka utanför den fogliga svenska mittfåran.

Den häftige och minst sagt stridbare Per Ahlmark har fascinerat mig sen barnsben när han skrek och fäktade med armarna i teven i mitt hem på Trädgårdsgatan 8 B i Uppsala så högt att mamma kom in och undrade vad som hade hänt.

Från att ha varit någon som i stack ut, ungefär som Palme eller Jan Myrdal så blev han med åren alltmer grälsjuk och extrem. Hans svårförklarade Israel-engagemang blev helt uppslukande och hans utfall mot allt och alla alltmer pinsamma, som hans utfall mot Hans Blix, en före detta partikollega som inte delade Ahlmarks entusiasm för de amerikanska Neokonservativa kring George Bush och invasionen av Irak och Kriget mot Terrorismen.

Nu har Ahlmark skrivit sina memoarer och av Mats Gellerfelts recension i SvD att döma så är boken en enda lång katalogaria, dvs en upprepning av hätska utfall mot alla dom människor som Ahlmark har avskytt från barnsben, allt från sina föräldrar och fram till idag).

Katalogaria:

Leporello’s aria in Act 1 Sc. 2 of Mozart’s Don Giovanni in which he recounts to Donna Elvira a list of the Don’s amorous conquests in various countries, ending each instalment with the words ‘but in Spain, a thousand and three (mille e tre)’. This aria was probably modelled on a similar one in Gazzaniga’s Don Giovanni, the rapid singing of a list of items being a popular feature of 18th-cent. comic opera.

Mats Gellerfelt recenserar Per Ahlmarks memoarer i Svenska Dagbladet: Recension: Per Ahlmark – Gör inga dumheter medan jag är död! (Sakprosa) | Litteratur | SvD

Ställvis resulterar Ahlmarks aversioner i rena katalogarian, som vare sig man håller med eller inte blir utomordentligt tröttande. Han hänger epitet på snart sagt varenda person han mött, och de positiva är i klar minoritet. Epitetet upprepas varje gång personen i fråga dyker upp. Gunnar Biörck och Sverker Åström till exempel är inte vatten värda, gamla nazister som de är, eller snarare för länge sedan var. Till sist blir listan över förbrytare mot demokratin oändligt lång och oändligt fördömande. Ja, det blir tjatigt. Och varför i hela fridens namn tre gånger påpeka att Lars Leijonborg är djupt obildad, även om Ahlmarks försvar för kulturen hedrar honom? Jag förstår inte riktigt varför författaren gång på gång spiller allt detta krut, bland annat på en obetydlig och kortvarig före detta chefredaktör på Expressen.

Per Ahlmark har aldrig framstått som en person som har varit till freds med sig själv och sin omgivning. Han verkar alltid tror sig omgiven av hemska fiender som vill honom illa. Han verkar helt oförmögen att inse att han själv faktiskt någon gång kanske kan ha fel och hans “fiender” rätt.

I sin ungdoms dagar kunde han kanske framstå som en färsk fläkt i den lilla ankdammen, en svensk Robert Brassilach kanske , eller Jan Myrdal kanske, en rebell mot det svenska samhället och allt det stod för, och som sådan viktig i ett demokratiskt samhälle. Jag har faktiskt ett par av hans böcker i min bokhylla.

Men idag har världen för länge sen sprungit ifrån honom. Han är åldrad i förtid och inte helt olik Bruno Ganz i dennes tolkning av Hitler i bunkern i filmen Der Untergang, ömsom fylld av hat och självömkan som skriker och gormar mot alla sina fiender och som är helt oförmögen att se något minsta fel med sig själv.

Ett pinsamt slut för en udda svensk intellektuell.

På tal om svenska intellektuella som är värda att läsa så brukar jag läsa filosofen Torbjörn Tennsjö och även Göran Rosenberg. Även KG Hammar var läsvärd. Det finns säkert många flera. Tipsa gärna.

Axplock från den nordiska pressen:

SvD – Senaste nytt

[tags]Gör inga dumheter medan jag är död , Per Ahlmark Israel, Per Ahlmark [/tags]

2 thoughts on “Den grälsjuke Per Ahlmarks pinsamma katalogaria: Gör inga dumheter medan jag är död!

  1. Karl M

    Ej att förglömma Bo Cavefors! Mannen som gav ut allt från röda arméfraktionens texter (vilket satte hans förlag i konkurs, varken de tyska eller de svenska myndigheterna var så glada över det…) till Kim-Il-Sung och Ezra Pound. Ännu mer ovanligt för svenskt vidkommande är att han är konverterad katolik (vilket aldrig hindrat honom från att beskriva och ge ut homoerotik, själv kallar han sig sexuell), han syns till ibland i Malmös katolska kyrka om man är där på söndagsmässa. Hans bloggar kan läsas här: http://caveforspositionnr3nyasvartafanor.blogspot.com/

Comments are closed.