Politik

Julian Assange, Thomas Quick, miljonbrotten, Christina Lugnet, det knakar i fogarna på den svenska rättstaten

Den som har tittat på Leif GW Perssons program Veckans Brott på SvT vet att den litet i överkant mediemedvetne polisprofessorn inte har mycket till övers för den svenska polisen och därför i förlängningen inte heller för det svenska rättssystemet. Persson har f.ö. också skrivit ett antal mycket bra deckare som rekommenderas.

Man behöver inte vara speciellt intresserad av vare sig Sverige eller det svenska rättssystemet för att snabbt få en inblick i hur snett det har gått med den svenska rättsstaten.

Thomas Quick-affären måste gå till historien som en av de mer bisarra i hela västvärlden. Att en man har kunnat dömas för hela åtta mord helt utan bevismaterial,och efter att ha erkänt över 30 mord, visar hur helt otillräcklig den svenska rättsstaten faktiskt är.

Men som alltid i Sverige så blir det inga rättsliga efterföljder för de många inblandade, speciellt då inte för åklagaren Christer van der Kwast som än idag är säker på att Quick är skyldig till alla åtta morden.

Det blir heller inga rättsligt efterspel för Tillväxtverkets förra chef Christina Lugnet, trots att hon verkar ha gjort sig skyldig till Trolöshet mot Huvudman. Hon behöver inte betala tillbaks något av det belopp som har festats upp, och hon behåller sin tjänst som om inget hade inträffat. Liksom för övrigt också hennes departementschef Annie Lööf. Eller för den delen Sten Tolgfors om det nu är någon som minns honom, som hade en ledande hand i den hemliga vapenfabriken i Saudi Arabien, eller justitieminister Beatrice Ask som inte kände till någonting om det amerikanska ambassadspioneriet i Stockholm.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har inte ens brytt sig om att kommentera alla uppgifter om ekonomiska oegentligheter och ren förskingring inom statliga verk och myndigheter, i vad som måste vara den största skandalen av det slaget i svensk historia. Det är uppenbarligen skillnad på folk och folk.

I Sverige gäller en lag för de rikaste en procenten och en helt annan lag för alla andra, som får vänja sig vid att det stora flertalet s.k. miljonbrott: cykelstölder, villainbrott, men även våld på gator och torg, helt enkelt avskrivs utan åtgärder från polisen.

I fallet Julian Assange är fallet också mycket märkligt, som Helene Bergman och Anders Carlgren skriver på dagens DN Debatt: ?Fallet Assange ett hot mot den svenska rättsstaten? – DN.SE

Sakläget är mycket enkelt. Julian Assange hade sex med två kvinnor vid skilda tillfällen under sin vistelse här i landet. De båda kvinnorna sökte upp en kvinnlig polisinspektör, som var bekant med en av de båda, med avsikt att förmå Assange att genomgå ett hiv-test. Men då våldtäkt faller under allmänt åtal upprättade polisinspektören i stället en anmälan. Ingen av de båda kvinnorna hade helt säkert någon aning om vilka proportioner besöket hos poliskvinnan skulle få.

En åklagare beslöt begära Assange häktad i hans utevaro, trots att han fanns kvar i landet. Dagen därpå fann en annan åklagare att det inte fanns någon grund för påståendena och lade ner saken. Den 30 augusti 2010 förhördes Assange, som förnekade brott. Dagen därpå vände sig advokat Claes Borgström, som själv hade erbjudit sig att vara målsägarbiträde för de båda kvinnorna, till sin gamla väninna, åklagaren Marianne Ny, som i sin tur beslöt att öppna fallet på nytt. Julian Assange stannade kvar i Sverige för att vara tillgänglig för förhör under hela fem veckor, fram till den 27 september, då han lämnade landet efter att ha fått lov av åklagarmyndigheten. I det läget utfärdade Marianne Ny en europeisk arresteringsorder.

Även från brittisk sida är fallet unikt, så till vida att den brittiska regeringen nu har kommenderat ut hela 50 poliser för att bevaka den ecuadorianska ambassaden i London dit Assange har sökt sin tillflykt, till en kostnad av en miljon pund

Nu är jag själv helt ointresserad av Julian Assange som person eller ens som representant för Wikileaks, jag tycker att han mycket väl kan infinna sig i Sverige för förhör. Men jag är desto mer intresserad av fallet som ännu ett bevis på att det knakar i fogarna på den svenska rättsstaten.

Det är inte förenligt med ett demokratiskt samhälle att de rikaste en procenten inte ska kunna ställas inför rätta eller ens förlora sina jobb, (även om jag tar för givet att det skulle vara möjligt om de t.ex. begick mord) eller att man ska kunna dömas för grova brott helt utan bevisning som i fallet Thomas Quick.

Något som borde uppmärksammas mer i den svenska pressen. Och något som borde åtgärdas, för det verkar inte som om svenska folket inser hur urholkad den svenska rättvisan har blivit de senaste åren.

Nu finns det ljuspunkter. Utredningarna på mordet på Anna Lindh sköttes, enligt Leif Jennekvists bok om fallet exemplariskt, även om en annan bok om fallet har riktat kritik mot polisens agerande. Utredning av mordet på var också framgångsrik medan letandet efter mördaren av först Pernilla Hellgren och sen Engla Höglund var rena katastrofen.

Pressklipp:

Nyheter – Nyheter,svt.se – Världen, svt.se – Världen, SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt, SvD – Utrikes, Helsingborgs Dagblad: Nyheter, VG RSS

[tags] Julian Assange , Julian Assange Blog , Julian Assange Diary , Julian Assange Wikileaks , Wikileaks , World News,Thomas Quick, [/tags]

3 thoughts on “Julian Assange, Thomas Quick, miljonbrotten, Christina Lugnet, det knakar i fogarna på den svenska rättstaten

  1. Bossebus

    Troligen överdriver du lite.

    Ids inte diskutera amerikanskt polisvåld nu,men om jag fattat saken så är Assange rädd för den amerikanska “rättvisan” typ Guantanamo.

    Dessutom har,och kan,USA använda/använt ett helt batteri av hot om inte!
    Det är troligen därför allt blir så “känsligt”.

    Utan att veta. 😉

    (Quicken har jag ingen aning om annat än som en sorglig parodi).

Comments are closed.