Politik

Hopplöst snopplöst med Marc Bygdeman och transsexuella på dambadhusen i Sverige

OK tjejer, göm snopparna nu!

En gång för sådär en fem-sex år sen så frågade jag en vän till mig, utexaminerad It-expert från Stanford här i Silicon Valley, så det är ingen dumbom direkt, varför amerikanerna, som enda land i världen, fortsätter med att halsstarrigt vägra anamma decimalsystemet.

Ja men det förstår du väl, svarade Larry med förvånad blick. Tänk själv efter innan du kommer med ett sånt dumt förslag: alla amerikanska kokböcker, det skulle ju vara helt omöjligt att skriva om alla dom och förse dom med nya viktmått. Det skulle ju bringa USA på knäna.

Sen dess har jag alltid tänkt på Larrys Princip när jag ser liknande svepskäl till varför något mycket enkelt i själva verket är omöjligt.

Som Marc Bygdemans bisarra men samtidigt mycket underhållande inlägg i Dagens Nyheter om varför svenska transsexuella måste steriliseras så att de inte kan bli föräldrar (han är Professor Emeritus, Kvinnokliniken, Karolinska Sjukhuset): En man som bytt kön till kvinna ska inte kunna bli far – DN.SE

Inga dolda snoppar nere vid floden heller.

Har man fått ändrad könstillhörighet (personnummer) med till exempel bara hormonbehandling, alltså utan könskorrigerande ingrepp, kan personen utan någon prövning sluta med denna behandling, bli fertil och med kvinnlig könstillhörighet bli far och med manlig könstillhörighet bli mor. Inte heller detta är enligt min mening rimligt.

Det finns också en social aspekt. Det finns flera aktiviteter, till exempel badinrättningar, som är uppdelade efter kön. Eftersom könstillhörighet endast bestäms av personnummer kan en man utan kirurgisk korrigering men med kvinnligt personnummer begära att få tillträde till den kvinnliga avdelningen. Är det önskvärt?

Frågan om tvångssterilisering av svenska transsexuella verkar ha debatteras i det närmaste ändlöst i svenska medier den senaste tiden. Vilket är smått bisarrt eftersom det rör sig om en sån extremt liten grupp människor som dessutom är helt kapabla att sköta sig själva.

Om vi räknar med ett par dussin s.k. könsbytesoperationer i Sverige per år, så undrar man hur många transsexuella det kan vara som avbryter behandlingen och sen som ett jehu kutar till närmaste badhus för att vifta med snoppen och blottar sig? Jag menar hur många jäkla badhus finns det i Sverige till att börja med? Och hur många av dom är det som erbjuder nakenbad?

Finns det kanske inte möjligtvis aningen större faror som lurar på de svenska badhusen än den här? Som att folk drunknar t.ex. eller får infektioner genom dåligt renat vatten?

Och om det nu är ett så stort socialt problem som Marc Bygdeman tycks tro, vore det då inte bäst att lugnt överlämna det till behöriga myndigheter och till de transsexuella själva som knappast är mindre benägna att veta hur man uppträder på allmän plats, inklusive eventuella badhus, än vi andra?

Det är också viktigt att man är litet allmänbildat om språkbruk: bli fertil och med kvinnlig könstillhörighet bli far och med manlig könstillhörighet bli mor. Ändra det till bli fertil och bli förälder så ser vi hur enkelt vi löser frågan.

Är det här verkligen en fråga som platsar på DN debatt?

Och om Marc Bygdeman insisterar på att man omöjligt både kan vara far och mor samtidigt så hänvisar jag med en uttråkad gest till Blandarens lika episka som odödliga parodi på Sara Lidmans bok Tjärdalen: Hopp Jerka Persdotter hade satt store skrytbåten i älven. Han tänkte ro skavföttes med Stinn-Britta Viktoria åt Myklefjäll och vänslas litet på vägen, sa han. Allmogen är brådmogen, brukade morfar säga. Morfar var farfar åt Stinn-Britta Viktoria och årsbarn med gamle kungen. (Urminnesblandaren, sid 163).

Här i USA är det här en icke-fråga som inte ens den annars så brutala Kristna Högern har brytt sig om att lägga sig i.

Axplock från den nordiska pressen:

Nyheter – Nyheter,Debatt – Debatt – hem

[tags]Svenska Transsexuella , Sterilisering av transsexuella, Swedish transgender, Könsbyten i Sverige [/tags]

8 thoughts on “Hopplöst snopplöst med Marc Bygdeman och transsexuella på dambadhusen i Sverige

  1. Kalle

    Min morfar är farfar. Jag förstår inte vad stycket ur Blandaren säger som är relevant för ämnet.

    1. Lennart

      Kalle: Marc Bygdeman biter sig fast vid att en mor inte samtidigt kan vara en far, vilket är en språkfråga, inte en fråga om den bakomliggande verkligheten. “Hen”-debatten tidigare i år är av samma slag. En Kines skulle inte ens förstå “hen” debatten eftersom han och hon båda heter 他 på kinesiska.

      Som Blandaren skriver så kan man vara både morfar och farfar samtidigt. På samma sätt är orden “pappa” och “mamma” två ord för samma sak, nämligen “förälder”.

  2. Christer W

    Vanligtvis brukar människor som kräver “nån ordning” leva som om det inte gäller dem utan bara andra.

    1. Lennart

      Christer: Inte bara det, de som vill ha riktig ordentlig ordning brukar komma farande med: “jamen nån jävla ordning får det för fan vara i alla fall”, som vanligtvis åtföljs av rödbetsröda ansikten och en massa obehaglig kroppssvett.

  3. Inez

    Hopplöst snopplöst med Marc Bygdeman???????????

    Jag håller med MB!
    Nån ordning får det vara.

    1. Lennart

      Inez: I min erfarenhet brukar de människor som säger sig vilja ha “nån ordning” sällan själva vara speciellt ordningsamma. 🙂

  4. Johan Lundgren

    Ah, vilken skön musik!

    Ja, det är lite konstigt det där med folk som verkar tycka att ordboken är ett bra argument för rådande ordning i alla lägen. Nån sorts abstrakt konservativ syn. Undrar om det finns en motsvarande abstrakt förändringshyllande doktrin som dessa människor kan lotsas över till istället, så de kan vara i sitt element men slipper ha fel utan möjlighet till snar och ärlig bättring jämt och ständigt.

    1. Lennart

      Johan: Ja det är en form av bokstavstro faktiskt, rätt underligt att läsa sånt på DN Debatt.

      Jag la f.ö. just till följande till inlägget:

      Och om Marc Bygdeman insisterar på att man omöjligt både kan vara far och mor samtidigt så hänvisar jag med en uttråkad gest till Blandarens lika episka som odödliga parodi på Sara Lidmans bok Tjärdalen: “Hopp Jerka Persdotter hade satt store skrytbåten i älven. Han tänkte ro skavföttes med Stinn-Britta Viktoria åt Myklefjäll och vänslas litet på vägen, sa han. Allmogen är brådmogen, brukade morfar säga. Morfar var farfar åt Stinn-Britta Viktoria och årsbarn med gamle kungen.” (Urminnesblandaren, sid 163).

Comments are closed.