Politik

Den allt mer isolerade Netanyahus pyrrusseger mot Gaza – och president Obama.

Det är inte bara den Kristna Högern och USA:s republikaner som blev djupt chockade av president Obamas och demokraterna seger i USA-valen. En som hade satsat hårt på en Romney-seger var Israels Binjamin Netanyahu, speciellt efter Romneys löften om krig mot Iran och en fri hand för Israel mot palestinierna.

President Obama, bara några dagar efter sin historiska seger, talar i helt andra tongångar en diplomatisk offensiv för att få Iran att avstå från att utveckla atomvapen.

Men trots sin valseger så är det fortfarande Netanyahu och inte Obama som har initiativet i Mellanöstern, som det senaste Gaza-kriget visar. Obama har inget som helst intresse av att återigen spela andra-fiol till Netanyahu, han har betydligt viktigare inrikespolitiska prioriteter än de växande israeliska bosättningarna på Västbanken och den tröstlösa Palestinafrågan.

Men Netanyahu kan fortfarande torpedera Obamas planer, speciellt nu när den arabiska våren har isolerat Israel och splittrat den gamla amerikanska “moderata” mellanöstern-alliansen.

Idag är den krigiske Netanyahu allt mer isolerad. När den annars så Israeltrogna New York Times nu går ut och kritiserar Natanyahus krig mot Gaza, så inser man hur mycket Mellanöstern har förändrats: Another Israel-Gaza War

Israel has a right to defend itself, but it’s hard to see how Wednesday’s operation could be the most effective way of advancing its long-term interests. It has provoked new waves of condemnation against Israel in Arab countries, including Egypt, whose cooperation is needed to enforce the 1979 peace treaty and support stability in Sinai.

The action also threatens to divert attention from what Prime Minister Benjamin Netanyahu has repeatedly described as Israel’s biggest security threat: Iran’s nuclear program.

Engaging in a full-scale ground war is especially risky. Israel’s last major military campaign in Gaza was a three-week blitz in 2008-09 that killed as many as 1,400 Palestinians, and it was widely condemned internationally. It did not solve the problem. Hamas remains in control in Gaza and has amassed even more missiles.

Some Israeli commentators have suggested that Mr. Netanyahu’s decision to order the operation is connected to elections in January. But there are other options. Israel could have asked Egypt, whose new Islamist-led government has close ties to Hamas, to mediate a more permanent cease-fire. On Monday, Hamas hinted that it was open to that.

Jodi Rudoren och Fares Akram skriver i New York Times om det senaste Gazakriget: Bolder Hamas Tests Alliances in a Shifting Arab World

For Hamas, the goal is not necessarily a military victory, but a diplomatic one, as it tests its growing alliance with the new Islamist leadership of Egypt and other relationships in the Arab world and beyond.

“The conflict shows how much the region has changed since the Arab uprisings began,” said Nathan Thrall, who researches Israel and the Palestinian territories for the International Crisis Group, which works to prevent conflict. “Now when Gaza is under fire, the loudest voices come not from the so-called Axis of Resistance — Iran, Syria and Hezbollah — but from U.S. allies like Egypt and Qatar.”

One possible way out of the crisis, Mr. Thrall suggested, would be a three-party deal in which Hamas vows to contain Gaza’s more extreme elements in exchange for improved trade through Rafah, the border crossing controlled by Egypt, as well as Kerem Shalom, the commercial crossing managed by Israel.

Problemet för Netanyahu är att vad som behövs inte är fler krig utan diplomatiska initiativ som frihet för Västbanken, ekonomisk utveckling istället för isolering i Gazaremsan, och en kärnvapenfri zon i Mellanöstern istället för ett ovinnbart krig mot Iran.

Men politiska lösningar är inte något som Netanyahu-regeringen är intresserade av, och därför kommer ockupationen att fortsätta, allteftersom den arabiska våren rullar vidare och globaliseringen gör sin inmarsch i Mellanöstern.

Men Mellanöstern har förändrats och det är inte länge USA som dikterar villkoren i området. Visst, Netanyahu kan fortfarande tvinga Obama att dansa till sin pipa, men Obama kan inte i sin tur att få forna allierade som Egypten och Turkiet att göra detsamma.

I alla fall inte i samma utsträckning som tidigare. Och med Assad-regimen på fallrepet så kommer den arabiska våren snart att ta ett stor kliv framåt.

Who holds the land Why Israel obstructs reconciliation

I det här sammanhanget är det värt att påminna om Patrick Tylers viktiga bok Fortress Israel: The Inside Story of the Military Elite Who Run the Country—And Why They Can’t Make Peace, som resenceras i Economist:

BINYAMIN NETANYAHU’S fixation with Iran’s nuclear programme has had one positive side-effect—for the Israeli prime minister, at least. While Iran occupies centre-stage, fewer people badger him about the long-stalled Israel-Palestine peace process. Meanwhile, more homes are being built in Israeli settlements deep within the Palestinian West Bank, placed there deliberately to thwart the possibility of a two-state solution.

This hard-nosed observation is one reason why Patrick Tyler’s readable and informative new history of Israel is so timely. Mr Tyler, a respected American journalist, sets out to document Israeli intransigence about peacemaking all the way back to the earliest days of the Jewish state. The world needs to be reminded of the unresolved conflict and to recall Israel’s contribution to the impasse.

Men de nya politiska vindarna i Mellanöstern har lett till att allt prat om “tvåstatslösningar” och “fredsprocesser” har blivit irrelevanta. Med USA:s och EU:s tysta medgivande kommer Israel att fortsätta att utvidga sina bosättningar på Västbanken och hålla Gazaremsan isolerad. Men samtidigt kommer det nya Mellanöstern att globaliseras i allt snabbare takt.

Israel-Palestina-frågan är som en gammal bråkig alkoholiserad onkel som har somnat i ett hörn under en fest. Alla går runt honom och struntar i hans mumlande. Man har viktigare saker att tänka på.

Och eftersom jag nu umgås rätt mycket med IT-människor som far som skottspolar till Afrika, idag en av världens hetaste IT-marknader, så kan ingen få mig att tro att om det misslyckade Afrika på några korta år kan förvandlas till en snabbt växande IT-marknad så kommer inte Mellanöstern med sin långa lärdomstradition att snart följa efter. Precis som Taiwan och Sydkorea på 1960-talet.

Förr eller senare måste Israel integreras med det muslimska Mellanöstern, till bådas båtnad. Det kommer säkert att ta ett par tre generationer och mängder med nya krig, men det kommer att ske, titta bara på EU.

Pressklipp:

Stridsvagnar samlas vid gränsstängslet, 22 döda sedan Gazaoffensiv inleddes, Raket från Gaza ska ha landat utanför Tel Aviv, SVT ,
SVT , SVT , Sveriges Radio , Sveriges Radio , SVD Nyheter , Sydsvenskan , Sydsvenskan

[tags]Barack Obama , Mitt Romney , Iran , Israel , Trita Parsi , Iran Nuclear Program , Iran u.s. , Mahmoud Ahmedinejad , World News,Palestinian Territories, Israel, Video, Gaza Israel, Gaza News, Gaza Strike, Israel Gaza Strike, Israel Rockets, Tel Aviv Gaza, Tel Aviv Rockets, World News [/tags]

8 thoughts on “Den allt mer isolerade Netanyahus pyrrusseger mot Gaza – och president Obama.

  1. Johnny

    Vad får du förakt i från? Respekt tycker jag, jag bara konstaterar vad som är bäst för oss Européer och Nord Amerikaner ur säkerhetssynpunkt i en värld av krig. Visst vore det jättebra om alla levde i fred och älskade varandra i MENA-länderna, men så är uppenbarligen inte fallet. Det finns ingen anledning för oss i västvärlden att involvera oss i konflikterna där och offra blod och pengar eftersom vi inte behöver, det tycker jag är att respektera våra nationella intressen.

    “Förintelsen”, visste inte att det är äckligt med citationstecken. Själv kan jag bara konstatera att jag inte vet vad som är krigspropaganda och vad som är sanning, det finns väldigt många motstridiga uppgifter, det värsta är dock att det enligt lag i vissa länder är förbjudet för oberoende historiker att ens diskutera saken i frihet och det tycker jag är helt sjukt och man undrar ju verkligen varför, vad är det vi inte skall få veta? Sedan handlar andra världskriget inte bara om döda judar, det dog många miljoner fler ryssar och tyskar och andra folk i detta blodiga krig, men de begär inte att hela världen skall tycka synd om dem för det.

  2. Observator

    Det äckligaste med din kommentar ovan Johnny är inte ditt förakt mot judar och araber. Utan att du har fräckheten att skriva förrintelsen inom citationstecken. Jag känner ett par icke-judiske överlevares släktingar som nog skulle vilja prata med dig om detta. Men det är ju så lätt att sitta i trygga Sverige och avfärda ett sekel av historia. Dessutom kalla en stor del av Europas befolkning för lögnare, jag tror att de har vissa problem med det. Judar som icke-judar.

  3. Johnny

    Bin Laden’s mål var ju att fördriva USA’s miltär från muslimskt land, störta alla diktaturregimer i den muslimska världen, krossa Israel och döda alla Shia muslimer, så det kvarstår en del för islamisterna att göra även om de har kommit en bra bit på vägen.

    Det bästa för USA och västvärlden är om alla muslimer och judar i västvärlden åker till Mellan Östern och Nord Afrika och stupar där tillsammans med hela lokalbefolkningen och att bara några vilda kameler blir kvar i området, så att olja och gasproduktion kan fortgå utan störningar och att vi slipper bli dödade av islamister i våra länder. Själv tänker jag vad lugnt och skönt det skulle bli, då skulle vi slippa höra om Israel-Palestina konflikten någonsin mer, ingen judisk propaganda om multikulturalism och “förintelsen” i media. Ett och annat hycklande tal om “aldrig mer” i FN lär man antagligen få stå ut med. Det finns i alla fall ingen anledning för väst att på något sätt involvera sig i krigen och revolutionerna i MENA, låt de döda varandra bäst de vill, finns ingen anledning att västerlänningar skall dö för sekulär demokrati och pridefestivaler i den muslimska världen.

    Ett nytt krig mellan Israel och Gaza kommer att elda på hatet mellan judar och muslimer om möjligt ännu mer, det skall bli intressant att se hur de nya arabstaterna reagerar. Inget land har någon gudomlig rätt att existera, historien är full av länder som upphört att existera, men människor har naturligtvis rätt att försvara sig.

    Så länge USA och allierade är beroende av olja och gas från MENA så kommer amerikansk militär närvaro att fortsätta och USA kommer sannolikt att fortsätta blöda amerikanska liv och pengar. En ny utveckling som ökar USA’s energiförsörjning och oberoende är skiffergasproduktionen i Amerika som börjar ta ordentlig fart, nya generationen 4 kärnkraft som kan använda gamla atomsopor och torium som bränsle möjligör oberoende energiproduktion. SvD (nätupplagan/näringsliv) har en intressant artikel om saken idag.

    Det är uppfriskande att lyssna Michael Scheuer, som hade blivit Amerikas nya utrikesminister om Ron Paul blivit president, och hans analyser om problemen i den muslimska världen:

    http://www.youtube.com/watch?v=252qSTcln8A&feature=related

  4. Observator

    Kurt menar att försvarskrig är anfallskrig. Intressant. När de allierade gick in på tysk mark under slutet av WWII ska vi förstå det som att de bedrev ett anfalllskrig och de var aggressors? Nej, det är förstås fråga om Europa och då är ju alltid bad guys. Precis som Israel. Låt oss använda andra måttstockar.

    Och ni inom vänstern har mage att prata om rasism och fördomar? Patetiskt.

  5. Observator

    Hur fungerar “inre fascism”? Läs inlägget ovan.

    Att förvägra andra människor samma rätt som du själv har eller när de utövar denna rätt skuldbelägga dem är en del av rasistisk och fascistisk praktik. Att man gör offer till förövare.

    Vänstern använder en sådan retorik i fråga om Israel och Palestina. Man målar in israelerna (judarna) i ett hörn. Om de försvarar sig – shamar man dem.

    Vi kan tänka oss reaktionen från bloggaren ovan 1939: “polackerna måste besinna sig” “det militariserade Polen kan aldrig få fred med Tyskland”. Och så vidare.

    Nyspråket där man vänder på vem som angrep vem och när, är ju en del i denna propagandastrategi.

    Och jo – det är viktigt vem som kastade första stenen samt vem man kastar den mot. Krigslagar och Genèvekonventionen bygger på detta. Detta ignorerar författaren ovan totalt.

    Jag kan inte finna en annan förklaring än en slags “bias” till Israels nackdel och att den grundar sig i antingen rasism eller okunskap.

  6. Kurt

    Och du lyckades få med ca 10% av Israels alla krig. 27:e December 2008 anföll Israel Gaza, och 10 Februari 2009 var det parlamentsval.

  7. Bengan

    Jag kunde inte motstå att kolla Kurts påstående (Det hade ju varit intressant om det var sant). Det har sedan 1949 varit 18 val till Knesset. Här följer hur dessa tidsmässigt förhåller sig till Israels krig:

    Palestinakriget började omedelbart vid Israels grundande 15 maj 1948.
    Val till Knesset 1949, 1951, 1955 och 1959.

    Suezkriget började 27 okt 1956.
    Val till Knesset 1961 och 1965.

    Sexdagarskriget 5 juni 1967.
    Det sk utnötningskriget proklamerades Nasser 8 mar 1969.
    Val till Knesset 28 okt 1969.

    Yom Kippur-kriget började 6 okt 1973 då en koalition av arabiska stater gemensamt startade ett överraskningsanfall mot Israel.
    Val till Knesset 13 dec 1973 och 1977.

    Libanonkriget 1978 började 14 mars.
    Val till Knesset 1981.

    Libanonkriget 1982 började 6 juni 1982.
    Val till Knesset 1984, 1988, 1992, 1996, 1999, 2003 och 28 mars 2006.

    Libanonkriget 2006 började 12 juni.
    Val till Knesset 2009

    Således inget stöd för Kurts påstående!

  8. Kurt

    Det slår aldrig fel, när det är dags för parlamentsval i Israel så finner alltid sittande regering en fiende att anfalla.

Comments are closed.