Politik

Rottingmajorens vardag: på sommarsemester med Rottingmajoren (obs inte för de minsta)

Jag är på väg till en unik intervju mer Sveriges utbildningsminister “någonstans i Sverige”.

Det är komplicerat. Jag har fått instruktioner från Utbildningsdepartementet att ta nattåget Stockholms Central till Narvik kl 22:50 från plattform 5. Inget annat.

Efter an rastlös natt ringer mobilen plötsligt och jag får order om att stiga av i Boden. Där möts jag av en svart lång van av piketmodell, körd av en polis ur nationella insatsstyrkan med benhölster och sotsvarta solglasögon.

Jag kroppsvisiteras och dom tar min mobil och bärbara dator. Efter mindre än en halvtimmes bilfärd med bindel för ögonen, tydligen fram och till baks på samma smala grusväg, så är vi framme och en leende utbildningsminister, allmänt kallad Rottingmajoren, kommer emot mig från en gammal bunker där han tydligen semestrar på somrarna. Iklädd grönblå camouflageuniform och mörka solglasögon.

Vi ska tala skolpolitik men jag börjar med att frågar honom om camouflageuniformen. Jag har många fiender säger han urskuldande, man kan aldrig vara säker nog. Han visar
handgranaten han har i bakfickan. Om NI, dvs Nationella Insatsstyrkan inte sköter sina jobb så tänker jag försvara mig med den här säger RM och sätter sig ner. Plötsligt hörs ett tickande läte och sen helt kort RM:s hesa skrik “Oh Fan” och sen smäller det högt, mycket högt.

Inte nu igen, tur att det var en rökgranat, säger bårbäraren när han kommer springande för att köra in RM till Sunderby sjukhus på vägen till Luleå, där han har sitt eget avstängda rum.

Vi fortsätter vid sjuksängen senare på dan och jag frågar om skolbarnen verkligen gillar att han konfiskerar deras mobiler, iPaddar och bärbara datorer vid sina inspektionsresor runt om i landet.

Men skolbarnen älskar mig utbrister RM, med ett stön, aj det gör ont där bak, tur att jag har två skinkor, förra gången var det den andra som smällde, säger han och reser sig försiktigt upp ut sängen, disciplin, det är vad skolbarnen behöver och disciplin det är vad jag ger dom.

Men den moderna teknologin, kan vi verkligen utbilda en hel generation barn som inte får lära sig om datorer och IT? Barn ska inte hålla på och leka med en massa prylar på lektionerna utbrister RM och sätter sig upp i sängen.

Och förresten, de föredrar penna och papper och gamla hederliga skolböcker. Inget elektroniskt jox i mina skolor.

Och titta bara vad jag får som tack säger RM och drar fram en kartong som han just har fått från elever i årskurs 5 i Lundellska Skolan i Uppsala.

På den handskrivna lappen står det “Vi vill bara skicka den här kartongen till Farbror för att Farbror kom och tog våra mobiler och iPaddar förra månaden”. Och så följer 30 namnunderskrifter. Under den sista namnunderskriften, längst ner på arket, står PS.

Jag blir riktigt rörd säger RM, tala om tacksamhet. Och jag har inte ens lämnat tillbaks deras prylar säger RM. De kan alltid köpa nya när de får sitt första jobb.

Under tiden är det papper och penna som gäller säger RM och klipper upp de vackra snörena kring paketet. Just som jag böjer mig ner för att knyta ena skosnöret så öppnar han en flik på kortsidan av kartongen. Smällen är dov men inte desto mindre kraftig.

Hela rummet skakar och RM slungas upp i luften och sen ner på sängen med en duns.
Nationella Insatsstyrkan kommer inspringande med dragna AK47:or.

Ett papper kommer dalande ner i handen, det som det står PS på, och jag vänder på arket. “Om inte farbror ger tillbaks våra iPaddar och mobiler så kommer vi att använda riktig dynamit och inte bara svartkrut nästa gång” står det.

Jag tar mitt tysta farväl av den avsvimmade RM och tar en taxi in till Luleå flygplats för vidare befordran till Kalifornien.

Tidigare inlägg i den här banbrytande serien:

Pressklipp:
SvD – Senaste nytt, Aftonbladet: Sveriges nyhetskäl,

[tags]Rottingmajoren, Svenska skolan, Skolan, Skolan i Sverige[/tags]

One thought on “Rottingmajorens vardag: på sommarsemester med Rottingmajoren (obs inte för de minsta)

Comments are closed.