Den som har träffat dom som var med om McCarthyperioden i USA i början på 1950-talet, som jag har gjort, vet att dagens oro över Kinas växande makt i världen på intet sätt motsvarar den tidens masshysteri över Sovjetunionen och dess möjligheter att hota USA, speciellt genom förmenta landsförrädare.
Men trots det har oron definitivt vuxit över Kinas framgång på superdatorområdet, det område där USA hittills har varit helt dominerande.
Att Kina nu börjar framställa sina egna superdatorer med sina egna datorchips, som används inom militären, för utvecklingen av atomvapen, inom vetenskapen mm, har varit en bidragande orsak till de USA-dystopier som nu publiceras på löpande band hör i landet.
Men som Bob Davis skriver i en utomordentligt viktig och inträngande artikel i Wall Street Journal, så är det kinesiska superdatorprogrammet långt ifrån så offensivt och hotande som det har framställts i amerikanska medier: China’s Not-So-Super Computer Program – WSJ.com
Supercomputers are largely seen in China as local economic-development tools. City governments play a much larger role in setting China’s supercomputer research agenda than they do in the U.S. because Chinese cities finance a larger share of the projects. Shenzhen, which paid three-quarters of the $1.3 billion cost of the Shenzhen supercomputer center, “doesn’t care about climate change and astrophysics”—traditional supercomputer research projects—said Feng Shengzhong, deputy director of a Shenzhen research institute that develops applications for the Nebulae. “They care about local problems.”
He is working on a plan to use the Nebulae to improve health care services in South China—a socially important goal but not one that makes use of the power of what is ranked as the world’s fourth-fastest supercomputer. China is now home to 74 of the world’s 500 fastest supercomputers—which can make trillions of calculations every second—up from just 10 in 2007. Changes in the way the machines are designed have helped the country.
Det viktiga är alltså att de kinesiska superdatorerna till stor del används på lokalnivå och administreras och utvecklas lokalt för att lösa lokala problem. Inte direkt den bild av ett centralstyrt superdatorprogram som man trott i USA.
Ett paradexempel på hur djävulen döljer sig i detaljerna. Det påminner oss också om att den amerikanska Kina-bilden säkert är lika skev som den kinesiska USA-bilden.
På sikt kommer dock Kinas superdatorer förr eller senare att hinna ikapp de amerikanska superdatorerna. Vilket mycket väl kan vara en positiv utveckling eftersom världen behöver mer avancerade superdatorer för vetenskapliga och andra ändamål.
Axplock från den nordiska pressen:
Computer Sweden 20 senaste nyhet
[tags] Superdatorer Kina, China super computers, Datorer Kina, Kinesiska superdatorer, Kina USA[/tags]
Själv kan jag tycka det finns en liknande övertro på Kina idag. Folk gillar enkla historier. Eller som man i USA skulle sag “narrative”.
För säkerhetensskull så ska jag säga att dem “amerikanska drömmen” eller Ron Pauls Libertarianism, lever på samma “narrative”.
50-talets Sovjetskräck är intressant. I Indien fanns det snarare en Sovjetbeundran, som snarare verkar påminna om den Kinavurm som finns idag.
I Nehrus ögon sågs de storslagna Sovjetiska projekten med beundran, medans det kaotiska USA inte verkade vara någon förebild. Om jag har förstått det rätt så var det likadant runt om i (tredje) världen.
När man läser om kinesiska mastodontprojekt och ser och ser västvärldens motsvarande vurm för Kina och asiatiska grannländers Kinaskräck så är det svårt att inte dra paraleller.
San: Jo jag har jag faktiskt hört talas om den indiska sovjetvurmen. Just såna svärmerier för länder som man inte känner till har som bekant också funnits i Sverige, med Ken helt bisarra Kina-vurmen under kulturrevolutionen som jag själv erfor i Sverige. På den tiden var en klar majoritet av alla som studerade Kinesiska på Stockholms universitet Maoister.
Som regelbunden läsare av den här mestadels intressanta bloggen har jag märkt märkt hur påverkad du själv fortfarande är av 50-talets “masshysteri över Sovjetunionen och dess möjligheter att hota USA”.
Kommunistskräcken var till stora delar den amerikanska imperialismens sätt att dölja sin egen strävan efter makt inte bara över tredje världen utan också för att motivera dominansen över sina “allierade” i Västeuropa.
Det som är lite konstigt att förstå att tänkande människor inte förstod detta detta när det blev övertydligt: när NATO inte upplöstes när det “totalitära sovjetväldet” försvann. Numera finns ju bara kapitalistiska länder, men USA påstår sig vara mer hotat än någonsin! Av den av CIA skapade terroristgruppen al Qaida, och stater som Iran, Syrien och Nordkorea. Och den propagandan går du snällt på!
Hannu: Tack för att du läser bloggen, uppskattar det och att du tar dig tid att kommentera. Att skriva ut i tomma intet är inte hållbart i längden.
Om jag skulle skriva en bok eller en längre essä så skulle dan just handla om masshysteri eller masspsykos i USA, men även i Tyskland på 1930-talet och säkert även på andra ställen.
Häxprocesserna, spritförbudet, kommunistskräcken, den bokstavstrogna kristna högern, hysterin mot införandet av Internetuppkopplade elmätare här i Kalifornien, osv.
Inte ens när England stod med ryggen mot väggen 1940 uppstod något som på något sätt kunde liknas vid den amerikanska kommunistskräcken.
Så det är ett intressant fenomen. En synnerligen intressant bok som behandlar den tiden från en originell vinkel är Ann Kimmage bok An Un-American Childhood