Efter att ha flugit över Atlanten i decennier utan minsta problem, någonsin, så har jag plötsligt fått vara med om ett antal rent skräckinjagande flygningar. Ja inte själva flygningarna, ingen turbulens, inget bråk ombord, inget sånt. Istället handlar det om flygningar där man plötsligt lämnas vind för våg på en flygplats i 12 timmar, eller på ett plan på startbanan i fyra timmar, utan någon som helst information, utan någon som helst hjälp, och där ingen är ansvarig utan alla pekar på alla.
En orsak är att flygbolagen och flygplatserna helt enkelt inte har brytt sig om att innovera och modernisera. När jag flyger från San Francisco till Arlanda t.ex. så tvingas jag visa mitt pass fyra-fem gånger och få mitt bagage kontrollerat flera gånger, trots att det med modern databasteknologi skulle räcka med en gång.
Och varför kan flygplatser som Chicagos O’Hare inte sätta upp enkla skyltar som visar vägen till den internationella terminalen? Hus sjutton svårt är det? O’Hares internationella terminal är Terminal 5 men istället måste man leta efter ett en skylt med ett pyttelitet “E” för att hitta dit. “E”???? varför har man två olika namn på samma terminal?
Dålig information och föråldrad teknologi. På min biljett tillbaks till USA står det att jag ska flyga med United Airlines men att flighten “sköts av SAS”. Varför ge mig namnet på två flygbolag? Jag vill veta vilket flygbolag jag ska flyga med, hur ni hanterar det sins emellan är jag helt ointresserad av. Så eftersom det står United på biljetten med flightnummer och allt så ställer jag mig i kö till United och efter en halvtimme får jag reda på att jag ska checka in och flyga med SAS!!!!
Allt verkar vara gjort för att åsamka passagerarna så mycket stress som möjligt. Den enda passkontrollen efter den andra, luftkonditionering, nej men varför ska vi ha det? Gigantiska köer i USA eller kortkorta köer i Tyskland med passkontrollanter som tar fem minuter eller mer för att stämpla ett pass. Och varför stämplar man fortfarande pass??? Är det någon som är så gammal att dom kan dra sig till minnes när man stämplade biblioteksböcker???
Gary Shteyngart, känd rysk-amerikansk författare, skriver i New York Times om sin erfarenhet av ännu en helvetesflygning över Atlanten: A Trans-Atlantic Trip Turns Kafkaesque
