Politik

Hur Obama lärde sig döda: Daniel Klaidmans viktiga Kill or Capture: The War on Terror and the Soul of the Obama Presidency

Trots sin liberala bakgrund så har resident Obama visat sig vara betydligt mer lik George Bush vad gäller USA:s utrikespolitik än någon hade kunnat ana när han valdes som president för litet över tre år sen.

Trots reträtten från Irak och början till en alldeles för långsam reträtt från Afghanistan så fortsätter Kriget mot Terrorismen med oförminskad intensitet, med ett intensifierat drönarkrig som har kostat flera tusen dödsoffer.

Obama har också satsat hårt på ett oerhört farligt cyberkrig mot Iran, ett krig som har skapat en helt ny dimension av krigföring som kommer att få stora konsekvenser för IT-samhället framöver.

Nu får vi lära oss hur Obamas liberala team gjorde upp listor över människor som skulle dödas i drönarattacker. Attacker som ofta gick fel och dödade helt oskyldiga människor, inte sällan kvinnor och barn.

Matthew DeLuca recenserar Daniel Klaidmans viktiga bok i The Daily Beast:

One terrorist Obama was reportedly particularly set on seeing killed or captured was Anwar al-Awlaki, an American citizen and radical cleric who was killed by a drone in Yemen last September. Al-Awlaki obsessed Obama after the success of the attack on bin Laden, Klaidman reports, telling advisers at a weekly counterterrorism meeting, “I want Awlaki. Don’t let up on him.” According to sources, the president even considered allowing for some collateral damage if it meant taking out Awlaki, asking that advisers keep him apprised of any opportunity to eliminate the cleric.

The hunt for an elusive enemy took its toll on Harold Koh, the former Yale Law professor and State Department legal adviser who shuffled through what were called “baseball cards”—the presidentially authorized hit list. “It was an unlikely turn for one of the more respected human-rights lawyers of his generation,” Klaidman writes. “At Yale Law he has memorized the names and faces of his students, bright-eyed idealists who wanted to use the law to improve the world. Now he was studying government hit lists, memorizing the profiles of young, vacant-eyed militants, and helping determine which ones could be put to death.”

En av de mest skakande böckerna om Andra Världskriget är Christopher Brownings Ordinary Men: Reserve Police Battalion 101 and the Final Solution in Poland om hur en grupp helt vanliga tyska poliser villigt utförde massmord på kvinnor och barn i Polen, trots att de mycket lätt hade kunnat vägra.

Även om männen och kvinnorna kring Obama inte själva har deltagit i några mord så är det rätt skakande att se att helt vanliga demokratiska politiker alltså idag sitter i Vita Huset med mappar mer bilder på människor de tänker döda och hur Obama sen väljer ut de som ska dö.

Det är knappast ett sätt att få ett speciellt positivt eftermäle när hans presidentperiod är över, som det nu verkar, i februari nästa år.

Axplock från den nordiska pressen:

DN.se – Världen,DN.se – Världen, svt.se – Världen, Ekot

[tags]Obama, Kriget mot Terrorismen, War on Terror, Drönare, Drönare Pakistan, Drönare Obama [/tags]

7 thoughts on “Hur Obama lärde sig döda: Daniel Klaidmans viktiga Kill or Capture: The War on Terror and the Soul of the Obama Presidency

  1. Johnny ©

    Lennart: Det är svårt att gilla någonting med det där, bödlar har aldrig varit populära.

  2. San

    Se där än en gång höll jag med Johnny. Ska USA föra krig i utlandet så känns det bättre med förarlösa plan som går efter enskilda personer än rena invasioner. Det känns dessutom betydligt bättre att presidenten är ytterst ansvarig.

    Man kan ju naturligtvis som Ron Paul vara mot all inblandning utomlands, men det vet vi ju att Lennart inte är i fallen Libyen och Syrien.

    Egentöigen tror jag bara att Lennart har en Teaparty-inställning till Obama. Allt han gör är fel, argumenten anpassar man tumör situationen.

  3. Per A.

    Jag håller nog med Johnny här.

    _Om_ det skall beslutas om vem som skall listas på vad som i grunden är illegala dödslistor, och det skall det tydligen i USA, så blir ansvarsfördelningen mycket tydligare om det är en person som är slutgiltigt ansvarig, istället för en anonym kommitté bestående av ännu anonymare tjänstemän.

  4. Johnny ©

    Lennart: Frågan är om det är bra eller dåligt att presidenten aktivt informerar sig om vilka som står på dödslistan? En glättig president fasad med en anonym byråkrati som utför dödandet eller en president som själv håller i saken, jag vet inte men lutar åt det senare. Det vore dock bra för världen och människan om vi kunde sluta döda varandra och lösa våra konflikter på Mahatma Gandhi’s kärleksfulla vis, men det verkar dröja ett tag till.

    1. Lennart

      Johhny: Problemet är att det är Obama som beslutar om vilka som ska dö, inte att han informerar sig. Det är det som jag inte gillar.

  5. Johnny ©

    Well, Obama är amerikan, amerikaner dödar sina fiender.

    Mig veterligen så är det endast Mahatma Gandhi som lyckats besegra sina fiender genom att älska dem, men så kom han från en kultur som ägnat 10.000 år åt saken och producerat fler upplysta mästare än något annat land.

    Förutom bättre vapen så är det inte mycket som förändrats, amerikaner förblir amerikaner:

    http://www.youtube.com/watch?v=2RrjRaFeaB0&feature=related

    1. Lennart

      Johhny: Jo så är det och så kommer det att förbli. Men att självaste presidenten sitter och gpr igenom dödslistor är en nyhet.

Comments are closed.