Politik

Kristi Brud, en dyngkåt pizzamagnat, Salamander, USA:s Bosse Ringholm, möt dagens bisarra amerikanska presidentkandidater

Kan supermakt överleva med ett stall presidentkandidater som skulle få de flesta psykiatrer att förbryllat klia sig i huvudet? Att en man kallar sig själv för Salamander, dvs Newt, är kanske inte något han kan rå för, eftersom han är döpt till Newton. Men att han hade en utomäktenskaplig affär samtidigt som han försökte få president Clinton avsatt för omoraliskt leverne och att han idag är inne på tredje frun trots att han själv förespråkar ett kristet leverne är kanske litet mer graverande.

Kristi Brud eller The Queen of Rage som hon också kallas,, den extremkristna Michele Bachmann har tappat sin kortvariga ledarplats, bl.a. efter att ha krävt att Irak ska betala miljardbelopp till USA för invasionen och ockupationen.

Texasguvernören Rick Perry har på kort tid förvandlats till en riksclown som ömsom tappar minnet och ömsom till synes uppträder berusad.

Jeff Zeleny skriver om hur Herman Cain, den helt osannolika pizzamagnaten nu slutligen verkar vara beredd att avsluta sin presidentkandidat efter avslöjandet att han har vänsterprasslat med en kvinna i hela 13 år, detta ovanpå ett antal avslöjanden om hur Cain tydligen har ofredat andra kvinnor:Cain Reassessing Candidacy Amid New Allegations

Herman Cain told members of his campaign staff on Tuesday that he was reassessing whether to proceed with his presidential campaign, an aide confirmed, a day after an Atlanta woman disclosed details of what she said was a 13-year affair with him.

Nu måste Mitt Romney, USA:s Bosse Ringholm, faktiskt vinna primärvalet i New Hampshire den 10/1/2012 och det med en bred marginal för att kunna befästa sin ställning som den enda ledande republikanske presidentkandidaten som inte bör tvångsinkallas till närmaste vilohem.

(John Huntsman, en annan mormon och tidigare USA-ambassadör i Beijing och liberarianen Ron Paul är chanslösa.)

Och eftersom New Hampshires ledande och mest inflytelserika tidning Union Leader nu har ställt sig bakom Salamader, så är det inte längre helt självklart att Romney kommer att vinna.

Och om Romney skulle bli USA:s näste president så kan Michele Bachmann mycket väl, enligt de rykten som florerar just nu, komma att bli hans vicepresident.

Men säga vad man vill om amerikanska presidentval, som totalt beräknas kosta över tre miljarder dollar, dom är betydligt mer underhållande än svenska riksdagsval.

Axplock från den nordiska pressen:

SvD – Senaste nytt,SvD – Mest lästa, Sydsvenskan – Nyhetsdygnet, Helsingborgs Dagblad: Nyheter, VG RSS

[tags] 2012 Election , Barack Obama , Michele Bachmann , Mitt Romney , Barack Obama 2012 , Elections 2012 , Michele Bachmann 2012 , Rick Perry , Tea Party , Mitt Romney 2012 , Obama 2012 , Rick Perry 2012 , Tea Party 2012 Election , Tea Party Elections 2012 , Politics News, Barack Obama, Rick Perry, Herman Cain , Jon Huntsman , Rick Santorum , Elections 2012 , Herman-Cain , Michele Bachmann 2012 , Rick Perry , Ron Paul , Herman Cain 2012 , Ron Paul 2012 , Poll Ballot , Jon Huntsman 2012 , Mitt Romney 2012 , Rick Perry 2012 , Rick Santorum 2012[/tags]

32 thoughts on “Kristi Brud, en dyngkåt pizzamagnat, Salamander, USA:s Bosse Ringholm, möt dagens bisarra amerikanska presidentkandidater

  1. Lennart

    Edward: Det här är oerhört viktigt och det är egentligen förbluffande att ingen svensk reporter vad jag vet någonsin har uppmärksammat det här.

    Låt mig ge en personlig observation: jag jobbar som bekant med IT här i Silicon Valley, i IT-industrins absoluta Ground Zero. Men trots det, så var det som att komma till framtiden när jag besökte min dotter i Malmö förra sommaren. Jag kunde t.ex. checka in med mitt fingeravtryck på planet till Malmö, det fanns SMS-lås på toaletterna på centralen i lilla Gävle, och när man väntade på bussen i Malmö så kunde man se precis när dom skulle anlända på stora elektroniska tavlor.

    Det var som att komma till ett framtidssamhälle helt enkelt.

    Det har varit likadant tidigare. Som när de svenska postkontoren plötsligt stängdes. Eller som när man kunde betala med kreditkort på taxi till Arlanda och dom drog korten via nätet, så var det redan på 1990-talet, mm. Eller som när jag en dag såg en ung psyksjuk affärsman i tredelad kostym sitta på en bänk och tala till sig själv. Tills jag upptäckte att han hade en mobil i andra örat. Det var första gången jag såg en mobil.

    Men inte bara det. På 1960-talet var Uppsala rätt nedgånget. När jag sen kom tillbaks på 1970-talet så var all slummen plötsligt borta. Taxi, bussar och tåg var toppmoderna, inte alls som i det USA som jag blivit van vid.

    Så din fråga är oerhört viktig, varför trappade USA av på utvecklingstakten på 1970, 80 och 90-talen?

    Jag är övertygad om att det har att göra med den amerikanska samhällsmodellen. Landet är alltför stort och samtidigt har den federala regeringen begränsade befogenheter på lokalplanet.

    Det är alltför lätt för små grupper att sabotera samhällsinitiativ. Vilket t.ex. är orsaken till att USA som enda västland inte har snabbtåg. De samhällen genom vilka snabbtågen skulle gå går till domstol och rättsfallen kan ta decennier.

    I Sverige lånar vi från höger och vänster, det gör man inte i USA.

    USA befolkat av konservativa människor som ofta saknar all kunskap och allt intresse för världen utanför USA:s gränser. USA vägrar att låna från omvärlden, vilket är orsaken till att man aldrig kommer att acceptera vare sig Celcius-skalan eller decimetersystemet.

    Men i så fall, varför satsade man på rymdfärderna, varför framstod USA som framtidslandet, med vrålåk, hambugerkedjor, rockmusik, modern TV och inte att förglömma hushållsmaskiner, på 1950- och 60-talen?

    Det här är ett intressant mysterium. Och klart är att USA idag knappast kan locka de unga som det gjorde för 50 år sen.

    Så har USA någon framtid, det är den riktigt svåra frågan.

  2. Edward i Orlando

    San:
    All ironi åsido (men du öppnade dörren på vid gavel och jag kunde inte motstå – the devil made me do it) så har du rätt när du skriver att du tror att omvärldens bild är annorlunda än min. Och det är just det jag menade. Din referensram och erfarenheter skapas av Var, När och Vad.
    Jag besökte NYC första gången 1972. Jag hade då rest i Europa i många år och besökt typ London, Paris, Rom osv osv flera gånger. Mitt intryck av NYC var då som att stiga in ett framtidsland.
    Nu har jag bott i USA sen tidigt 80-tal, inkl drygt 10 år i NYC och när jag skriver om USA idag, är det baserat på utvecklingen här under de senaste 25 åren. Av samma orsak så blir jag förbluffad av hur modernt Europa är var gång jag reser tillbaka. Europa har absolut (minst) hunnit ifatt USA i mycket av, skall vi kalla det, vardagslivet. Så varför har då USA stått still eller slagit av på takten?
    Re Sveriges tro att vi är världsbäst så håller jag med dig till viss del. Samtidigt så måste man erkänna att i princip på alla listor om positiva aspekter av att leva i olika länder så ligger Sverige i Top 5. Samtidigt som USA ligger längre ner, på vissa listor MYCKET långt ner: mellan typ Togo och Kazakstan.

  3. San

    Roger

    Europeer som åker runt i Asien kan ofta bli mycket förvånade om folk inte känner till Oslo, Valencia eller Helsingfors. En amerikan räknar mycket sällan med att hela världen ska veta var Indianapolis ligger. I den mening har europeer en betydligt större uppblåsthet än vad amerikaner har. Det finns kanske ett bättre ord än stormaktskomplex för det. Men någon form av komplex är det när man tror att namnet på en stad med 400000 invånare tillhör världens allmänbildning.

  4. San

    Edward

    Det var mycket ironiskt och sarkastiskt, men det känns ganska logiskt att europeiska kolonialmakter hade mycket hög status i Asien för drygt 100 år sedan.

    Skillnaden från 80-talet och nu är däremot självupplevd och då råder det ingen tvekan om att det är Europas stjärna som har dalat mest. Men det känns som sagt inte heller särskilt konstigt med tanke på förhållandet mellan kolonialmakter och kolonier. Dagens asiater åker betydligt hellre till ett Ivy League universitet än Sorbonne elle Cambridge. För att ta ett exempel.

    1. Lennart

      San: Erkänn det, det var suveränt skrivit av Edward, önskar bara att jag själv hade skrivit det 🙂

      Om europeiska kolonialmakter i Asien, och nu tänket jag på östasien, du glömmer att USA faktiskt ockuperade Filipinerna 1898. Sen slog man ner Philippine–American War lokalinnevånarnas revolt mot ockupationsmakten och Filipinerna släppte inte fritt förrän 1946. Och då med en mycket stor amerikansk militärnärvaro.

      “Dagens asiater åker betydligt hellre till ett Ivy League universitet än Sorbonne elle Cambridge.” Med tanke på att tidningarna här i USA nu skriver om att kineserna här i USA nu återvänder till Kina, som jag också har bloggat om, så tror jag inte det är längre riktigt. Och har du kollar hur många kinesiska studenter det finns på svenska universitet?

      Klart är också att allt fler studenter från både USA och EU nu studerar på kinesiska universitet.

      Men givetvis ockuperade europeiska kolonialmakter friskt i både Indien, Pakistan, Indokina, Sydamerika och inte minst Afrika.

  5. Edward i Orlando

    San:
    Jag pratar om ett tidsperspektiv baserat på vad man själv upplevt. Det är inte en fråga om rätt eller fel, det finns inget facit med korrekta uppfattningar.
    Det väsentliga är just den egna erfarenheten – inte vad man hört eller läst i efterhand. Och hur detta bidrar till hur man ser på en nuvarande situation.
    Det är med den premissen som jag finner ditt påstående:

    “Jag kan inte se att USA har hunnits ikapp, tvärtom känns Europa ointressantare än vad kontinenenten någonsin har varit under de senaste 200 åren.”

    mycket intressant. Det vore väldigt spännnade att höra mer om vad du upplevde som tonåring i Europa, eller var det kanske USA, i början av 1800-talet. Såg du Beethoven spela live någongång? Upplevde du nyhetsrapporteringen om Napoleon som objektiv? Hur var stämningen i London när dom där jädrans fd kolonierna i Amerika förklarade krig 1812?

  6. roger

    Tycker Edwards beskrivning är klockren.

    Var i USA med mina föräldrar -89.. Många intryck, att komma hem till 2 statliga TV-kanaler var ett av dem. Kändes inte toppmodernt.

    Vet också när vi renoverade vårat kök för sex år sedan och satte in kyl/frys med inbyggd ismaskin och möjlighet att tappa upp ett kallt glas vatten direkt ur dörren. Detta var då (2005) någorlunda nytt och hett att ha i vanliga svennehem i Sverige.
    Kort därefter så vi filmen Terminator som hade premiär 1984 o där ser man det i bakgrunden i ett vanligt smith-home. Så denna pryl var 20år efter med. Gasolgrillar, pooler och spabad är också prylar som man knappt såg i Sverige för fem år sedan men som nu har explosiv tillväxt i Sverige.

    Det är väl fortfarande så att de flesta nyheter introduceras i USA (o Japan) men kort därefter kommer produkterna till Sverige och här når de snabbare ut till de breda massorna. Detta gör nog att vi känns modernare.

    San: Jag har aldrig upplevt att Europa har något stormaktskomplex faktiskt, dels eftersom det aldrig varit något större fokus på någon gemensam militärallians men främst eftersom vi inte ser oss som ett europa utan som individuella länder. Däremot vill jag påstå att EU är en ganska stark röst politiskt. Tror miljöfrågor knappt existerat på dagordningen om det inte vore för EU.

  7. San

    Förresten fanns det väl inget land som såg sig som så otvetydigt bäst i världen som Sverige gjorde på 80-talet. Sverige var litet men hade två bilmärken, kunde göra flygplan, hade världsstjärnor inom idrotten, Palme gjorde sig till västvärldens samvete och rankades i princip varje år som det rikaste landet i världen.

  8. San

    Edward/Lennart

    Jag tror omvärldens bild är helt annorlunda, när mina föräldrar växte upp i Indien och Israel ville ungdomar lära sig tyska och franska, brittiska universitet var det finaste man kunde gå på.

    Fråga en indier idag, Europa existerar inte på deras karta, däremot åker man fortfarande till Australien, Kanada och USA.

    Jag kan inte se att USA har hunnits ikapp, tvärtom känns Europa ointressantare än vad kontinenenten någonsin har varit under de senaste 200 åren.

    Vilket kanske inte är så märkligt från 60-90 talet var Europa fortfarande en gammal kolonialmakt, kanske inte formellt, men i praktisk mening. För dagens asiater är Europa bara en kontinent med ett stormaktskomplex.

  9. Edward i Orlando

    En annan dimension som påverkar hur man ser på dagens USA är tid. Ju längre tidsmässigt perspektiv man har desto mer uppenbart är hur dagens USA tappat mycket av glansen. Den skillnad som fanns mellan USA och övriga världen, inkl Europa, fram till cirka början av 1980-talet var så stor att det inte lönade sig att jämföra. ALLT i USA var modernare, större, snabbare, bättre osv. ALLT nytt kom från USA. Utan dagens IT och den närkontakt vi har idag skapades en bild (till stora delar riktig) om att ALLT var bättre i USA: antalet TV-kanaler (och i färg!!!), fast food (wow), större bilar, större hus, affärer öppna 24-7, stora stekar, filmstjärnor osv. Visst många banala aspekter, men det var drömlandet, framtidsdrömmen att sträva efter. Europa var en folkloristisk nöjespark dit amerikaner reste, spred dollars som gödsel, pratade högröstat och var överlyckliga när de flög hem igen efter 14 dagar och besök i 16 länder.
    Har man denna (något överdrivna) bakgrund till förhållandet USA v Europa blir man förbluffad av hur USA hunnits i fatt. Och av hur de flesta i USA inte riktigt verkar eller vill fatta det. Man lever kvar i en andra världskrigsbild där USA leder som ett skinande ljus och hjälper resten av världen att kravla sig ur Medeltiden.

    1. Lennart

      Edward: Mycket bra skrivit, och jag minns själv hur jag första gången kom till Cuyahoga Falls utanför Akron i Ohio och min värdfamilj sa att ja nu kan vi sätta er framför teven i några veckor för i Sverige har ni ju bara två kanaler, hur dom nu kunde veta det.

      Jag minns också när Sverige började komma ikapp, som när taxin till Arlanda plötsligt hade en satellit-uppkopplad kreditkortsläsare, något jag aldrig hade sett här. Och alla svenskar hade mobiler, något jag aldrig hade sett här. Och nu senast med den svenska SMS-ekonomin som ännu inte finns i Silicon Valley.

      Men det leder omedelbart till frågan: var den klassiska svenska bilden av USA, någonsin sann? Var USA verkligen så mycket modernare på 60-90-talet som alla trodde. Och jag kan själv vittna om att när jag bodde i Sverige så var det precis det jag trodde. Inte så mycket att USA var större, det betydde inte så mycket,men att det var så mycket modernare. Det var verkligen framtidslandet och Sverige var den gamla ankdammen där inget någonsin hände.

      Jag undrar om inte mycket av den svenska bilden av USA hade med rymdfärderna att göra. De tog en enorm plats i svenska medier och var uppenbarligen något som fångade världsopinionen.

      Sen kom rockmusiken, Hollywood, osv. Men du har helt rätt att USA under flera decennier sågs som ett modernare land än Sverige. Och så är det inte längre.
      Men jag undrar som sagt om den svenska bilden verkligen var sann.

  10. roger

    Tjejen som undrade om du varit där hade kanske vid sitt USA-besök inte sett en enda amerikan med bibel under armen och ett vapen i den andra + att hon kanske mött någon som inte var en outbildad oinskränkt idiot. -Detta trots att dessa enligt din blogg verkar utgör 99% av USAs befolkning.

    Jag förstår ärligt talat inte hur du står ut.

    1. Lennart

      Roger: Det roliga var att hon själv tydligen aldrig hade varit här. En annan rent fantastisk kommentar kom i form av ett mejl. Jag skrev om hur min ryska mormor hade dömts till fängelse för majestätsbrott: Biograf Njuren rivs, ett stycke Stockholmshistoria i funkisstil går i graven i en artikel som ingen på denna jorden skulle kunna ta på allvar. Men sen till min häpnad fick jag ett mejl från en kille vars farbror hade suttit på Långholmen och han undrade om jag visste hur han skulle kunna kolla var farbrodern suttit inne för. Det är sånt som gör det så kul att blogga. 🙂

  11. San

    Lennart

    Jag vet vart du kommer ifrån och jag har försökt intala mig själv att jag inte ska kommande mina reflexmässiga svar till dig.

  12. Johnny

    USA är ett kristet land med 300 miljoner människor varav 250 miljoner talar engelska, samma väg, el, telefon, affärer över hela landet. Europa är fragmenterat i ca 40 länder med olika språk, lagar, historia, ekonomi, el, tel, etc. I Spanien var det få som talade engelska och sjukhuset hade inte ens Internet. Indien har 16 officiella språk, men nästan alla där talar hyfsad engelska.

    Nu befinner sig EMU-17 i valutakris, bankkris, obligationskris, statsskuldskris och privat skuldkris. Tyskland och Frankrike har 80-85% statsskuld av BNP och har inte rekapitaliserat sina banker ännu som äger obligationer i Grekland, Irland, Italien, Spanien, Portugal, etc. USA har 100% i statskuld av BNP och har rekapitaliserat sina banker.

    Efter PIIGS-länderna står Japan, U.K., Frankrike, USA, Tyskland i tur för en fet haircut på sina bonds. När investerare förlorar förtroendet och säljer sina obligationer så sjunker obligationspriset och räntan stiger, det blir dyrare att betala räntor och amorteringar för staten. Skulderna måste skrivas ner ordentligt och det är frågan om bankerna eller skattebetalarna skall betala förlusterna. De finansiella problem i Europa växer dag för dag och en vacker dag “defaultar” ett land med räntebetalningarna.

  13. San

    Jag vet att indier och kineser åker hem i större utsträckning än tidigare, men USA är fortfarande överlägset på att locka till sig invandrare, fattiga som rika. Att de har världens bästa universitet lär inte förändras på några år.

    Mitt problem med din världsbild är att du ser USA:s nedgång som specifikt amerikansk, i mina ögon är det en generell nedgång för hela västvärlden och jag tror att USA har betydligt bättre möjligheter att klara sig i en mindre västerländskt dominerad värld än vad Europa eller Japan har.

    1. Lennart

      San: Det här får mig att tänka på psykologi, synvinklar och sociala ramar, som endast delvis har med din kommentar att göra.

      Det har alltid förvånat och fascinerat mig hur fångade vi är i våra sociala ramar. När jag började blogga om USA och skrev kritiskt om missförhållanden som jag personligen upplevde och som jag ville förbättra, så tog mängder med läsare för givet att jag var kommunist eftersom jag uppenbarligen “hatade USA”.

      När jag påpekade att Moderaterna hade kritiserat Socialdemokraternas politik i decennier utan att de “hatade” Sverige så fick jag svaret att “ja men det är ju en helt annan sak”. Det var rätt och rimligt medan min kritik av amerikanska förhållanden är helt missriktad. En tjej undrade i en kommentar om jag någonsin ens hade varit i USA, vilket är en av de mest under bara kommentarer jag någonsin fått. 🙂

      När jag då försökte förklara att jag faktiskt är bosatt i USA och rapporterar om missförhållanden som jag själv upplever och vill förbättra, t.o. inom den amerikanska sjukvården som jag faktiskt jobbar inom, så kunde man helt enkelt inte förstå att det kunde finnas svenskar som bodde i USA och som inte var helt och totalt okritiska till landet. Dom hade aldrig träffat en sån person tidigare. Och när jag påpekade att det faktiskt fanns miljoner amerikaner som tänkte som jag så vägrade man igen att tro det.

      Vilket leder till din kommentar och att jag skriver om det jag ser och upplever. Om jag t.ex. säger att den amerikanska infrastrukturen håller på att vittra sönder eller att årets republikanska presidentkandidater verkar komma från närmaste psykvård så gör jag inga som helst anspelningar på hur det är i Sverige eller EU, eftersom jag inte bor där. Min avsikt är inte att kora det bästa landet eller bästa systemet, bara att i all enkelhet rapportera om något amerikanske, på de tio minuter jag har på språng mellan olika möten och Meetups.

      Ibland jämför jag med Sverige, men då endast när jag har personlig kännedom om förhållanden där. Hade jag bloggat från Sverige hade jag garanterat varit precis lika irriterad över svenska förhållanden.

      En sak erkänner jag dock, ju längre jag bor här i USA desto mindre förstår jag det amerikanska samhället. Men jag känner precis samma sak när jag läser om Sverige.

  14. San

    Lennart

    Fox News-effekten skulle jag kalla det. De har lyckats göra konservativ politik till underhållning, så för att överhuvudtaget kunna göra din röst hörd så måste du vara en entertainer, annars försvinner du i bruset. Enda anöedningen till att Mitt Romney överhuvudtaget syns är för att han redan hade etablerat ett namn på den nationella scenen.

  15. San

    Siffran tre miljarder dollar känns rätt intetsägande om det inte görs någon jämförelse, i förhållande till storlek av ekonomin osv. Jag antar att monarki är ett sätt att få ner kostnaderna.

  16. roger

    Ang. “amerikanska presidentval, som totalt beräknas kosta över tre miljarder dollar”

    Vem Betalar och vem är Betalningsmottagare?

    Betalar: ffa, banker, multinationella företag, stenrika personer.
    Betalningsmottagare: ffa, många mindre företag och media.

    Tror USA enbart mår bra av en kostsam presidentvalskampanj eftersom som det fördelar ut pengarna från rika, oljeföretag och banker.

    1. Lennart

      Roger: Bra fråga. Pengarna samlas ihop av presidentkandidaterna och används sen för TV-reklam och idag även alltmer på Webb-reklam. Till det kommer belopp för kandidatens privatjet, för valarbetare osv. Det går också för en presidentkandidat att få sin valkampanj skattesubventionerad men de flesta, inklusive Obama, föredrar att självfinansiera eftersom man på det sättet kan få in så mycket större belopp.

      Beloppet skulle kunna krympas till 10% om man begränsade valsesongen till en månad. Men det är politiskt omöjligt.

  17. San

    Lennart

    Det var mer saker som åldersstruktur och det faktum att amerikaner är mycket lågt beskattade som jag tänkte på. Den politiska viljan att lösa problemen saknas, men USA har åtminstone verktygen.

    På en av TED föreläsningarna gjordes en jämförelse mellan Sovjet, Kina och Indien nu och för 30 år sedan. Slutsatsen var att infrastruktur var en mycket dålig parameter om man vill göra prediktioner om ett lands ekonomiska framtid. Sambandet var i princip obefintligt. Indien hade t.ex 5 ggr så mycket järnvägsräls jämfört med Kina på den tiden.

    1. Lennart

      San: Jag är övertygad om att USA kommer igen, och ett intressant exempel som nästan alla kommentarer jag har läst har missat är att USA faktiskt är helt dominerande på framtidens infrastruktur, nämligen datormolnen.

      En fråga som jag tror är helt avgörande för ett lands möjligheter att modernisera är hur högt bildning värderas i samhället. I Kina värderas utbildning t.ex. över allt annat, och vi känner kineser som kommer hit till USA utfattiga och som bor i rena kyffen och försakar allt för att deras barn ska få en bra utbildning. Några av dessa barn har sen kommit in på Stanford, tala om en klassresa.

      Problemet för USA är att man inte har samma inställning till värdet av utbildning som man har i Kina.

      Men det är inte så enkelt. Om man jämför den svenska ministerlistan med den amerikanska så upptäcker man att så gott som alla Sveriges ministrar är mycket dåligt utbildade, medan de amerikanska ministrarna ofta har gedigna utbildningar, och USA:s energiminister är t.o.m Nobelpristagare.

  18. Bosse

    Lennart: Går vi sedan in den infrastruktur som gäller för ström, tele (och bredband) så verkar USA ligga 40-50 år år efter Sverige i utvecklingen, med undantag för bredband då där de av förklarliga skäl bara ligger ca. 10 år efter i utvecklingen.

    Mitt föräldrahem ligger t.ex. i en liten by långt från “stora världen” men där håller man just nu på och gräver för fiberkabel och bredband med ca. 100 Mb/s uppkopplingshastighet. Finns det öht några liknande projekt i USA?

    USA är däremot helt överlägset när det gäller utveckling av nya tjänster, programvaror, nya startup-företag, ja öht allt som har med nyskapande entreprenörskap att göra. Ett under att de får till det med tanke på den omvittnat dåliga infrastrukturen.

    En kombination av de bägge världarna vore utan tvekan det optimala. Här i Sverige skulle ju folk kunna sitta ute i vilken buske som helst och utveckla vilka internettjänster som helst, möjligheterna är obegränsade.

    1. Lennart

      Bosse: OM USA hade följt i Sydkoreas fotspår och skattefinansierat sitt bredband så hade man idag kunnat haft världens snabbaste Internet, något som säkert hade betytt åtskilliga miljarder mer i inkomster över hela linjen.

      Den amerikanska regeringen har vissa initiativ för att hjälpa amerikaner ute på vischan http://wireless.fcc.gov/outreach/index.htm?job=broadband_home Enligt den senaste statistiken saknar 1/4 av alla amerikaner bredband idag.

      Själv har jag 1.5 megabits ner i hjärtat av Silicon Valley.

  19. Lennart

    San: Vet inte riktigt om jag håller med om att fundamentet, dvs infrastrukturen är OK. Hela infrastrukturen måste byggas upp från grunden och frågan är om man är beredd att satsa de miljardbelopp som krävs för det.

    Hittills har det i alla fall inte skett och highway 101 och Interstate 280, de tidigare så moderna motorvägarna här i Silicon Valley är idag på tredje världsnivå, med stora väggropar och lappade så att man nästan blir sjösjuk där man skumpar fram. Gasledningar exploderar, broar och dammar kollapsar.

    Sånt borde inte tolereras.

  20. San

    Frågan är dock vad som händer när det brakar samman, när europeer röstar på missnöjespolitiker så brukar de vara galnare, farligare och bisarrare än vad Michelle Bachmann någonsin varit.

    1. Lennart

      San: Det underliga är att så många av årets republikanska partier är så helt undermåliga. Inte alla, men så många. Vet inte om det är en trend eller bara en tillfällighet.

  21. San

    Fundamenta i USA är ok när allt kommer omkring, det är politiken som är den verkliga krisen, för EU är det däremot game over.

  22. Johnny

    Det trista är att Obama och alla republikanska presidentkandidater, utom Ron Paul,
    är köpta av AIPAC, Bankpac, Oilpac, Warpac, etc. Det spelar ingen roll om man röstar på blå eller röd gubbe, det blir samma politik som vanligt. Fortsatta krig, förödande budgetunderskott och ekonomisk ruin. Det är bara Ron Paul som förstår att FED måste avvecklas och guld och silver återinföras som valutor vars värde, mängd och ränta ingen politiker eller centralbanksbyråkrat kan manipulera, det skulle vara bra för världen.

    Men Europa är inte i bättre skick, Tyskland och Frankrike har 80-85% statsskuld av BNP idag innan man rekapitaliserat det tyska och franska banksystemen. USA har 100% statsskuld av BNP och har rekapitaliserat banksystemet. Japan och UK är värst med 500% av BNP i offentliga och privata skulder. När marknaden nu har börjat sälja svaga (PIIGS) länders obligationer och driva upp räntorna så blir konkurserna förr eller senare ett faktum. En spekulationsaffär of a life time som en trader uttryckte saken.

    Marknadens aktörer är som gamar som väntar tålmodigt på att ett sjukt djur skall uppenbara sig, då attackeras bytet brutalt och slits glupskt i stycken. Enorma belopp kommer att vinnas och förloras, tack vare dum politik (lend & spend) som väljarna valt och nu kommer man att få ta konsekvenserna. Marknaden är rättvis som berikar de smarta och ruinerar de dumma, det tycker jag är utmärkt.

    Kyle Bass, som hitills tjänat några miljarder på finanskrisen, berättar i BBC Hard Talk (det finns en del 2 video också, sök på Kyle Bass i You Tube):

    http://www.youtube.com/watch?v=VBWiQlS5Qg0

Comments are closed.